Har du som SL fuskat? Hur och varför och hur funkade det?

[zonk]

Förr i tiden, ofta!

Numera inte så mkt, oftast att jag slår om eller ignorerar random encounters (eller annat random) när det blir tjatigt eller inte passar in i flowet. Eller tar nån annan genväg för att få saker att flyta på lite bättre. Strid brukar jag låta ha sin gång, dock.

 

[SpringandeKulle]

Jag kör på att SL och spelare använder samma regler. Men fuskar för det ändå...
Som SL vet jag vad karaktärerna har för färdigheter och svagheter och kan göra strider med denna kunskap. Är ju en viss typ av fusk...
Har ibland slarvat och slängt in ett gäng monster från monsterboken utan kolla närmare på dem för upptäcka att de hade ett gäng förmågor som skulle kört över rollpersonerna. Så valde att inte använda deras specialförmågor.
Men slå tärning utan använda resultatet gör jag inte längre.

 

[Sömniga Isaac]

Jag tänkte först att "Nej, aldrig" men fick ganska omgående ändra till "Ja, ibland" efter jag tänkte efter lite. Jag försöker dock minimera "fuskandet" så mycket som möjligt. Fuskandet handlar främst om omslag på slumptabeller för mig. Annars så låter jag saker vara och bero.

 

[Stareater]

Jag svarade ibland för jag vet inte på vilken sida av fuska eller att inte fuska det faller.

- När jag spelar äventyr skrivna av andra har jag valt att under spelets gång anpassa motståndet för att spå tempot.
Exempel: Jag hoppar över ett rum med en meningslös strid med kobolder och låter dem direkt komma vidare i handlingen.

- Jag har valt att slumpmässiga saker händer för att jag upplever att det blir en bättre berättelse.
Exempel: Rollpersonerna gör inbrott hos rapparen GW. De vet att han alltid kommer hem 17.15 eftersom de spanat på honom i veckor. Jag väljer att när klockan är 16.45 och rollpersonerna är kvar i huset så kommer GW av en slump hem lite tidigare för han varit hos tandläkaren.

 

[runequester]

Things I do not do:

Adjust dice rolls. All dice are in the open so the players can see what I rolled.

Adjust stats. If I wrote down the orc has a particular skill, weapon or spell, that stays.

Deus Ex Machina rescues. If there isn't a logical reason for someone to show up to help them and I didn't plan it in advance, then they are on their own.

Things I have no problem doing:

Adjudicating that the enemy retreats if it feels like they have had enough. ("As their leader falls, the orcs turn tail and leg it")

Declare a morale check if the above may apply and roll that in the open. ("okay since they are faced with fire, lets call it a 40% chance the wolves flee")

Declare something happens without rolling ("The first orc takes a shot that goes over your head. Do you guys draw weapons or do you wanna do something else?")

Declare a combat over when its pointless to continue ("The last couple of skeletons gets mopped up")


I dont know that these are super logically consistent or whatever. They are just how I prefer running the game and I've found that they tend to result in the group generally trusting in the world and the GM to be rational and predictable.

I don't prep in super detail, but I do try to stay faithful to what I do prep ....unless I forget something I had meant to put at a location

 

[Mekanurg]

• Dödsslag: Det trist att låta en äventyrare dö under triviala omständigheter, så flera gånger har jag justera ett skadeslag till "överlever med allvarlig skada". Däremot, om spelaren gör något uppenbart korkat som kostar hens äventyrare livet, får hen skylla sig själv.
• Kvantinformation: Ja, eftersom jag inte låter ett äventyr tvärnita pga ett misslyckat tärningsslag. Grundprincipen är att en informationsbit ska finnas på tre skilda ställen och på olika media.

 

[Anthrox]

"Fuskar" (dvs oftast handlar det om att fudgea tärningsslag) nog oftare som spelare än som SL, och då i princip alltid för att försämra karaktärernas läge, snarare än förbättra situation. Dvs det händer att jag slår jag ett lyckat slag, men säger till min SL att jag misslyckades, för det är roligare.

 

[LegoIvar]

En gång spelade jag dnd med tredje-nivå karaktärer och då blev det en encounter med 1d8 orcer. Det blev 8. När de skulle slå fick de kritisk träff och höga skadeslag. Så här fortsatte det hela striden, så det blir lite fusk för att inte alla karaktärerna ska dödas av en random encounter utan någon uppbyggnad eller stor boss.

 

[entomophobiac]

Mitt största och stående "fusk" är att jag brukar bestämma vad vi spelar. Ibland med begränsad input från deltagarna. Men när vi väl spelar så spelar vi med öppna slag.

 

[Conan]

Jag ser reglerna och tärningsslagen mer som fingervisningar och förslag med stort tolkningsutrymme.

Det leder till att jag ständigt och jämnt ”fuskar” för att få den utgång jag vill ha.

Mest av allt fuskar jag nog med mötestabeller så att dem monster och fiender jag vill se dyker upp i rätt antal och vid rätt tillfälle.

 

[Genesis]

ÄNNU ETT PROBLEM SOM KAN LÖSAS GENOM ATT TA BORT SPELLEDAREN, @ENTOMOPHOBIAC!!!!!!!!!!

On topic: Som alla andra fuskade jag när jag var 12, men har inte gjort det på decennier. Väntar på svar från @Skarpskytten om vad man ska rösta då.

