Idag har jag spelat...

[Rangertheman]

Vi spelade Alice is missing på Närcon. Mycket häftig upplevelse!

 

[runequester]

This week, we played a BRP homebrew hack a friend is running, set in a Borderlands / Outer Worlds kind of setting.

With a second group, I ran the second session of Andra Imperiet.

And for board games I've been solo-playing SPW's Der Weltkrieg. Just finished the Tannenberg and Galicia scenarios and set up Serbia 1914

 

[wilper]

With a second group, I ran the second session of Andra Imperiet.

Spelar ni er genom all svensk rollspelsproduktion? :-D

 

[Lupus Maximus]

Inte idag, men i går kväll... Traveller.

Nya spelarens rollperson har nu blivit rekryterad till skeppet, och I och med att nya spelaren varken bor i Sverige eller kan svenska, så är vi tillbaka till at köra på engelska.

 

[Lukas]

Idag (började skriva inlägg innan midnatt så idag känns rätt, även om det är igår när inlägget postas) var första dagen på en sju dagars monsterheart kampanj som jag spelar med mina vänner uppe i min familjs stuga.

Spelet började bra om än ganska lugnt, där vi mest introducerat setting och karaktärer.
Hittils har det mesta gott bra och vi har fått en känsla av vilka alla spelpjäser är.
Imorgon ska jag börja flytta om och utmana dem på riktigt.
Spelet utspelar sig på ett sommarläger istället för den klassika skolan.

Karaktärna är vampyren Morgana. Som är nybliven och lite osäker än sålänge.
Är väldigt vacker och sexig, men kall. Har redan förför en ung man och sedan kallblodigt krossat hans hjärta.

Vi har älvan Crow, som är så nyfiken på människor att han korssat slöjan mellan världar och tagit plats på lägret. Har hittils mest varit socialt klumpig men väldigt glad.

Vi har infernalen Micah som försöker vara cool trotts att allt ändrats. Hans tidigare lägerkompisar känns nu Bansliga och ofokuserad. Medans han nu är här i ett syfte att rekrytera till sin herre som viskar till honom med en röst söt som honung.

Sist har vi varulven Torbjörn, som är en alpha hanne. Sammlat sitt sommarkompis gäng och dragit runt och hittat nöje i de enkla sakerna.


Den bästa scenen hittils var när Micah som nu säljer ecstasy som en del i hur han rekryterar följare. Sökte upp Jon, snubben som är känd för att smugglat in massa godis och alkohol som han säljer till folk.
Micah vill att jon ska hjälpa till och skicka över kunder, något som Micah är väldigt obekväm med. "du vet hur mycket koas det det blivit med bara alkohol tidigare år, jag vill helst inte ha med tyngre droger att göra"
Micah vänder sig då till sin demonherre för att få veta någon av Jon hemligheter så att Micah kan utpressa honom att göra som han vill.

Micah får veta att jon är sjuk, dödligt sjuk och har inte råd med behandlingen han behöver.
Att sälja saker på lägret är en desperat handling, för att få ihop lite pengar.

Ångest. Ljuvlig ångest.
Är Micah så hjärtlös att han hotar att avslöja jon för lägerledarna och där med tar ifrån en desperat mans, desperata plan?
Micahs spelare är obekväm med beslutet. Men fegar tillslut ut.


Jag ser framenot fortsättningen på vår gemensamma berättelse om Camp SilverLake.

 

[Osbjer]

Inte idag, men gångna helgen började vi en hexcrawlkampanj med Hjältarnas Tid. Rollpersonerna flöt iland med endast kläderna på sin kropp efter ett skeppsbrott och de fick ta det därifrån. Mest minnesvärda denna gång var när Krilles karaktär (en liten häxa med stor hatt) skulle binda en ny kvast till sig som fokus och lyckades så väl att kvasten fick en extra egenskap. Efter lite diskussion och inspiration av Monkey Island och Simon the Sorcerer så kom vi fram till att kvasten har egenskapen Tillgänglig men bara går att gömma i hatten (även om kvasten är längre än hatten). Ska även tilläggas att kvasten har klaustrofobi och vägrar flyga i underjorden.

/j

 

[Rangertheman]

Igår (och idag) spelade vi Svenska kulter-rollspelet, och för första gången under kampanjen var det IRL. Superkul, verkligen!

 

[Ulfgeir]

I fredags spelade jag vampire 5e. Vi dödade en vampyrsom var med i en förbjuden Kult. Han var ledaren, och sedananvände jag mig av min status som nybliven sheriff (jag blev vald för att misslyckas, efter min sire som var den förra sheriffen dog) mot den kultens rekryterare och förklarade att hon borde lämna stan illa kvickt och inte komma tillbaka.

