Nekromanti Krank kollar Game of Thrones
- Thread starter Mundo
- Start date
Jag har nu sett Avsnitt 3 av Game of Thrones.
Den här gången testade jag ett litet experiment: jag valde att koppla bort mina negativa känslor inför serien för att istället försöka se den neutralt. Välja att inte störa mig, och så vidare.
Det ledde, inte helt oförutsägbart, till mindre negativa känslor inför serien. Vilket i sin tur leder till tråkigare sammanfattningar, om jag inte tar och kryddar dem lite i efterhand.
Å andra sidan var det inte ett avsnitt där gruffiga idiotmän fick något egentligt jättefokus heller.
OK, sammanfattning då (i oordning, som tidigare):
Ned kommer till King's Landing där vi får träffa andra rådgivare till Kung Gris. Bland annat horhusägaren Littlefinger, som tydligen är kär i Neds fru Cat sedan tidigare. När Cat kommer så avslöjar han att kniven som användes i mordförsöket mot Bran är "unik" och tydligen tillhört först honom och sedan Lannisters. Vilket får mig att fråga: varför i helvete gavs lönnmördaren en så unik kniv? Var inte det skitdumt?
På tal om Slimie Lannister så ser vi mest honom trolla Ned och försöka lugna Cersei.
Ned får också veta att Kung Gris tydligen är skyldig Lannisters och andra skitmycket pengar, eftersom han är dum i huvudet och inte vill hantera ekonomiska frågor. Stor överraskning.
Vi får veta att föregående kung var en Targeryon (Targeryan?) och var knäpp. Slimie dödade honom till slut, men inte innan han dödat Neds pappa och bror.
Rapey McCreepy har en diskussion med sin mor om att han vill ha en kunglig armé och att han tycker att de är för mesiga mot Starks. Cersei lugnar honom med att när han är kung så kan han hitta på vilka lögner han vill och få dem behandlade som sanning.
Arya vill inte vara en lady, men får Neds välsignelse i att lära sig svärdskonst. Det tyckte jag om.
Tyrion får Jon Snow att träna de andra blivande väggvakterna istället för att dryga sig mot dem, och tänker sen åka söderut. Jon är bättre än alla andra rekryter men får inte följa med på expedition till andra sidan muren. Tyrion tror förresten inte på White Walkers.
Kung Gris är full och obehaglig och skryter om sitt första mord. Och så trollar han Slimie.
Danaerys ger order och får sin bror arg, men det visar sig att folk är mer intresserade av att lyda Danaerys än hennes bror. Vilket såklart är rätt najs. Synd att hon lär sin bror leva bara, det lär hon få igen sen. Och så har hon bulle i ugnen och jobbar på att lära sig sin makes språk.
Bran har vaknat, men minns inget.
Missade jag något? Något viktigt?
Övergripande kontinuitetsgrejer alltså:
Den här gången testade jag ett litet experiment: jag valde att koppla bort mina negativa känslor inför serien för att istället försöka se den neutralt. Välja att inte störa mig, och så vidare.
Det ledde, inte helt oförutsägbart, till mindre negativa känslor inför serien. Vilket i sin tur leder till tråkigare sammanfattningar, om jag inte tar och kryddar dem lite i efterhand.
Å andra sidan var det inte ett avsnitt där gruffiga idiotmän fick något egentligt jättefokus heller.
OK, sammanfattning då (i oordning, som tidigare):
Ned kommer till King's Landing där vi får träffa andra rådgivare till Kung Gris. Bland annat horhusägaren Littlefinger, som tydligen är kär i Neds fru Cat sedan tidigare. När Cat kommer så avslöjar han att kniven som användes i mordförsöket mot Bran är "unik" och tydligen tillhört först honom och sedan Lannisters. Vilket får mig att fråga: varför i helvete gavs lönnmördaren en så unik kniv? Var inte det skitdumt?
På tal om Slimie Lannister så ser vi mest honom trolla Ned och försöka lugna Cersei.
