Franz
The force is female
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,580
Oraklets fyra ögon har en av de bästa spelöppningar någonsin tycker jag! Oväntat men inte på ett krystat sätt.
Hur ska man (eller ska man inte) inleda ett äventyr
- Thread starter Gurgeh
- Start date
Fredrik och Blossoms äktenskap är egentligen mer eller mindre dött, men de har beslutat sig för att hänga ihop för Antons skull. Om ett år går han ut gymnasiet och flyttar hemifrån. Men när Elvira flyttar in i lägenheten bredvid blir både Blossom och Fredrik blixtförälskade.
Jo, den är nog den bästa man sett. Tack @Brior
damogn
Warrior
- Joined
- 4 Feb 2018
- Messages
- 202
Fast här saknas det något...
Det knackar plötsligt på dörren och Elvira skyndar sig att linda in svärdet i tyget samtidigt som någon öppnar. I dörren står ytterligare en ung kvinna. Hon är genomblöt av regnet, och lerig som om hon legat på marken. Hon håller sin lätt blodiga högerhand tryckt mot bröstet och andas hest. "Jag är Elvira, den nya grannen. Ni är i fara...", väser hon, men tystnar då hon får syn på den andra kvinnan.
(Jag har säkert svarat såhär tidigare)
Många köpäventyr har premissen att RP behöver komma in och lösa ett problem för någon annan mot en ekonomisk kompensation. Tycker incitamentet med en "guldmynts-transaktion är jättetråkigt, och tycker spelarna också det så skulle de (iaf teoretiskt sätt) kunna tacka nej. Då borrar jag hellre i incitamentet hos uppdragsgivaren, vilket nästan alltid är mer intressant och möblerar om så det är RP själva som har detta incitament.
Ett exempel jag minns är när jag bollade det HÄR konventsäventyr med författaren där inledningen egentligen skulle varit att RP som förbiresande fick uppdraget att reda ut en arvstvist. Jag föreslog istället att det var RP som var parterna i arvstvisten, vilket jag tror gjorde äventyret mycket mer intressant.
Har själv provat det här lite i Mutant UA-kampanjen där RP istället för att få uppdraget att mot ekonomisk ersättning hitta robotskallen åt Översten, istället tar Överstens roll och själva har behov av att hitta skallen (och därmed dras in mycket djupare i den fortsatta berättelsen).
När det gäller tråkig inledning... tycker jag som sagt ekonomisk kompensation är trist. Ogillar även "låtsasvalet" RP har i inledningen att acceptera uppdraget (för om de inte accepterar blir det ju inget äventyr). En DoDT-kampanj (minns ej namnet, Vattnaskymmel?) inleds med att RP är fångar och måste ljuga om att de kan hjälpa de som fängslat dem, och om de inte fattar det eller vägrar så dör de, vilket iofs vrider lite på hur man får uppdraget, men ogillar starkt att det annars leder till döden. Då hade det varit bättre att inleda in medias res där RP redan ljugit. Ett val som ändå inte är något val tycker jag kan berättas som inledning istället.
Personligen gillar jag inledningar som öppnar för möjligheter utan att pressa dem på RP. Döda Skogen och Svavelvinter är hyffsade sådana exempel (även om det finns uppdragsgivare även där). Det är kul att som spelare få möjlighet till dessa val och lite mer av känslan att man redan från start i äventyret har bestämmanderätt över vad RP väljer att göra. Det är också detta som gör att jag gillar spel där RP har personlig drivkraft/mål som kan få inflytande över vilka val RP gör när inledningen är mer öppen.
En eventuell nackdel jag lyssnat in från spelarna i en öppnare/friare inledning är att det kan bli övermäktigt för dem att bestämma i vilken av alla trådar de skall börja med. Så blev det i Svavelvinter där de inledningsvis hade ett smuggeluppdrag, men blev snabbt involverade i Kmordadruiden Perrima´s uppdrag och ungefär samtidigt kom i kontakt med frihetsrörelsen och deras kuppförsök.
Många köpäventyr har premissen att RP behöver komma in och lösa ett problem för någon annan mot en ekonomisk kompensation. Tycker incitamentet med en "guldmynts-transaktion är jättetråkigt, och tycker spelarna också det så skulle de (iaf teoretiskt sätt) kunna tacka nej. Då borrar jag hellre i incitamentet hos uppdragsgivaren, vilket nästan alltid är mer intressant och möblerar om så det är RP själva som har detta incitament.
Ett exempel jag minns är när jag bollade det HÄR konventsäventyr med författaren där inledningen egentligen skulle varit att RP som förbiresande fick uppdraget att reda ut en arvstvist. Jag föreslog istället att det var RP som var parterna i arvstvisten, vilket jag tror gjorde äventyret mycket mer intressant.
