Jag,
@entomophobiac och min ickeforumitvän har spelat två omgångar till av vårt spel som utspelar sig i den lilla orten Ferna i det mörka bergslagen under 1800-talet. Förra sessionen fokuserades helt på en jakt utanför samhället, Toumi befann sig i det drev som långsamt rörde sig genom skogen, Oscar vid sin fars sida, fullt fokus på att idag skulle han få lära sig att skjuta. Oscars far och andra män ser ett rådjur i skogen en bit bort, instruerar Oscar att sikta, skjuta, men oscar ser något annat, en krökt kvinna, gammal, som går dubbel vikt med en vit skabbangripen räv vid sin sida. Rösterna av den unga pojken i Oscars huvud skriker, skjut skjut skjut! Oscar siktar på räven, skjuter.. i samma stund klipper vi över till Toumi där hans vän Krabbe som går bredvid honom i drevet faller samman, träffad av en rikochet från Oscars gevär. Toumi visar en ny sida, handlingskraftig och beskyddande, kastar sig över Krabbe och lyckas förbinda hans sår. Oscar parallellt ser sin far och andra springa fram när de hör att en i drevet blivit träffad och handlar instinktivt, han flyr, greppar ett gevär som står lutat mot ett träd och flyr ut i skogen med det. Hör möter han den krökta kvinnan, hon frågar honom varför han sköt hennes vän och närmar sig honom, rösten från den unga pojken i Oscars huvud får panik, skriver att han måste springa, flyt bort från henne, bort! Oscar höjer geväret, siktar mot henne och trycker av men misslyckas. Han stapplar bakåt, tappar fotfästet och faller. Där klipper vi sessionen.
Vi återkommer några dagar senare vid nästa spelmöte. Oscar är förvunnen. Ingen har lyckats hitta honom. Krabbe svårt skadad men inget är livshotande längre så länge de kan hålla infektioner borta. Toumi och andra karlar har tagit över Krabbes pass på verket och jobbar för att se till att han ska få mat och någon lön nu inför vintern. Missnöjet på verket är omfattande, nya reservdelar till den stångjärnshammare som vi i första spelmötet sett Oscar sabotera, har ankommit från Tyskland men saboterats. Vi öppnar Toumis dag med hur pratet går om detta, vissa anser det gott, andra, som Toumi, anser att det bara kommer orsaka problem framöver. Förmannen, herr Striernbrink, Oscars far, har inte varit närvarande på verket de närmasta dagarna då sökandet efter hans son tagit upp en stor del av tiden. Men han kommer idag, han kräver av alla att namnet på den som saboterat reservdelarna måste fram, greven kommer inte ta detta lugnt när det kommer fram att verket inte kommer gå på full kapacitet trots att reservdelarna nått fram på grund av missnöjet här. Stämnigen blir hetsk, någon skriker att herr Stiernbrink nog ska ta och sticka hem och ta hand om dåren han har som son, och här brister det, Striernbrink ger personen en snyting, och stämningen är ett ögonblick från att tippa över till något betydligt större än ett litet slagsmål, men Toumi griper in, skriker åt samtliga att lugna ner sig och återgå till arbetet, "att klippa till den här skitstöveln kommer bara innebära att ingen av oss kommer få någon lön"...
Samtidigt vaknar Oscar upp i skogen, den skabbangripna, smått förruttnade vita räven slickar honom i ansiktet, stanken är vedervärdig. Han ser sig om och finner sig i en glänta, på annan plats än där han föll. Kvinnan sitter på en sten en bit bort, räven hoppar raskt undan och gömmer sig. (jag glömde nog här också nämna det skotthål som är rakt igenom dess buk för spelarna, men antar de kunde föreställa sig det ändå...) De interagerar och Oscar får vaga svar från kvinnan som råder honom att inte längre lyssna på rösterna i hans huvud. Han lyckas få reda på att hennes namn är Anna, och hon arbetade på herrgården för länge sedan, inte svårt för honom att lägga ihop att det var måste år sedan och att hon arbetade för grevens för och inte för den nuvarande greven. Hon lover att hjälpa honom och att hon finns här i skogen, det är bara att söka efter henne, och visar vägen han ska ta för att nå Ferna igen. Oscars spelare meddelar direkt att han vill ta sig hem utan att bli sedd, han gömmer geväret under sina kläder och beger sig hemåt. Och misslyckas med sitt slag.
