Nekromanti Könsfördelning av SLP – en annan vinkel

[MrG]

Jag skriver just nu mest spelledarlöst och har då av naturliga själ inga SLPs, men strävar där efter en jämn könsfördelning av karaktärerna.

Tittar jag tillbaka har jag nog alltid haft mella 50/50 och 66/33 som könsfördelning av karaktärer. Har även provat en del könsneutrala/ospecade karaktärer och gjort saker som skrivit een karaktär och sedan könsbytt den för att se om det gör någon skilland. Responcen jag oftast fått är att folk knappt reflekterat över det, utöver när traditionella mansyrken har castade kvinnoroller och folk tar ett tag på sig att reflektera över det. Men det stör ingen (i alla fall inte så de sagt det till mig).

Å andra sidan skriver jag väldigt mycket i nutid och då är det naturligt med en jämn könsfördelning. Skriver man typ ett frontenscenario under första världskriget så skulle jag nog störa mig på om någon försökte krysta in massa kvinnor).

-Gunnar (3 eller 4)

 

[Krille]

Skriver man typ ett frontenscenario under första världskriget så skulle jag nog störa mig på om någon försökte krysta in massa kvinnor).

Potentiell trådnappning: hur skulle du ställa dig till ett fantasy-förstavärldskrig som i Blå Himmel med kvinnor i fronten?

 

[Totte]

Å andra sidan skriver jag väldigt mycket i nutid och då är det naturligt med en jämn könsfördelning. Skriver man typ ett frontenscenario under första världskriget så skulle jag nog störa mig på om någon försökte krysta in massa kvinnor).

-Gunnar (3 eller 4)

Som vanligt haltar han/hon/hen debatten lite då och då. Skulle inte heller passa med en massa kvinnliga NPC (SLP) i vilket större slag som helst ute vid fronten undantaget nutid/framtid.

Visst, ryssarna hade en massa kvinnliga frontsoldater (de flesta inte ens beväpnade utan var till för att göra slut på tyskarnas ammo innan de riktiga soldaterna kom fram).

Men i det stora hela är det viktigare att en NPC passar storyn än att den har ett visst eller ingen kön. Själv brukar jag se till storyn först och främst, och stoppa in NPC:er efter det. Är det dock en NPC vars kön inte spelar någon roll så tar man det som passar den mest troliga sammansättningen av karaktärer.

En favorit på senare tid i ett äventyr till James Bond var den våpige och skrytsamme Norska managementkonsulten Kjetil Kjelland, han drev mina spelare väldigt nära sammanbrott ;-)

 

[Krille]

Men i det stora hela är det viktigare att en NPC passar storyn än att den har ett visst eller ingen kön. Själv brukar jag se till storyn först och främst, och stoppa in NPC:er efter det. Är det dock en NPC vars kön inte spelar någon roll så tar man det som passar den mest troliga sammansättningen av karaktärer.

Jag skulle nog vilja säga att ur ståryns synvinkel spelar kön faktiskt ingen som helst roll, utom möjligen i kärlekshistorier. Fast det är klart, till och med "Romeo och Julius" skulle kunna bli intressant.

Det är först när ståryn hamnar i ett samhällskontext som kön skulle kunna bli en viktig faktor. Men samhällskontext är inte samma sak som ståry.

 

[Ram]

Kan inte storyn vara skriven i en samhällskontext?

 

[Ram]

Jag tror att vi skulle få en lättare resa i den här debatten om vi bortsåg från geografi ("vid fronten") och snarare pratade roller ("som soldater i skyttevärn").

Det fanns säkert kvinliga roller nära nog invid fronten (sjuksköterskor, kokerskor, tvätterskor, ...) att man kan ha med kvinnokaraktärer där med utan att saker blir alltför konstiga.

 

[Krille]

Kan inte storyn vara skriven i en samhällskontext?

