Har rollspelsteori gett er bättre upplevelser?

[Max Raven]

Jag kan nog säga ja, överlag.

Men det beror lite på teorierna och abstraktionsnivån. Fisktankar och blorb har jag en hel del nytta av. Diskussion av hur rollspel struktureras en del det med. GNS har jag nog aldrig sett någon nytta med - det är för abstrakt och för mycket "universalteori" som verkar fokusera på fel saker - men det är intrycket jag fått. Ju mer abstrakta och ju mindre instruktion de är desto mer jobb blir det att applicera, men det går så klart att bygga från mer abstrakt till praktiskt eller har det mer abstrakta i bakhuvudet när man skapar.

Jag är också rätt okej med att teorier kommer vara lite luddiga i kanterna - det är ok. Är det teorier som allmänt vedertagna så föredrar jag att man använder termerna som de etablerats (vilket kan skilja sig från den ursprungliga) och inte hittar på helt egna grejer som inte är kopplade till tidigare. Ordbruk ändras över tid men oftast inte för att någon enstaka person tycker ett ord ska betyda en annan sak än resten. Bevara mig från definitionsdiskussioner.

 

[Rickard]

GNS har jag nog aldrig sett någon nytta med /.../
Ju mer abstrakta och ju mindre instruktion de är desto mer jobb blir det att applicera, men det går så klart att bygga från mer abstrakt till praktiskt eller har det mer abstrakta i bakhuvudet när man skapar.

Ja, det är så jag känner. Om man inte kan omvandla det teoretiska till praktik så är teorin meningslös.

GNS, eller Bartleys spelartyper, är relativt meningslösa om man inte kan få något praktiskt ur det. Jag hade väldigt mycket nytta av det när jag spelledde på konvent då jag kunde kategorisera spelarna utifrån när jag frågade vilka rollspel de spelade och vad de gjorde i dem. Då kunde jag vara mer lyhörd till deras spestil och anpassa mig efter dem.

Jag känner också att verktyg som Session Zero eller CATS är följdeffekter av GNS-tankegångarna - där folk har kännedom och större acceptans kring att det finns många olika spelstilar och man gör verktyg för att minimera risken att spel spårar ur för att för det finns för många olika förväntningar i hur deltagarna i gruppen vill spela rolspel.

 

[Dr_Dängrot]

1) Kostnaden för att spela är mycket högre än att bara sitta och läsa, titta på youtube eller diskutera på forum. Så alternativet till "teori" kanske inte är att spela på riktigt, utan att inte ägna sig åt rollspel alls.
2) Det kan finnas sådant som jag inte har möjlighet att prova, eller ens känner till. Men om jag läser/tittar/diskuterar (teori) så kan det komma upp på min radar. Ideer utifrån kan bidra till att utmana "hur jag alltid har gjort".

1. Den analysen köper jag inte alls på den premissen att du kan spela rollspel utan att spendera en krona .Det finns ett flertal gratis spel man kan ladda ned som kreatörerna erbjuder gratis i pdf-form och är du lite ljusskygg och har någorlunda Google-fu så kan du hitta alla större rollspel inscannade på nätet . Dessutom så betalar dom flesta spelare inte en krona för sitt deltagande då sl oftast är den som äger allt spelmaterial. Du kan idag spela rollspel i bekvämligheten av ditt hem så du kan eliminera alla transportkostnader , att skapa ett konto på roll20 är gratis . Det som kostar är ju en dator/surfplatta/telefon med internet access och ett internetabonnemang men även dom som är fattiga med svenska mått mätt har smartelefon och dator och internet idag . Jag har kompisar som har försörjningsstöd och dom har både smartphone , fiberuppkoppling och speldator.

2. Detta är jag mer villig att köpa , att genom att ta del av nya spelteorier så kan man få nya infallsvinklar och det kan väcka ny idéer och utmana ens sätt att se på saker och ting.

 

[Bifur]

. Den analysen köper jag inte alls på den premissen att du kan spela rollspel utan att spendera en krona .

Nu vet jag inte men jag tror att @zo0ok kanske menade kostnaden som i investeringen att få till spel?

 

[Dr_Dängrot]

Nu vet jag inte men jag tror att @zo0ok kanske menade kostnaden som i investeringen att få till spel?

