Hon är forumit och heter Xhakhal :VDum Panda said:* En tjej (forumit?) som satt bredvid Krille vid Rävsvans såg att vi stod och skrattade åt skylten med "berätta om din rollperson 5kr", skämtade vidare och fick mig att börja prata Blå Himmel och raskt lämpade hon över mig på Krille som berättade om systemet. Jag var typ en smula starstruck och han trodde säkert det var nåt fel på mig. Var dock tvungen att ganska snart skynda iväg för skulle se om jag kommit till finalen i PR ändå. Det hade jag inte.
Nekromanti Konventsrapport GothCon XXXV
- Thread starter wilper
- Start date
tl;dr:
Årets spelpass: Den yttersta domen med skånegänget.
Årets loot: Tellus.
Årets 80-tal: Teknochock.
Årets krydda i tillvaron: Bandaren som vi hade med oss.
Årets mem: Zoidberg.
Årets ledmotiv: Perkele - Göteborg, samma som alla år.
Årets ansiktsbehåring: Dantes tangorabatt.
LoST gled ner från Luleå för sjunde året i rad - sjätte för mig - med onsdagståget. Torsdagen körde vi den invanda rundan i rätt ordning: Shock, SFbok, GW, BK, kaffe på stationen, fintoan vid bagageinlämningen och sen Hvitfeldska. Efter att ha hängt med bandaren och sjungit Euskefeurat tills bagagerummet öppnade drog vi mot puben. Puben var awesome i år: jag snackade med en massa fantastiska människor, sjöng TKU med Dante och krank och tog hem årets kostympris p.g.a. min väst. Jag fick i mig lite väl mycket, lättviktare som man är, men det är skit man får ta.
Fredagen var segstartad, men fylld av awesome spel. På förmiddagen spelledde jag Den yttersta domen för xDanielx med posse, det gamla trotjänaräventyret as-Shahada jadida. Det gick lite segt i början, men när folk kom igång med att sätta scener blev det fullt av awesome. För första gången överlevde alla rollpersoner och fick hyfsat lyckliga slut.
Efter att ha kilat förbi grillen med Möller och Vicotnik och snackat skräckrollspel satte jag mig och spelade Fiasco med DeBracy, Dante och Mahlex. Det blev en berättelse om hur new age:aren Regina skulle gifta sig med den avdankade B-filmstjärnan Rico "The Manhunter" Sanchez. Rico kastade en eldfackla i mormors hår, brudens mor välte en ispelikan (som skulle ha varit en svan) över honom, caterern The Bro hade gjort en space cake av bröllopstårtan och puman kom lös. Vi skrattade så att vi grät i varenda scen.
På kvällen dök Simon upp och ställde upp på att SL:a Apocalypse World för en grupp på sex: mig, två av mina, snubben som SL:ade O:FR åt dem, Dante och Pilzeman. Pilzeman droppade under rollpersons/setting-skaparprocessen, men resten av oss fick ett helawesome spelpass. Vårt hardhold var en bilkaravan som livnärde sig på räder, och vi körde en first session om en inte helt lyckad räd som tvingade oss att dra vidare med svårare skador. Vår hardholder Mother Superior dog i ett bakhåll och de frifräsande motorcykelknuttarna gjorde en kupp medan krigarna var inne i stan. I slutet skjöt min Gunlugger ihjäl Choppern i en envig och etablerade sig som den nya hardholdern. Ett angenämnt sätt att tappa Baker-oskulden.
Lördagen började som fredagen slutade: med AW, men denna gång anmälda till arret. Vi körde Sunken Sydney, men hann bara precis komma igång med the awesome när vi blev tvungna att sluta. Lite antiklimax, men alla hade ändå haft en bra upplevelse och gillade spelet. När jag sen satt och snackade om hur det var att spelleda AW med Simon och gluttade i hans bok blev jag övertygad om att jag åtminstone måste läsa det.
Auktionen var en besvikelse i år. Det förhindrade mig iofs inte från att få med mig Shark (ett spel på tyska där man är antropomorfa hajar som är börjshajar), Extrablatt: das Spiel der rasenden Reporter och Genus-upplagan av TP (exakt hur det är en genusupplaga framgår nog i regelboken, men den saknades, så jag vet inte).
