Historiska eller vetenskapliga fakta som kan förstöra stämningen i rollspel

[Bolongo]

De tar upp i den här videon (vid tillfället jag har hoppat den till) att det där är något av en myt:

Det var större skillnad än idag mellan kirurger och läkare. Kirurger/fältskärer hade mycket praktisk kunskap om hantering av skador.
Det man inte hade full koll på var hur helheten fungerade. I videon sägs det ju att "grisar och människor ser likadana ut inuti", vilket var precis den villfarelsen man hade under medeltiden.
Vad vi får lära oss på universitet är bara att Vesalius var den första att ge en fullständig och korrekt kartläggning av den mänskliga anatomin, och inget i videon motsäger det.

 

[Magnus Seter]

MODERERING

Det där om MMA och sånt. Ni fattar lika väl som jag att det är sjukt OT.

Jag vill inte se ett enda mer inlägg om det i den här tråden.

 

[Arrikir]

Hörde/läste i något historiskt sammanhang för länge sedan (historielektion på gymnasiet? dokumentär på TV?) att vikingarna hade problem med att de huvudsakligen bara hade myrmalm att tillgå. Det var svårt att smida till starka svärd och det hände att de fick avbryta en strid för att räta ut svärden.

Intressant! Jag har nämligen hört precis tvärt om. Dvs att svärden var av mycket hög kvalitét pga den höga järnhalt som finns i myrmalm! Anledningen till att man använde yxor i större utsträckning har jag alltid antagit varit för att det kräver mindte mängd järn jämfört med ett svärd och att yxor kan användas som redskap (imed att järnåldersskandinaver var främst bönder känns detta rimligt i min mening).

Svärd var ju också ett skrytbygge och en symbil för makt, tror bara det var rika och viktiga personer som kunde skaffa svärd över huvud taget.

Det där med att räta ut svärd under stid låter mer som koppar och brons svärd som är mycket mjukare än järn och därmed inte heller håller formen efter upprepad användning.

Någon mer som vet? Jag är långt ifrån expert på området.

 

[Leon]

Inte heller expert, men var inte vikingatidens högstatussvärd ofta importerade - högkvalitativt smide från tex Toledo?

Vilket ju styrker idén om att det är en ekonomisk fråga.

Iofs finns ju "mellankategorin" sax (enkeleggat långkniv eller svärd) som kanske oftare var inhemskt smide?

 

[erikt]

Intressant! Jag har nämligen hört precis tvärt om. Dvs att svärden var av mycket hög kvalitét pga den höga järnhalt som finns i myrmalm! Anledningen till att man använde yxor i större utsträckning har jag alltid antagit varit för att det kräver mindte mängd järn jämfört med ett svärd och att yxor kan användas som redskap (imed att järnåldersskandinaver var främst bönder känns detta rimligt i min mening).

Svärd var ju också ett skrytbygge och en symbil för makt, tror bara det var rika och viktiga personer som kunde skaffa svärd över huvud taget.

Det där med att räta ut svärd under stid låter mer som koppar och brons svärd som är mycket mjukare än järn och därmed inte heller håller formen efter upprepad användning.

Någon mer som vet? Jag är långt ifrån expert på området.

Det är väl järn som är betydligt mjukare än brons? (Järn alltså, inte stål.)
Järn är överhuvudtaget ett sämre material att göra vapen i än brons. Att järn ändå blev så populärt berodde på att det var mycket billigare och mer lättillgängligt när man väl kommit på hur man framställde det, så man hade råd att utrusta mycket fler krigare med järnvapen än med bronsvapen.

 

[JohanL]

Det var större skillnad än idag mellan kirurger och läkare. Kirurger/fältskärer hade mycket praktisk kunskap om hantering av skador.

Inte sällan är det barberaren som står för kirurgin, av det enkla skälet att han är den ende som har riktigt vassa knivar.

 

[JohanL]

Det där med att räta ut svärd under stid låter mer som koppar och brons svärd som är mycket mjukare än järn och därmed inte heller håller formen efter upprepad användning.

Nej, det är tvärtom - brons är hårt men inflexibelt. Järn som inte är stål är rätt mjukt (vilket är en del av poängen i t.ex. samurajsvärd eller slagskeppspansar, som delvis består av mjukare material men då absorberar stötar bättre).

Det där med böjda svärd är helt begripligt - även en katana blir böjd om du hugger med bara litet fel teknik. Titta på tv-program som Forged in Fire eller Knife or Death - även med modern teknik kan man få böjda vapen.