Ned får också veta att Kung Gris tydligen är skyldig Lannisters och andra skitmycket pengar, eftersom han är dum i huvudet och inte vill hantera ekonomiska frågor. Stor överraskning.
Vi får veta att föregående kung var en Targeryon (Targeryan?) och var knäpp. Slimie dödade honom till slut, men inte innan han dödat Neds pappa och bror.
Rapey McCreepy har en diskussion med sin mor om att han vill ha en kunglig armé och att han tycker att de är för mesiga mot Starks. Cersei lugnar honom med att när han är kung så kan han hitta på vilka lögner han vill och få dem behandlade som sanning.
Arya vill inte vara en lady, men får Neds välsignelse i att lära sig svärdskonst. Det tyckte jag om.
Tyrion får Jon Snow att träna de andra blivande väggvakterna istället för att dryga sig mot dem, och tänker sen åka söderut. Jon är bättre än alla andra rekryter men får inte följa med på expedition till andra sidan muren. Tyrion tror förresten inte på White Walkers.
Kung Gris är full och obehaglig och skryter om sitt första mord. Och så trollar han Slimie.
Danaerys ger order och får sin bror arg, men det visar sig att folk är mer intresserade av att lyda Danaerys än hennes bror. Vilket såklart är rätt najs. Synd att hon lär sin bror leva bara, det lär hon få igen sen. Och så har hon bulle i ugnen och jobbar på att lära sig sin makes språk.
Bran har vaknat, men minns inget.
Missade jag något? Något viktigt?
Övergripande kontinuitetsgrejer alltså:
- Ned kommer till King's Landing och tar sin plats som kungens hand.
- Cat kommer till King's Landing, meddelar om mordet, levererar kniven, och åker igen.
- Jon Snow tar plats vid väggen.
- Tyrion åker söderut igen.
- Denaerys är gravid.
- Denaerys' bror förlorar i status.
- Arya börjar träna svärd.
- Otroligt tråkiga miljöer Alltså det finns verkligen inga gränser för hur tråkiga miljöerna kan vara, tydligen.
- Tuttar. En av de prostituerade i Littlefingers bordell. Det tror jag är allt.
- Syskon som knullar. Inte den här gången heller. Men det antyds ganska hårt.
- Våldtäktscen. Nope.
- Alla är osympatiska. Ja, i princip. Arya och Danaerys möjligen undantagna.
- Folk dör hopp som happ. Inte en enda död. Bah.
- En rätt intressant metaplott. Bran får lite sagor om vintern och så pratas det lite om white walkers-observationer.
- Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Absolut.
- Nånting nånting drakar. Drakägg i ett klipp, i övrigt ingenting.
I the small Council sitter ett gäng personer.
Renly Baratheon, Kung Gris yngre bror. (Master of Law)
Littlefinger, (AKA Petyr Baelish) kär i Catelyn sedan tidigare. (Master of Coin)
Varys, Flintis eunuch. (Lord of Whispers)
Pycelle, gammal gamgling med långt skägg. (Grand Maester)
Kniven tillhörde för övrigt inte bara Lannisters, utan Tyrion Lannister, The Imp, mannen som urinerar över the wall.
Kniven finns det bara en av för den gjord i Valyrian steel, den här världens mithril (typ).
Jag satt och väntade hela dagen på din review Krank! <3<3<3
Renly Baratheon, Kung Gris yngre bror. (Master of Law)
Littlefinger, (AKA Petyr Baelish) kär i Catelyn sedan tidigare. (Master of Coin)
Varys, Flintis eunuch. (Lord of Whispers)
Pycelle, gammal gamgling med långt skägg. (Grand Maester)
Kniven tillhörde för övrigt inte bara Lannisters, utan Tyrion Lannister, The Imp, mannen som urinerar över the wall.
Kniven finns det bara en av för den gjord i Valyrian steel, den här världens mithril (typ).