 

[Skarpskytten]

ÄNNU ETT PROBLEM SOM KAN LÖSAS GENOM ATT TA BORT SPELLEDAREN, @ENTOMOPHOBIAC!!!!!!!!!!

On topic: Som alla andra fuskade jag när jag var 12, men har inte gjort det på decennier. Väntar på svar från @Skarpskytten om vad man ska rösta då.

”Ja, ibland”

Jag ska skriva mitt eget svar också, men det blir nog en annan dag.

 

[Genesis]

”Ja, ibland”

Röstat!

 

[Girighet]

Jag fuskar när jag tycker det "behövs" och främst då i strid.
Tärningar slås öppet så när de rullas så gäller resultatet. Det är saker som tex balansering av strider som jag tycker kan vara svårt och som jag kan justera medans den pågår. Jag har inga dussinstrider så vill att varje ska ha mening så då kan jag tex justera HP upp/ner eller ändra antalet attacker fienden har. Målet är att få alla strider farliga och utmanande.

 

[luddwig]

Things I have no problem doing:

Adjudicating that the enemy retreats if it feels like they have had enough. ("As their leader falls, the orcs turn tail and leg it")

Declare a morale check if the above may apply and roll that in the open. ("okay since they are faced with fire, lets call it a 40% chance the wolves flee")

Declare something happens without rolling ("The first orc takes a shot that goes over your head. Do you guys draw weapons or do you wanna do something else?")

Declare a combat over when its pointless to continue ("The last couple of skeletons gets mopped up")

Jag skulle inte kalla något av det där för fusk. Det är rimlighetsbedömningar som spelledaren gör utan att det verkar bryta mot varken prepp eller tärningsresultat.

 

[Skarpskytten]

Jag skulle inte kalla något av det där för fusk. Det är rimlighetsbedömningar som spelledaren gör utan att det verkar bryta mot varken prepp eller tärningsresultat.

Nej, jag tycker väl inte heller att det är fusk, i alla fall om spelet inte har några ordentliga moralregler. Det är så klart så att SL har en stor och luddig makt i traditionella rollspel, och det finns en stor gråzon som man kan kalla fusk - eller vanligt jävla spelledande.

 

[Zire]

När jag var ung och d...

i den här tråden ska vi inte prata om huruvida fusk är rätt eller fel

I varje fall så fuskade jag då ofta med tärningarna som praktiskt taget alltid slogs bakom spelledarskärm. Alltid för att förhindra att rollpersonerna skulle dö. Följden blev att spelarna visste att rollpersonerna inte kunde dö och agerade därefter. Sedan inföll en sorts hybridperiod där man bedyrade att man inte fuskade, samtidigt som man fuskade.

Tills slutligen nådde man perioden där man inte längre bryr sig om rollpersonerna dör eller inte, och då fanns det inte längre något skäl att fuska...

 

[aknaton]

Självklart och hela tiden. Åtminstone när jag spelleder traddiga spel. Jag sätter berättelsen först. Inga meningslösa slumpmässiga dödsfall. Och min uppgift som spelledare är att se till att det blir en bra berättelse och att spelarna har kul. Jag har inga problem med att fuska med tärningsslag eller gå ifrån preppen (preppen är inte något spikat utan en resurs för att jag tillsammans med spelarna ska kunna bygga en bra berättelse).

Om man istället tänker på PbtA spel så är det ju omöjligt för spelledaren att "fuska". Spelarna slår alla tärningar och spelet har en uttalad föresats att det ska vara "play to find out".

Jag tycker att hela frågeställningen om "fusk" är rätt meningslös. Åtminstone som jag ser på rollspel.

 

[luddwig]

Det förefaller som att många ”fuskar” för att skapa balanserade strider. Jag uppfattar det som att spelledaren tar på sig mycket ansvar. Själv lägger jag istället ett större ansvar på spelarna. Det är upp till dom att analysera situationen, att skapa förutsättningar för seger, och att hantera om en situation blir livshotande. På så vis får spelarna mer inflytande, vilket jag upplever skapar mer engagemang. Avsaknaden av ett skyddsnät gör också spelet mer spännande, och motiverar spelarna att vara kreativa. Strid blir inte en standardlösning. Inga dödsfall är heller meningslösa. Dödsfall blir en påminnelse om att spelvärlden är en farlig plats, och motiverar spelarna att anstränga sig mer. Summa summarum har jag väldigt svårt att se att jag skulle återgå till att "fuska". Ett ärligt spel som omfamnar slumpen har i mitt tycke för många fördelar.

 

[Rickard]

Avsaknaden av ett skyddsnät gör också spelet mer spännande, och motiverar spelarna att vara kreativa. Strid blir inte en standardlösning. Inga dödsfall är heller meningslösa. Dödsfall blir en påminnelse om att spelvärlden är en farlig plats,

Jag spelar inte så, men tycker det är en bra poäng. Om spelarna vet att striderna är balanserade är de antagligen också mer benägna att ta till vapen. Att inte ha challenge rating i ett spel kan därför vara en bra grej, istället för att spelledaren ska tänka "vad är lagom motstånd?". Själv är jag jätteirriterad på datorspel där hela världen levlar upp med rollpersonen och jag kan känna samma sak om D&D, där jag aldrig får känna att min karaktär är bättre ... eller helt underlägsen.