I en annan tråd uttrycktes åsikten att bilden på Diamanda Hellstrom på sidan 233 (andra tryckningen) var sexistisk.
Det här är bilden:
Observera nu att jag INTE är intresserad av att försvara det faktum att jag använde bilden. Jag är INTE intresserad av att bara få en massa uppbackning om att "nejnej, den är absolut inte sexistisk".
Jag är INTE heller intresserad av "ja, den är sexistisk, men det gör inget för att det hör till genren eller vad nu forumets genusskeptiker kan tänkas föra fram. Jag ÄR feminist, och min målsättning är att skapa verk som är feministiska. Acceptera och respektera.
Jag är intresserad av:
På vilka sätt är den sexistisk?
Jag kommer inte att gå emot det ni skriver, för jag tycker att det är smaklöst av vita cismän att ständigt stå i defensiv ställning och försvara sina sexistiska verk in absurdum. Jag är intresserad av att höra vad ni tycker. Var gärna konkreta, dra liknelser med andra bilder som är etablerat sexistiska, och så vidare.
Det behöver inte ens vara "sexism", det räcker med att bilden är tillräckligt problematisk, faktiskt.
Och om era argument verkar sunda så kommer jag att ta bort bilden eller beskära/retuschera den inför en eventuell tredje utgåva. Eller helt enkelt betala Ronja för rita en ny version.
Här är förresten texten som beskriver spelledarpersonen ifråga:
Det här är bilden:
Observera nu att jag INTE är intresserad av att försvara det faktum att jag använde bilden. Jag är INTE intresserad av att bara få en massa uppbackning om att "nejnej, den är absolut inte sexistisk".
Jag är INTE heller intresserad av "ja, den är sexistisk, men det gör inget för att det hör till genren eller vad nu forumets genusskeptiker kan tänkas föra fram. Jag ÄR feminist, och min målsättning är att skapa verk som är feministiska. Acceptera och respektera.
Jag är intresserad av:
På vilka sätt är den sexistisk?
Jag kommer inte att gå emot det ni skriver, för jag tycker att det är smaklöst av vita cismän att ständigt stå i defensiv ställning och försvara sina sexistiska verk in absurdum. Jag är intresserad av att höra vad ni tycker. Var gärna konkreta, dra liknelser med andra bilder som är etablerat sexistiska, och så vidare.
Det behöver inte ens vara "sexism", det räcker med att bilden är tillräckligt problematisk, faktiskt.
Och om era argument verkar sunda så kommer jag att ta bort bilden eller beskära/retuschera den inför en eventuell tredje utgåva. Eller helt enkelt betala Ronja för rita en ny version.
Här är förresten texten som beskriver spelledarpersonen ifråga:
Diamanda Hellstrom
Diamanda är den förmögna släkten Hellstroms svarta får. Dels vägrar hon inordna sig i släktens normala, traditionella ordning – där män är män och kvinnor sköter välgörenhet – och dels verkar hon tycka att en acceptabel livsstil för en ung kvinna i hennes position inkluderar att kuska runt i avslöjande spandexkostym och slåss med allt mellan himmel och jord.
Redan innan den andra vågen gav henne superkrafter var Diamanda ett problem för nästan alla som hade med henne att göra. Hennes släkt försköt henne tidigt och lämnade henne lottlös, men hon hade då mage att anskaffa sig en egen förmögenhet, mest genom olika skumraskaffärer. Den amerikanska regeringen terroriststämplade henne i samband med en del tillslag hon organiserade mot federala banker och militära vapenförråd. Hon slogs även mot bland andra PATRIOT, och lyckades trots avsaknad av förmågor hålla stånd tillräckligt länge för att kunna komma undan helskinnad.
Till slut besegrades hon dock och sattes i högsäkerhetsfängelse. Så kom den andra vågen, och Diamanda fick förmågor som både gjorde henne svår att hålla inlåst och samtidigt potentiellt mycket användbar i fält. Regeringen gav henne ett val: Frysas in på obestämd tid i ett av de nya kryofängelser de börjat konstruera, eller börja jobba för Sektion 12.
Sedan dess har hon lett specialförband framför allt i och kring Chicagoområdet; nu med regeringen i ryggen och licens att göra nästan vad som helst för att uppnå sina mål, så länge det sköts diskret och utan uppenbara kopplingar till regeringen.
