Re: Men...
"För det känns som att man inte kan hänvisa till gengrekonventioner om dessa ändå bottnar i godtycke."
Alla idéer bottnar nånstans i godtycke. Frågan är hur genomtänkta och satta i system idéerna är. Att säga att jag vill ha europeisk feodalism med massor med saxare på en extra holme är godtycke, visst är det det. Men från den ursprungliga och godtyckliga idén har jag jobbat vidare. Vilka konsekvenser får en extra ö? Hur ser det saxiska samhället ur? Hur fungerar feodalism egentligen?
Allt detta har satts samman, konsekvenser har utforskats, och vissa saker har kommit in och kastats ut. Men resultatet är att det finns en viss konvention numera. Idéerna har sedan rätt länge slutat att vara godtyckliga, utan har blivit en del av systemet. De är genrekonventionerna.
Jag tror att den springande punkten är att godtycklighet alltid är något som är nu. Om jag väljer en tröja i högen så väljer jag en tröja godtyckligt. Om jag väljer en tröja för att jag alltid har den tröjan, eller för att det är tisdag, eller för att den ligger överst i högen med rena tröjor, eller för att den passar byxorna, så är valet inte godtyckligt längre. Då är det satt i system.
Samma sak med Västmark: att jag valde en saxisk kultur som bas var ett godtyckligt val en gång i tiden. Jag kunde lika gärna ha valt en antik, en renässansitaliensk eller japansk kultur, men nu valde jag en saxisk kultur. Då var det godtyckligt. Nu är det satt i system: kulturen är saxisk.
Och det systemet är genrekonventionerna.