 

[Gustav Lorentz]

Igår (med avslutning en bra bit efter midnatt) spelade vi för första gången Skjut dom i huvudet. Två kriminella, en brandman och en hemlös lyckades under sju timmars spel bara ta sig från Slottskogen ner till Johanneskyrkan. På vägen mötte vi två rånare som låg i bakhåll i ett dagis, en hoper zombieungar på samma dagis, ett gäng av stadens toppolitiker i en kraschad helikopter (att de var zombies utgjorde ingen större skillnad mot innan tyckte våra looser-kaaktärer), samt ytterligare zombies i kyrkan (där vi även fann en del bevis för experiment som kanske kan börja förklara utbrottet). Brandmannens yxa skördade flest offer, men inte långt efter var den hemlöses Happy Clappy – den hemlöses småmynt var bra mycket mer värdefulla än de bägge kriminellas sedelbuntar!

Klart kul spel som gav mersmak, och vi har nu en massa trådar att rycka i under fortsatt spel.

 

[kloptok]

Frontier Scum, Karl Druids nya western-hack av MÖRK BORG. På GenCon. Vi hann inte riktigt komma till starten på äventyret men hade väldigt kul på färden dit, genom ett sumpigt Carcass Country. Would play again. Rekommenderas.

 

[terje]

Fortsatta äventyr i dolkdala. Många i stan, både zentarim och hederligt folk, drabbas av någon slags sömnsjuka. Under ett nedbrunnet Lasander-tempel finner vi ett grottkomplex. I en underjordisk göl bor en nixie som berättar för oss att en trollkarl tillverkar nattskuggor genom att stjäla folks livskraft

 

[Sömniga Isaac]

Pathfinder 2e, startade upp med en ny grupp. Började med ett möte i en av skogarna i Darkmoon vale där äventyrarna hjälpte två skadade män längs vägen som blivit angripna av vargar. Männen behövde hjälp att finna sin färdkamrat som de splittrats från under flykten från vargarna.

Äventyrarna, bestående av en katt, två dvärgar och en människa hittade den bortsprungne kumpanen och tog ned vargarna som hotade mannen. Något var dock inte rätt, vargarna visade inga tecken på svält och deras beteende, att vara hotfulla mot en grupp människor, verkade inte stämma överens med vargarnas egentliga beteende enligt ena dvärgen. Människan i sin tur tyckte sig se en större varelse längre in i skogen i skymningsljuset, en varelse som försvann in i skuggorna där äventyrarna valde att bege sig tillbaka till vägen innan fler faror kunde uppenbara sig i skogen.

 

[Christoffer]

Jag, @entomophobiac och min ickeforumitvän har spelat två omgångar till av vårt spel som utspelar sig i den lilla orten Ferna i det mörka bergslagen under 1800-talet. Förra sessionen fokuserades helt på en jakt utanför samhället, Toumi befann sig i det drev som långsamt rörde sig genom skogen, Oscar vid sin fars sida, fullt fokus på att idag skulle han få lära sig att skjuta. Oscars far och andra män ser ett rådjur i skogen en bit bort, instruerar Oscar att sikta, skjuta, men oscar ser något annat, en krökt kvinna, gammal, som går dubbel vikt med en vit skabbangripen räv vid sin sida. Rösterna av den unga pojken i Oscars huvud skriker, skjut skjut skjut! Oscar siktar på räven, skjuter.. i samma stund klipper vi över till Toumi där hans vän Krabbe som går bredvid honom i drevet faller samman, träffad av en rikochet från Oscars gevär. Toumi visar en ny sida, handlingskraftig och beskyddande, kastar sig över Krabbe och lyckas förbinda hans sår. Oscar parallellt ser sin far och andra springa fram när de hör att en i drevet blivit träffad och handlar instinktivt, han flyr, greppar ett gevär som står lutat mot ett träd och flyr ut i skogen med det. Hör möter han den krökta kvinnan, hon frågar honom varför han sköt hennes vän och närmar sig honom, rösten från den unga pojken i Oscars huvud får panik, skriver att han måste springa, flyt bort från henne, bort! Oscar höjer geväret, siktar mot henne och trycker av men misslyckas. Han stapplar bakåt, tappar fotfästet och faller. Där klipper vi sessionen.