Diamanda är generellt otrevlig och dryg, med generationer av överklassbeteende i ryggraden och en obändig tilltro till den egna förmågan. Hon är instabil och har en tendens att bli rent explosivt förbannad utan uppenbar provokation. Överlag är hon en person som är svår att arbeta mot, men ännu svårare att arbeta för…
Utseende
Ett oräkneligt antal dyra skönhetsoperationer har sedan länge eliminerat alla delar av Diamandas utseende hon inte var nöjd med. Hon är lång, atletiskt byggd och utstrålar en kall skärpa som tenderar att få folk i hennes närhet att bli på helspänn.
Till vardags klär hon sig i vita eller ljusblå affärskostymer med trendiga axelvaddar, skjorta och slips. Färg och form är noga utvalda för att komplettera hennes vita hy och blonda hår. Håret är långt, och hålls ofta tillbaks av något smakfullt hårspänne.
Mask
Diamandas alfaform är väldigt lik hennes vanliga, med skillnaden att hon bär en urringad vit spandexdräkt.
Förmågor
Diamandas hud är hård som diamant och hon är i stort sett okrossbar. Hon kan inte styra denna förmåga; den är konstant påslagen.
Hemligheter
Diamanda har inga egentliga hemligheter; vad man ser är ganska precis vad man får. Hennes brott är lika väldokumenterade som hennes tre skilsmässor, och hon har en förkärlek för snabba bilar, diamanter och annat som associeras med den samhällsklass hon trots allt anser sig tillhöra.
Diamanda är den förmögna släkten Hellstroms svarta får. Dels vägrar hon inordna sig i släktens normala, traditionella ordning – där män är män och kvinnor sköter välgörenhet – och dels verkar hon tycka att en acceptabel livsstil för en ung kvinna i hennes position inkluderar att kuska runt i avslöjande spandexkostym och slåss med allt mellan himmel och jord.
Redan innan den andra vågen gav henne superkrafter var Diamanda ett problem för nästan alla som hade med henne att göra. Hennes släkt försköt henne tidigt och lämnade henne lottlös, men hon hade då mage att anskaffa sig en egen förmögenhet, mest genom olika skumraskaffärer. Den amerikanska regeringen terroriststämplade henne i samband med en del tillslag hon organiserade mot federala banker och militära vapenförråd. Hon slogs även mot bland andra PATRIOT, och lyckades trots avsaknad av förmågor hålla stånd tillräckligt länge för att kunna komma undan helskinnad.
Till slut besegrades hon dock och sattes i högsäkerhetsfängelse. Så kom den andra vågen, och Diamanda fick förmågor som både gjorde henne svår att hålla inlåst och samtidigt potentiellt mycket användbar i fält. Regeringen gav henne ett val: Frysas in på obestämd tid i ett av de nya kryofängelser de börjat konstruera, eller börja jobba för Sektion 12.
Sedan dess har hon lett specialförband framför allt i och kring Chicagoområdet; nu med regeringen i ryggen och licens att göra nästan vad som helst för att uppnå sina mål, så länge det sköts diskret och utan uppenbara kopplingar till regeringen.
Diamanda är generellt otrevlig och dryg, med generationer av överklassbeteende i ryggraden och en obändig tilltro till den egna förmågan. Hon är instabil och har en tendens att bli rent explosivt förbannad utan uppenbar provokation. Överlag är hon en person som är svår att arbeta mot, men ännu svårare att arbeta för…
Utseende
Ett oräkneligt antal dyra skönhetsoperationer har sedan länge eliminerat alla delar av Diamandas utseende hon inte var nöjd med. Hon är lång, atletiskt byggd och utstrålar en kall skärpa som tenderar att få folk i hennes närhet att bli på helspänn.
Till vardags klär hon sig i vita eller ljusblå affärskostymer med trendiga axelvaddar, skjorta och slips. Färg och form är noga utvalda för att komplettera hennes vita hy och blonda hår. Håret är långt, och hålls ofta tillbaks av något smakfullt hårspänne.
Mask
Diamandas alfaform är väldigt lik hennes vanliga, med skillnaden att hon bär en urringad vit spandexdräkt.
Förmågor
Diamandas hud är hård som diamant och hon är i stort sett okrossbar. Hon kan inte styra denna förmåga; den är konstant påslagen.
Hemligheter
Diamanda har inga egentliga hemligheter; vad man ser är ganska precis vad man får. Hennes brott är lika väldokumenterade som hennes tre skilsmässor, och hon har en förkärlek för snabba bilar, diamanter och annat som associeras med den samhällsklass hon trots allt anser sig tillhöra.