Pass 6 var vigt åt att spelleda Den yttersta domen för skånegänget: Ymir, Wilmer, Bunny, Den svarte faraonen och Markehed. De spelade ett annat äventyr förra året, och det var askul att de var så peppade att spela i år igen. Vi spelade Generation Jihad, en berättelse om hur en grupp ur Kalifatets fredsframtvingande insats i det postapokalyptiska Florida sökte rätt på den försvunna mullan Fatima. Awesome-ratten skruvades upp till elva redan i första scenen, där den berusade löjtnant Hatta sköt en ensam stenkastande tolvåring i fejan. Hjärtat klappade sen lite extra när Wilmer introducerade kapak i berättelsen - trots att ordet inte ens hade nämnts tidigare under kvällen! Äventyret tog en vändning åt det mystiska och det blev alldeles, alldeles fantastiskt; de slogs med mormon-ghuler, hörde varandras röster i huvudet och shariagardisten Leila såg den tolfte imamens ansikte på den blodröda månskivan. Jag fick en del att ta med mig, både vad gäller äventyret specifikt och DYD i allmänhet. Upptjackad på AW som jag var körde jag stenhårt på fishing, något jag tidigare provat med DYD, och det funkade jättebra. I framtiden blir det nog det rekommenderade spelsättet.
Söndagen var jag slutkörd. Jag pallade inte att spela något och satt bara ute i solen och gassade, men det var ack så trevligt. Tåget hem gick i vanlig ordning fortare än det ner, men jag hann ändå läsa Null State under resan. Någonstans kring halv elva i förmiddags åkte vi förbi en halvfrusen sjö i skogarna utanför Boden, och då kändes det som att man hade kommit hem.
Ett GothCon är förvisso alltid ett gott con, men i år gjorde det skäl för talesättet. Jag fick spela fem bra pass, testa AW och Fiasco som jag varit sugen på ett tag och träffa en massa trevligt folk. Det tråkiga var att jag under söndagen kunde konstatera att jag visst utvecklat pollenallergi, precis som jag misstänkt.
Jag har en del bilder på min Flickr, men de är kanske inte av speciellt intresse för utomstående: [ clicky ]
Årets spelpass: Den yttersta domen med skånegänget.
Årets loot: Tellus.
Årets 80-tal: Teknochock.
Årets krydda i tillvaron: Bandaren som vi hade med oss.
Årets mem: Zoidberg.
Årets ledmotiv: Perkele - Göteborg, samma som alla år.
Årets ansiktsbehåring: Dantes tangorabatt.
LoST gled ner från Luleå för sjunde året i rad - sjätte för mig - med onsdagståget. Torsdagen körde vi den invanda rundan i rätt ordning: Shock, SFbok, GW, BK, kaffe på stationen, fintoan vid bagageinlämningen och sen Hvitfeldska. Efter att ha hängt med bandaren och sjungit Euskefeurat tills bagagerummet öppnade drog vi mot puben. Puben var awesome i år: jag snackade med en massa fantastiska människor, sjöng TKU med Dante och krank och tog hem årets kostympris p.g.a. min väst. Jag fick i mig lite väl mycket, lättviktare som man är, men det är skit man får ta.
Fredagen var segstartad, men fylld av awesome spel. På förmiddagen spelledde jag Den yttersta domen för xDanielx med posse, det gamla trotjänaräventyret as-Shahada jadida. Det gick lite segt i början, men när folk kom igång med att sätta scener blev det fullt av awesome. För första gången överlevde alla rollpersoner och fick hyfsat lyckliga slut.
Efter att ha kilat förbi grillen med Möller och Vicotnik och snackat skräckrollspel satte jag mig och spelade Fiasco med DeBracy, Dante och Mahlex. Det blev en berättelse om hur new age:aren Regina skulle gifta sig med den avdankade B-filmstjärnan Rico "The Manhunter" Sanchez. Rico kastade en eldfackla i mormors hår, brudens mor välte en ispelikan (som skulle ha varit en svan) över honom, caterern The Bro hade gjort en space cake av bröllopstårtan och puman kom lös. Vi skrattade så att vi grät i varenda scen.