Vi återkommer några dagar senare vid nästa spelmöte. Oscar är förvunnen. Ingen har lyckats hitta honom. Krabbe svårt skadad men inget är livshotande längre så länge de kan hålla infektioner borta. Toumi och andra karlar har tagit över Krabbes pass på verket och jobbar för att se till att han ska få mat och någon lön nu inför vintern. Missnöjet på verket är omfattande, nya reservdelar till den stångjärnshammare som vi i första spelmötet sett Oscar sabotera, har ankommit från Tyskland men saboterats. Vi öppnar Toumis dag med hur pratet går om detta, vissa anser det gott, andra, som Toumi, anser att det bara kommer orsaka problem framöver. Förmannen, herr Striernbrink, Oscars far, har inte varit närvarande på verket de närmasta dagarna då sökandet efter hans son tagit upp en stor del av tiden. Men han kommer idag, han kräver av alla att namnet på den som saboterat reservdelarna måste fram, greven kommer inte ta detta lugnt när det kommer fram att verket inte kommer gå på full kapacitet trots att reservdelarna nått fram på grund av missnöjet här. Stämnigen blir hetsk, någon skriker att herr Stiernbrink nog ska ta och sticka hem och ta hand om dåren han har som son, och här brister det, Striernbrink ger personen en snyting, och stämningen är ett ögonblick från att tippa över till något betydligt större än ett litet slagsmål, men Toumi griper in, skriker åt samtliga att lugna ner sig och återgå till arbetet, "att klippa till den här skitstöveln kommer bara innebära att ingen av oss kommer få någon lön"...

Samtidigt vaknar Oscar upp i skogen, den skabbangripna, smått förruttnade vita räven slickar honom i ansiktet, stanken är vedervärdig. Han ser sig om och finner sig i en glänta, på annan plats än där han föll. Kvinnan sitter på en sten en bit bort, räven hoppar raskt undan och gömmer sig. (jag glömde nog här också nämna det skotthål som är rakt igenom dess buk för spelarna, men antar de kunde föreställa sig det ändå...) De interagerar och Oscar får vaga svar från kvinnan som råder honom att inte längre lyssna på rösterna i hans huvud. Han lyckas få reda på att hennes namn är Anna, och hon arbetade på herrgården för länge sedan, inte svårt för honom att lägga ihop att det var måste år sedan och att hon arbetade för grevens för och inte för den nuvarande greven. Hon lover att hjälpa honom och att hon finns här i skogen, det är bara att söka efter henne, och visar vägen han ska ta för att nå Ferna igen. Oscars spelare meddelar direkt att han vill ta sig hem utan att bli sedd, han gömmer geväret under sina kläder och beger sig hemåt. Och misslyckas med sitt slag.

Toumis arbetsdag har lidit mot sitt slut när han blir konfronterad av en av grevens män, han vill att Toumi ska infinna sig i ett av de annex som finns i koppling till herrgården under kvällen. Greven har själv frågat efter honom vilket förvånar Toumi, men inser att det är för att han öppnat munnen och jobbat hårt. Han har stuckit ut. Samma kväll kommer Oscar smygande genom samhället, samme man som konfronterade Toumi greppar honom och för honom in till det annex där även Toumi väntar. De bägge leds in i ett rum, greven sitter vid ett bord i ena änden och runt honom vid flera mindre bord fler män, alla drickandes och rökandes, tyst samtalar samtliga men tystnad infinner sig när de två leds fram. Det är uppenbart att greven hållit någon form av presentation över något för övriga i lokalen och tar vid utan att informera vidare om vad det rör sig om. Det visar sig hur han hyllar Toumi, den goda arbetaren, personen som tar i, jobbar för fler, litar på överheten och böjer nacken för den. Detta konstrasterar han med Krabbe, mannen som är hotad av invalidisering och svag, vek och ännu inte på benen. Han går vidare och tittar på Oscar, pekar på honom och talar om hur allt invalidisering inte kommer av olyckor, "denna pojke som sägs ha skjutit den redan nämnde Krabbe, stulit ett gevär och flytt ut i skogen. I vissa fall bär vissa barn med sig olycka till sina föräldrar, deras sjukdom är föräldrarnas sorg och skulle de inte vara lyckligare utan att behöva bära denna sorg?" Han återkopplar till att tala om ett förslag han själv lagt fram till riksdagen, att genom att döda de icke arbetsföra lösa befolkningsfrågan kring både äldre och sjuka. Han tecknar till en person som ger Toumi ett glas med fin sprit, och skickar sen ut de både. Utanför trycker Toumi upp Osvar mot väggen, vill veta om det är han som skjutit Krabbe, om det stämmer som greven sa? Oscar stammar att han skjöt mot en kvinna och hennes räv, inte mot Krabbe. Till slut släpper Toumi ner honom, lämnar platsen, förnedrad och ursinnig.

