Fredag:
Känner mig inte direkt sugen att ta mig till konventet och dra igång Indierummet. Det här blir sista året!
Tar mig till konventet och drar igång Indierummet. Blir ändå ganska entusiastisk över att pilla och fixa de snygga informationslapparna.
Sticker på orelaterat möte vid tolvtiden, (Gruppen för Genus och Kritisk Psykologi) kommer tillbaka vid fem, trött men glad och med underbar mat i magen.
Hänger i solen.
Spelar ett pass Apocalypse World, som omnämnts.
Hänger i solen.
Går och lägger mig i rummet vi hyrt av min kursare, vägg i vägg med Hvitfeldska. Sweet.
Snackar tankarna kring dagen och dagens spel med Debbie och Genesis.
Somnar.
Lördag:
Frukost, gott.
MC:ar Apocalypse World med två gamla vänner och två nya, awesome.
Sitter i solen och snackar Apocalypse World. Fan vad gött. Känner att Simon JB har det nog rätt, starta springandes med tomma förutsättningar istället för att ladda allt tungt med konflikt och information.
Spelar Null State.
Gör
The Happy MC Dance.
Går på Verbal Kombat som "Björn Vargman", friluftsnisse.
Det bästa Verbal Kombat jag varit på, Carl och Jens som håller i det gör allting rätt, både i presentation och förberedelser med deltagarna. Deltagarna är lagom många och matcherna håller hög klass. Publiken är underbar. Fan, fem poäng av fem möjliga.
Återvänder vid klockan två-halv två på natten till Indieummet, alldeles improhög. Där är det tomt, förutom Debbie, Genesis och Dante som sitter och spelar Debbies nyinköpta Hero Quest. Maximal nostalgi! Jag hoppar in, vi vinner uppdraget. Dante går, Kai kommer in, vi kör ett uppdrag till och dör. Stämning är på topp. Maximum cheese.
Klockan är 3:16 och jag, Debbie och Genesis går hem och analyserar lördagen.
Somnar.
Söndag:
Genesis väcker mig och Debbie, två "buxom wenches only trying to make a living".
Vi äter frukost.
Min vän David antyder att han vill spela Berättelser från Staden i matsalen, och dyker upp vid indierummet.
Jag njuter av solen och ignorerar honom. Sedan inser jag att alla gått iväg för att spela, och att jag måste nog döda lite tid innan de kommer tillbaka ändå. "Alright" säger jag "Vi kör väl lite Berättelser från Staden då"
Pilzeman, David och två (?) till gör en grupp, jag kör med fem LRS:are varav jag träffat två förut. Det blir awesome, vi blir utsparkade för att vi tjoar för mycket. Det gör inget, vi spelar utomhus istället.
Direkt när berättelsen är klar så kör gruppen två till berättelser. Det är magiskt. Jag sitter bara bredvid och njuter av att lyssna, snackar lite med Pilze. Tredje berättelsen kraschar lite, spelarna slarvar med preppen och de blev nog så uppe i det att de inte fattade hur mycket energi de brände i sina två första berättelser.
Jag kommer fram till att jag får väl ge ut det jävla spelet ändå, det är det värt.
Kontemplerar det jag lärt mig det senaste året och den senaste helgen: Med lite förtroende för spelarna så går faktiskt att slimma ner spelet ännu mer, göra det både enklare och tydligare. Från klarhet till klarhet.
Säljer Dead of Night till Debbie för tre tior, tror jag. Det visar sig vara två tior och en 10-eurocentare. What a rogue.
Tänker att det var kanske inte så dumt att gå på konvent igen, ändå. Nästa år borde någon som bryr sig mer arra indierummet, men jag kommer gärna och bara hänger.
Måndag:
Inser hur trött jag är. Sover och läser hela dagen. Underbart.
All in all, ett riktigt skönt konvent. Jag spelade/MC:ade väldigt lite, men det var härligt folk, bra diskussioner, underbart väder, skön stämning i Indierummet och transcendent Verbal Kombat.