Toumis arbetsdag har lidit mot sitt slut när han blir konfronterad av en av grevens män, han vill att Toumi ska infinna sig i ett av de annex som finns i koppling till herrgården under kvällen. Greven har själv frågat efter honom vilket förvånar Toumi, men inser att det är för att han öppnat munnen och jobbat hårt. Han har stuckit ut. Samma kväll kommer Oscar smygande genom samhället, samme man som konfronterade Toumi greppar honom och för honom in till det annex där även Toumi väntar. De bägge leds in i ett rum, greven sitter vid ett bord i ena änden och runt honom vid flera mindre bord fler män, alla drickandes och rökandes, tyst samtalar samtliga men tystnad infinner sig när de två leds fram. Det är uppenbart att greven hållit någon form av presentation över något för övriga i lokalen och tar vid utan att informera vidare om vad det rör sig om. Det visar sig hur han hyllar Toumi, den goda arbetaren, personen som tar i, jobbar för fler, litar på överheten och böjer nacken för den. Detta konstrasterar han med Krabbe, mannen som är hotad av invalidisering och svag, vek och ännu inte på benen. Han går vidare och tittar på Oscar, pekar på honom och talar om hur allt invalidisering inte kommer av olyckor, "denna pojke som sägs ha skjutit den redan nämnde Krabbe, stulit ett gevär och flytt ut i skogen. I vissa fall bär vissa barn med sig olycka till sina föräldrar, deras sjukdom är föräldrarnas sorg och skulle de inte vara lyckligare utan att behöva bära denna sorg?" Han återkopplar till att tala om ett förslag han själv lagt fram till riksdagen, att genom att döda de icke arbetsföra lösa befolkningsfrågan kring både äldre och sjuka. Han tecknar till en person som ger Toumi ett glas med fin sprit, och skickar sen ut de både. Utanför trycker Toumi upp Osvar mot väggen, vill veta om det är han som skjutit Krabbe, om det stämmer som greven sa? Oscar stammar att han skjöt mot en kvinna och hennes räv, inte mot Krabbe. Till slut släpper Toumi ner honom, lämnar platsen, förnedrad och ursinnig.
Oscar tar sig hemåt, möts av sin mamma och berättar allt för henne. Han somnar i hennes famn medans hon gråter. På morgonen vaknar han av att föräldrarna samtalar högljutt i köket, det är uppenbart att de talar om att skicka bort honom, hans privarlärare är inte nog, pojken behöver en fastare hand, någon som kan se till att han inte viker av och får honom att sluta upp med alla dumheter. Oscar äter som han aldrig ätit förr och frågar om föräldrarna känner till en Anna som arbetat hos grevens far, att det var henne som han träffade i skogen?
Toumi åter på bruket, han närmar sig Sixten, den man som förmannen dagen innan gett en snyting, mannen som stod upp mot förmannen. I en paus i arbetet samtalar det, Toumi ber på sitt eget sätt om ursäkt och tar ställning för vad Sixten tidigare sagt och gjort och meddelar att han aldrig mer kommer stå i vägen för något sådant när det är påväg att ske. Sixten säger att han förstår men att han hellre skulle se att Toumi stod på deras sida, Toumi nickar med upprepar igen att han inte kommer stå ivägen men att det nu är dags att åter igen arbeta.
---
Fruktansvärt spännande att se dessa karaktärer växa och förändras, både för mig och, upplever jag, för spelarna. Det kanske är en av de roligaste aspekterna med rollspel, att upptäcka vem ens karaktär är genom spel. Att tänka sig att "min karaktär är såhär" men i spel inse att han skruvar sig bort, gör något mer än vad en trott inledningsvis.
En not kring greven och förberedelser här. Som jag nämnt tidigare baserade jag en drös av mina förberedelser på den ort där jag är uppväxt. En stor sak när jag var liten var som jag också nämnt herrgården och berättelserna om greven. Han hade under några år en plats i ståndsrikstaden där det talades om att han la fram ett förslag om att gamla och icke arbetsföra skulle avlivas för samhällets bästa, oklart hur väl detta faktiskt stämmer (hört uppgifter om att det sökts efter detta förslag men ingen hittat igen det) men eftersom förberedelserna inte bygger på fakta utan på min barndoms bild av orten så är det givet ett avspark för spelandet. Men, jag tror inte det hade varit det om inte Oscar varit den Oscar är. Utan den här pojken som helt styrts av sina röster hade inte frågan om vad icke arbetsför är, vilka passar in och vilka passar inte in? Var drar vi gränsen? Att Oscar är den Oscar är gör att den här sidan av greven aktualiserats ordentligt vilket kanske först detta spelmöte lyftes rent konkret, innan mest som en referens om att hålla ordning på pojken "du vet vad greven tycker om sådana som honom". Ville mest lyfta detta för ett väldigt vanligt samtal är att vi antingen har spelledarens förberedelser som sen lämnas över att synkas med spelarna. Eller så har vi spelarnas förberedelser som sen lämnas över till en SL att läsa av flaggor från. Något betydligt mer intressant tycker jag är när sådant här uppstår pga att olika aspekter bland förberedelser hos SLPs och karaktärer till synes slumpmässigt klickar i varandra och skapar nya vägar framåt. Valmöjligheterna att skapa karaktärer för detta spel var i princip vidöppet, men pga vilka som skapats, så ser vi också hur händelseförlopp utvecklas genom deras interaktion med sin omvärld men också genom den lins som de karaktärerna utgör.
Ok, det blev lite långt, så en TLDR; Det var awesome. Skabbrävar, odöd tant, fascistoid greve, arbetare som gör sig redo för att ge överheten på käften.
Och bilder på Toumi, Oscar med föräldrar, samt lite klipp från vår miro-sida med karta osv över orten.