Självklart. Satir och science fiction är duktiga på detta. De tar ofta ett samhällskontext, drar det till sin spets och ser vad som händer.

Det hypotetiska "Romeo och Julius"-exemplet är ett sådant. Fjortonårig pojke älskar fjortonårig flicka i fjortonhundratalets Venedig är en jättefin romans; samma ståry med fjortonårig pojke älskar annan fjortonårig pojke i fjortonhundratalets Venedig får en skärpa just på grund av samhällskontexten, och skulle förmodligen även reflektera tjugohundratalets Sveriges homofobi.

Men i grunden är Romeo och Juliet-ståryn tämligen kontextoberoende. Det skulle förmodligen funka lika bra i ospecificerad nordisk saga eller femtitalets New York, med eller utan tragiskt slut.

 

[Zimith_UBBT]

Generellt är det väl så att tycker man att genus är en viktig faktor när man skriver äventyr finns det sällan några reella hinder för att ha mångbottnade/starka/oväntade könsroller. Om man aktivt söker en lösning finns det i stort sätt alltid en möjlighet att ha en blandad könsfördelning och karaktärer som stiger utanför genussystemet, även när det handlar om miljöer som man reflexmässigt tänker som enkönade.

Om äventyrsförfattaren finner genus irrellevant eller tycker användande av kön på oväntade eller icke-traditionella sätt provocerande, kommer han också att hitta hinder för att genomföre en sådan agenda.

Det handlar alltså inte alls om vad som är möjligt eller omöjligt i en viss kontext, utan om äventyrsförfattarens utgångspunkt.

 

[Bassejr]

jag kan verkligen inte för fem öre spela en bra kvinnlig roll.

Vad är det du tycker är svårt?

Vad är skillnaden mellan en icke super"tjejig" tjej och en ickemacho kille?

Det handlar inte lika mycket om beteendet, det är mera att när jag försöker spela en kvinnlig roll, ger rollen ett kvinnligt namn, osv. känns det fortfarande som om karaktären eller SLP'n är en man på någe vänster. Som om det är en "Lögn" att det är en kvinna.

 

[Zimith_UBBT]

jag kan verkligen inte för fem öre spela en bra kvinnlig roll.

Vad är det du tycker är svårt?

Vad är skillnaden mellan en icke super"tjejig" tjej och en ickemacho kille?

Det handlar inte lika mycket om beteendet, det är mera att när jag försöker spela en kvinnlig roll, ger rollen ett kvinnligt namn, osv. känns det fortfarande som om karaktären eller SLP'n är en man på någe vänster. Som om det är en "Lögn" att det är en kvinna.

Det tror jag inte du behöver bry dig om alls!

 

[Bassejr]

jag kan verkligen inte för fem öre spela en bra kvinnlig roll.

Vad är det du tycker är svårt?

Vad är skillnaden mellan en icke super"tjejig" tjej och en ickemacho kille?

Det handlar inte lika mycket om beteendet, det är mera att när jag försöker spela en kvinnlig roll, ger rollen ett kvinnligt namn, osv. känns det fortfarande som om karaktären eller SLP'n är en man på någe vänster. Som om det är en "Lögn" att det är en kvinna.

Det tror jag inte du behöver bry dig om alls!

Får försöka bättra mig. Satte häromdagen en spelare i fängelset, och när någon för femtielfte gången noterade att jag har så många manliga SLP gjorde jag om vakterna till två groteskt robusta och muskulösa kvinnliga troll

 

[krank]

Det handlar inte lika mycket om beteendet, det är mera att när jag försöker spela en kvinnlig roll, ger rollen ett kvinnligt namn, osv. känns det fortfarande som om karaktären eller SLP'n är en man på någe vänster. Som om det är en "Lögn" att det är en kvinna.

Just den grejen tror jag handlar om vana. Att vänja sig vid att tjejer faktiskt inte är så jäkla annorlunda än killar; eller iaf inte behöver vara det...