Oscar tar sig hemåt, möts av sin mamma och berättar allt för henne. Han somnar i hennes famn medans hon gråter. På morgonen vaknar han av att föräldrarna samtalar högljutt i köket, det är uppenbart att de talar om att skicka bort honom, hans privarlärare är inte nog, pojken behöver en fastare hand, någon som kan se till att han inte viker av och får honom att sluta upp med alla dumheter. Oscar äter som han aldrig ätit förr och frågar om föräldrarna känner till en Anna som arbetat hos grevens far, att det var henne som han träffade i skogen?

Toumi åter på bruket, han närmar sig Sixten, den man som förmannen dagen innan gett en snyting, mannen som stod upp mot förmannen. I en paus i arbetet samtalar det, Toumi ber på sitt eget sätt om ursäkt och tar ställning för vad Sixten tidigare sagt och gjort och meddelar att han aldrig mer kommer stå i vägen för något sådant när det är påväg att ske. Sixten säger att han förstår men att han hellre skulle se att Toumi stod på deras sida, Toumi nickar med upprepar igen att han inte kommer stå ivägen men att det nu är dags att åter igen arbeta.

---

Fruktansvärt spännande att se dessa karaktärer växa och förändras, både för mig och, upplever jag, för spelarna. Det kanske är en av de roligaste aspekterna med rollspel, att upptäcka vem ens karaktär är genom spel. Att tänka sig att "min karaktär är såhär" men i spel inse att han skruvar sig bort, gör något mer än vad en trott inledningsvis.

En not kring greven och förberedelser här. Som jag nämnt tidigare baserade jag en drös av mina förberedelser på den ort där jag är uppväxt. En stor sak när jag var liten var som jag också nämnt herrgården och berättelserna om greven. Han hade under några år en plats i ståndsrikstaden där det talades om att han la fram ett förslag om att gamla och icke arbetsföra skulle avlivas för samhällets bästa, oklart hur väl detta faktiskt stämmer (hört uppgifter om att det sökts efter detta förslag men ingen hittat igen det) men eftersom förberedelserna inte bygger på fakta utan på min barndoms bild av orten så är det givet ett avspark för spelandet. Men, jag tror inte det hade varit det om inte Oscar varit den Oscar är. Utan den här pojken som helt styrts av sina röster hade inte frågan om vad icke arbetsför är, vilka passar in och vilka passar inte in? Var drar vi gränsen? Att Oscar är den Oscar är gör att den här sidan av greven aktualiserats ordentligt vilket kanske först detta spelmöte lyftes rent konkret, innan mest som en referens om att hålla ordning på pojken "du vet vad greven tycker om sådana som honom". Ville mest lyfta detta för ett väldigt vanligt samtal är att vi antingen har spelledarens förberedelser som sen lämnas över att synkas med spelarna. Eller så har vi spelarnas förberedelser som sen lämnas över till en SL att läsa av flaggor från. Något betydligt mer intressant tycker jag är när sådant här uppstår pga att olika aspekter bland förberedelser hos SLPs och karaktärer till synes slumpmässigt klickar i varandra och skapar nya vägar framåt. Valmöjligheterna att skapa karaktärer för detta spel var i princip vidöppet, men pga vilka som skapats, så ser vi också hur händelseförlopp utvecklas genom deras interaktion med sin omvärld men också genom den lins som de karaktärerna utgör.

Ok, det blev lite långt, så en TLDR; Det var awesome. Skabbrävar, odöd tant, fascistoid greve, arbetare som gör sig redo för att ge överheten på käften.



Och bilder på Toumi, Oscar med föräldrar, samt lite klipp från vår miro-sida med karta osv över orten.

 

[Stämma]

Har spellett en blandning av OD&D och 1984 års Mutant. Från det amerikanska spelet tog jag upplägget, äventyrsstrukturen och en del idéer från den sentida OSR-rörelsen. Från Mutant tog jag tematiken och grundmekaniken, fast med en hög egna modifikationer påhäftade.

