Jag förstår inte riktigt den här oviljan att släppa grodperspektivet faktiskt. Varför är det så svårt att tänka struktur istället för individ? Ska alla samhällsproblem lösas en individ i taget? När man utvecklar produkter, ska man anpassa dem för en individ i taget? Måste allt alltid göras en individ i taget, helt utan att se till strukturer och grupper av individer? Helt utan hänsyn till mönster? Det verkar, för mig, ett oerhört ineffektivt sätt att arbeta.
Därför att enbart titta på struktur är lika illa som att inte göra det alls.
Call of Cthulhu utspelar sig i en era med en hel del sunkiga värderingar. Vissa vill spela med dem, vissa utan dem. Så där behöver de vara kvar.
I ett allmänt skrivet rollspel (som BRP, vilket CoC använder) som saknar setting så anser jag att det skall vara så brett som möjligt med representationen. Det är därför jag uppskattar flera av dina spel, även om de kanske inte är något som jag är intresserad av att spela. Den bredd på bilderna som du väljer att ha med, för att ha så bred representation som möjligt, är helt rätt.
CoC, vilket har BRP som motor, är inte en allmän setting. Det är USA 1920-tal om man inte skaffat någon annan. Att då t.ex. bara visa vita män är fortfarande fel, för USA har aldrig bestått av enbart vita män. Man kan välja att göra ett rollspel som ignorerar all den rasism och sexism som fanns, antingen genom att säga att det inte finns i den tänkta settingen, eller att låssas om att det regnar och varken ta bort det eller belysa det. Man kan också just belysa att det fanns. Jag har inte läst igenom så värst många av deras settingböcker, så jag vet inte hur eller om de valt att täcka historia för andra än vita. Men då jag bläddrat i dem så är de rätt omfattande.
Western finns inte som en fristående motor, utan har bara sin specifika setting; men som täcker både "glad-pangpang" och historiskt.
Noir, med sin dystopiska setting. Sexism må vara en stor del av settingen, men det finns inget som hindrar en kvinnlig rollperson att ha varit soldat även om det i settingen är olagligt för en kvinna att vara soldat i den reguljära armén (icke-reguljära förband, eller ha varit soldat utklädd till man, är t.ex. två alternativ). Av signaturkaraktärerna har vi t.ex. en kvinnlig polis och en lönnmördare; båda klart kompetenta.
Chronicles of Gor som mer är ett WEG D6-system med en kink-setting... så... tja...
Därav tycker jag det är rätt att WotC valt det spår det valt (och en av anledningarna till varför jag valde att köpa Pathfinder en gång i tiden, för de låg bra mycket mer i framkant än WotC i den frågan enligt min uppfattning).
Eftersom just detta...
Och vore det då inte trevligt om det faktiskt fanns ett rollspel som hon faktiskt tyckte verkar vara kul att spela? Oavsett vad hon råkar ha för smak och intresse?
...inte existerar eller kommer att existera. Folk är för olika, så det måste finnas variation i fokuset och vad det handlar om. Inget kommer att passa alla. Att det största, och även flera av de mindre, försöker vara så välkomnande som möjligt är bra. Men att klaga på de som försöker täcka in andra nischer för att de inte också försöker täcka in nischen som de den föregående gruppen gör är i min åsikt inte en del av lösningen utan tyvärr bara en variant på problemet.
Så,
@krank, jag hoppas du fortsätter skapa rollspel för jag tycker du är ett väldigt bra föredöme där och jag tror det hjälper till med att minska med saker som slinker med av slentrian hos andra. Men allt är inte av slentrian, utan det är av medvetenhet för att vissa vill utforska de ämnena; eller att deras eskapism är kampen mot det.