På kvällen dök Simon upp och ställde upp på att SL:a Apocalypse World för en grupp på sex: mig, två av mina, snubben som SL:ade O:FR åt dem, Dante och Pilzeman. Pilzeman droppade under rollpersons/setting-skaparprocessen, men resten av oss fick ett helawesome spelpass. Vårt hardhold var en bilkaravan som livnärde sig på räder, och vi körde en first session om en inte helt lyckad räd som tvingade oss att dra vidare med svårare skador. Vår hardholder Mother Superior dog i ett bakhåll och de frifräsande motorcykelknuttarna gjorde en kupp medan krigarna var inne i stan. I slutet skjöt min Gunlugger ihjäl Choppern i en envig och etablerade sig som den nya hardholdern. Ett angenämnt sätt att tappa Baker-oskulden.
Lördagen började som fredagen slutade: med AW, men denna gång anmälda till arret. Vi körde Sunken Sydney, men hann bara precis komma igång med the awesome när vi blev tvungna att sluta. Lite antiklimax, men alla hade ändå haft en bra upplevelse och gillade spelet. När jag sen satt och snackade om hur det var att spelleda AW med Simon och gluttade i hans bok blev jag övertygad om att jag åtminstone måste läsa det.
Auktionen var en besvikelse i år. Det förhindrade mig iofs inte från att få med mig Shark (ett spel på tyska där man är antropomorfa hajar som är börjshajar), Extrablatt: das Spiel der rasenden Reporter och Genus-upplagan av TP (exakt hur det är en genusupplaga framgår nog i regelboken, men den saknades, så jag vet inte).
Pass 6 var vigt åt att spelleda Den yttersta domen för skånegänget: Ymir, Wilmer, Bunny, Den svarte faraonen och Markehed. De spelade ett annat äventyr förra året, och det var askul att de var så peppade att spela i år igen. Vi spelade Generation Jihad, en berättelse om hur en grupp ur Kalifatets fredsframtvingande insats i det postapokalyptiska Florida sökte rätt på den försvunna mullan Fatima. Awesome-ratten skruvades upp till elva redan i första scenen, där den berusade löjtnant Hatta sköt en ensam stenkastande tolvåring i fejan. Hjärtat klappade sen lite extra när Wilmer introducerade kapak i berättelsen - trots att ordet inte ens hade nämnts tidigare under kvällen! Äventyret tog en vändning åt det mystiska och det blev alldeles, alldeles fantastiskt; de slogs med mormon-ghuler, hörde varandras röster i huvudet och shariagardisten Leila såg den tolfte imamens ansikte på den blodröda månskivan. Jag fick en del att ta med mig, både vad gäller äventyret specifikt och DYD i allmänhet. Upptjackad på AW som jag var körde jag stenhårt på fishing, något jag tidigare provat med DYD, och det funkade jättebra. I framtiden blir det nog det rekommenderade spelsättet.
Söndagen var jag slutkörd. Jag pallade inte att spela något och satt bara ute i solen och gassade, men det var ack så trevligt. Tåget hem gick i vanlig ordning fortare än det ner, men jag hann ändå läsa Null State under resan. Någonstans kring halv elva i förmiddags åkte vi förbi en halvfrusen sjö i skogarna utanför Boden, och då kändes det som att man hade kommit hem.
Ett GothCon är förvisso alltid ett gott con, men i år gjorde det skäl för talesättet. Jag fick spela fem bra pass, testa AW och Fiasco som jag varit sugen på ett tag och träffa en massa trevligt folk. Det tråkiga var att jag under söndagen kunde konstatera att jag visst utvecklat pollenallergi, precis som jag misstänkt.
Jag har en del bilder på min Flickr, men de är kanske inte av speciellt intresse för utomstående: [ clicky ]
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Om jag minns rätt så är den "lättare" än vanliga TP, eftersom den innehåller mer popkulturella referenser och frågor, så som "Vem var Barbies man?". Mao. den förutsätter att kvinnor är lite dummare, och genom att göra frågorna enklare kan alla spela den. Allt folk som kallar sig feminister bör med andra ord bojkotta den versionen.
Eva Florén
Swashbuckler
Ingen fara Jocke, det var jättekul att se dig igen och jag hoppas att om allt går väl få se dig på Lincon igen.
