Rising
Vila i frid
Re: Regler för utmaningar: Är det värt det?
Vad jag var nyfiken på är hur du gör när spelaren försöker göra något som du som spelledare vet är omöjligt. För att det bryter mot någon av spelledarens hemligheter (hela den här diskussionen härstammar ju från att du sade att det går att spela konfliktresolutionsspel även om spelledaren har hemligheter, vilket jag tyckte lät väldigt konstigt eftersom det inte går ihop med min bild av konfliktresolution).
Då kan du inte ta upp ett exempel där spelaren försöker göra något som inte är tillåtet enligt systemet. Det är ju ett helt annat exempel.
---
Nå, nu förstår jag att du menar vad jag kallar för "motståndsslag" när du skriver "konfliktresolutionsregler" och att det du kallar för "konfliktresolutionsregler" inte på något vis löser det som Lumpley menade att konfliktresolutionsregler var tänkta att lösa:
That's, if you ask me, the big problem with task resolution: whether you succeed or fail, the GM's the one who actually resolves the conflict. The dice don't, the rules don't; you're depending on the GM's mood and your relationship and all those unreliable social things the rules are supposed to even out.
Task resolution, in short, puts the GM in a position of priviledged authorship. Task resolution will undermine your collaboration.
Vi har alltså pratat om två helt olika saker. Jag förstår givetvis att det går utmärkt att spelledaren har hemligheter även om man spelar med det jag kallar för "motståndsslag" - det är inte det minsta uppseendeväckande. Det är ju vanlig tradspelsparadigm: Spelledaren bestämmer. Inget konstigt med det.
Men i det som Lumpley menade med konfliktresolution så hade det inte gått. Det är den poäng jag har framfört i den här tråden.
Men ... välj ett annat exempel i sådana fall.Precis, och jag ville visa för dig att det i många spel inte fungerar så. I många spel med konfliktresolution är det inte ok att sätta upp intentioner som handlar om hjärntvätt
Vad jag var nyfiken på är hur du gör när spelaren försöker göra något som du som spelledare vet är omöjligt. För att det bryter mot någon av spelledarens hemligheter (hela den här diskussionen härstammar ju från att du sade att det går att spela konfliktresolutionsspel även om spelledaren har hemligheter, vilket jag tyckte lät väldigt konstigt eftersom det inte går ihop med min bild av konfliktresolution).
Då kan du inte ta upp ett exempel där spelaren försöker göra något som inte är tillåtet enligt systemet. Det är ju ett helt annat exempel.
---
Nå, nu förstår jag att du menar vad jag kallar för "motståndsslag" när du skriver "konfliktresolutionsregler" och att det du kallar för "konfliktresolutionsregler" inte på något vis löser det som Lumpley menade att konfliktresolutionsregler var tänkta att lösa:
That's, if you ask me, the big problem with task resolution: whether you succeed or fail, the GM's the one who actually resolves the conflict. The dice don't, the rules don't; you're depending on the GM's mood and your relationship and all those unreliable social things the rules are supposed to even out.
Task resolution, in short, puts the GM in a position of priviledged authorship. Task resolution will undermine your collaboration.
Vi har alltså pratat om två helt olika saker. Jag förstår givetvis att det går utmärkt att spelledaren har hemligheter även om man spelar med det jag kallar för "motståndsslag" - det är inte det minsta uppseendeväckande. Det är ju vanlig tradspelsparadigm: Spelledaren bestämmer. Inget konstigt med det.
Men i det som Lumpley menade med konfliktresolution så hade det inte gått. Det är den poäng jag har framfört i den här tråden.