Nekromanti Ideologi i rollspel?

[Krille]

Re: Missade min provokation, alltså...

"Jag vet vad du tänker säga; "ja, men den tidens tyranner var så här onda, det är inget jag har hittat på!" men det har hänt mycket med världen sedan dess. Det engarerar inte längre."

...du tittade aldrig på Band of Brothers eller Saving Private Ryan, märker jag. Bara dessa två mediaspektakel är ett rätt tydligt exempel på att problematiken då fortfarande engagerar.

Och nej, det har inte hänt så mycket med världen. Diktatorerna har bytt namn och nationalitet, och heter nu Saddam Hussein, ayatollah Khameini, Kim Jong-Il, Charles Taylor, Robert Mugabe, Ariel Sharon eller George Bush II.

 

[Mekanurg]

Re: Missade min provokation, alltså...

Intressant nog är Lemuria delvis tänkt som en samtidskommentar. Militarister, kommunister och anhängare av andra totalitära ideologier finns idag 2003 lika väl son 1932.

Jag har lärt mig av historien och vill visa vad som är totalitarismens konsekvenser (oavsett vilken ideologisk förklädnad den bär): förtryck och ond bråd död. För att citera en SF-novel jag har publicerat på www.rollspel.com "In the Game of Kings, the common people are always the losers".

Här har du faktiskt fel:

drömmer du dig tillbaka till en (påhittad) tid där de svaga dog ut och de starka överlevde, där man alltid hade en tydlig fiende att slåss mot.

Nix, jag drömmer inte. Jag vill i Lemuria visa att de svaga endast har chansen klara sig om de håller samman och står emot tyrannerna. Denna sanning gäller lika väl 2003 som i det förflutna.

"Tydlig". Saker och ting var nog lika tydliga 1932 som 2003. Den som vill se, ser; den som vill slippa se, blundar.

 

[Rising]

Re: Missade min provokation, alltså...

"...du tittade aldrig på Band of Brothers eller Saving Private Ryan, märker jag. Bara dessa två mediaspektakel är ett rätt tydligt exempel på att problematiken då fortfarande engagerar.
Och nej, det har inte hänt så mycket med världen. Diktatorerna har bytt namn och nationalitet, och heter nu Saddam Hussein, ayatollah Khameini, Kim Jong-Il, Charles Taylor, Robert Mugabe, Ariel Sharon eller George Bush II."

Band of Brothers var inte matiné, och när det gäller dagens diktatorer så är det inte matinéhjältar vi behöver för att bekämpa dem. Dagens konflikter är komplicerade och problemet är snarast att så många har förenklade svar på hur man skall lösa dem.

Så skall man ideologisera dagsläget så skulle man i så fall göra antingen ett:

Rollspel där det finns ett imperium som håller på att stagnera, och för att hålla igång behöver de hela tiden nya fiender åt nationen. Därför provocerar de småstater att hela tiden utveckla terrorister som sedan tillåts spränga lite och ha sig. Rollpersonerna skulle vara journalister och liknande som förstått att det är imperiet som håller i trådarna och därför försöker förstöra systemet innifrån. Konspirationer, propaganda, förföljelse. Samtidigt finns det en filosofisk underton; är det kanske ändå inte bäst att vår värld har dessa fiender? Är jag beredd att låta vårt imperium förfalla och splittras bara för mitt samvetes fåfänga? Är jag beredd att låta mina barn växa upp i ett inbördeskrig? Typ.

Eller så går man på det andra hållet. Hur kan vi stå utanför och titta på när världens despoter förtrycker sina egna folk? Att inte lägga sig i är också ett sätt att lägga sig i. Rollpersonerna är soldater som företräder ett imperium som har ett jättestort ansvar fastän ingen litar på dem. De är tvungna att agera i internationella konflikter utan att få något annat än bannor för det. Det är rollpersonernas barn som kan dö i nästa terroristattack, inte de slappa "neutrala" som tror sig hålla sig utanför konflikten.