Mycket trevligt också att få reda på vad spelet heter (har kort minne) och jag grunnar faktiskt på att skaffa det.
Trots min taktiska värdelöshet så är det lagom spännande att försöka sig på igen. 
Kort om Trivial Pursuit: Genus
</div> <div>Um … nej, inte alls. </div> <div>
</div> <div>Genus är»vanliga TP«, och har alltid varit. Det allra första TP hette<font class="Apple-style-span" color="#000000" face="sans-serif"><span class="Apple-style-span" style="line-height: 19px; -webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px;">Trivial Pursuit Master Game – Genus Edition</span></font>och utkom 1981. </div> <div>
</div> <div>Att ett TP med överlag lättare frågor skulle vara fördummat för just kvinnors skull är en tolkning som får stå för dig. </div>
<div>Robert Jonsson said:
</div> <div>Um … nej, inte alls. </div> <div>
</div> <div>Genus är»vanliga TP«, och har alltid varit. Det allra första TP hette<font class="Apple-style-span" color="#000000" face="sans-serif"><span class="Apple-style-span" style="line-height: 19px; -webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px;">Trivial Pursuit Master Game – Genus Edition</span></font>och utkom 1981. </div> <div>
</div> <div>Att ett TP med överlag lättare frågor skulle vara fördummat för just kvinnors skull är en tolkning som får stå för dig. </div>
Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Genus var såvitt jag förstått den första, och länge enda, version/översättning av TP som fanns i Sverige. Tror att Genus var ett betydelselöst modeord på 80-talet.Robert Jonsson said:
Inte blir det bättre att det under 00-talet kom en nyutgåva med undertiteln »Genus«. Inte heller denna har något som helst fokus på sociala kön, trots den rosa lådan. Jag får för mig att nyutgåvan »Genus« är något av en nostalgisk tillbakablick till 80-talet, att det är närmare originalet eller nått sånt dumt.
Men din teori, att »Genus« betyder »fördummat för kvinnors skull«, verkar ju också helt rimlig. För nyutgåvan, iallafall.
Mäster
Veteran
- Joined
- 23 May 2000
- Messages
- 76
Hej!
Jag vill tacka för ett trevligt scenario. Tycker att Tangonätter fortsätter en fin tradition från det klassiska Hamlet-scenariot som spelades på Gothcon i början på 2000-talet.
Det är alltid svårt att få till ett helt spelledarlöst scenario men jag tycker Tangonätter lyckades. En spännande historia som vågar vara enkel men engagerande. Det roliga för mig är att det handlar om människoöden. Scenariot vågar att vara nyanserat och enkel men samtidigt fortsätta vara intressant. Det finns hela tiden en subtil humor som ligger och drar i bakgrunden.
Jag vill tacka för en trevlig upplevelse. Det som skulle kunna förbättras är att scenariot skulle vara tydligare hur scenerna avslutas. Det skulle kanske också vara tydligare hur långt i historien man kommit för att veta hur mycket krut man bör lägga på varje scen.
Tack och hoppas jag återigen får se fram emot ett Gothcon-scenariot signerat Gunnar.
Mäster Johan
http://www.boningen.org
Jag vill tacka för ett trevligt scenario. Tycker att Tangonätter fortsätter en fin tradition från det klassiska Hamlet-scenariot som spelades på Gothcon i början på 2000-talet.
Det är alltid svårt att få till ett helt spelledarlöst scenario men jag tycker Tangonätter lyckades. En spännande historia som vågar vara enkel men engagerande. Det roliga för mig är att det handlar om människoöden. Scenariot vågar att vara nyanserat och enkel men samtidigt fortsätta vara intressant. Det finns hela tiden en subtil humor som ligger och drar i bakgrunden.
Jag vill tacka för en trevlig upplevelse. Det som skulle kunna förbättras är att scenariot skulle vara tydligare hur scenerna avslutas. Det skulle kanske också vara tydligare hur långt i historien man kommit för att veta hur mycket krut man bör lägga på varje scen.
Tack och hoppas jag återigen får se fram emot ett Gothcon-scenariot signerat Gunnar.
