Det här tror jag är vitkigt, i sammanhanget. Flera i tråden har också påpekat att det här med att vara man känns som "default" medan att spela kvinna är ett "aktivt val". För mig hör det solklart samman med att det är precis så vår kultur fungerar: Den påhittade manligheten och "mannen" är norm, den som avviker från den normen (antingen genom att vara kvinna eller bete sig omanligt, eller båda) bestraffas eller betraktas i varje fall som undantag...TheSod said:
Nekromanti Könsval på rollpersoner och varför
- Thread starter Tsianphiel
- Start date
sjostrand
Veteran
1. Vilket kön har dina rollpersoner när du själv får välja?
Oftast man, men jag har även spelat kvinna vid ett flertal tillfällen. Och på konvent med färdiggjorda karaktärer spelar det ingen roll.
2. Varför väljer du det könet? Finns det någon anledning?
Därför att jag egentligen inte tycker att det spelar någon roll. Och därför spelar jag oftast en man för att kunna koncentrera mig på det som är viktigt och intressant med karaktären. Spelar jag kvinna så tycker jag att så mycket tid går åt att gestalta det.
Men om jag har ett koncept som passar bättre som kvinna så spelar jag naturligtvis det.
3. Tycker du att könet på din rollperson är viktigt?
Nej, oftast inte. Om det inte finns något i karaktären/världen/plotten som gör det viktigt.
4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?
Inga problem alls. Däremot så kan det ju finnas vissa koncept som inte passar som det andra könet. Inte speciellt många, de flesta roller går att anpassa.
5. Har du spelat en rollperson som du inte vanligtvis spelar, och hur gick det då?
Det är en intressantare fråga än kön egentligen. Jag har ofta svårt att spela någon som inte har NÅGOT med mig att göra. Dock spelar jag nästan aldrig någon som är precis som mig eller som jag vill vara. Dock är nästan alla karaktärerna jag spelar en tårtbit av vad jag är eller vill vara. Och det behöver ju inte alltid vara någon positiv "tårtbit", utan jag spelar gärna på mina mörkare sidor som jag inte tycker om i verkligheten.
/sjostrand
Oftast man, men jag har även spelat kvinna vid ett flertal tillfällen. Och på konvent med färdiggjorda karaktärer spelar det ingen roll.
2. Varför väljer du det könet? Finns det någon anledning?
Därför att jag egentligen inte tycker att det spelar någon roll. Och därför spelar jag oftast en man för att kunna koncentrera mig på det som är viktigt och intressant med karaktären. Spelar jag kvinna så tycker jag att så mycket tid går åt att gestalta det.
Men om jag har ett koncept som passar bättre som kvinna så spelar jag naturligtvis det.
3. Tycker du att könet på din rollperson är viktigt?
Nej, oftast inte. Om det inte finns något i karaktären/världen/plotten som gör det viktigt.
4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?
Inga problem alls. Däremot så kan det ju finnas vissa koncept som inte passar som det andra könet. Inte speciellt många, de flesta roller går att anpassa.
5. Har du spelat en rollperson som du inte vanligtvis spelar, och hur gick det då?
Det är en intressantare fråga än kön egentligen. Jag har ofta svårt att spela någon som inte har NÅGOT med mig att göra. Dock spelar jag nästan aldrig någon som är precis som mig eller som jag vill vara. Dock är nästan alla karaktärerna jag spelar en tårtbit av vad jag är eller vill vara. Och det behöver ju inte alltid vara någon positiv "tårtbit", utan jag spelar gärna på mina mörkare sidor som jag inte tycker om i verkligheten.
/sjostrand
1. Nu får jag inte möjligheten att vara spelare så mycket längre men när jag gör rollpersoner till mig själv och andra så har jag ganska länge nu slumpat 50-50. Om det inte finns någon väldigt viktig anledning till att rollpersonen ska ha ett specifikt kön. Om jag ens könsbestämmer rollpersonen vill säga. Har så smått slutat göra det också.Tsianphiel said:
2. Därför att det är viktigt att det inte är viktigt, åtminstone för mig.
3. Se ovan.
4. Troligtvis ingen reaktion, men risk att jag ifrågasätter varför rollpersonen har det ena eller andra könet. Dock oftast bara i mitt eget huvud för att inte skapa konflikter.