Ahhh då är jag med på vad som menas men den kostnaden är idag inte så hög . Iom ett fenomen som heter internet så kan man i idag spela med folk över hela världen så vill man spela och kan tänka sig att spela dom spel och tider som erbjuds så går det att få till spel flera dagar i veckan om man så önskar. Det är i princip bara att logga in på roll20 och hoppa på random 5:e grupp så har du fixat att få spela.

 

[Gurgeh]

MODERERING

Jag noterar att det är en del onödiga tjuvnyp i diskussionen. Det här är inte ett speciellt kontroversiellt ämne, så försök att diskutera snällt och tolka varandra välvilligt.

Ha en bra helg!

 

[zo0ok]

Ahhh då är jag med på vad som menas men den kostnaden är idag inte så hög . Iom ett fenomen som heter internet så kan man i idag spela med folk över hela världen så vill man spela och kan tänka sig att spela dom spel och tider som erbjuds så går det att få till spel flera dagar i veckan om man så önskar. Det är i princip bara att logga in på roll20 och hoppa på random 5:e grupp så har du fixat att få spela.

Ja, det var ansträngningen kopplad till planering, förberedelser, logistik och själva genomförandet jag avsåg (med kostnad). I går kväll, tex, kunde jag deltaga en stund i denna teori-diskussion om rollspel under 45 minuter innan EM-matchen började.

För mig medför själva spelet också en kognitiv kostnad (jag blir trött).

 

[Dr_Dängrot]

Ja, det var ansträngningen kopplad till planering, förberedelser, logistik och själva genomförandet jag avsåg (med kostnad). I går kväll, tex, kunde jag deltaga en stund i denna teori-diskussion om rollspel under 45 minuter innan EM-matchen började.

För mig medför själva spelet också en kognitiv kostnad (jag blir trött).

Kognitiv trötthet förstår jag mycket väl då jag har lättare autism och allt socialt umgänge även om jag älskar det tar väldigt mycket energi ifrån min energireserv . Fördelen med den bredd och variation som internet erbjuder är ju att man kan hoppa på tex west marshes spelande där man kommer och går som man vill och är med i den mån man känner att man orkar, sedan om man väljer att delta som spelare så behöver man inte heller bekymra sig med prepp och planering och annat sl-göra .

Sedan är iofs den kognitiva tröttheten och sociala urladdning som jag får genom att spela värd det för mig , det ger helt enkelt mer än det kostar annars skulle jag aldrig hållt på med rollspel.

 

[Lukas]

Som svar på original frågan.
Ja men filmteorier jag plockat upp av film vetenskapliga studier har hjälpt mig mer.
Jag hoppas en dag att rollspelsteorier ska vara ett "riktigt" akademisk ämne i framtiden där folk kan leva på att forska i det.
Men fram tills dess tror jag man gör klokt att komma ihåg att dagens rollspelteori är gjord av glada amatörer på nätet.

 

[entomophobiac]

Jag hoppas en dag att rollspelsteorier ska vara ett "riktigt" akademisk ämne i framtiden där folk kan leva på att forska i det.
Men fram tills dess tror jag man gör klokt att komma ihåg att dagens rollspelteori är gjord av glada amatörer på nätet.

För mig är det här helt och hållet pudelns kärna. Åsikter klädda i jargong. Gäller all form av speldesign, där rollspel rentav kan te sig mer mogna i sitt teoribygge än digital speldesign.

 

[Man Mountainman]

Jag hoppas en dag att rollspelsteorier ska vara ett "riktigt" akademisk ämne i framtiden där folk kan leva på att forska i det.

http://ijrp.subcultures.nl/

 

[Genesis]

En sak som verkligen har hjälpt min uppskattning av rollspelande är att teori hjälper med att ta bort mycket av bra/dåligt-distinktioner. Innan jag började lära mig att kategorisera spel och se olika designmål kände jag att vissa sorters rollspel var bra och andra var dåliga. Vissa rollspelare hade fel och fattade inte vad som var bra rollspel. Nu när jag har mer koll kan jag verkligen uppskatta till exempel blorb-intentionen och se poängen och tjusigheten i det. Det är inte något jag själv gillar i mitt spel, men jag kan se det som ett vettigt och koherent designmål och uppskatta diskussioner om det. Dessa diskussioner har sällan någon faktiskt påverkan på mitt eget spelande, eftersom mina designmål är såpass annorlunda, men det ger mig en intellektuell stimulans. Teori har fått mig att vara mindre dömande och mer uppskattande av andra sätt att spela än mitt eget föredragna.