Jag satt och väntade hela dagen på din review Krank! <3<3<3
Doktor Laser
Warrior
- Joined
- 9 Feb 2015
- Messages
- 251
Eftersom du uppenbarligen är besviken över att förväntningen Folk dör hipp som happ har grusats så här långt så vill man ju höra lite spekulationer! Vem, om någon, tror du står näst i tur att bli struken ur manuset, och hur, och varför, och hur mycket ser du fram emot det? Eller börjar du känna att du blivit dragen vid näsan, och hyser farhågan att inte en enda jävel kommer att stryka med?
Doktor Laser;n107015 said:
Just nu har jag väldigt, väldigt svårt att göra någras förutsägelser. Delvis för att jag vet att folk sagt att typ "ingen har plot armor", att folk dör hipp som happ och att de man trodde var huvudpersoner dog och whatevs.
Om jag vore en sadist skulle jag döda Arya rätt snart. Hon är ett barn, och folk blir alltid upprörda när barn dör.
Tyvärr tror jag att jag kommer att tvingas leva med Rapey McCreepy ett tag, givet att internet i princip spoilat att han blir kung. Slimie Lannister lär vara kvar en stund till, liksom hans syster. Ned, Tyrion och Daenerys tror jag också blir kvar ett bra tag till. Jon Snow också.
Den ende av de nuvarande karaktärerna jag är hyfsat säker på att han dör är Kung Gris. Jag kan inte säga att jag kommer att sakna honom, även om Rapey McCreepy knappast känns som en uppgradering. Men ja, måste jag gissa på nån så vore det väl han.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Tyvärr är ju väldigt mycket av det du hört baserat på ett par tre säsonger åtminstånde. Och ibland kan det ju ta en säsong för en serie att hitta sig själv. Den är ju trots allt baserat på en bokserie, och om en bokserie sattsar på att bli riktigt lång anser ju tyvärr författaren ofta att hen kan ägna en hel bok åt att agera prolog.
Det sagt, jag tycker fortfarande säsong 1 ger en rätt bra känsla för serien om man ser hela. Men det kan vara värt att komma ihåg just att de intryck du hört andra berätta om baseras ofta på mer än en säsong.
Det sagt, jag tycker fortfarande säsong 1 ger en rätt bra känsla för serien om man ser hela. Men det kan vara värt att komma ihåg just att de intryck du hört andra berätta om baseras ofta på mer än en säsong.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Tålamod! Du vill väl inte att Krank ska tappa sugen?Poseur;n107179 said:
Självklart vill jag (vi) inte att Krank ska tappa suget. Men jag lider just nu av tålamodsbrist och andra i-landsproblem.
Det är bara det att denna tråden är så sjukt intressant att följa.
Väntar med större tålamod nu samt ställer mig i ett hörn tills nästa uppdatering ifrån Krank.
Det är bara det att denna tråden är så sjukt intressant att följa.
Väntar med större tålamod nu samt ställer mig i ett hörn tills nästa uppdatering ifrån Krank.
Jag blev biten i armen idag av en hund och var tvungen att åka in till akuten.
På vägen dit tänkte jag "Men det gör inget att det gör ont, att jag behöver stelkramps-spruta eller antiobiotika i tio dagar. För när jag kommer hem så är Krank här med sin post iallafall...."
På vägen dit tänkte jag "Men det gör inget att det gör ont, att jag behöver stelkramps-spruta eller antiobiotika i tio dagar. För när jag kommer hem så är Krank här med sin post iallafall...."
Jag har såklart sett Avsnitt 4 av Game of Thrones.
Ni vet när man har något riktigt tråkigt att läsa? En sån där bok som nästan får det att kväljas när man läser, så tråkig är den. Jag läste ett par sådana när jag pluggade till lärare. Tråkiga berättelser om tråkiga människor. Ofta handlade de om "verkliga människor", som om det automatiskt skulle öka mitt intresse. Visst, på ett abstrakt plan förstår jag poängen med till exempel böcker skrivna ur slavars perspektiv, men själv har jag inget egentligt behov av att läsa böcker vars enda egentliga syfte är att "visa ett perspektiv". Jag är fullt kapabel att fatta, på det intellektuella planet (som är det jag generellt bryr mig om) och i viss mån det emotionella, att slavarna hade det dåligt. Jag behöver inte läsa en hel bok skriven ur en slavs perspektiv för att fatta det.