Har själv provat det här lite i Mutant UA-kampanjen där RP istället för att få uppdraget att mot ekonomisk ersättning hitta robotskallen åt Översten, istället tar Överstens roll och själva har behov av att hitta skallen (och därmed dras in mycket djupare i den fortsatta berättelsen).
När det gäller tråkig inledning... tycker jag som sagt ekonomisk kompensation är trist. Ogillar även "låtsasvalet" RP har i inledningen att acceptera uppdraget (för om de inte accepterar blir det ju inget äventyr). En DoDT-kampanj (minns ej namnet, Vattnaskymmel?) inleds med att RP är fångar och måste ljuga om att de kan hjälpa de som fängslat dem, och om de inte fattar det eller vägrar så dör de, vilket iofs vrider lite på hur man får uppdraget, men ogillar starkt att det annars leder till döden. Då hade det varit bättre att inleda in medias res där RP redan ljugit. Ett val som ändå inte är något val tycker jag kan berättas som inledning istället.
Personligen gillar jag inledningar som öppnar för möjligheter utan att pressa dem på RP. Döda Skogen och Svavelvinter är hyffsade sådana exempel (även om det finns uppdragsgivare även där). Det är kul att som spelare få möjlighet till dessa val och lite mer av känslan att man redan från start i äventyret har bestämmanderätt över vad RP väljer att göra. Det är också detta som gör att jag gillar spel där RP har personlig drivkraft/mål som kan få inflytande över vilka val RP gör när inledningen är mer öppen.
En eventuell nackdel jag lyssnat in från spelarna i en öppnare/friare inledning är att det kan bli övermäktigt för dem att bestämma i vilken av alla trådar de skall börja med. Så blev det i Svavelvinter där de inledningsvis hade ett smuggeluppdrag, men blev snabbt involverade i Kmordadruiden Perrima´s uppdrag och ungefär samtidigt kom i kontakt med frihetsrörelsen och deras kuppförsök.
Medhåll, även om den inte ger RP så många valmöjligheter.
Jag skruvade lite på den här inledningen när jag SL:ade den. Bytte bl.a. ut kopian av Ebharing mot en stengroda (eftersom jag etablerade RR redan i Svavelvinter). Det passade bra eftersom RR alltid efterlämnar stengrodor efter sina attentat och här fick jag spelarna att tro att "Bodonius" ville visa dem hur en groda såg ut, när han egentligen lade fram den för att döda dem. Blev också effektfullt när en RP lämnades kvar i huvudbyggnaden med "Bodonius" för att packa ihop sin utrustning, medan den andre RP:n gick ut till ett annat hus på gården där han bodde för att packade och då stötte på den sårade Bodonius. Oj, vilken panik han fick när han insåg att han lämnat den andre RP:n ensam med den falske Bodonius.
Good times...
Quadrante
Grisbonde
Ingen direkt kritik mot någon ovan, för vi har alla gjort det och gör det hela tiden.
Meen … ogillar egentligen när man inte skriver ut vad man syftar på och förväntar sig ”inside info” (har hört, har läst, vet vad den förkortningen betyder och så vidare…). Men, ja.
Franz
The force is female
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,580
Sorry, jag länkade till spelöppningen så att alla som inte kände till den skulle kunna läsa den. Men jag berättar den gärna också om du inte vill läsa länken.
Mogger
Hipsteranka
Det här tycker jag är det bästa. Jag gjorde något liknande men RP var utredare för Åhoj Express och hade som uppdrag att undersöka attacken mot diligensen. Dessutom var de djupt involverade i Pirit så det dröjde inte länge innan det var mobsters och rubbitar för hela slanten!
Det tycker alltid funkar. Det kan kräva lite trixande, men överlag är det det som ger mig bäst upplevelse.
De sämsta inledningarna är de som förutsätter att RP är äventyrare som existerar på ett eget plan utanför samhället. Göra inbrott hos statsminsitern eller nått annat dumt som enbart specialtränade agenter får för sig att ägna sig åt. Men visst, Watergate finns ju så man ska inte förkasta de här uppläggen heller.
Quadrante
Grisbonde
Det är lugnt, mest en påminnelse… som även gäller mig själv!
Franz
The force is female
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,580
I Marius Storfots sista plundring som jag håller på att skriva så kommer jag ha flera olika alternativ till inledningar. Typ ”Rollpersonerna kan hamna på den där ön och upptäcka att något är fel. Om de inte åker till ön kan de komma i kontakt med den här personen som var på ön och vill att rollpersonerna ska utreda vad som händer. Är det inte en passande öppning så kan de komma i kontakt med byns bibliotekarie som hittat en gammal text som säger…” och så vidare.