Nekromanti Kan rollspel vara destruktivt?

[Magnus Seter]

Jag tycker det är irrelevant att diskutera om rollspel hypotetisk kan vara skadligt för människors mentala hälsa. Hypotetisk skulle nog en sked kunna vara farligt för människors mentala hälsa.

Det finns anledningar till att jag älskar dig, Elin, och när du säger sådant här påminner du mig om ett par stycken samtidigt.

+1

Hej!

Detta är ett allmänt påpekande, i hopp om att denna tråd inte ska spåra ur ännu mer.

Jag vill förtydliga en sak.

Huruvida en användare tycker att det är irrelevant att diskutera en sak har ingen bäring på om en annan användare tycker att denna sak är relevant att diskutera.

Det bästa i ett sådant läge är att inte delta i diskussionen, och istället starta en egen tråd i det ämne man själv anser vara relevant, och där diskutera vidare.

Riktlinjerna i reglern är tydliga om detta.

4. Skräpa inte ner trådar. Om du vill korrigera eller peka ut vad du anser vara ett misstag eller felslut i ett inlägg så är det förstås helt okej; men om du har problem med diskussionens grundläggande förutsättningar och hellre såg att ämnet inte diskuterades alls – strunta i den. Påpeka inte för alla inblandade att det är slöseri med tid att diskutera ämnet, för om de höll med dig skulle de inte diskutera saken till att börja med.

Tack för er tid.

Vänliga hälsningar

/Magnus

 

[Magnus Seter]

Jag har inte sett det, kanske

Är det någon som har varit med om att någon i spelgruppen blivit uppriktigt störd och tror att rollspel har varit anledningen till detta?

Jag har aldrig sett detta hända, troligen. Jag har sett folk som mått dåligt och som spelat rollspel, men tror inte att rollspelen i sig har varit orsaken till att de mådde dåligt.

Vänliga hälsningar

/Magnus

 

[Sodivra]

Ska väl svara på frågan också, då...

Det är många som har teorier om huruvida rollspel skulle kunna vara destruktivt eller inte.

Är det någon som har upplevelser av personer som har mått dåligt av rollspel?

Jag har upplevelser av personer som blir obekväma i rollspel, men inte av personer som skadats av rollspel. Jag har träffat personer som jag tycker borde ta rollspel mindre allvarligt. (på tal om destruktiv relation)

 

[Sodivra]

• Mobbing. Behöver inte förklaras närmare men skulle lika gjärna kunnat förkomme i vilken annan social miljö. Men ibland har fiktionen används för att "maskera" beteendet.
• Sexuella trakasserier. Kan också förkomma i många miljöer, men specifiskt inom rollspelskretsar är att ibland används fiktionen som ett rättfärdande och kan skapa situationer där det man har svårt att öppet bemöta det.
• Triggade fobier. Jag har varit med lajv där en tjej som inte medvetet visste att hon had klastorofobi blev instängd och fick sån panik, att hon inte kom på att använda safewprds för att bryta situationen, varpå det tog ett par minuter an onödig panik innan folk begrep det var fara å färde.
• Uttryckande av självskadebeteenden med hjälp av spel. Erm. Jag tror inte som vitulv att allt utfskade av negativa känslor var självskadebeteenden. Det jag varot med om är mer konkret. Jag har sett en person med ätstörningar använda fiktionen som ett medel för att inte äta någon mat på en hel helg. (Men där gick folk emellan och sa ifrån off.) Inte heller här kan jag se att liksom spelformen hade något med det att göra. Liksom någon med ätstörningar kan ta vilken situation till helst tillvara.
• Folk som mått väldigt dåligt över något hänt ingame. Vet någon som grät och vara nere i veckor för att hans karaktärs flickv'n i wow gjort slut. Det här måste jag faktiskt erkänna är ett rollspelsspecifik problem. Fast jag vet inte om det här EGENTLIGEN är sp annorlunda över att vara nere i veckor en misslyckad gradering inom kampsport till exempel. Om man bortser från bleed-elementet. Som jag tar up i nästa post.
• Bleed-relaterade relationsproblem. Folk som gjort slut med flickvännen pga någon de träffade och spelade en romans med på ett lajv.... Men relationer är alltid uppfuckade och skitknepiga. Man blir attraherade av folk i alla möjliga situationer.

 

[Dante]

Vitulv avstängd

Tja, det är som att före detta nynazister automatiskt skulle ha bättre insikt i verkligheten bakom judeutrotningen...