Mäster Johan
http://www.boningen.org
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Re: Kort om Trivial Pursuit: Genus
Som jag sa (mellan raderna och därmed var helt omöjlig för andra att hänga med i): det är INTE min tolkning. Det är den som jag läst på internet (som inte betyder det är sant) och hört talas om från andra som spelar det ofta (och som klagar högljutt på att den är förenklad gentemot den tidigare versionen).
Vad man däremot KAN vara säker på är att den utgåva som ropades ut på GothCons auktion är annorlunda än den stora blåboxade versionen som släpptes tidigare och vann popularitet. Den nya versionen är BETYDLIGT enklare och har ett annat fokus i frågorna än den förra versionen.
Så att folk eventuellt tolkat det fel utifrån det, förvånar mig inte. Förenklande av frågor + smälla på genus på framsidan underlättar ju för den typen av missuppfattningar.
Som jag sa (mellan raderna och därmed var helt omöjlig för andra att hänga med i): det är INTE min tolkning. Det är den som jag läst på internet (som inte betyder det är sant) och hört talas om från andra som spelar det ofta (och som klagar högljutt på att den är förenklad gentemot den tidigare versionen).
Vad man däremot KAN vara säker på är att den utgåva som ropades ut på GothCons auktion är annorlunda än den stora blåboxade versionen som släpptes tidigare och vann popularitet. Den nya versionen är BETYDLIGT enklare och har ett annat fokus i frågorna än den förra versionen.
Så att folk eventuellt tolkat det fel utifrån det, förvånar mig inte. Förenklande av frågor + smälla på genus på framsidan underlättar ju för den typen av missuppfattningar.
Re: Kort om Trivial Pursuit: Genus
<div><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; ">Då ändrar jag mig till</span> </div> <div><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; ">
</span> </div> <blockquote class="webkit-indent-blockquote" style="margin: 0 0 0 40px; border: none; padding: 0px;"> <div><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; ">»Att ett TP medöverlag lättarefrågor skulle vara fördummat för justkvinnorsskull är en tolkning som får stå för den som gör den«</span> </div> </blockquote> <div><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; ">
</span> </div> <div><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; ">dårå.</span> </div>
<div><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; ">Då ändrar jag mig till</span> </div> <div><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; ">
</span> </div> <blockquote class="webkit-indent-blockquote" style="margin: 0 0 0 40px; border: none; padding: 0px;"> <div><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; ">»Att ett TP medöverlag lättarefrågor skulle vara fördummat för justkvinnorsskull är en tolkning som får stå för den som gör den«</span> </div> </blockquote> <div><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; ">
</span> </div> <div><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 0px; -webkit-border-vertical-spacing: 0px; ">dårå.</span> </div>
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Re: Kort om Trivial Pursuit: Genus
Det lät bättre.
Det lät bättre.
VildKatt
Warrior
Jag svarar inte för att rapporten kommer i kronologisk ordning! Borde lära mig att ta anteckningar!
Började dock nedfärden på onsdagen den 20/4, vilket behövs för att vi från Övre Norrland ska komma på plats sådär lagom i tid för att hinna med allt (eller i alla fall så mycket som möjligt). Det resulterade i en massa garv och en hel del vin, där LosT:arna som vanligt är frikostiga med än det ena, än det andra. (Precis som din mamma!)
Vi snurrade runt i stan i vanlig ordning och när man väl satte sig ner för att äta så började min kropp mena att jag fortfarande borde sitta på tåget, eller i alla fall sitta och gunga som om jag vore kvar på tåget. Några timmar och en dusch senare, där jag blev både sminkad och friserad, hamnade jag dock på GothCon-puben och spelade flux mellan alkoholintagen. Stor och stark som jag är blev jag dock inte särskilt berusad och kunde trava tillbaka till konventet i lugn och ro att somna någon gång.. sent.
Sedan rullar det på, helt enkelt. Jag träffar en jävla massa folk, vilket jag tycker är halva saken, och hinner med att spela Fallen Reich bara på ren tur! Jag bokar nämligen sällan in mig på saker av den enkla anledning att jag gärna droppar in där folk ber mig istället och då jag inte fick spelat Fallen Reich förra året var det än mer najs att ramla in på det nu. Hade det riktigt trevligt som den ryska dubbelagenten Olga TROTS att jag aldrig fick stabba agent 005 med en rostig kniv, som jag först tänkt.
