Jag tolkade...
...Zawouds inlägg som att han menar att man kan vara nöjd med sin gubbe, även om det är en gubbe som kan förbättras. Rent dramaturgiskt brukar man också säga att en figur i en film till exempel, måste utvecklas för att biopubliken ska kunna identifiera sig med figuren. En statisk figur blir helt enkelt inte trovärdig, eller intressant (enligt filmvetenskapen, i alla fall. Samma i litteraturvetenskapen). Detta kan nog i stor utsträckning översättas i rollspel. En figur som inte utvecklas (förändras) blir inte intressant i längden (notera att utveckling i det här fallet kan vara försämring lika väl som förbättring, eller andlig förändring, alltså det behöver inte vara färdigheter och förmågor). Det viktiga är att figuren inte är statisk. Huruvida rollspel går ut på att förbättra sin gubbe finns det olika meningar om (jag anser inte att det går ut på det, men att rollspel tappar en stor del av sin charm om man inte kan förbättra sin gubbe. Notera att man kan anse att en statistisk försämring av sin gubbe, leder till en bättre gubbe att spela, till exempel i Kult där man kan antingen utvecklas eller degenereras, eller om man i Call of Cthlhu drabbas av SAN-loss och får en galen men roligare eller "bättre" gubbe att spela), men för att ett rollspel ska fortsätta vara intressant anser jag att figurerna måste förändras, på ett eller annat sätt. Ungefär som det du menar när du säger att figuren "utvecklas". Om man sen styr det med huvet eller med regelsystemet är en smaksak. Den invändningen jag har mot att inte ha det kodifierat i ett regelsystem är att det riskerar att bli godtyckligt, beroende på hur väl man kommer överens med spelledaren. Fast det gäller kanske de kodifierade systemen också, är man osams med SL kanske man inte får lika mycket XP, eller nått sånt. /M