Nä du, bättre argument än så får du nog komma med om jag ska ta dig på åtminstone hyffsat allvar.

Det har redan skrivits flera allmänna modereringar i denna diskussion, men jag tycker det här inlägget var så dåligt att det förtjänar lite extra uppmärksamhet.

För i helvete, Vitulv, ska det vara så svårt att inte vara ett otrevligt arsle? Skärp dig!

Ja, vi känner varandra. Ja, vi ingår i samma spelgrupp. Ja, jag vinnlägger mig om att vara extra trevlig och diplomatisk i min roll som forumöverkucku.

Men jag är boss här och du beter dig dåligt. Jag är extra trött på att konstant behöva moderera en av mina vänner, men vafan ska jag göra?

Varsågod: en veckas avstängning.

 

[Ymir]

Arrgh! Not the spoon! Not the spoon!

 

[Sjunde inseglet]

Är det någon som har varit med om att någon i spelgruppen blivit uppriktigt störd och tror att rollspel har varit anledningen till detta?

Jag har haft en spelare som blev väldigt illa till mods när jag beskrev ett ruttet lik i en bäck, och bad mig sluta. Han var inte en särskilt van rollspelare.

Jag har haft en spelare som bröt ihop och flydde rummet sedan en annan rollperson ätit hennes rollpersons ansikte (hon dog inte av det, vi pratar Vampire här). Hon var ganska väldigt ung och nybörjare på rollspel, och hon hade konsekvent problem att inte ta rollspelet på för stort allvar, och slutade omsider spela rollspel just därför.

Jag har sett en scen som innehöll sexuellt utnyttjande slå riktigt riktigt fel därför att den involverade spelaren nyss drabbats av nåt liknande irl.

Det var precis sånt här jag fiskade efter. Tråkigt nog ger det min kritiska kollega rätt. Uppenbarligen har de här personerna mått dåligt av rollspel (särskilt exemplet med den vampire-spelande nybörjaren). Att som spelledare/spelgrupp få en medspelare att må dåligt genom att ta upp jobbiga ämnen/trycka på jobbiga erfarenheter/rädslor hos den personen gör det uppenbart möjligt att skada en annan människa psykiskt genom rollspel.

Jag tror till och med att en intensiv rollspelsupplevelse kan vara jobbigare än att läsa en bok/se på en film. Uppfattningen i rollspel bygger ju på att man personligen lever sig in i scenen och därför blir berättelsen något som kan uppfattas som att den händer spelaren själv. Det känns som att ju mer erfaren man blir som rollspelare desto svårare är det att leva sig in i den bemärkelsen.

Vet du ifall någon av personerna i dina exempel har mått dåligt efter de här spelmötena (alltså fått några riktiga problem)?

 

[w176]

Retorisk fråga:

Är det någon här som sysslat med en annan hobby på rätt seriös nivå där ni inte också sett folk fara illa psykiskt? Även om majoriteten av upplevelerna inte var destruktiva och majoritererna av utövarna inte for illa?

När jag tränade kampsport så jag i de fall de gick fel där så såg jag folk utveckla ätstöringar, vara skitnere i veckor över misslyckade graderingar, överträna och få mycket skador (till självdestuktiva nivåer), och må skitdåligt över prestationsångest.

Bland de människor jag pratar konst med är det många som blir deprimerade över prestationsångest också.

Förutom problem som mobbning m.m. som förkommer överallt.

Och då ser jag verkligen både kampsport och konst som något i grunden posetivt och väldigt posetivt för det flesta.

Jag betvivlar inte att rollspel kan göra skada, men jag tror inte det gör mer skada än någon annan hobby.

 

[Rickard]

Retorisk fråga:

Är det någon här som sysslat med en annan hobby på rätt serils nivå där ni inte också sett folk fara illa psykiskt? Även om majoriteten av upplevelerna och majoritererna av utövarna int for illa?

/.../

Och då ser jag verkligen både kampsport och konst som något i grunden posetivt och väldigt posetivt för det flesta.

Jag betvivlar inte att rollspel kan göra skada, men jag tror inte det gör mer skada än någon annan hobby.

/Han som tackar för att någon annan nu skrev vad han tänkt på under hela den här tråden - hur snedvridet det är att anklaga en hobby när samma (eller liknande) saker händer i andra

 

[Krille]

• En tjej som utsattes för sexuella övergrepp som liten. När spelledaren lät en spelledarperson antasta hennes rollperson så frös hon och stängde av sig. Spelledaren märkte inte detta utan fortsatte för att provocera en reaktion, tills jag ropade timeout och bröt scenen. (Jag var riktigt arg på honom då.)
• En kille, invandrad från Chile, spelade en rollperson som jag som spelledare utsatte för tortyr i ett Kult-scenario. Han klarade inte av det, eftersom han själv utsattes för det innan han och hans familj flydde till Sverige. Jag fick bryta där.