För mitt eget spel har teori hjälpt mig att hitta en koherent spelstil, där alla delar fungerar och samverkar utan att kollidera med varandra. Där jag inte behöver göra några kompromisser. Även att utforska och hitta olika tekniker och spelsätt.

Och när det gäller speldesign har saker som Czege-principen (det är inte kul när samma person hittar på ett problem och löser det), Rising-principen (det bästa sättet att spela ska vara det roligaste) och Lumpley-principen (systemet är den metod med vilket vi kommer överens om vad som händer i spel) varit helt fundamentala och är något som dyker upp i princip varje gång jag ska tänka på speldesign. Ibland kan jag till och med bryta mot dem, men då gör jag det medvetet och med vilje. Det gör inget om de inte är 100% applicerbara på allt spel; de är tillräckligt sanna för att vara viktiga principer att hålla koll på under speldesignprocessen.

 

[RasmusL]

För mig är det här helt och hållet pudelns kärna. Åsikter klädda i jargong. Gäller all form av speldesign, där rollspel rentav kan te sig mer mogna i sitt teoribygge än digital speldesign.

Jo, eller kanske "erfarenhet klädd i jargong ". De som gjort en ansats att generalisera och formulera sina erfarenheter tycker jag gör rollspelsvärlden en stor tjänst. Även om det är glest mellan de som gjort ordentlig statistisk analys och försökt bevisa sina teorier så skulle vi ha väldigt lite att lära av om det inte fanns. Jag är glad att jag kunnat läsa mig till en hel del av andras erfarenheter istället för att börja från noll i varenda situation. Jag tycker att det är fina testamenten till äldre "teorier" att så pass många nya spel går i deras riktning.

Och utifrån det du beskriver undrar jag om det är teorin som sådan eller hur diskussionerna du är med i funkar som är problemet?

 

[entomophobiac]

De som gjort en ansats att generalisera och formulera sina erfarenheter tycker jag gör rollspelsvärlden en stor tjänst.

Håller helt med i grund och botten. Särskilt när det sker i form av coola spel som går att läsa och spela. Mitt problem är med hur samtalet ofta förs, inte med att teori existerar. Att läsa och förundras över coola tekniker och häftiga lösningar i olika rollspel slutar aldrig vara roligt.

 

[RasmusL]

Håller helt med i grund och botten. Särskilt när det sker i form av coola spel som går att läsa och spela. Mitt problem är med hur samtalet ofta förs, inte med att teori existerar. Att läsa och förundras över coola tekniker och häftiga lösningar i olika rollspel slutar aldrig vara roligt.

Där håller jag med, men likt Krank upplever jag de som spelat färre spel som regel varande mycket mer dogmatiska kring "Vad rollspel är" och "hur rollspel fungerar". Kärnan i GNS exempelvis är ju att det finns mer än ett sätt att spela rollspel, minst tre(!!). Det låter ju lite larvigt nuförtiden men var ett framsteg som fortfarande är svårt för många att svälja. Här på forat (och mycket tack vare teorisnacket vill jag påstå) låter det ju nuförtiden lite larvigt då det väl är ganska mycket konsensus att det finns MASSVIS med sätt att spela rollspel och i princip all teori jag tagit till mig har handlat om hur olika grunkor kan användas för att ge olika resultat och att det finns många olika önskvärda resultat. Liksom, vad är skillnaden på LotfP, Symbaroum och Svart av kval, vit av lust i hur de spelas? Tack vare teorin kan jag förstå och beskriva det.