Iallafall, när jag hade sådana böcker att läsa så lade jag upp min läsning så att jag bara behövde läsa ett visst antal sidor per dag. Jag tog reda på min deadline, räknade bokens antal sidor, läste tio sidor, räknade ut hur lång tid det tog att läsa dem, och gjorde en ungefärlig uträkning av hur många minuter per dag jag skulle behöva läsa dem. Det var fortfarande alltid plågsamt, men med en plan visste jag åtminstone att om tio minuter, om fem minuter, om en minut så är jag befriad och får sätta mig och läsa något roligt istället. Och det var alltid svårt att komma till skott, varje dag. Egentligen borde jag ju ha klarat av dagens läsning i början av dagen, men jag hittade alltid anledningar att skjuta upp det.
Lite så är det med Game of Thrones för mig. Jag har lovat och föresatt mig att se ett avsnitt om dagen tills jag sett tio avsnitt. Det är alltid lite svårt att faktiskt komma till skott. Skillnaden är att jag numera är bättre på att koppla bort mitt ointresse och min avsmak och faktiskt bara läsa, eller i det här fallet titta. Att se avsnitten är inte längre plågsamt. Jag får inte ut speciellt mycket av dem, men jag äcklas inte av varje minut.
Okej, till saken. Avsnitt 4. En snabb och okronologisk sammanfattning:
Tyrion hälsar på i Winterfell och ger Bran en ritning till en sadel som kommer att låta honom rida trots att han saknar ben. Har Tyrion gjort ritningen själv? Hmpf, Tyrion gör sitt bästa för att få mig att gilla honom. Tur att han också är en sexistisk liten groda. Men hursomhelst, här får vi också se Hodor, som är stor och har någon form av psykisk funktionsnedsättning. Och bara säger "hodor". Jag är inte speciellt förtjust i sådana karaktärer. Fast jag visste ju att Hodor skulle komma; enligt the internets är det ju hans slaka snopp vi ska få se senare i serien. Den här serien behöver överlag mer snopp.
Mmmm... Snopp...
Äh, var var jag? Jo, vafan, Jon Snow får en feg, närsynt, höjdrädd, kåt, tjock snubbe vid namn Sam att ta hand om, som alla andra mobbar. Är detta HBO's sätt att stoppa in en karaktär deras publik kan identifiera sig med? Jag tror att de missat poängen isf... =) Hursomhelst, Jon blir såklart kompis med snubben och hotar andra med våld om de mobbar honom. För våld är nämligen den bästa lösningen på mobbing i de flesta sammanhang.
Danaerys och hennes makes följe når hästfolkets stad. Hennes bror snackar om drakar med en tjej i badet, men får senare någon form av meltdown när Danaerys bjuder honom till middag. Hon sätter honom på plats och konspirerar för att stoppa hans idiotplaner.
Sansa verkar ha sansat sig lite angående Rapey McCreepy.
Ned får ett gäng ledtrådar från Littlefinger, som bland annat leder honom till Kung Gris' bastard som är en ganska korkad men duktig smedslärling. Seriöst, är vi inte rätt trötta på den tropen i fantasy och annat? "Pojke har psykisk funktionsnedsättning men är en hejjare på X". Fast nej, nu glömde jag - fantasyfans blir inte trötta på troper. Glöm att jag skrev nåt. Moving on. Ned får också en bok och meningen "the seed is strong". Jag uppskattar det här inslaget av whodunnit och undersökningar. Det får mig nästan att glömma hur vedervärdig jag tycker att Ned är när han vill döda Aryas drömmar och få henne att gifta sig med nån slashas istället för att bli lord själv.
Vad händer mer? Cersei trollar Ned, Slimie trollar Neds kumpan, Kung Gris är full och vedervärdig, och så avslutas hela avsnittet med att Cat får ett rum fullt av inavlade bönder att dra svärd mot Tyrion, som hon råkade stöta på på vägen.