DÄR skulle vi ha ideologiska rollspel i dagens klimat. Lite väl enspåriga så som jag presenterat dem, men det är ju bara förslag. Jag skulle nog välkomna dem båda, även om jag personligen har lättast för att sympatisera med det ovanstående.

/Rising

 

[Rosen]

Luftsparkar

du förklarar att Tyskland inte är en självklar antagonist i den här världsbilden, eftersom det "har varit demokratiskt sedan 1919", "många förespråkar ett fritt samhälle" och att de tyska företagen har "en lång tradition av att tillhandahålla anständiga arbetsförhållanden för sin personal och ta socialt ansvar." Där får man se vilka ideal som skiljer Lemurias sympatiska Tyskland från det Tyskland som vi exempelvis har sett i Indiana Jones.

Förutsatt att du har läst del 1 av Lemuria (i Sverox 28) tycker jag, ärligt talat, att det där var oförskämt.
Lemurias Tyskland är inte en självklar antagonist eftersom det inte styrs av nazisterna utan är fullt upptaget med ett inbördeskrig. (Eller räknar du det som ett ideologiskt ställningstagande att hävda att tyskar inte är onda av naturen?) Själva idén att dra gaddarna ur Hitler på det sättet beror väl snarast på att nassarna är mer uttjatade klichéondingar än orcherna...

Dels för att fiendens ideologi aldrig blir farlig. Vi märker inget av det förföriska i tyrannernas okomplicerade världsbild. Det finns ingen risk att rollpersonerna kan lockas in i skurkarnas hemska tankebanor. Snarare är det tvärtom, precis som nazismen utmålade sina fiender som alltigenom onda människor som behövde utrotas, så demoniserar du fiendemakterna på så vis att de blir matinéskurkar.

Det står också uttryckligt i texten om OGPU, japanska krigsmakten och svartskjortorna, att "Det vore olämpligt att låta spelarna ta på sig roller inom någon av dessa organisationer, eftersom det är deras illdåd som hjältar är till för att bekämpa."
Förresten var väl Sovjet och axelmakterna nog så otäcka även historiskt sett, i synnerhet för de som bekämpade dem, men de drog ändå till sig folk som sympatiserade med deras ideologier (utom kanske japanerna, som inte var särskilt intresserade av att rekrytera icke-japaner). Det står ingenstans att de inte sprider den propaganda de gjorde i verkligheten, och så länge sådan finns behöver de inte ens leva som de lär. Heck, en så utpräglad stöveltramps-diktatur som stalinismen drar ju fortfarande anhängare, ofta folk som säger sig ogilla stöveltramp.

det har hänt mycket med världen sedan dess. Det engarerar inte längre. Det kommenterar inte vår samtid.

Måste den det då? Visst, en kampanjvärld som beskrivs som "cineastisk pulp-action med riktiga hjältar och skrämmande skurkar" är väl inte världens bästa exempel på 'ideologiskt ställningstagande', men uttrycklig budskaps-historia fick jag personligen mer än nog av på 70-talet.

Du riktar också kritik mot tyrannernas svaghetsförakt, men samtidigt är ju hela Lemuria en värld som sållar agnarna från vetet, en hård värld som på ett naturligt sätt sållar ut de svaga elementen.

Den punkten kan jag hålla med om, även om jag inte tycker att den är en nackdel (och i en 30-talsvärld är den nog ganska ofrånkomlig). Men texten säger ju också att "dieselpunken gör den historiska verkligheten mer utstuderad, mer stiliserad" så det är ju inte direkt nåt man försöker dölja.

Du skriver ju att japanerna är svåra att infiltrera och att sovjet har digra säkerhetskontroller, då premieras alltså ett beteende i stil med "vi skjuter dem!" istället för "vi försöker lura dem!"

Det är ett historiskt faktum att folk från andra länder reste till Sovjet för att joina Stalins sak - i många fall bara för att arresteras som misstänkta spioner och försvinna spårlöst.