Sedan hängde jag nere i Sarz spelbar, som jag bara älskar eftersom jag slipper försöka läsa in regler. Där spelades det, inte minst, sällskapsspelet Orangíno tillsammans med de två anordnarna av Witch-Trial live, Lisa Wedin (som inte spelar rollspel men som ändå hängde med från Luleå) och en internetbekant vid namn Nina. Har faktiskt inte skrattat så länge i streck som vid det tillfället. Det var faktiskt så pass roligt att jag köpte det, och blev därmed några hundralappar fattigare.
Det var nära att jag dessutom inte fick spela Mouse Guard SPQR då det var ont om spelledare på det inbokade passet, men efter lite lirkande och hotande från både mig och Dante så fick jag och DeBracy tid på söndagsmorgonen tillsammans med Illern som SL. Dock kunde varken Dante eller Möller närvara eftersom de var tvungna att åka till 08-land, men vi hittade goda ersättare i form av Max Raven och Genesis!
I övrigt var jag på ett par pubar i Göteborg, snackade med folket från Växjö som mest bara spelar 40k, drog usla skämt om din mamma, åt hemskt mycket sushi, sov ytterst lite och var hemskt pigg och glad i övrigt - trots att jag en natt sprang runt i Göteborg centrum och letade efter en grabb som säkert menade att han var utanför Domkyrkan när han i själva verket var utanför Hagakyrkan. Motion är nyttigt har jag hört..
Så i slutändan är jag en glad, trött och hemskt sällskapssjuk katt som ser fram emot att dyka upp också nästa år!
Började dock nedfärden på onsdagen den 20/4, vilket behövs för att vi från Övre Norrland ska komma på plats sådär lagom i tid för att hinna med allt (eller i alla fall så mycket som möjligt). Det resulterade i en massa garv och en hel del vin, där LosT:arna som vanligt är frikostiga med än det ena, än det andra. (Precis som din mamma!)
Vi snurrade runt i stan i vanlig ordning och när man väl satte sig ner för att äta så började min kropp mena att jag fortfarande borde sitta på tåget, eller i alla fall sitta och gunga som om jag vore kvar på tåget. Några timmar och en dusch senare, där jag blev både sminkad och friserad, hamnade jag dock på GothCon-puben och spelade flux mellan alkoholintagen. Stor och stark som jag är blev jag dock inte särskilt berusad och kunde trava tillbaka till konventet i lugn och ro att somna någon gång.. sent.
Sedan rullar det på, helt enkelt. Jag träffar en jävla massa folk, vilket jag tycker är halva saken, och hinner med att spela Fallen Reich bara på ren tur! Jag bokar nämligen sällan in mig på saker av den enkla anledning att jag gärna droppar in där folk ber mig istället och då jag inte fick spelat Fallen Reich förra året var det än mer najs att ramla in på det nu. Hade det riktigt trevligt som den ryska dubbelagenten Olga TROTS att jag aldrig fick stabba agent 005 med en rostig kniv, som jag först tänkt.
Sedan hängde jag nere i Sarz spelbar, som jag bara älskar eftersom jag slipper försöka läsa in regler. Där spelades det, inte minst, sällskapsspelet Orangíno tillsammans med de två anordnarna av Witch-Trial live, Lisa Wedin (som inte spelar rollspel men som ändå hängde med från Luleå) och en internetbekant vid namn Nina. Har faktiskt inte skrattat så länge i streck som vid det tillfället. Det var faktiskt så pass roligt att jag köpte det, och blev därmed några hundralappar fattigare.
Det var nära att jag dessutom inte fick spela Mouse Guard SPQR då det var ont om spelledare på det inbokade passet, men efter lite lirkande och hotande från både mig och Dante så fick jag och DeBracy tid på söndagsmorgonen tillsammans med Illern som SL. Dock kunde varken Dante eller Möller närvara eftersom de var tvungna att åka till 08-land, men vi hittade goda ersättare i form av Max Raven och Genesis!
I övrigt var jag på ett par pubar i Göteborg, snackade med folket från Växjö som mest bara spelar 40k, drog usla skämt om din mamma, åt hemskt mycket sushi, sov ytterst lite och var hemskt pigg och glad i övrigt - trots att jag en natt sprang runt i Göteborg centrum och letade efter en grabb som säkert menade att han var utanför Domkyrkan när han i själva verket var utanför Hagakyrkan. Motion är nyttigt har jag hört..
Så i slutändan är jag en glad, trött och hemskt sällskapssjuk katt som ser fram emot att dyka upp också nästa år!
Fredag:
Känner mig inte direkt sugen att ta mig till konventet och dra igång Indierummet. Det här blir sista året!
Tar mig till konventet och drar igång Indierummet. Blir ändå ganska entusiastisk över att pilla och fixa de snygga informationslapparna.
Sticker på orelaterat möte vid tolvtiden, (Gruppen för Genus och Kritisk Psykologi) kommer tillbaka vid fem, trött men glad och med underbar mat i magen.
Hänger i solen.
Spelar ett pass Apocalypse World, som omnämnts.
Hänger i solen.
Går och lägger mig i rummet vi hyrt av min kursare, vägg i vägg med Hvitfeldska. Sweet.
Snackar tankarna kring dagen och dagens spel med Debbie och Genesis.
Somnar.
Lördag:
Frukost, gott.
MC:ar Apocalypse World med två gamla vänner och två nya, awesome.
Sitter i solen och snackar Apocalypse World. Fan vad gött. Känner att Simon JB har det nog rätt, starta springandes med tomma förutsättningar istället för att ladda allt tungt med konflikt och information.
Spelar Null State.
Gör The Happy MC Dance.
Går på Verbal Kombat som "Björn Vargman", friluftsnisse.
Det bästa Verbal Kombat jag varit på, Carl och Jens som håller i det gör allting rätt, både i presentation och förberedelser med deltagarna. Deltagarna är lagom många och matcherna håller hög klass. Publiken är underbar. Fan, fem poäng av fem möjliga.
Återvänder vid klockan två-halv två på natten till Indieummet, alldeles improhög. Där är det tomt, förutom Debbie, Genesis och Dante som sitter och spelar Debbies nyinköpta Hero Quest. Maximal nostalgi! Jag hoppar in, vi vinner uppdraget. Dante går, Kai kommer in, vi kör ett uppdrag till och dör. Stämning är på topp. Maximum cheese.
Klockan är 3:16 och jag, Debbie och Genesis går hem och analyserar lördagen.
Somnar.
Söndag:
Genesis väcker mig och Debbie, två "buxom wenches only trying to make a living".
Vi äter frukost.
Min vän David antyder att han vill spela Berättelser från Staden i matsalen, och dyker upp vid indierummet.
Jag njuter av solen och ignorerar honom. Sedan inser jag att alla gått iväg för att spela, och att jag måste nog döda lite tid innan de kommer tillbaka ändå. "Alright" säger jag "Vi kör väl lite Berättelser från Staden då"
Pilzeman, David och två (?) till gör en grupp, jag kör med fem LRS:are varav jag träffat två förut. Det blir awesome, vi blir utsparkade för att vi tjoar för mycket. Det gör inget, vi spelar utomhus istället.
Direkt när berättelsen är klar så kör gruppen två till berättelser. Det är magiskt. Jag sitter bara bredvid och njuter av att lyssna, snackar lite med Pilze. Tredje berättelsen kraschar lite, spelarna slarvar med preppen och de blev nog så uppe i det att de inte fattade hur mycket energi de brände i sina två första berättelser.
Jag kommer fram till att jag får väl ge ut det jävla spelet ändå, det är det värt.
Kontemplerar det jag lärt mig det senaste året och den senaste helgen: Med lite förtroende för spelarna så går faktiskt att slimma ner spelet ännu mer, göra det både enklare och tydligare. Från klarhet till klarhet.
Säljer Dead of Night till Debbie för tre tior, tror jag. Det visar sig vara två tior och en 10-eurocentare. What a rogue.
Tänker att det var kanske inte så dumt att gå på konvent igen, ändå. Nästa år borde någon som bryr sig mer arra indierummet, men jag kommer gärna och bara hänger.
Måndag:
Inser hur trött jag är. Sover och läser hela dagen. Underbart.
All in all, ett riktigt skönt konvent. Jag spelade/MC:ade väldigt lite, men det var härligt folk, bra diskussioner, underbart väder, skön stämning i Indierummet och transcendent Verbal Kombat.
Känner mig inte direkt sugen att ta mig till konventet och dra igång Indierummet. Det här blir sista året!
Tar mig till konventet och drar igång Indierummet. Blir ändå ganska entusiastisk över att pilla och fixa de snygga informationslapparna.
Sticker på orelaterat möte vid tolvtiden, (Gruppen för Genus och Kritisk Psykologi) kommer tillbaka vid fem, trött men glad och med underbar mat i magen.
Hänger i solen.
Spelar ett pass Apocalypse World, som omnämnts.
Hänger i solen.
Går och lägger mig i rummet vi hyrt av min kursare, vägg i vägg med Hvitfeldska. Sweet.
Snackar tankarna kring dagen och dagens spel med Debbie och Genesis.
Somnar.
Lördag:
Frukost, gott.
MC:ar Apocalypse World med två gamla vänner och två nya, awesome.
Sitter i solen och snackar Apocalypse World. Fan vad gött. Känner att Simon JB har det nog rätt, starta springandes med tomma förutsättningar istället för att ladda allt tungt med konflikt och information.
Spelar Null State.
Gör The Happy MC Dance.
Går på Verbal Kombat som "Björn Vargman", friluftsnisse.
Det bästa Verbal Kombat jag varit på, Carl och Jens som håller i det gör allting rätt, både i presentation och förberedelser med deltagarna. Deltagarna är lagom många och matcherna håller hög klass. Publiken är underbar. Fan, fem poäng av fem möjliga.
Återvänder vid klockan två-halv två på natten till Indieummet, alldeles improhög. Där är det tomt, förutom Debbie, Genesis och Dante som sitter och spelar Debbies nyinköpta Hero Quest. Maximal nostalgi! Jag hoppar in, vi vinner uppdraget. Dante går, Kai kommer in, vi kör ett uppdrag till och dör. Stämning är på topp. Maximum cheese.
Klockan är 3:16 och jag, Debbie och Genesis går hem och analyserar lördagen.
Somnar.
Söndag:
Genesis väcker mig och Debbie, två "buxom wenches only trying to make a living".
Vi äter frukost.
Min vän David antyder att han vill spela Berättelser från Staden i matsalen, och dyker upp vid indierummet.
Jag njuter av solen och ignorerar honom. Sedan inser jag att alla gått iväg för att spela, och att jag måste nog döda lite tid innan de kommer tillbaka ändå. "Alright" säger jag "Vi kör väl lite Berättelser från Staden då"
Pilzeman, David och två (?) till gör en grupp, jag kör med fem LRS:are varav jag träffat två förut. Det blir awesome, vi blir utsparkade för att vi tjoar för mycket. Det gör inget, vi spelar utomhus istället.
Direkt när berättelsen är klar så kör gruppen två till berättelser. Det är magiskt. Jag sitter bara bredvid och njuter av att lyssna, snackar lite med Pilze. Tredje berättelsen kraschar lite, spelarna slarvar med preppen och de blev nog så uppe i det att de inte fattade hur mycket energi de brände i sina två första berättelser.
Jag kommer fram till att jag får väl ge ut det jävla spelet ändå, det är det värt.
Kontemplerar det jag lärt mig det senaste året och den senaste helgen: Med lite förtroende för spelarna så går faktiskt att slimma ner spelet ännu mer, göra det både enklare och tydligare. Från klarhet till klarhet.
Säljer Dead of Night till Debbie för tre tior, tror jag. Det visar sig vara två tior och en 10-eurocentare. What a rogue.
Tänker att det var kanske inte så dumt att gå på konvent igen, ändå. Nästa år borde någon som bryr sig mer arra indierummet, men jag kommer gärna och bara hänger.
Måndag:
Inser hur trött jag är. Sover och läser hela dagen. Underbart.
All in all, ett riktigt skönt konvent. Jag spelade/MC:ade väldigt lite, men det var härligt folk, bra diskussioner, underbart väder, skön stämning i Indierummet och transcendent Verbal Kombat.