 

[w176]

• En tjej som utsattes för sexuella övergrepp som liten. När spelledaren lät en spelledarperson antasta hennes rollperson så frös hon och stängde av sig. Spelledaren märkte inte detta utan fortsatte för att provocera en reaktion, tills jag ropade timeout och bröt scenen. (Jag var riktigt arg på honom då.)
• En kille, invandrad från Chile, spelade en rollperson som jag som spelledare utsatte för tortyr i ett Kult-scenario. Han klarade inte av det, eftersom han själv utsattes för det innan han och hans familj flydde till Sverige. Jag fick bryta där.

 

[Krille]

Också att tänka på är att i båda de fall som jag har upplevt så är rollspelet egentligen inte orsaken till problemet. Problemets orsak är en uppväxt i juntans Chile i ena fallet (och jag vet inte vad han hade råkat ut för där borta; frågan är om jag vill veta) och sexuella övergrepp i det andra fallet (där vet jag mer detaljer, men om dem håller jag käft).

Det som hände vid spelbordet är en reaktion på en påminnelse om något som har hänt tidigare i livet. Det skulle kunna hända i princip i vilken situation som helst annars: chilenarens ångest skulle kunna ha triggats av en film med tortyr, till exempel; tjejens låsning skulle kunna ha triggats (och har triggats) av någon tafsande kille i baren. Och jag har talat med en krigsveteran som fick en flashback-reaktion av öppningsscenen i Saving Private Ryan.

Frågan jag ställer mig är om rollspel kan skapa motsvarande trauma. Där är jag bra mycket mer tveksam. Förmodligen går det, men jag har aldrig upplevt något sådant fall.

 

[w176]

Frågan jag ställer mig är om rollspel kan skapa motsvarande trauma. Där är jag bra mycket mer tveksam. Förmodligen går det, men jag har aldrig upplevt något sådant fall.

Den möjlighet jag kan se är tex mobbing i samband med rollspel.

 

[Genesis]

Man hade inte hellre kunnat förhindra att såna här situationer upkom. Antingen måste man förhöra alla spelare i detalj vad de klarar av, vilket i sig själv kan vara en kräkning. Liksom man ska inte behöva förklara att man har varit utsatt för sexuella övergrepp för att spela rollspel.

Tro't eller ej, men diskussion om vilka ämnen som är tabu är standard i indiesvängen när spelet kan komma att röra sig mot känsligt territorium. Spelar man ett spel som kan röra sig i sådana riktningar så har man en diskussion om linjer och slöjor. Ingen behöver berätta om hur de blev misshandlade som barn; allt de behöver säga är "Jag vill inte ha med våld mot barn i spelet. Alls." Ingen ställer frågor varför utan alla bara accepterar det. Det behöver inte alls betyda att personen i fråga blev utsatt för sådant själv. Vissa människor gillar inte att sitta och fantisera om barnmisshandel. Jag tror att många föräldrar till exempel skulle föredra att lämna barnmisshandeln ute.

Om vi inte diskuterat sådana saker i förhand skulle jag aldrig föra in sådana känsliga ämnen i spel.

EDIT: Okej, nu tar Seth upp hur han tycker att linjer och slöjor såsom de används är dåliga, och det kan vi ha en diskussion om, men det faktum att han ens tar upp det visar på att det är vanligt förekommande.

 

[w176]

Jo. Och att lägga upp baslinjer och föväntningar för senariot är bra. Och att diskutera grundligt vad man är okej med och så vidare håller jag med om. MEN de täcker inte allt om man inte går in på varje liten detalj.
T.ex. kanske mitt förhållande just nu har issues med otrohet. Och eftersom spelgänget är en del av beksntskapekretsen kanske jag inte alls vill ta up det.

Låt os säga att vi ska spela en omgång zombie zinema. Det är inget spel där man förväntar sig att ett otrohetstema ska dyka upp.


Vi pratar om vad vi ska ha för gränser innan spelet, och har kommit överrens om all allt sexuellt ska ske bakom slöjor.

Men så kommer ett otrohetstema upp, och även om allt sexuellt sker bakom sjölor kanske jag börja störtböla och blir jätte upprörd.

