Jag tycker att T8:ans sannolikheter är mer lagom, och så är det en grym och ond tärning.
Jag ska fundera på saken. Jag föredrar t6:or eftersom alla har dem, de finns överallt. Det är helt enkelt en enkel tärning att ha att göra med.
Vill man att rollpersonen ibland ska kunna besegra en motståndare eller en svårighet två nivåer över han själv så kan man ju göra ett tärningsslag som måste utfalla på 8, samt kräva en uppoffring.
Den regeln gillade jag *sniv*
Är en T8 mindre minimalistiskt än en T6?
Nej, alltså... jag syftade inte på tärningen när jag snackade minimalism, utan om plussandet och minusandet. Enda problemet jag har med tärningen är att jag inte äger eller har några omedelbara planer på att äga en t8:a. Jag förstår dock tjusningen att välja udda tärningar, jag har fortfarande en fäbless för t12:or. Kanske kunde man lämna valet av tärning upp till SL, och helt enkelt i reglerna konstatera att om man väljer en tärning med större utfall så minskar betydelsen av varje enskilld positiv eller negativ pryl...
Jag är ett stort fan av att låta spelledare bestämma saker själva, att skriva regelsystem där en del av utformningen lämnas upp till SL...
Om rollpersonen kan ta en risk (förvrärrar situationen genom att misslyckas), utmatta sig eller på annat sätt spendera resurser (En negativ omständighet som gäller på alla slag tills rollpersonen är återställd), eller ta väldigt lång tid på sig så kan denne försöka sig på en handling med svårighet ett steg ovanför sitt färdighetsvärde, annars inte.
Aha, nu förstår jag på ett ungefär. Jag trodde ett tag att det skulle vara nåtslags metaresurs, typ, "om jag klarar det här ska jag inte äta muffins på en månad" eller "om jag klarar det här så kommer det av någon helt obegriplig anledning att gå dåligt för mig resten av veckan". Så länge det är in-game, in-worldsaker så är jag helt med dig. Man anstränger sig extra mycket, ignorerar muskelskador, skallar igenom på ren vilja, eller vad man nu gör.
Något jag funderar lite över är hur man definierar egenskaper, och så. Jag funderar mest på att låta spelarna hitta på sina egna egenskaper. Det skulle dock kunna bli väldigt obalanserat (Spelare A hittar på egenskapen "allt" och skaffar högt i den, spelare B skapar egenskapen "pissa rakt" och skaffar högt i den...). Jag är för balanserade system, ska sägas. Jag tror att det finns en poäng i att balansera rollpersoner mot varandra.
Man skulle kunna ge exempel och sätta upp riktlinjer. Stark, Köra Bil, Skjuta, Slåss, Vara Polis, etc.
Eller kanske bredare saker: Fordon, Strid, Social?
Se'n tycker jag absolut att man ska kunna vara Dålig på saker. Fast att vara Dålig på något ska man nog inte ha någon gradskala i, det blir bara ett poäng eller en plupp eller vad man nu kallar det, och om man försöker göra något där någon av ens Dåliga egenskaper spelar in får man ett minus.
Eventuellt skulle Dåliga saker kunna ge olika antal poäng beroende på exakt hur stor inverkan det dåliga har på ens liv. Att vara lätt färgblind, som jag, är inget större handikapp. Att vara förlamad från midjan och neråt däremot hindrar i mycket högre grad, och kan ge fler poäng.
Jag har för övrigt inget emot om det blir lite pill med karaktärsskapandet, så länge karaktärsskapandet är simpelt till sin princip och är strömlinjeformat - inte så många specialregler.
//Krank, mumlar vidare utan att egentligen ha någon aning