 

[Mogger]

Där håller jag med, men likt Krank upplever jag de som spelat färre spel som regel varande mycket mer dogmatiska kring "Vad rollspel är" och "hur rollspel fungerar". Kärnan i GNS exempelvis är ju att det finns mer än ett sätt att spela rollspel, minst tre(!!). Det låter ju lite larvigt nuförtiden men var ett framsteg som fortfarande är svårt för många att svälja. Här på forat (och mycket tack vare teorisnacket vill jag påstå) låter det ju nuförtiden lite larvigt då det väl är ganska mycket konsensus att det finns MASSVIS med sätt att spela rollspel och i princip all teori jag tagit till mig har handlat om hur olika grunkor kan användas för att ge olika resultat och att det finns många olika önskvärda resultat. Liksom, vad är skillnaden på LotfP, Symbaroum och Svart av kval, vit av lust i hur de spelas? Tack vare teorin kan jag förstå och beskriva det.

Jag håller verkligen med om detta. Jag kan absolut inte ställa upp på historieskrivningen att folk har använt spelteorier för att "trycka ner sina åsikter i halsen på folk" och annat som har påståtts i den här tråden. Visst har diskussionerna varit infekterade till och från, men från mitt håll har jag främst uppfattat som att det har berott på att man har upplevt att just sin föredragna spelstil hotats eller förtalats, kanske ibland rätteligen, men alla teorier har ett avstamp. Men som jag skrev häromdagen så är det idag svårt att hitta spel som gjorts efter 2015 som inte tydligt påverkats av de senaste 20 årens spelteorier. Så jag förstår ärligt talat inte vad den här tråden handlar om. Spelteorier har påverkat oss alla, om än indirekt.

Jag håller alltså till 100% med krank om "what have the romans ever done for us?"-liknelsen (som jag för övrigt tycker är tokigt fnissrolig). Öppna ett valfritt spel och låt dig påverkas!

Det som irriterar mig lite är att det finns en tydlig, om än vagt uttalad, åsikt att Forgeteorierna* och folk som diskuterat dem var polemiska dogmatiker, men texter som Three Clue Rule, Principia Apocrypha, Play Boldly, Turku-skolan, Quick Primer for Old School Gaming, och allt vad det kan vara på något sätt inte hamnar inom fältet spelteori och om de gör de så är det bra teorier. Nej, jag blir inte irriterad av det. Jag blir obeskrivligt perplex på ett sätt som bara en skarp meme kan illustrera Hell, till och med Gygax skrev spelteori! För att inte tala om Robin Laws många texter.

*Ok, blorbsnacket var rätt hätskt med, men det gäller även i allra högsta grad teorins belackare. Precis som i fallet Big Model.

 

[entomophobiac]

Det som irriterar mig lite är att det finns en tydlig, om än vagt uttalad, åsikt att Forgeteorierna och folk som diskuterat dem var polemiska dogmatiker

Det som irriterar mig är de polemiska dogmatikerna. Med det inte sagt att alla teoretiker är dogmatiker eller att allt refererande till teori är polemiskt. Det finns mer utrymme för nyanser än för/emot.

 

[Ram]

Spelteorier har påverkat oss alla, om än indirekt.

Jag håller alltså till 100% med krank om "what have the romans ever done for us?"-liknelsen (som jag för övrigt tycker är tokigt fnissrolig). Öppna ett valfritt spel och låt dig påverkas!

Den troende ser sin gud i allt.

Skämt åsido, jag har också lite svårt att se hur det skulle kunna finnas något "ont" i spelteorier. Att teser formuleras och att teorier formas tycker jag är jättepositivt. Det ger ett gemensamt språk, lyfter likheter och olikheter och förenklar kommunikation. Att vi i omgångar kör fast i aspekter av dem i diskussioner är knappast teoriernas fel.

 

[Mogger]

Det som irriterar mig är de polemiska dogmatikerna.

Jag tror att de irriterar alla, i den mån de existerar. Det jag ställer mig lite frågande till är om de verkligen är så många eller så tongivande att det är något vi ens behöver prata om? Jag kan inte komma på en enda teoretiserande dogmatisk polemiker som spridit sina åsikter förklädda till teori på wrnu, eller några trådar som utgjort plattform för detta påstådda korståg. Och då har jag ändå varit inblandade i rätt många teoridiskussioner.

 

[entomophobiac]

Det jag ställer mig lite frågande till är om de verkligen är så många eller så tongivande att det är något vi ens behöver prata om?

Copypastar det jag skrev innan:

Jag tror den som ser problemet ser problemet, och den som inte gör det kommer inte låta sig övertygas. Eller håller inte med om att det är ett problem.