 

[Bassejr]

Det handlar inte lika mycket om beteendet, det är mera att när jag försöker spela en kvinnlig roll, ger rollen ett kvinnligt namn, osv. känns det fortfarande som om karaktären eller SLP'n är en man på någe vänster. Som om det är en "Lögn" att det är en kvinna.

Just den grejen tror jag handlar om vana. Att vänja sig vid att tjejer faktiskt inte är så jäkla annorlunda än killar; eller iaf inte behöver vara det...

Precis, det är nog det jag har problem med.

 

[MrG]

Skriver man typ ett frontenscenario under första världskriget så skulle jag nog störa mig på om någon försökte krysta in massa kvinnor).

Potentiell trådnappning: hur skulle du ställa dig till ett fantasy-förstavärldskrig som i Blå Himmel med kvinnor i fronten?

Inget problem så länge världen är skriven med mera moderna könsroller.

-Gunnar (som på övriga kommentarer om att det faktiskt fanns kvinnor i fronten hänvisar till ordet krysta in, visst går det att skriva ett frontscenario med massa starka kvinnor, men jag tänkte mer män i skyttegravar och är det settingen så riskerar kvinnoroller att kännas inkrystade)

Eller för att vara mer konkret, vi är sex killar som nog alla tycker att vår Pendragonkampanj lider en brist på kvinnliga rollpersoner, men varje gång någon funderar på en kvinnlig riddare känns det som vi vill klämma in henne med skohorn, speciellt när alla vill göra det

 

[Krille]

Skriver man typ ett frontenscenario under första världskriget så skulle jag nog störa mig på om någon försökte krysta in massa kvinnor).

Potentiell trådnappning: hur skulle du ställa dig till ett fantasy-förstavärldskrig som i Blå Himmel med kvinnor i fronten?

Inget problem så länge världen är skriven med mera moderna könsroller.

I Blå Himmels fall beror det i första hand på att männen har börjat ta slut efter 18 års krig. Inte bara har kvinnorna fått ta männens jobb i fabrikerna och på jordbruken - vilket hände i verklighetens Stora krig och vilket gav kvinnofrigörelsen en rejäl skjuts framåt - utan det har även börjat även i krigsförbanden också.

Eller för att vara mer konkret, vi är sex killar som nog alla tycker att vår Pendragonkampanj lider en brist på kvinnliga rollpersoner, men varje gång någon funderar på en kvinnlig riddare känns det som vi vill klämma in henne med skohorn, speciellt när alla vill göra det

Jag har spelat kvinna i två Pendragon-kampanjer. I den ena dog min andra rollperson utan manliga arvingar, så nästa generation de Corteney fick bli äldsta dottern. I den andra spelade vi allihopa fyra stycken hovdamer som styrde sina mäns förläningar medan dessa var ute och äventyrade, och då och då tvingades göra lite okonventionella saker som att äventyra själva. Båda var balla på sitt sätt.

 

[ripperdoc]

Jag tillhör dem som tror att det är skillnad på att spela sitt eget kön eller annat kön. Inte jättestor skillnad, men en skillnad. (om vi ser bortom kön - min erfarenhet är att spelare över tid tenderar att hålla sig inom en comfort zone när det gäller val av karaktärer).

Dock, om vi antar att skillnaden på vilket kön man spelar är liten eller inte finns, då försvagas ju behovet av att kvotera - eftersom kvinnliga spelare borde ha lika lätt att spela manliga karaktärer som vice versa. Om genus verkligen var helt irrelevant för alla inblandade, så hade det ju inte spelat någon roll om det var 10%, 50% eller 90% män - på samma sätt som man inte behöver kvotera in icke-stridande karaktärer, eller vilken annan egenskap som helst.