 

[JohanL]

Annan tråkig sak om svärd: svärd är något av en förbrukningsvara. Eftersom slitage, hack och oskärpa är oundvikligt, och bara kan åtgärdas med att slipa (det vill säga ta bort material), håller ett svärd bara så länge. Att ett svärd är väldigt gammalt betyder bara att det inte kan ha använts under tiden.

Matt Easton berättar hur de under en filminspelning satte på ringbrynja på ett griskadaver och högg på med svärd en stund. Efteråt var det halvt förstört, med mer av en sågklinga. Vad du än gör med svärd i någon realistisk situation, så kommer de att ta stryk av det.

 

[Cybot]

1. Det är sällsynt med böjda svärd bland nordiska fynd, och det är också sällsynt i nordiska sagor (jag vet bara ett exempel, vilket är från islänningasagorna. Och då är det för att beskriva ett svärd som inte vill tjäna väl).
Det är mycket vanligare i tidigare germanska och keltiska fynd på kontinenten, men saker och ting talar för att när vi väl snackar om vikingatid så har nordiska smeder lärt sig att göra något bättre svärd.
2. Vikingarna importerade svärd från kontinenten, väldigt många av våra gravfynd är inte inhemska svärd. De absolut flesta ifrån frankrike och tyskland (inte Toledo. Under hela vikingatiden så var Toledo en del av det Umayyadiska kalifatet. "Toledosvärd" är ett post-reconquista fenomen).
3. För de bästa svärden importerades också degelstål från indien (troligtvis genom att vikingarna följde Volga till handelsplatser vid svarta havet).

 

[PhilArt]

Bland den historiska grymhet som ofta förbises har vi också grymheten mot djur. Såväl enkelt folk som adel njöt ju av nöjen som tuppfäktning, hundslagsmål och tjurhetsning, för att inte tala om bisarra elakheter som gåsdragning, sparvbitning, rävkastning, med mera. Att låta SLP bete sig som tidigmoderna européer i den bemärkelsen skulle nog få många spelare att tappa sympati för dem.

Vissa sådana aktiviteter levde ju kvar under den industriella revolutionen, exempelvis den danska traditionen att slå katten i tunnan.

 

[PhilArt]

Det var större skillnad än idag mellan kirurger och läkare. Kirurger/fältskärer hade mycket praktisk kunskap om hantering av skador.
Det man inte hade full koll på var hur helheten fungerade. I videon sägs det ju att "grisar och människor ser likadana ut inuti", vilket var precis den villfarelsen man hade under medeltiden.
Vad vi får lära oss på universitet är bara att Vesalius var den första att ge en fullständig och korrekt kartläggning av den mänskliga anatomin, och inget i videon motsäger det.

Hur förhåller det sig till att barberare också verkat som kirurger under vissa perioder?

 

[Bolongo]

Hur förhåller det sig till att barberare också verkat som kirurger under vissa perioder?

Förhåller sig? Det är samma sak.
Alltså, från det att universitet börjar grundas, så är skillnaden att läkare, dvs invärtesmedicinare och livsstilscoacher, är utbildade där.
Kirurger är hantverkare som läkarna ser ned på för att de inte gått på universitet. Ibland är deras bakgrund just som barberare.

Sedan sker en långsam konvergens mellan de två yrkena under några hundra år.

 

[Leon]

2. Vikingarna importerade svärd från kontinenten, väldigt många av våra gravfynd är inte inhemska svärd. De absolut flesta ifrån frankrike och tyskland (inte Toledo. Under hela vikingatiden så var Toledo en del av det Umayyadiska kalifatet. "Toledosvärd" är ett post-reconquista fenomen).

hmm, var det Solingen då? Hade för mig att det var en av de ikoniska vapensmidescentrumen på kontinenten. Fast det känns ju väldigt tidigt för Solingen.

 

[TobiasEkwall]

hmm, var det Solingen då? Hade för mig att det var en av de ikoniska vapensmidescentrumen på kontinenten. Fast det känns ju väldigt tidigt för Solingen.

Jag har ett minne om "ulfberth" svärd från det som idag ärTyskland som extra coola i vikinga-scandinavien

 

[lupmet]

Inte sällan är det barberaren som står för kirurgin, av det enkla skälet att han är den ende som har riktigt vassa knivar.

Det förklarar varför barberaren även var kirurg! Jag har alltid tyckt det var väldigt konstigt! Tack!