Kontinuitetsgrejer alltså:
Ni vet när man har något riktigt tråkigt att läsa? En sån där bok som nästan får det att kväljas när man läser, så tråkig är den. Jag läste ett par sådana när jag pluggade till lärare. Tråkiga berättelser om tråkiga människor. Ofta handlade de om "verkliga människor", som om det automatiskt skulle öka mitt intresse. Visst, på ett abstrakt plan förstår jag poängen med till exempel böcker skrivna ur slavars perspektiv, men själv har jag inget egentligt behov av att läsa böcker vars enda egentliga syfte är att "visa ett perspektiv". Jag är fullt kapabel att fatta, på det intellektuella planet (som är det jag generellt bryr mig om) och i viss mån det emotionella, att slavarna hade det dåligt. Jag behöver inte läsa en hel bok skriven ur en slavs perspektiv för att fatta det.
Iallafall, när jag hade sådana böcker att läsa så lade jag upp min läsning så att jag bara behövde läsa ett visst antal sidor per dag. Jag tog reda på min deadline, räknade bokens antal sidor, läste tio sidor, räknade ut hur lång tid det tog att läsa dem, och gjorde en ungefärlig uträkning av hur många minuter per dag jag skulle behöva läsa dem. Det var fortfarande alltid plågsamt, men med en plan visste jag åtminstone att om tio minuter, om fem minuter, om en minut så är jag befriad och får sätta mig och läsa något roligt istället. Och det var alltid svårt att komma till skott, varje dag. Egentligen borde jag ju ha klarat av dagens läsning i början av dagen, men jag hittade alltid anledningar att skjuta upp det.
Lite så är det med Game of Thrones för mig. Jag har lovat och föresatt mig att se ett avsnitt om dagen tills jag sett tio avsnitt. Det är alltid lite svårt att faktiskt komma till skott. Skillnaden är att jag numera är bättre på att koppla bort mitt ointresse och min avsmak och faktiskt bara läsa, eller i det här fallet titta. Att se avsnitten är inte längre plågsamt. Jag får inte ut speciellt mycket av dem, men jag äcklas inte av varje minut.
Okej, till saken. Avsnitt 4. En snabb och okronologisk sammanfattning:
Tyrion hälsar på i Winterfell och ger Bran en ritning till en sadel som kommer att låta honom rida trots att han saknar ben. Har Tyrion gjort ritningen själv? Hmpf, Tyrion gör sitt bästa för att få mig att gilla honom. Tur att han också är en sexistisk liten groda. Men hursomhelst, här får vi också se Hodor, som är stor och har någon form av psykisk funktionsnedsättning. Och bara säger "hodor". Jag är inte speciellt förtjust i sådana karaktärer. Fast jag visste ju att Hodor skulle komma; enligt the internets är det ju hans slaka snopp vi ska få se senare i serien. Den här serien behöver överlag mer snopp.
Mmmm... Snopp...
Äh, var var jag? Jo, vafan, Jon Snow får en feg, närsynt, höjdrädd, kåt, tjock snubbe vid namn Sam att ta hand om, som alla andra mobbar. Är detta HBO's sätt att stoppa in en karaktär deras publik kan identifiera sig med? Jag tror att de missat poängen isf... =) Hursomhelst, Jon blir såklart kompis med snubben och hotar andra med våld om de mobbar honom. För våld är nämligen den bästa lösningen på mobbing i de flesta sammanhang.
Danaerys och hennes makes följe når hästfolkets stad. Hennes bror snackar om drakar med en tjej i badet, men får senare någon form av meltdown när Danaerys bjuder honom till middag. Hon sätter honom på plats och konspirerar för att stoppa hans idiotplaner.
Sansa verkar ha sansat sig lite angående Rapey McCreepy.