--
Åke

 

[Bunny]

Re: Missade... (OT)

"In the Game of Kings, the common people are always the losers".

Det citatet är som taget ifrån George R. R. Martins bokserie "A song of Ice and Fire", om jag inte mins fel så skrev han något i stil med det här:

"The commoners try not to care about the act of kings, but in the game of thrones, the commoners are allways the losers"

Kanske inte har med diskutionen att göra, men jag kände mig manad att påpeka detta (utan att anklaga någon för plagiat).

 

[Krille]

Re: Missade min provokation, alltså...

"Band of Brothers var inte matiné"

Nej, det var historia. I övrigt var skillnaden gentemot Saving Private Ryan (som du däremot verkar tycka var matiné) faktiskt inte så stor. Vi kan ju drämma till med en klase andra mediaspektakel på temat om du känner för det, men om du anser att enda skillnaden mellan matiné och icke-matiné är att det som har hänt i verkligheten aldrig är matiné så bör du definitivt inte läsa historierna om sir William Marshall av Pembroke, emedan din världsbild då riskerar att krossas. Förutom att det är en ståry i klar Ivanhoe-klass så är det också historia.

"Dagens konflikter är komplicerade och problemet är snarast att så många har förenklade svar på hur man skall lösa dem."

Dito 1932. Det har tagit oss de senaste sjuttio åren att försöka sammanställa vad det var som egentligen hände, och vi är fortfarande inte klara.

Vad är skillnaden?

"Så skall man ideologisera dagsläget så skulle man i så fall göra antingen ett"

...eller kanske ett ett sådant här, eller ett sånt här, eller ett sånt här?

 

[Troberg]

Re: Missade min provokation, alltså...

"Band of Brothers var inte matiné"

Nej, det var historia.

Nej, om jag är korrekt informerad så är den baserad på en bok som tilldrar sig i ett helt annat krig, vars handling flyttats till WW2 och påhittade personer. Det innebär att den i så fall är lika korrekt som Apocalypse Now. Det behöver inte göra den dålig, men den är inte historia.

 

[Rising]

Re: Missade min provokation, alltså...

"Intressant nog är Lemuria delvis tänkt som en samtidskommentar. Militarister, kommunister och anhängare av andra totalitära ideologier finns idag 2003 lika väl son 1932."

Men Lemuria handlar inte om att göra motstånd mot de totalitära ideologierna, endast skurkarna som företräder dem. En film som "The Wave" visar hur totalitärism kan vara förförisk och lockande, men i Lemuria är de onda ideologierna mest olika förklädnader och tillvägagångssätt för de klart definierade skurkar som finns i spelet, vilka enklast bekämpas med våld. (jag misstänker iofs att det är tänkt att man på finurliga sätt skall vända dem mot varandra, men oavsett metod så är en "bra kommunist en död kommunist". Spelet handlar inte om totalitärism på frammarsch -alltså när man fortfarande har möjligheter att stävja den genom dialog och upplysning, utan skurkarna är oresonliga och redan utdömda från start. De kommer aldrig bli sympatiska människor som man kan förlåta, så man kan lika gärna skjuta dem på en gång.

Spelet handlar inte om själva ideologerna, lika litet som någon är intresserad av vad Kejsar Ming egentligen har för politiska åsikter.

"Nix, jag drömmer inte. Jag vill i Lemuria visa att de svaga endast har chansen klara sig om de håller samman och står emot tyrannerna."

Men rollpersonerna föreslås ju inte vara några av de "svaga", du föreslår istället spioner, legoknektar och upptäckresande. Inte människor som råkat ut för förtryckarna, utan de som söker sig till dem. Indiana Jones är inte en svag person som gaddar ihop sig med andra svaga personer och som sedan slåss mot förtryckare, han är en ball snubbe som lever farligt och inte behöver ha samvetskval när han dödar de som blockerar hans väg.

Bamse däremot kunde besöka en by med massor av små möss som förtrycktes av både en lejonkung och en krockodilkung. Båda ville åt lemonaden som fanns i mössens by. Bamse lärde sedan mössen att stå upp mot förtryckarna. Visst, de var små, men många. Och mycket riktigt så vann de och fick behålla lemonaden för sig själv. Detta var inte ett matinéäventyr. Bamse behövde inte någon dunderhonung eller någon hjältemodig styrka, han bara ingjöt mod i mössens hjärtan.

Det var en symbolisk, ideologisk berättelse. Inget ovidkommande nämns, vi slipper krystade akademiska utläggningar om lemonad, möss, krockodiler och lejon, utan allt är ren och skär ideologi.

Jag hittar helt enkelt inte den fokuseringen i Lemuia. När det gäller "In the Game of Kings, the common people are always the losers" så tycker jag att Bamse visar det på tydligare (och finurligare) sätt än Lemuria.

Sedan så är Bamses version lite väl okomplicerad, men jag tycker likväl att dessa symboliska vertyg är mer lämpade för uppgiften än dina akademiska dylika.

""Tydlig". Saker och ting var nog lika tydliga 1932 som 2003. Den som vill se, ser; den som vill slippa se, blundar."

Jag tycker det har mer med åskådliggörande att göra. Den som vill berätta om den lille mannens kamp mot de stora förtryckarna gör det, medan den som vill leka med tanken på en ny kontinent gärna förvillar sig och tappar bort sin symbolik.

Det är ett matinérollspel mot "ondingar", men de ondas ideologi lämnas utanför fokus. Endast det yttre skulle ha förändrats om rollpersonerna gestaltade nazistiska "sju samurajer" som skyddade några stackars landsmän från judiska förtryckare. Det är matiné, så länge som hjälten är god och skurken bara är ond, så spelar det ingen roll vilken ideologi någon av dem företräder. Tematiken är universell.

/Rising

 

[Krille]

Re: Missade min provokation, alltså...

"Nej, om jag är korrekt informerad så är den baserad på en bok som tilldrar sig i ett helt annat krig, vars handling flyttats till WW2 och påhittade personer."

Du är inkorrekt informerad. Handlingen i boken var 101a Luftburnas erfarenheter under kriget, återberättad av Stephen Ambrose baserat på rapporter och intervjuder med veteranerna från 101a Luftburna och speciellt E-kompaniet. En del av de veteranerna (som fortfarande lever) sitter i början på varje avsnitt och bidrar med lösryckta minnen från tillfället som avsnittet handlar om.

 

[Mekanurg]

Re: Missade... (OT)

Blott ett klarläggande:

Här har vi två författare som uppenbarligen tänker ungefär likadant. Sagda bok av GRR Martin är dock helt obekant för mig.

 

[Troberg]

Re: Missade min provokation, alltså...

Du är inkorrekt informerad. Handlingen i boken var 101a Luftburnas erfarenheter under kriget, återberättad av Stephen Ambrose baserat på rapporter och intervjuder med veteranerna från 101a Luftburna och speciellt E-kompaniet.

Säker? Jag har ett vagt minne av att det härstammade från slaget vid Termopyle. Har dessutom för mig att det var någon här på forumet som nämnde det, men kan ha fel.

En del av de veteranerna (som fortfarande lever) sitter i början på varje avsnitt och bidrar med lösryckta minnen från tillfället som avsnittet handlar om.

Sådant kan ju iofs vara fejkat.

Jag ska kolla i kväll om de har en "Alla likheter med verkliga händelser och personer är tillfälliga..."-disclaimer i eftertexterna. Det borde reda ut det. Man kan avslöja många "Based on a true story" på det sättet...

 

[Rising]

Re: Luftsparkar

"Förutsatt att du har läst del 1 av Lemuria (i Sverox 28) tycker jag, ärligt talat, att det där var oförskämt."

Ah, jag förstår hur du tolkade det. Nej, det var inte så jag menade. Jag menade att det här var kanske det bästa med Lemuria. De positiva och sympatiska resultaten som är resultaten av ett ickenazistiskt tyskland är demokrati och bra arbetsvillkor för de tyska arbetarna. Det var något jag gillade. Hade det stått en massa om tysk effektivitet och fantastisk ekonomi så hade det inte varit lika roligt. Det var fint att Anders särskilt visade att det är den tyska arbetarklassen som framförallt mår bra i en värld där man sluppit de värsta yttringarna av nazismen.

"Förresten var väl Sovjet och axelmakterna nog så otäcka även historiskt sett, i synnerhet för de som bekämpade dem, men de drog ändå till sig folk som sympatiserade med deras ideologier"

Mmm, här tycker jag teve-serien "V" gjorde ett bra jobb. De visade de förföriska sidorna av förtrycket. Att gå omkring i en glänsande uniform och beordra folk att slicka rent ens stövlar. Att känna sig mäktig. I Lemuria är läget annorlunda, där är man ju redan mäktig, man är en hjälte, och skurkarna är bara onda och dumma, så fiendens ideologi kryper en aldrig innanför kläderna. Ideologin är ofarlig, medan deras företrädare är monster. Man bekämpar dem med våld. Till och med i "V" så handlar det mycket om upplysning. Det handlar om att dra av besökarnas masker och visa deras sanna reptilansikten. Snacka om symbolik! I Lemuria vet vi redan från början att ondingarna är onda. Det är självklart som i en westernrulle; när musiken övergår i moll, då har det klivit in en skurk i saloonen.

Det är aldrig att ideologisera. Oavsett hur mycket historisk information man än har i bagaget. Det är vad man åskådliggör som är det centrala.

"Måste den det då? Visst, en kampanjvärld som beskrivs som "cineastisk pulp-action med riktiga hjältar och skrämmande skurkar" är väl inte världens bästa exempel på 'ideologiskt ställningstagande', men uttrycklig budskaps-historia fick jag personligen mer än nog av på 70-talet."

Nejnej, verkligen inte. Jag skriver ju klart och tydligt att det finns två olika sorters påhitt. Tankelekar och symbolik. Det ena är verkligen inte "bättre" än det andra, men man ska kalla saker vid deras rätta namn. Blir Leumria "sämre" för att det inte är särskilt ideologiskt? Det tycker inte jag. Jag kan hålla med dig om att för mycket propagande bara blir tjatigt i längden, men det är ju också det som hela tråden handlar om. Jag sitter inte på svaret på den frågan.

"Det är ett historiskt faktum att folk från andra länder reste till Sovjet för att joina Stalins sak - i många fall bara för att arresteras som misstänkta spioner och försvinna spårlöst."

Återigen, den punkten tycker jag hålls på långt akademiskt avstånd från rollspelsvärlden Lemuria. Vi VET det visserligen (information riktad mot våra hjärnor) men det KÄNNS inte i världen. Budskap åt hjärnan, alltså. Inte hjärtat.

/Rising

 

[Mekanurg]

Re: Missade min provokation, alltså...

Bäste Rising!
Jag kan inte skaka av mig en känsla av att vi talar förbi varandra. Jag har inte förespråkat att man med våld ska lösa de problem man ställs inför i Lemuria. List vore sannerligen bättre och dessutom en större utmaning för spelarna.

Lemuria-skildringen bygger delvis på rent personliga erfarenheter: Jag har vid olika tillfällen sett en militant islamist, en fanatisk maoist och en lika fanatisk stalinist i vitögat. Ingen av dem ville inte föra en dialog med en demokrat som jag, utan de ville uttryckligen förslava, förtrycka och döda för att de ansåg att världen skulle bli mycket bättre om de med våld införde sina samhällssystem och mördade eller fängslade eventuella opponenter. Ingen sade uttryckligen att han/hon (båda kommunisterna var kvinnor i Sverige) ville döda mig, men jag tror nog att jag (försedd med en alltför pratsam mun) hade fått nackskott efter maktövertagandet. They certainly scared the shit out of me.

