Mest på grund av spells, ärligt talat. Jag ogillar hur de fungerar och att det är så galet mycket att hålla reda på kring dem. Men lösningen har blivit att spelarna istället beskriver vad de gör med sin magi, och att vi undviker helt att ha resten av konversationen in-game. Det har funkat rätt bra, men sätter krav på att de läser på sin shit själva.
För att det kan leda till fullständigt brutna kombos.
Två saker:
Men är det inte bara att slänga på dem groteskt mäktigt motstånd då, om de fuloptat så mycket? Blir det inte bara en ursäkt för spelledaren att skapa brutalt hårda encounters?
Heh, som co-designer av magisystemet i Eon IV tror jag inte att mycket att hålla reda på kommer vara ett problem för mig (◕ᴗ◕✿)
Problemet du kan få här är att några spelare har maxat och andra inte. Din strävan att utmana de hårda gubbarna kommer att straffa de mjuka för att de inte också maxade. När Stinas blomsterngome blir mosad för att Bengt gjorde den brutnaste warlocken sedan God45 ville testa systemet kan du få problem.
Systemen är helt oberoende av varandra, så jag kan inte se några problem i sig med att bara köra det ena. Feats erbjuder en mer fingradig customization, så jag kan se lockelsen i det.
Ja, det är helt rätt.
Alltså, DnD5 kryllar av optional rules och tanken är att man väljer just de optional rules man tycker om och struntar i resten.
Jag har spelat DnD sedan 1980-talet och är det en sak jag kan säga om magi så är det att den knappt har förändrats alls under de senaste 35 åren.
Det är ganska lätt att dö på lvl1 men sen sänks risken exponentiellt för varje level.
Jag tyckte att 3e gick sönder efter nivå sex (andra gjorde det också; det finns tom ett fan-hack där man inte kan bli högre än nivå sex), men har inte haft samma upplevelse av 5e. Spelet funkar bra även på nivå nio (även om det är mycket förmågor och trollformler att hålla reda på) - det jag undrar är om det har med spelen i sig att göra eller om att jag gick in i 5e med erfarenheten från 3e.
Jag tror man gör bäst i att se på DnD5 som en slags power fantasy trip för spelarna. De blir superhjältar, och sådana dör som bekant inte.Ser du inga problem med att hjältarna inte kan dö, eller är en av de som spelleder med en laptop så kan du strunta i min rant.
Man kan väl visst dö? Enligt reglerna jag läste kan man dö om man blir medvetslös och failar flera slag för att vakna, eller om man tar en skada som tar ned en under ens hit dice eller vad det var. Det verkar inte sannolikt, sure, men nog kan det hända alltid?@Ymir
- Man kan inte dö i DnD5.
Att slåss i DnD5 är som att delta i en tävling där ingen vinner och allt slutar med en gruppkram och ALLA får en rosa kanin i förstapris.
- Monsterbeskrivningarna är för långa.
I DnD5 tar varje monster upp en sida var i monster manual. Jag är van vid OSR där man får plats med 8 monster per sida.
Sista gången jag spelledde DnD5 hade jag skrivit ut 30 sidor.
30 sidor med monsterstats (alltså bara statblocket, INTE monsterbeskrivningen).
30 A4 pappersmassa av svensk skog för en strid som tog 30 sekunder i spelvärlden.
Ser du inga problem med att hjältarna inte kan dö, eller är en av de som spelleder med en laptop så kan du strunta i min rant.
Jo, det finns ju regler för det. Sannolikheten att en rollfigur ska göra det efter de första nivåerna är bara riktig låg. Och kostanden för återupplivning är sänkt till en tiondel från äldre versioner, så döden är mest ett tillfälligt fartgupp på den ostoppbara marschen mot nivå 20.
Jag tänker mig att det kanske är lite som i Star Wars? Kan det stämma? Låt mig förklara.