Ned får ett gäng ledtrådar från Littlefinger, som bland annat leder honom till Kung Gris' bastard som är en ganska korkad men duktig smedslärling. Seriöst, är vi inte rätt trötta på den tropen i fantasy och annat? "Pojke har psykisk funktionsnedsättning men är en hejjare på X". Fast nej, nu glömde jag - fantasyfans blir inte trötta på troper. Glöm att jag skrev nåt. Moving on. Ned får också en bok och meningen "the seed is strong". Jag uppskattar det här inslaget av whodunnit och undersökningar. Det får mig nästan att glömma hur vedervärdig jag tycker att Ned är när han vill döda Aryas drömmar och få henne att gifta sig med nån slashas istället för att bli lord själv.
Vad händer mer? Cersei trollar Ned, Slimie trollar Neds kumpan, Kung Gris är full och vedervärdig, och så avslutas hela avsnittet med att Cat får ett rum fullt av inavlade bönder att dra svärd mot Tyrion, som hon råkade stöta på på vägen.
Kontinuitetsgrejer alltså:
- Tyrion hjälper Bran med ritning.
- Jon Snow får en tjock kompis.
- Danaerys hutar åt sin bror igen, och konspirerar.
- Ned undersöker grejer kring föregående kungahands död, hittar Roberts bastard.
- Cat arresterar Tyrion.
- Otroligt tråkiga miljöer Japp. De blir inte roligare.
- Tuttar. Tjejen som är med Danaerys bror i badet. Fick de slut på tuttbudget efter första avsnittet?
- Syskon som knullar. Inte ens en antydan. Eller ja, lite beroende på vad "waking the dragon" betyder så hade det kunnat bli en syskonvåldtäkt mellan Danaerys och hennes bror. För övrigt trodde jag fram tills det här avsnittet att brodern döpt sin penis till The Dragon. Att han själv kallas det, eller kallar sig det, är ju inte alls lika bra.
- Våldtäktscen. Nix.
- Alla är osympatiska. Ja, men det har helt klart skruvats ner. Tyrion är ju nästan civiliserad, Ned gör värsta undersökningarna och Sansa sansar sig. Arya fortsätter vara en trevlig höjdpunkt men fick vara med för lite. Jag gillar att Danaerys tar lite kommando utanför sänghalmen.
- Folk dör hopp som happ. Äntligen! Visserligen en knappt namngiven stropp, som väl hade typ två repliker innan han spetsades i tornerspelet, men ändå.
- En rätt intressant metaplott. Inte en white walker så långt ögat skådar. Inte ens snack om dem. Bara om vintern. Vilken i och för sig också är lite cool, men vafan.
- Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Ja.
- Nånting nånting drakar. Lite prat i ett bad, that's it. Den enda nya infon är att det brukade vara drakhuvuden i stora salen i Kings Landing, och att Danaerys bror kan deras namn. Och att drakarna mot slutet föddes missbildade. Vilket får mig att ifrågasätta det här med att "modiga män dödade dem". Blev de inte bara sönderavlade? Jaja.
Scenen när Catelyn Stark/Tully arresterar Tyrion är en av de najsigaste momenten i säsong 1, imo! Keep em coming Krank, keep 'em coming!
För övrigt betyder waking the dragon att han blir arg (även om incest är lite hintat, att han är sugen på henne vill säga).
Dock är jag besviken!
Inte ett ord om Jorah Mormont, riddaren som är med Danaerys! Give us your opinion, Krank Snow!
För övrigt betyder waking the dragon att han blir arg (även om incest är lite hintat, att han är sugen på henne vill säga).
Dock är jag besviken!
Inte ett ord om Jorah Mormont, riddaren som är med Danaerys! Give us your opinion, Krank Snow!
Så det blir inte så mycket bättre än så, alltså? *suck* det blir en lång säsong det här...Mundo;n107234 said:
Förvarning btw: det kan hända att jag måste skippa på tisdag. Får besök av mina föräldrar.
Jo, jag fattar ju det nu efter att de pratat om honom som "the dragon", men det hade varit MYCKET roligare om han pratat om sin snopp.Mundo;n107234 said:
Det är nog för att han är skittråkig och känns ganska löskopplad från allt annat. Han har ju mest funkat som stödkrycka för Danaerys, eller som en startmotor kanske.Mundo;n107234 said: