Re: Luftsparkar
"Jo visst har man läst den, både i skolan och senare i vuxna år. Smålustig anekdot och visst blir man imponerad av själva det retoriska hantverket men uprörd?!? "
Du tror inte att anledningen till att ingen blir upprörd idag är för att det inte längre kommenterar vår samtid? Jag tror texten var mycket upprörande på sin tid.
"Jag behöver statisktik, data och orsak-verkanssamband för att bli upprörd. (si och så många barn är undernärda pga att vi inte har lyckats realisera följande sociala program osv osv.)"
Men om du vill ha upprörande symbolik: Tja, nöjesguiden gjorde för några år sedan ett bildreportage där det stod att spädbarn var den nya modeaccesoaren för alla tillfällen, och så poserade glänsande modeller med barn upphängda i ryggsäckar och liknande på en massa olika fantasifulla sätt. Den artikeln upprörde en massa människor på riktigt, och ändå så var det ju bara ett sätt att kommentera nutidens sätt att söka sig till en livsstil bara för att den är trendig, utan att tänka på vilka konsekvenser den ger för vårt liv och våra nära.
De kunde ha skrivit en debattartikel istället, men den tror jag hade blivit träig och moraliserande att läsa.
---
"Jag behöver statisktik, data och orsak-verkanssamband för att bli upprörd. (si och så många barn är undernärda pga att vi inte har lyckats realisera följande sociala program osv osv.)"
Hmmm, okej, man kan få lära sig saker som gör en upprörd. Skall vi säga att upplysning kan uppröra en om sådant man ännu inte -känner till-, medan sagan kan uppröra en om sådant som man redan är engagerad av?
I en tid där människor är rädda för sexuellt överförda sjukdomar (t.ex.) så fungerar upplysning som ett sätt att lugna ner folk och att börja resonera sansat, medan symbolik kan spela på människornas rädsla och uppröra dem.
Människan får för sig saker automatiskt, så symboler kan alltid spela på tidsandan. Genom att skaffa sig vetenskaplig information om det som intresserar en så kan man bli mer sansad (annars har man misinformerat sig själv. Det är också rätt vanligt: Man läser allt om vad förövaren gjorde mot sina offer, men man undviker de orsaker som låg bakom förövarens beteende, vilket annars skulle kunna ha fått en att förstå att förövaren bara är en sjuk person, inte en ond sådan. Eller som troberg skriver; man läser bara "vinnarens" version av historien och glömmer att förlorarna delvis faktiskt förlorade just för att vinnarna var bäst på misinformation.)
Jag kallar inte misinformation för "sanning", det är därför jag lämnar den utanför diskussionen.
Men okej, en lögnaktig återgivning av verkligheten kan vara väldigt engagerande, precis såsom en ärligt utförd symbolisk berättelse, men sann information om verkligheten gör oss alltid mer sansade, sådan är dess natur. Den ersätter våra känslor med förnuft.
Skall man bli upprörd av sann information så skall det vara för att det kastar ljus över ett ämne man inte kände till. Som när människorna för första gången fick veta något om sexuellt överförbara sjukdomar överhuvudtaget. Innan dess kunde förstås ingen bli rädd för AIDS-symbolik.
Men när vi konstaterar detta så verkar vi ha lämnat rollspelsämnet. Ett rollspel kan inte bara informera oss om verkligheten, det måste ju gå att spela också. Antingen tar man då och missinformerar ("man upplyser blott om ena sidans brott mot mänskligheten och låter rollpersonerna få bekämpa denna sida utan att ifrågasätta sin egen roll i det hela), symboliserar eller så gör man ett sansat rollspel som inte tar sida på något vis utan som håller sig på svalt,akademiskt avstånd.
/Rising