Men, som sagt, jag tror att det faktiskt spelar en viss roll vilket kön det är för spelarna, vilket gör att äventyret bör karaktärsättas utifrån ens spelgrupp. Exempel - på samma sätt som kvinnliga spelare har anledning att klaga på ett konventsäventyr där alla RP är män, så har en spelgrupp med bara män anledning att klaga på ett äventyr där hälften av RP är kvinnor.

 

[Zimith_UBBT]

Jag tillhör dem som tror att det är skillnad på att spela sitt eget kön eller annat kön. Inte jättestor skillnad, men en skillnad. (om vi ser bortom kön - min erfarenhet är att spelare över tid tenderar att hålla sig inom en comfort zone när det gäller val av karaktärer).

Här håller jag med dig, helt och hållet. Jag har själv undvikit, och underviker i vissa sammanhang, att spela kvinnliga karaktärer. Detta är oftast något jag sätter mig över och försöker tänka bort, men det finns där. Det handlar väl helt enkelt att det kan upplevas svårt att spela något man saknar förstahandsinformation om, särskilt om man tror att andra runt bordet har erfarenhet av detta i högre grad än man själv. Jag tror kanske att färre skulle rulla en kommandosoldat om det en medspelare var det, hade en bekant som var det eller hade en stark åsikt om militärer etc.

Dock, om vi antar att skillnaden på vilket kön man spelar är liten eller inte finns, då försvagas ju behovet av att kvotera - eftersom kvinnliga spelare borde ha lika lätt att spela manliga karaktärer som vice versa. Om genus verkligen var helt irrelevant för alla inblandade, så hade det ju inte spelat någon roll om det var 10%, 50% eller 90% män - på samma sätt som man inte behöver kvotera in icke-stridande karaktärer, eller vilken annan egenskap som helst.

Om jag förstår dig rätt så tänker du utifrån en låtsasvärld här, där könen inte är kulturellt eller rumsligt skilda åt eller generellt är hierarkiskt åtskilda. Om så inte var fallet skulle heller inte åtgärder som kvotering vara relevant. Men så är det nu inte, och detta gör i mina ögon genus relevant.

Men, som sagt, jag tror att det faktiskt spelar en viss roll vilket kön det är för spelarna, vilket gör att äventyret bör karaktärsättas utifrån ens spelgrupp. Exempel - på samma sätt som kvinnliga spelare har anledning att klaga på ett konventsäventyr där alla RP är män, så har en spelgrupp med bara män anledning att klaga på ett äventyr där hälften av RP är kvinnor.

Här handlar det om trovärdighet, tycker jag. Oavsett könsfördelningen i din spelgrupp vill du bygga upp en relevant och trovärdig setting för dem. Om det funkar med en värld där alla framträdande karaktärer är män och de kvinnor som förekommer är reducerade till stereotyper är allt naturligtvis väl i meningen att spelgruppen är nöjda. Här tror jag tyvärr att det spelar stor roll hur spelarna uppfattar verkligheten. Om spelarna inte problematiserat genus som människor, så kommer de heller inte reagera över könsstereotypa spelvärldar. Men i många spelgrupper skulle detta inte fungera på ett bra sätt.

När jag är spelare vill jag mötas av nyanserade SLP, både kvinnor och män. En viss procentsats av vardera känns inte så viktigt. I ett större perspektiv tycker jag att det är olyckligt att rollspel, som är min stora passion i livet, ska vara så mansdominerad, och jag påstår att detta gör oss som spelar fattigare. Därför tycker jag det är viktigt att utövare, debattörer, spel- och äventyrsförfattare månar om att göra hobbyn mer nyanserad när det gäller genus; annars kommer hobbyn aldrig fullt ut ta sig ur pojkrummet. Detta är också högst relevant för en växande (hoppas jag!) skara män inom hobbyn.

 

[krank]

Dock, om vi antar att skillnaden på vilket kön man spelar är liten eller inte finns, då försvagas ju behovet av att kvotera - eftersom kvinnliga spelare borde ha lika lätt att spela manliga karaktärer som vice versa.

Inte då. Jag kvoterar inte pga "inre" skillnad, utan "yttre". Båda könen passar precis lika bra för i stort sett alla roller, och korvfester stör mig personligen - och är dessutom inte lika inbjudande till tjejer i hobbyn, eller till killar som bryr sig.

Om genus verkligen var helt irrelevant för alla inblandade, så hade det ju inte spelat någon roll om det var 10%, 50% eller 90% män - på samma sätt som man inte behöver kvotera in icke-stridande karaktärer, eller vilken annan egenskap som helst.

Nu blandar du ihop genus och kön, tror jag. Jag tycker inte att man behöver göra skillnad vad gäller genus (män behöver inte bete sig annorlunda än kvinnor), men jag tycker att det är viktigt att visa upp roller som både är män och kvinnor rent känsligt, ge dem ungefär lika mycket att göra och ungefär samma slags saker.

Exempel - på samma sätt som kvinnliga spelare har anledning att klaga på ett konventsäventyr där alla RP är män, så har en spelgrupp med bara män anledning att klaga på ett äventyr där hälften av RP är kvinnor.

För det första har manliga spelare en minst lika stor anledning att klaga på konventsäventyr med 100% manlig rollbesättning som kvinnor (jag är själv man, och stör mig).

För det andra ser jag inte riktigt varför det skulle vara lika rätt att klaga på en jämn fördelning som på en ojämn. För mig är det lite som att säga att man har lika stor anledning att klaga på något nyttigt som något onyttigt, eller lika stor anledning att klaga på våld som på ickevåld.

 

[Ram]

För det andra ser jag inte riktigt varför det skulle vara lika rätt att klaga på en jämn fördelning som på en ojämn. För mig är det lite som att säga att man har lika stor anledning att klaga på något nyttigt som något onyttigt, eller lika stor anledning att klaga på våld som på ickevåld.

Javisst! Kalaslogik! Jag menar, man vill ju ha jämn fördelning mellan ruttna och färska jordgubbar i lådan, inte sant?!

Skämt ådido, det du säger om inre och yttre är spot on för mig. I den mån kvotering är min grej så är det just därför jag vill kvotera.

 

[ripperdoc]

Argumentet brukar vara att vi vill bjuda in fler kvinnliga spelare till hobbyn. Och att metoden är att erbjuda dem intressanta roller (och SLPer) som är kvinnor. Detta resonemang tycks mig förutsätta att det är faktiskt skillnad i spelupplevelse. Kvotering är en metod, men slutändamålet handlar väl om att kvinnor i vill spela eller spela mot kvinnor och därför behöver kvinnliga roller (vilket är precis detsamma om du vänder på det - de flesta killar skulle känna sig obekväma i längden om de bara fick välja kvinnliga roller, alternativt att de manliga rollerna alltid var oerhört stereotypa).

Vi borde inte kvotera för kvoterandes skull, utan för att uppnå något praktiskt mål. Det finns drivor av karaktärsdrag, där kön är ett, som i teorin skulle kunna kvoteras. Man kan kvotera raser, personlighetstyper, unga/gamla (var är alla 60-plussare?), stridis/icke-stridis. Men i de flesta fall har dessa ingen praktisk påverkan och är en ganska teoretisk övning. Men att kvoterat alltid är bättre är ju tämligen enkelt att motbevisa. Det är först när vi försöker åstadkomma något mer konkret (som att göra spel mer roliga för tjejer) som det kan vara relevant.

Du är för fokuserad på denna millimeterrättvisa. Den vill vi uppnå som ett snitt, på sikt, men i praktiken måste detta ta hänsyn till individuella spelgrupper. Vad som funkar för en (sällsynt) 50-50 grupp av tjejer och killar funkar inte för en med bara killar. (Detta är förstås ett argument för att inte tvinga RP-rollerna till något kön, utan som chrull föreslog, låta spelgruppen välja).