Den sällsamma gruppen av äventyrare sökte sig till den förbjudna zonen som på den fornstora tiden hette Södertälje. Efter avfärden från byn där de höll till färdades de i ett antal timmar genom skog och mark.
Bortåt lunchtid nådde de zonens norra utkanter. De kom till en kulle där det låg ett övergivet läger bland rasmassorna. Efter lite letande i lägret fann de en stor hög av grovt nedhuggna granar och en lika grov karta av zonen som någon gjort av stenar. De fattade större intresse för den senare och misslyckades även med slag för att märka spåret av gula fläckar som ledde in i granhögen...

Mitt i en diskussion om kartan stormar jätteekoxen fram ur högen. Den är skadad och haltar lite, men det hindrar den inte från att hugga en rollperson i två stora stycken under första rundan. De andra lyckas med attacker från flera håll till slut fälla monstret.
Dock kom ingen på tanken att försöka sälja delar av skalet som pansar, eller skalbaggens innandöme som mat.

De överlevande sökte sig till en närliggande ruin och letade efter fornfynd i någon timme. Utan lycka och utan att bli störda av något slumptabellsmonster. Efter ett tag gav de upp och bestämde sig för stt följa den gigantiska ekoxens blodspår. Spåret ledde så småningom till en enorm djungel runtom AstraZenecas ruiner. Ben och dödskallar har lämnats av andra sakletare som en varning, men ignoreras av gruppen.
Snart springer de in i en glänta där träden fällts av giganternas kamp. Där finns även en annan jätteekoxe, den som fördrivit den andra från djungeln och tagit över dess revir.

Insekten sluter sina käftar runt roboten, som dock klarar sig tack vare sin stålhud. De andra gör rätt fruktlösa försök att rå på monstret. Ganska snabbt bestämmer de sig för att fly. Roboten springer segast och utsätts för ännu en attack av monstret. Det anfallet missade dock och snart är de ute ur djungeln.

Medan solen sjunker i diset återvänder de norrut. De lämnar zonen tomhänta och med en man mindre.

 

[Bifur]

Igår spelade vi pass 13 av Tjurmannen. Utredarna konfronterades med hemskheterna i Bratts villa och undkom med nöd och näppe. Avslutade med att åka till Oslo. Mytos-kontexten börjar klarna även om rollpersonerna ännu inte riktigt förstår vad de olika grupperna vill.

I förrgår blev det även pass 3 av Destroyer of Worlds. Fortsatt intensivt med mycket action. Nu återstår bara ett desperat försök att nå säkerheten (?) i omloppsbana ovanför kolonin.

 

[terje]

Tredje spelpasset av Legend - Draken och Spiran. Rollpersonerna gör nu skäl för att vara en detektivbyrå och tar sig an flera av de centrala spåren i äventyret. Man blir förhörda av den hemliga polisen, förfölja av tre skumma rattor, upptäcker en förfalskad krona och blir anlitade av baronessan Fjäderklo för att utreda mordet på hennes son. De är snubblande nära att avslöja komplotten och nästa spelpass ser ut att bli den spännande upplösningen.

 

[Swedish Chef]

Vi har påbörjat en Mutant UA kampanj i Göborg. Vi försöker bli medborgare. För tillfället undersöker vi varför ett hus rasat och vem som kan ligga bakom. Vi har träffat en underlig man utan minne som vi tror är kopplad till raset.
Våra ”hjältar” är en ödlerövare, en Järvjägarw, En Vessla som jobbat med förfalskning och till sist min rollperson en fysiskt muterad människa, Elmer som är en jätte (stor, stryktålig, bärförmåga).

 

[Rangertheman]

Vi påbörjade ett första mysterium till Monster of the Week, och hann med rollpersonsskapande och ca en timmes spel. Supersmidigt system (PbtA)! Spelet kräver egentligen knappt någon prepp, men jag tyckte det kunde vara kul med en karta över campus där mysteriet utspelar sig.

 

[terje]

Blades in the Dark spelades i går eftermiddag. Denna gången knyckte vi komprometterande dokument som lät oss utpressa en smugglare till att sluta arbeta med ett konkurrerande gäng och komma över till vår sida istället.
Jag är kluven till det här spelet. Det är å ena sidan kul med tjuv och rackarspel, å andra sidan skaver det att bara interagera med regelmekaniken och vara så låst i olika faser.

 

[Dimfrost]

I går och i förra veckan spelade vi Gurgehs DoD-äventyr med Gurgehs DoD84-klon. Två ankor och en vargman lallar runt i en förtrollad skog. Det är väldigt roligt, och väldigt retro, och får mig att bli mer sugen på att få klart min egen DoD-klon för att få åtgärda de regler jag trivs mindre bra med. Det bådar gott för DoD23-licensen.