Hur kunde de lockas in i denna typ av världsbild? Enkla lösningar på svåra problem? Jag vet inte. Trots idoga försök kunde jag aldrig förstå det.

Vad gör man då som demokrat? Sitt bästa för att försvara sina medmänniskor mot förtrycket.

Det finns idag djärva människor som frivilligt ger sig in i lejonets kula för att hjälpa de enkla och fattiga som håller på att krossas när totalitaristerna utövar sin makt. Läkare utan gränser är ett bra exempel. Dessa individer är ljus i förtryckets mörker.

Detta har jag velat skriva in i min skildring av Lemuria. Kanske jag kunde varit tydligare.

 

[Krille]

Re: Missade min provokation, alltså...

"Säker?"

Tämligen. 101a Luftburna är historiskt som ett av de få förband under kriget som kunde ta hundrafemtioprocentiga (jo, faktiskt - E-kompaniet förlorade omkring 220 av nominella 140 man) förluster och ändå fortsätta att fungera som stridande enhet. Det är historia, helt enkelt. Det går faktiskt att kolla upp utanför Dreamworks studior och Stephen Ambroses bok.

"Sådant kan ju iofs vara fejkat."

Tja, ta det inte personligt, men jag har bra mycket större tillförlit till historikern Stephen Ambrose än konspirationsteoretikern Anders Troberg.

 

[Rising]

Re: Missade min provokation, alltså...

"I övrigt var skillnaden gentemot Saving Private Ryan (som du däremot verkar tycka var matiné) faktiskt inte så stor."

Jag har inte sett Ryans Privates, det var därför jag inte tog upp den.

Men historia är faktiskt aldrig bara "historia". Ofrånkomligt tolkar vi det genom nutidens ögon. Historia kan dessutom framföras på miljoner olika sätt, man måste kunna se historien för vad den säger oss idag och hur man har valt att vinkla skeendet. En så enkel sak som att presentera en och samma historiska skede ur olika personers synsätt gör att berättelsen får väldigt olika budskap.

Man lurar sig själv om man tror att en historiskt återgivet skede alltid är objektiva sanningar utan undertoner.

"Det har tagit oss de senaste sjuttio åren att försöka sammanställa vad det var som egentligen hände, och vi är fortfarande inte klara.
Vad är skillnaden?"

Att vi idag vet lite om hur det var 1932, medan man 1932 inte visste något om oss idag. Matinéhjältar känns därför inte riktigt aktuella idag och deras symbolik går oss förlorad. Det blir ett finurligt tankeexperiment, en lättsam grimas till forna tiders hjälteideal. Det kan förstås bli gryyymt underhållande rollspel, men jag vill inte kalla det "ideologiskt".

Jag såg myrfilmen "them" för ett tag sedan. Gillar den. "Kolla, socker!" Hela invasionsskräcken ledde till några balla filmer, men jag har svårt att relatera till kommunister. Idag är jag inte rädd för en invasion, därför tycker jag att filmen "Mars Attacks!" var en finurlig liten film, underhållande, men inte det minsta ideologisk.

/Rising

 

[Krille]

Historielöshet - mänsklighetens gissel

"Jag har inte sett Ryans Privates, det var därför jag inte tog upp den."

Med andra ord, du har helt lyckats missa mediahysterin kring kriget och totalt missat det faktum att folk i allmänhet (kanske till exempel genom att de levde då eller hade släktingar som gjorde det) faktiskt känner ett starkt band med tiden ifråga.

"Att vi idag vet lite om hur det var 1932, medan man 1932 inte visste något om oss idag."