 

[Cybot]

hmm, var det Solingen då? Hade för mig att det var en av de ikoniska vapensmidescentrumen på kontinenten. Fast det känns ju väldigt tidigt för Solingen.

Solingen har varit ett centrum för smide sedan romartid så det är troligt att de tillverkade svärd även under vikingatiden.

P.S: Det är dock innan det blev modernt med gilles- eller stadsstämplar. Så man har ingen aning om exakt varifrån ett svärd kommer. Metallurgisk analys kan bara peka på ungefär vilket område det kommer ifrån. Historiska/arkeologiska källor kan peka ut individuella svärdssmeder/familjer (som t.ex. Ulfberth och Ingelrii) och Carolingiska lagar pekar på att biskopar och kloster hade en central roll i tillverkningen av vapen och rustningar.

 

[Leon]

Solingen har varit ett centrum för smide sedan romartid så det är troligt att de tillverkade svärd även under vikingatiden.

Och mina köksknivar är ju åtminstone förment från Solingen, så traditionen fortsätter. Borde skaffa om dem efter vikingamodell...

 

[zo0ok]

Jag gillar den här tråden, men jag är lite förvirrad...

Om man inte spelar en strikt historisk kampanj (vilket man gör ibland) så spelar det ju ingen roll om ens fantasyvärld inte utvecklades som vår värld utvecklades. Däremot kan man ju se vår historia som en konsekvens av psykologi och naturlagar, och då kan man fundera på hur det kunde bli som det blev i en fantasyvärld (låt oss lämna evolutions-diskussionen helt utanför).

Sådant som... stör mig... när jag spelar fantasy-spel är:
1) Hur försörjs städerna med varor? Det känns som det nästan alltid finns för stora välbefolkade städer och för lite landsbygd.
2) Hur kan man få med sig en häst på en längre resa i vildmarken och tillgodose hästens behov?
3) Religionsfrihet och tolerans för olika humanoiders olika religioner - synnerligen ovanligt historiskt.
4) Rustningar, både hur det fungerar att resa/leva i rustning, men också hur de faktiskt skyddar (här har jag ingen kvalificerad uppfattning, bara en känsla av att det är fel)
5) Det här med vanliga individers (alltså äventyrarnas) friheter, att passera gränser eller alls resa inte minst

 

[PhilArt]

Om man inte spelar en strikt historisk kampanj (vilket man gör ibland) så spelar det ju ingen roll om ens fantasyvärld inte utvecklades som vår värld utvecklades. Däremot kan man ju se vår historia som en konsekvens av psykologi och naturlagar, och då kan man fundera på hur det kunde bli som det blev i en fantasyvärld (låt oss lämna evolutions-diskussionen helt utanför).

En värld med magi måste väl ändå ha andra naturlagar?

 

[Svarte Faraonen]

Jag gillar den här tråden, men jag är lite förvirrad...

Om man inte spelar en strikt historisk kampanj (vilket man gör ibland) så spelar det ju ingen roll om ens fantasyvärld inte utvecklades som vår värld utvecklades. Däremot kan man ju se vår historia som en konsekvens av psykologi och naturlagar, och då kan man fundera på hur det kunde bli som det blev i en fantasyvärld (låt oss lämna evolutions-diskussionen helt utanför).

Sådant som... stör mig... när jag spelar fantasy-spel är:
1) Hur försörjs städerna med varor? Det känns som det nästan alltid finns för stora välbefolkade städer och för lite landsbygd.
2) Hur kan man få med sig en häst på en längre resa i vildmarken och tillgodose hästens behov?
3) Religionsfrihet och tolerans för olika humanoiders olika religioner - synnerligen ovanligt historiskt.
4) Rustningar, både hur det fungerar att resa/leva i rustning, men också hur de faktiskt skyddar (här har jag ingen kvalificerad uppfattning, bara en känsla av att det är fel)
5) Det här med vanliga individers (alltså äventyrarnas) friheter, att passera gränser eller alls resa inte minst

Religiös mångfald har funnits i många samhällen -- så länge man också erkände kejsarens gudomlighet kunde man dyrka lite vad man ville i Rom, perserriket upprätthöll också religiös mångfald, och under många epoker i Kina samexisterade många olika religioner. Det känns inte supersvårt att rättfärdiga i en fantasyvärld (även om religioner i fantasyvärldar ofta är rätt tråkigt designade).