5. Massor av gånger, och det går bättre för varje gång.
+1
dessutom tror jag det blir ännu mer tydligt i berättelser av alla slag eftersom filmer och dylikt har en helt sjukt extrem könsuppdelning. I filmberättelser är det ju extremt ovanligt med kvinnliga aktiva icke-våpiga huvudpersoner. Och det är ju ofta från det univerusmet, snarare än från min vardag i Fosie, som jag hämtar inspiration till rollspel.
jag tror att jag lite har tränat in att vilja spela kvinnor eftersom det är PK- och nu uppskattar jag att göra det- eftersom det av någon anledning får mig att känna mig mer fri i mitt agerande i rollen. Men början på det var nog ett- "ah, ja just det, det är fel att det inte är med kvinnor, jag måste spela en kvinna."
dessutom tror jag det blir ännu mer tydligt i berättelser av alla slag eftersom filmer och dylikt har en helt sjukt extrem könsuppdelning. I filmberättelser är det ju extremt ovanligt med kvinnliga aktiva icke-våpiga huvudpersoner. Och det är ju ofta från det univerusmet, snarare än från min vardag i Fosie, som jag hämtar inspiration till rollspel.
jag tror att jag lite har tränat in att vilja spela kvinnor eftersom det är PK- och nu uppskattar jag att göra det- eftersom det av någon anledning får mig att känna mig mer fri i mitt agerande i rollen. Men början på det var nog ett- "ah, ja just det, det är fel att det inte är med kvinnor, jag måste spela en kvinna."
Wilmer
Hero
1. Oftast man eller pojke.
2. Det är lättare att rollspela. Jag gissar att det beror på att jag spenderat mer tid på att fantisera om klassiskt manliga roller, de kvinnliga rollerna verkar tråkiga att spela och ifall jag ska spela en kvinna som har en manlig roll behövs det mer ansträngning, det skulle kännas billigt om rollen bara blev en man med fitta.
3. Uppenbarligen!
4. Det skulle vara en kul utmaning, det är lättare att vara kreativ när någon annan tvingar en.
5. Jag spelar ganska olika roller (men suger på att spela SLPer!).
2. Det är lättare att rollspela. Jag gissar att det beror på att jag spenderat mer tid på att fantisera om klassiskt manliga roller, de kvinnliga rollerna verkar tråkiga att spela och ifall jag ska spela en kvinna som har en manlig roll behövs det mer ansträngning, det skulle kännas billigt om rollen bara blev en man med fitta.
3. Uppenbarligen!
4. Det skulle vara en kul utmaning, det är lättare att vara kreativ när någon annan tvingar en.
5. Jag spelar ganska olika roller (men suger på att spela SLPer!).
Doomhamster
Swordsman
Vilket jag tycker är en bra sak att notera! Dels att det är bra med fler kvinnor i rollspel; sambon citerar ofta den berömda regeln, som i stort är det omvända av vad en del har sagt i tråden här, att "om det inte finns goda skäl till varför den här personen borde vara man, varför inte göra den till kvinna?". Men också att även om man börjar göra nåt för att "det borde vara så" så behöver det inte vara en uppoffring som sabbar spelupplevelsen.Nässe said:
Håller egentligen med dig och brukar argumentera precis så- men en sida av mig kan tänka att: varför ska mitt privata spelande vara en "politisk arena"- och inte bara en kul spelstund. jag menar- jag jagar inte sälknackare i nazister i mina spelpass (inte i alla i alla fall)TheSod said:
Vad tänker du om det?
...min tanke här är att det inte handlar om politisk arena, utan om vad man gillar, trivs med och vill ha. Eller vill vara. Jag strävar efter att bli en bättre människa, och jag känner mig inte bejväm i sexistiska sammanhang. Jag har svårt att slappna av och "bara ha kul" när testosteronnivån stiger över en viss nivå, liksom.Nässe said:
Jag förstår inte varför det här måste vara något "jobbigt". Om vi nu är så fina och jämställda, varför är det ens något som "tar energi"?
//Krank, som också undrar vad som egentligen är problemet med att spela "män med fittor", som nån så smakfullt uttryckte det. En man är en människa med kuk, en kvinna är en människa med fitta, spelar man inte alltid helt enkelt människor?
Man
För att kvinnor är ett mysterium som jag aldrig kommer kunna lista ut? Skulle jag spela kvinna skulle det bli schablon av det...
Ja då jag tror jag skulle vara kass på att spela kvinna?
Jag skulle väl inte gilla det men så få gånger jag får spela rollspel så skulle jag väl göra det bästa av det.
Vet inte riktigt vad du menar med frågan... Försöker göra mina rollpersoner hyfsat unika...
Doomhamster
Swordsman
Håller i stort med krank. Å ena sidan tycker jag att det ÄR ett politiskt statement att välja att spela kvinna om man är man, spela HBT om man är hetero etc. Man gör ett medvetet val att skapa en plats i sin värld/kampanj för personer som annars blivit förbisedda, och man signalerar till andra att detta är nåt helt okej att göra, och alls inte "underligt".Nässe said:
Å andra sidan så är det inget som säger att den här typen av statement måste leda till politisk DEBATT, eller till att du är tvungen att "agera polis" gentemot resten av spelargruppen. Är dina medspelare någorlunda mogna så kommer dom inte fästa sig vid vad du spelar, och är du någorlunda mogen (vilket du verkar) så lär du inte känna att du behöver göra en stor grej av det heller. (Tyvärr finns det vissa killar jag träffat som väljer att spela tjej och sen i princip lägger sin rollgestaltning på nivån "titta jag är TJEJ! jag är SÖT! jag har TUTTAR!"...)
Å tredje sidan så är det mycket pga detta som jag fegar inför att spela en RP med otydlig könstillhörighet. Folk i min spelargrupp har i stort sett vant sig vid att jag ofta spelar kille, men jag tror att om jag tog upp en androgyn/crossdressad rollperson så skulle vissa se det som en provokation och att jag försökte "göra spelandet till en politisk arena" som du säger. Jag skulle inte kunna låta bli att tappa humöret om folk t.ex. gjorde min karaktär till måltavla för skojiga uttryck typ "hennom", och det skulle leda till att JAG ansågs ha förstört det roliga, för JAG var ju tvungen att spela en ovanlig RP...
Tsianphiel
Swordsman
Kan tillägga att de enda anonyma svaren jag fått hittills har kommit från kvinnor som inte vill tala öppet om sina preferenser och varför de väljer det de väljer på grund av att de inte vill behöva försvara sina val.
Krille
Super Moderator
Jag tycker inte det är så mycket politiskt statement. Det kanske är för att jag upplever hela frågan som något som det inte borde vara något politiskt statement om (men tydligen och dessvärre är), men jag ser det mer som en rollgestaltningsutmaning.TheSod said:
Å andra sidan så är jag bränd. På grund av ett par riktigt otäcka rollspelsgenusdebatter så tar jag inte i den rollspelsgenuspolitiska frågan med tång. Det är så infekterat så det gör ont! Jag förbehåller mig rätten att spela "fel" kön eller läggning för att det är kul, inte för att göra en politisk statement, och vill någon spela "fel" kön i min spelgrupp av politiska skäl så undrar jag inte om jag skulle slänga ut vederbörande på näsan. Gör det gärna för att det är kul och blir en bra ståry, men gör det inte för att göra ett politiskt uttalande.
Rätt många. Tyvärr. Har stött på en hel del "mäh, du kan ju itne spela TJEJ, helleh, ingen kille kan spela tjej för VI FÖRSTÅR DEM INTE jöeh" både IRL och på forum, och vill man inte hålla på och försvara sina åsikter så har jag all förståelse för det.Vitulv said:
Klart det finns folk som bryr sig om vad andra spelar. Du vet lika bra som jag att inom rollspel finns det rätt många med starka åsikter om vad, eller hur, man "ska" spela. Gör en sökning på "inte riktigt rollspel" eller nåt för exempel =)
Doomhamster
Swordsman
Det är ju synd. Jag å andra sidan, som är kvinna, har inte möjligheten att undvika genuspolitisk debatt i något sammanhang, med mindre än att jag är villig att acceptera vad skit folk än känner för att kasta, liksom.Krille said:
Dessutom, att det är ett statement om jag väljer att göra det, betyder inte per automatik att jag väljer att göra det enbart för att göra ett statement. Som jag skrivit förut i den här tråden så finns det en massa andra orsaker till att jag själv föredrar "crossplaying", vissa som jag rentav erkänner är smått antifeministiska.
Ymir
Blivande Stockholmshipster
Kvinna.
Förmodligen väldigt freudianska sådana. Jag brukar säga "kvinnor är mer utsatta", men det är givetvis inte hela förklaringen. Men jag är väl helt klart en masochistisk spelare, så det där eviga underläget spelar förstås in. Som intressant parentes kan nämnas att jag sympatiserar mycket mer med kvinnliga karaktärer i film, serier, böcker etc också, och fiktion utan bra kvinnliga roller är ofta därför direkt avtändande för mig; det är oerhört sällan jag lyckas koppla med en manlig protagonist (men en väldigt speciell känsla när det händer). Det kan också noteras att jag inte skulle spela kvinnor jag inte upplever som attraktiva, väldigt generellt, jag vet inte hur betydelsefullt det är - det kan påpekas att det samma gäller för män i rätt hög grad, dock.
Oerhört. Könet är, dessvärre, en av de grundläggande strukturerna som definierar vem man är, och som jag är lagd som spelare föredrar jag att kämpa emot/lida av strukturerna, snarare än ignorera eller handwaiva dem.
Generellt skulle jag bli gnällig och avtänd, jag vill inte spela män, undantaget om jag har en mycket, mycket specifik idé.
Jag spelar den här snubben i D&D, vilket är anmärkningsvärt eftersom, well, han är man. Jag tycker om honom, men det är notervärt att han började som standin för en kvinnlig karaktär som behövde ta mammaledigt, och jag tycker fortfarande om henne mer. Det betyder inte att jag ogillar Doramas, dock, och jag har utvecklat rätt starka sympatier för honom. En intressanta sak kan dock observeras - alla manliga karaktärer jag kan tänka mig att spela nuförtiden är konstnärer, på något sätt.
1. Vilket kön har dina rollpersoner när du själv får välja?
75% män.
2. Varför väljer du det könet? Finns det någon anledning?
Män är lite mer close to home. Also, jag kan känna mig lite nöffig när jag spelar kvinnor.
3. Tycker du att könet på din rollperson är viktigt?
Nae.
4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?
"Ok!"
5. Har du spelat en rollperson som du inte vanligtvis spelar, och hur gick det då?
Tror inte man kan säga något om "vanligtvis" och mina rollpersoner. De brukar vara rätt knäppa.
75% män.
2. Varför väljer du det könet? Finns det någon anledning?
Män är lite mer close to home. Also, jag kan känna mig lite nöffig när jag spelar kvinnor.
3. Tycker du att könet på din rollperson är viktigt?
Nae.
4. Om du skulle bli ombedd att spela motsatt kön på din rollperson, hur skulle du reagera då?
"Ok!"
5. Har du spelat en rollperson som du inte vanligtvis spelar, och hur gick det då?
Tror inte man kan säga något om "vanligtvis" och mina rollpersoner. De brukar vara rätt knäppa.
Faehrengaust
Hero
Oftast man, men det beror på rollpersonskonceptet, världen och kampanjen.Tsianphiel said:
Jag väljer oftast man om det inte finns något konceptskäl till att välja kvinna. Skälet är helt enkelt att jag tycker det är enklast att rollspela.Tsianphiel said:
Både ja och nej. Det är viktigt för spelandet av rollen (beroende på värld och kampanj) men jag det spelar samtidigt ingen större roll för mig vilket det är.Tsianphiel said:
Om det passar konceptet så är det helt ok. Bryter det mot konceptet så skulle jag bli irriterad (om jag får veta det i efterhand, fick jag veta det i förhand så ändrar jag koncept).Tsianphiel said:
Det är stor variation på mina rollpersoner så jag upplever inte att jag skulle ha någon "vanlig" typ. Alla rollpersoner är unika på något sätt. Kön är ingen stor grej och jag ser det inte som något problem.Tsianphiel said:
