Vilken dystopi. Då skulle jag slutat för länge sen.
Men det är skönt att man inte behöver välja utan kan få spela både med och utan färdiga äventyr.
Den vill jag dementera, genom att påpeka att det ganska ofta är olika personer som skriver Spelet och Kampanjen.
Jag sa många, inte alla. Men för att vara lite allvarlig så tycker jag att det inte är så ovanligt att ett spel kanske säger en sak men att äventyren som ges ut av samma tillverkare en annan (och då tycker jag nog det kvittar om det är en annan författare), att det i så fall är en lika rimlig hållning att påstå att det är spelet som är felkonstruerat/gör eftergifter till andra spelstilar än att de är äventyren som är det.Den vill jag dementera, genom att påpeka att det ganska ofta är olika personer som skriver Spelet och Kampanjen.
Här blir det väl en preferensfråga såklart. Men om spelet är förutsättningen för äventyren eller kampanjen, hur kan det då vara spelet som är "felkontstruerat"? Utgångspunkten borde ju vara tvärtom, om vi bara ser till produkternas respektive relation till varandra.
Frågan är dock om spelregler och setting är "utmärkta stödhjul". Mycket eftersom de kräver rätt mycket förarbete och ibland även arbete medan man använder det.
Frågan är vad som kan ses som bra stödhjul och stödstrukturer.
Jo, rent logiskt. Men jag tänker processen inte alltid ser ut så. Spelet kanske är ett verktyg för att ge ut kampanjer man gillar? Men man känner ett yttre tryck att regelböcker ska se ut på ett visst så då skrivs det till grejer. Och vidare att många konstruktörer dels inte vill snäva av sitt spel på det sättet (vilket både kan vara en fråga om spelstil och ren marknadsföring), dels kanske gör eftergifter till uttryck som de sen inte är så intresserade av.
Kanske dags för en ny tråd? Jag tror inte att det finns några bra svar, bara att man kan kritiskt ifrågasätta vad vi har idag och utgå från det. Det är dock svårt, eftersom vi är vana vid hur rollspel är skrivna och tar mycket för givet. "Klart vi måste ha en setting ... och den ska presenteras som en geografibok för det är så jag lärt mig av andra spel och böcker".
Ja, jag tror det är en mycket god idé! I Fantasy World börjar man välja typ av grupp innan någon skapar sin rollperson.
Helt klart dags för en ny tråd, ska fundera en vända på det. Men ja det ligger något i det du säger, vi saknar förebilder i många fall. Förebilderna vi har är skickliga på det de gör, men täcker inte in den bredd som rollspel kan vara många gånger. Därför det är så spännande när @entomophobiac kommer in och rör runt i tankarna. Upplever att det är fler utöver @entomophobiac som gör det, men hen har en förmåga att ställa de kritiska frågorna som ger upphov till dessa tankebanor.
Man kan jämföra med den litterära genren deckare. Där finns det i princip alltid någon eller några som utreder ett mysterium, ofta men inte alltid ett mord. Det är en avgränsning som ger författaren mycket att luta sig mot - eller ta spjärn mot (vilket jag också uppfattar som en sorts stöd). Jag tror att äventyr och kampanjer i rollspel kan funka på ungefär samma sätt. Att försöka skriva som om det vore öppet om RP är deckare eller inte (eller vad det nu kan vara) blir vagt istället för stödjande. Och poängen med skrivna äventyr och kampanjer är ju just detta stöd.
Jag tänker ofta, när jag planerar något kampanjeliknande idag, utifrån tema vilket skapar en inramning. Problemet är dock att mycket av temat i rollspel blivit äventyrande vilket är bra för en viss typ av rollspel men sämre för andra aktiviteter. Tycker även, personligen, att väldigt många rollspel tyvärr har en ingång att luta sig mot ett tema men fastna i fällan att skrivas som rollspel gjorda för temat äventyr, vilket kan hänga samman med det @Rickard var inne på med bristande förebilder, eller avsaknaden av förebilder.
Någonstans kring AD&D 2E och kanske även tidigare är det ju flera spel som snarare handlar om att "låsa in" folk i ett "officiellt" sätt att spela. Spela den officiella kampanjen med den officiella metaplot:en användandes de officiella reglerna. Spelen är sina kampanjer av närmast kommersiella skäl.
Ja, precis. Jag har ju oftast rollen som spelledare i de grupper jag talar om, när jag spelar spelledarlösa spel med nybörjare på konvent. Då får man matbiljetter och betalt inträde! Jag har inget emot spelledare i sådana grupper, så länge det är ett spelledarlöst spel. I spel med spelledare är jag mindre förtjust i spelledare, men jag spelleder ju i princip bara spel utan spelledare, så det löser sig självt.Precis! Typ en person som leder spelet. Vi kan kalla personen spelledare exempelvis.
Ja, jag tycker det. Jag har spelat rollspel i mer än 35 år och vet numer rätt exakt vilka verktyg jag behöver och hur de ska vara utformade. Att minska "förarbete" är inte något jag letar efter eftersom "förarbetet" är en stor del av grejen.
Intressant, för mig är det tvärsom. Jag vill inte göra mer förarbete när jag köpt en modul eller kampanj. Jag har gjort det för att bli av med förarbete, vilket i regel fått motsatta effekten. Jag sitter med mer förarbete än om jag gjort något eget, blir sur, butter och lägger ned spelandet vilket blir en besvikelse för hela gruppen. Med det sagt så är det ju asbra med kampanjer som är skrivna på det sättet för folk som vill ha förarbete och tycker det är en kul grej med rollspel.
För mig övergår det väldigt lätt i en sorts prestationsångest. Tänk om jag glömmer något som blir viktigt senare?
Det här kan jag relatera till lite för mycket. Sedan dess att jag började spela förskrivna moduler har jag lagt ned kampanjer i 10 fall av 10 för jag orkar inte, jag får en panik och stress över att missat något eller att spelat fel. Vilket är hemskt, för det tar bort allt roligt från rollspel och gör det till en aktivitet som blir ångestladdad.