Dessutom så fins samma anledning jag tog upp i svaret till Krille, att det finns så djävla mycket som kan vara känsligt att man ändå kan råka snubbla på något även om man dragit upp vissa gränser. För man vet inte exaht vad som händer i spel eller exakt vad man kommer känna den gången.

 

[Genesis]

Ett annat vanligt verktyg man använder är I Will Not Abandon You vs. Nobody Gets Hurt.

 

[Genesis]

Självklart har du helt rätt i att det inte finns några garantier. Alla måste vara medvetna, engagerade och uppmärksamma.

 

[Anarchclown]

Jo då. Rollspel kan vara skadligt i vissa sammanhang. Jag ska ta upp hur på slutet av denna post. Men först vill jag gå in på följande två saker.

Personer med ADHD och Asperger (Vilka jag känner flera, däribland jag själv) har en tendens att självmedicinera om de inte får medicin och hjälp av samhället eller folk runt omkring dem. Tydligen så ingår rollspel i saker man kan använda för att självmedicinera. Detta leder oftast (DVS i alla fall jag iakttagit under mina 26 år som spelare) till att dessa individer blir mer socialt kompetenta och inte beroende av droger eller andra destruktiva beteenden. Med detta sagt blir de istället beroende av olika form av spel och de inbygda belöningssystem som finns i dem.

Det är därför jag hävdar att rollspel kan vara skadliga men inte nödvändigtvis för utövaren personligen. Snarare kan jag se framför mig ett scenario där någon utmanar min rätt att spela rollspel i vilken jag kan bli både obehaglig och eventuellt till och med våldsam. Det samma gäller även min rätt att säga vad jag vill, lyssna och se på vad jag vill etc... men dessa saker är mig inte riktigt lika kära.

Det är knappast ett hälsosamt förhållningssätt att bli aggressiv för att någon hotar ens sätt att leva på men det är fullt naturligt. På samma sätt så märker jag att jag tar illa vid mig bara av att se denna tråden på detta forumet då jag ägnat många timmar åt att förklara att rollspel inte är skadliga för folk omkring mig.

P.S.: Innan någon tror att jag är emot denna tråd så ska jag nämna att jag är vansinnigt emot censur och verkligen tycker att den kan få fortsätta. Jag är en stor pojke nu och borde lära mig att hantera mitt hat mot detta ämne.

 

[Doomhamster]

det finns så djävla mycket som kan vara känsligt att man ändå kan råka snubbla på något även om man dragit upp vissa gränser. För man vet inte exaht vad som händer i spel eller exakt vad man kommer känna den gången.

Nej, man kan aldrig helgardera sig. Det finns folk där ute som har fobier mot lite vad som helst, eller som flippar när de ser nåt orange för att killen som mobbade dem i högstadiet alltid bar orange keps, typ.

Däremot finns det en del saker som många tar illa vid sig av. Väldigt detaljerat våld, tortyr, sexuella övergrepp, barnmisshandel, body horror. Jag brukar se till att fråga om de grejerna när jag rollspelar med en ny person, för då har jag 1) täckt in åtminstone 90% av troliga HERREGUDTABORTDET-situationer som kan uppstå, och 2) skapat ett klimat där de förhoppningsvis känner att de kan säga "nej, jag är okej med blod och gegg, men jag fixar helt enkelt inte knark, särskilt inte om det framställs som nåt frigjort och kul". Sen får de ju själva välja om de vill berätta att deras storebrorsa dog av överdos.

 

[w176]

Du har rätt. Och du har en poäng.

Min bakgrunf till varför jag är tveksam till att användadet av gränser och sjöjor av säkerhetsskäl... (Man kan ju ha gränser av hel adra skäl också, tex att alla tycker det är pinsamt med sex i spel) ... Nåja det är att jag har sett spelkulturer (läs: lajv föreningar) där folk har sagt:

"Vid tillåter inte X och Y på våra lajv."

Och lutat tillbaka sig på de gränserna. Sen har något spårat ur på grund av Z.

Man kan inte skapa trygghet genom att förbjuda X, Y och Z. Inte ens om man förbjuder hela alfabetet.

Jag tror att man ofta kan få ett bättre säkerhetstänk om an vet att ALLT kan vara känsligt, och att man varje minut måste vara uppmärksam, ha ett säkerhetstänk och safewords.

Jag tycker det är bra med varningar och tydlig infomration. "I spelet kan A och B förkomma" Men för säkerhet håller jag mig hellre till inställningen att alla ska veta att ALLT kan vara känsligt.