Förtydligande: Mitt fundementala misslyckande...
...som nörd.
Jag har en nörds alla brister: asocial, dålig hygien, ingen känsla för feeling, neuroitisk, kunskaper i meningslösa trivia.
Vad jag saknar är en nörds specialla STYRKA, som ger status i nördkretsar. En nörd ska ha ett eller flera (i det senare fallet pratar vi om verkliga alfanördar) fokusområden där hans kunskaper i meningslösa trivia överskrider det mänskligt möjliga.
Det har inte jag. Och det är inte för att min hjärna är full av
relevanta kunskaper som min mors födelsedag eller vad jag ska skriva i nästa delårsrapport.
Jag kan t.ex. en del om japansk tecknad film, men inte på långa vägar tillräckligt för att vara en äkta nörd. Jag är inte tillräckligt såld på någon enskild serie för att ha sett alla avsnitt subbade, kan inte alla röstaktörers namn, och måste för det mesta slå upp vem som gjort filmen/serien i Wikipedia.
Jag kan också mer om amerikanska superhjälteserier än vad som är sunt, men så fort jag uttalar mig om dem på ett forum eller så blir jag korrigerad av en RIKTIG nörd. Jag vet t.ex. inte vem som tecknat de flesta serier, har ingen koll på vilka magasin som ges ut i USA (jag läser mest trade paperbacks) och blandar ihop roosters för X-Men (och liknande mutant-team) från olika epoker. Bara häromdagen fick jag veta
att Wolverine är med i Avengers. Sen när!? ;_;
Man skulle kunna tro att jag skulle kunna klara av rollspelen, men jag saknar fokus på ett enda spel. Jag *hade* koll på Glorantha ett tag, men jag har aldrig ägt alla supplement till RQII, och jag tappade helt greppet om Hero Wars/Hero Quest/etc. Nuförtiden får jag *plåga* mig för att minnas Orlanths stamträd och skulle fråga någon mig om befälsordningen i Lunar Army skulle jag vara tvungen att gömma mig.
Fan, jag har inte ens koll på Gondica, som jag *skriver* till! Jag brukar säga emot mig själv, regelbundet!
Så: jag har misslyckats som nörd. Det är därför jag nu ser mig om efter en ny subkultur, så att jag kan hamna i ett annat lätt identifierbart fack, och skaffa mig de nödvändiga ytliga kontakterna med folk som jag har vissa drag gemensamt med, för att skyla över den fundamentala
ensamheten som är mänsklighetens arvedel och eviga dilemma.
Erik, förklarar sig