Nu är du bara dum. Det är vi idag som behöver dra paralleller med 1932 för att få 1932 dagsaktuellt. I de fall som folket 1932 drar paralleller med 2003 så är det i form av framtidsvisioner som Metropolis - som snarare är att betrakta som en reflektion av 1932 än en förutsägelse av 2003. Därmed blir 2003 dagsaktuellt 1932 per definition.

Nej, 1932 drog snarare paralleller bakåt i tiden, till till exempel 1912 och nationalismens urskruvade uppåtvandring, eller 1860 och dess stundande stormaktskrig. Det är deras paralleller bakåt som motsvarar våra paralleller till 1932.

 

[Troberg]

Re: Missade min provokation, alltså...

Tämligen. 101a Luftburna är historiskt som ett av de få förband under kriget som kunde ta hundrafemtioprocentiga (jo, faktiskt - E-kompaniet förlorade omkring 220 av nominella 140 man) förluster och ändå fortsätta att fungera som stridande enhet. Det är historia, helt enkelt. Det går faktiskt att kolla upp utanför Dreamworks studior och Stephen Ambroses bok.

Det finns ju inget som säger att man inte kunnat ta en verklig enhet och sätta in den i en fiktiv handling.

Jag är dock som jag nämnde inte säker, jag har bara hört det, men jag håller det inte för otroligt att det är så. Det skulle inte vara första gången en "sann" historia visat sig vara uppdiktad.

Tja, ta det inte personligt, men jag har bra mycket större tillförlit till historikern Stephen Ambrose än konspirationsteoretikern Anders Troberg.

Vem vet, han kanske är deras Herman Lindkvist?

 

[Krille]

Re: Missade min provokation, alltså...

"Jag är dock som jag nämnde inte säker, jag har bara hört det, men jag håller det inte för otroligt att det är så."

Tja, jag håller det inte för otroligt att John F Kennedy mördades av Majestic på grund av att en avhoppare från Majestic avslöjade utomjordingarnas pågående invasion i ett hemligt möte med presidenten under hösten 1963 heller. Men jag tar det inte för face value heller.

Och om jag har att välja mellan en ansedd historiker som anger sina källor i sin bok, och en skum skåning som säger sig minnas att någon har sagt något på internet någonstans men utan att länka till var, så väljer jag definitivt att tro på historikern. Ta inte illa upp, men så är det.

Dessutom kan jag tillägga en liten kul sak: första gången jag hörde talas om 101a Luftburna var under en resa genom Tyskland, då vi passerade Berghof och Berchtesgaden, och guiden beskrev hur det gick när området befriades av amerikanska fallskärmsjägare. Även förbandet nämndes, med tillägget "det berömda". Det var tre år innan boken "Band of Brothers: From Normandy to Hitler's Eagle's Nest" kom ut.

 

[Rising]

Re: Missade min provokation, alltså...

"Bäste Rising!"

Åh, tänk om jag '91 hade vetat att du en dag skulle skriva så till mig! :^)

"Jag har inte förespråkat att man med våld ska lösa de problem man ställs inför i Lemuria. List vore sannerligen bättre och dessutom en större utmaning för spelarna."

Jo, jag misstänkte det, men jag tittar mest på de verktyg som faktiskt finns att tillgå. Och ser man det så, så är det lätt att konstatera att det blir rätt svårt att med list lura fienderna i Lemuria. Jämför med Indiana Jones; där är nazisterna en stor, tungrodd organisation som är lätt att lura. Indie tar en uniform på sig och kan infiltrera dem. I ett Indiana Jones-rollspel så skulle man ofta premieras till att använda list, eftersom det fungerar.

I Lemuria har du andra förutsättningar. Ryssarna är paranoida och japanerna är mer eller mindre omöjliga att infiltrera. förmodligen omedvetet har du alltså ändå sett till att det är rätt lämpligt att bara skjuta dem. Man rör sig ju ändå långt ute i vildmarker där det inte är svårt att gömma kropparna. visst, du skriver mycket om hur svårt det är att försörja sig som direkt stråtrövare, men man kan också tolka det stycket som "om de får tag i oss så skjuter de oss utan rättegång, så vi måste skjuta dem först!" Man kommer alltså inte långt meddelst list om man har en fiende som vill döda en.

Osv, osv, osv. Du har satt upp en spelplan där våld är en mycket bättre spelpjäs än list, oavsett om det var medvetet eller inte. Okej, det finns goda möjligheter att spela ut tyrannernas underhuggare mot varandra, och det applåderar jag (eftersom det är en rolig rollspelsutmaning), men om vi pratar om faran med totalitära ideologier så anser jag att Lemuria behandlar det lite slarvigt. I verkligheten så vill vi ju inte att tyrannernas underhuggare skall döda varandra (hoppas jag) utan vi vill ju upplysa dem. Lemuria handlar dock inte om upplysning.

Jag ser det som ett toppen matinérollspel, men jag tycker du förlorar den ideologiska potentialen på vägen. Det behöver iofs inte vara något negativt, det kan ju bli lite ansträngt att spela ett rollspel som fokuserar för hårt på det ideologiska, också.

"Hur kunde de lockas in i denna typ av världsbild? Enkla lösningar på svåra problem? Jag vet inte. Trots idoga försök kunde jag aldrig förstå det.
Vad gör man då som demokrat? Sitt bästa för att försvara sina medmänniskor mot förtrycket."

..samt ser till att inte den förtryckande ideologin får ett fotfäste och lockar till sig nya anhängare. Jag vill inte kasta stenar mot nynazister, jag vill se till att själva nynazismen dör ut. Det viktigaste i den kampen anser jag är att man kan leva sig in i personerna och förstå vad de har att hämta i denna ideologi.

Mitt projekt Apex Null skulle faktiskt handla om det. Man skulle gestalta just den sortens människor som föraktas ute i samhället och söker sig till varandra för att de inte är välkomna hos några andra. Just nazistiska organisationer är väldigt bra på att samla upp ungdomar, eftersom de inte dömer någon. Alla är välkomna (eller ja, inte alla förstås...). Sedan skulle spelet förr eller senare sluta med att alla rollpersoner blev mer och mer samhällsfrånvända, egoistiska och psykotiska. Eller så skulle de begå självmord. "Det här är mänsklighetens svar på lämmeltågen" skrev jag bittert. "Människorna i marginalerna står på vansinnets brant. De utgör en livsfara både för andra och sig själva, och det är du som tvingat dem till detta, med dina skämt, dina skratt och ditt förakt"

Eggen var riktad mot oss vanliga människor och jag sympatiserade med människorna i marginalerna. Djupt ideologiskt rollspel, alltså, (men kanske inte så kul att spela. Vi får se om det blir klart någon gång)

---

"Det finns idag djärva människor som frivilligt ger sig in i lejonets kula för att hjälpa de enkla och fattiga som håller på att krossas när totalitaristerna utövar sin makt. Läkare utan gränser är ett bra exempel. Dessa individer är ljus i förtryckets mörker.
Detta har jag velat skriva in i min skildring av Lemuria. Kanske jag kunde varit tydligare."

Jo, förutom "de sju samurajerna" så hittar jag inte så mycket om att rollpersonerna föreslås hjälpa nybyggarna. Dessa nybyggare verkar ju snarast lite farliga eftersom deras egna intressen mycket sällan verkar sammanfalla med de exempel på yrken som du presenterat. Upptäcksresande, journalist, spion, uppfinnare...

/Rising

 

[Krille]

Re: Missade min provokation, alltså...

Vänta nu här.

För en stund sedan sade du att Lemuria hade alldeles för mycket fakta och alldeles för lite hjärta. Nu sitter du och säger precis tvärtom: det är ett utmärkt matiné-rollspel, med för lite fakta och för simplifierad värld.

Har du kollrat bort dig själv eller mig?