Ja alltså, det finns inte så mycket konkurrens i fantasy-tvserie-genren direkt. Det är väl typ grejer som Hercules och Xena... GoT har överlägset högst produktionsvärden vad jag kan se, bäst skådespeleri, och så vidare. Rent kvalitativt bättre än alla andra. Det är ju inte för att den är dålig som fantasyserie betraktad som jag ogillar den utan för att den är en fantasyserie =)
Rhodryn;n111838 said:
Förresten, Krank... en fråga. Var lägger du dig igentligen när det gäller t.ex Lord of the Rings filmerna? Jag vet att du ogillar hela den här grejen med fantasy pga diverse anledningar (oftast "hårda macho människor", utseendet på världen, etc), men samtidigt så ser jag/vi ju helt klart att där är saker med fantasy som du faktiskt gillar (sådant som magi t.ex, eller drakar och iszombies, mm). Så en fantasy film eller tv-serie där mer av det "fantastiska", där "fantasy" delen, är mer prominent än den är med kanske GoT, hur ser du på dem/sådana varianter?
LotR-filmerna... Tja, de lider av att vara fantasy och av att ha alldeles för många panoreringar över tråkiga miljöer och landskap. De delar jag gillar är när det blir lite mer specialeffekts-tätt och så. Storyn engagerar mig dock inte speciellt mycket. En gång i tiden gillade jag Sagan om Ringen, typ nångång på mellanstadiet eller så, ungefär samtidigt som jag gillade Eddings. Sen ändrades mina intressen.
Det jag gillar minst med LotR-filmerna är att de fuckade upp slutet.
För mycket avsked till alver, för lite brinnande Fylke.
Återkommer med svar på de sista frågorna, måste börja jobba nu =)
Tja, jag gillar ju Final Fantasyspelen och tech-inslagen hjälper absolut. Jag hade hemskt gärna sett ett Shadowrun med samma magi och samma metaplot men utan fantasyraserna; drakar går väl an men avsaknaden av orcer och alver och dvärgar är ju bland GoTs starkare sidor.
Överhuvudtaget har jag inga större problem med magi, oavsett om det är skönt "vetenskaplig" magi eller skrämmande vild magi etc. Jag gillar urban fantasy; magi och sånt i modern setting.
Förresten, en grej som slog mig på vägen till jobbet nu på morgonen: Den gamla vargen i nattvakten, Mormont - han har samma efternamn som Göran, ju. Jag vet inte om det uppmärksammats i serien. Jag hade nog tänkt på det tidigare om jag inte vore så värdelös på namn =)
Det har pekats ut. Göran Mormont är son till Jeor Mormont. Jeor Mormont gick med i nattvakten för att hans son skulle kunna ta över hans ägor. Sen gick Göran och sålde slavar och straffet var exil från Westeros.
Hunden blev fångad av en enögd snubbe vid namn Berec Dondarrion. Han fick i uppgdrag av Eddard Stark (din favorit) att åka och tillfångata The Mountain när bönderna kom och berättade att en elak snubbe hade raidat deras ägor i säsong 1.
The one true God är för övrigt vad de kallar R'hollor, The Lord of Light. Samma snubbe som Mellisandre tillber (demon-vagina-lady?).
Bran har också en dröm där han följer en kråka men det går åt skogen när hans mamma kommer in i drömmen och säger att han lovade att inte klättra.
Vilket (återigen, jag vet att jag sagt det i någon tråd förut...) understryker att GRRM åtminstone stjäl på ett ganska konsekvent sätt - norden i Westeros är tungt influerat av keltiska seder och myter, i lätt omgörning.
Vänta bara tills Bran - i typ säsong sjutton - har fått huvudet avhugget och nedgrävt i King's Landing.
(För den som inte kan sin Mabinogion utantill, så var alltså Brân "den välsignade" en kung över britannien (mest Wales) vars dotter giftes bort med den irländska kungen - vilket gjorde kungens halvbrorsa sur, för att han inte rådfrågades, så han muckar gräl med irländarna, som blir sura, vilket leder till krig längre fram - Brân får huvudet avhugget, men huvudet fortsätter att snacka i åttio år, innan det begravs på den plats där Towern sen byggdes, och ingen fiende kan invadera ön i den riktning huvudet "ser". Varför det nu inte grävdes ned i Harlech med ögonen riktade mot Irland - eller för allt i världen i York med ögonen mot norden...)
Jag har avslutat en rätt tung men rolig arbetsvecka med att se Game of Thrones säsong 3 avsnitt 5.
Och nu börjar det likna nåt igen. Bajs alltså. Inte lika bajs som det varit ibland tidigare, men mer bajs än de senaste tre avsnitten. Än finns hopp för den här grejens framtid. (Och tro inte att jag inte noterat att min text om S03E04 fick en massa gillningar. Frågan är hur länge ni stått ut med positiva recensioner...)
Nå. Var börjar vi? Hos Thoros och hans merry bunch kanske. Thoros ber till lord of light (som nu när jag tänker efter känns mer som ljusbringaren än som YHVH) och enöga slåss mot Hunden med brinnande svärd. Jag ska inte säga att striden var speciellt intressant - det var väl mest det vanliga bankandet som machobrölisar gör när de ska slå på varandra med primitiva järnpinnar. Men det var ju lite roligare iom det brinnande svärdet, såklart. Enöga får hugg genom bålen och dör och förlorar, men Thoros drar en liten bön till ljusbringaren och så kommer han tillbaks från de döda. Men han förlorade, så hunden släpps fri. Senare informeras Arya om att det här var sjätte gången han återvänt från de döda och om att hon ska säljas till sin bror. Lennart bestämmer sig för att stanna hos brödraskapet.
Tyvärr får vi se Snöjonte igen. Han ljuger ihop att det finns 1000 män i nattvaktsbasen han kom ifrån. Eller ja, det är inte sant vad jag vet iaf. Sen blir han förförd av Ygritte, som i och med detta visar inte bara tuttar och rumpa utan också enastående dåligt omdöme. Jag menar, really? Snöjonte? Jag kan inte säga att jag greppar attraktionen faktiskt. För övrigt är det här ANDRA gången i serien en man förlorar sin oskuld och ANDRA gången han bara råkar visa sig vara bra på det. Alltså herregud, detta förstör min immersion mer än alla drakar i världen. Helt orealistiskt! Att snöjonte, som aldrig varit med någon överhuvudtaget, skulle vara en slug lingvist liksom naturligt... Nej, jag köper det inte. Mer realistiskt vore att han misslyckats med att följa instruktioner, kommit för tidigt och sen legat och mått dåligt. Alltså, jag fattar att allas första sexupplevelse inte var sugdålig, men de flesta är rätt jävla kassa första gången. Och när två av två killar är oknullade mästerknullare... Då börjar jag känna det som att Martin kanske själv är oskuld och skriver in sin egen önskan att vara världsabäst på det redan från början. Jag läser mig till att han saknar barn, så helt osannolikt känns det kanske inte.
Slimie och Brienne överlämnas till Lord Bolton. Han fixar så att de får mat och tvätta sig och så. Slimie vägrar låta läkaren (som fått sparken i kings landing för att han hade för konstiga experiment för sig? Låter lovande) amputera hans arm. Sen vägrar han knarka bort smärtan när de ska kapa bort det ruttna och bränna stumpen. Efter det badar han och Brienne och vi får se bådas rumpor. Dock inte hans snopp, tyvärr. Han berättar för henne att den galne kungen som han dödade hade satt wildfire över hela stan och att han dödade honom för att hindra att han gav order om att elda upp alla när Kung Gris var på väg och Tywin redan var på plats och fuckade upp staden. Han grinar lite över att ingen tycker om honom. Sen fejkar han väl nåtslags svimning eller nåt för att få Brienne att hålla om honom. Slimie har blivit mer sympatisk sen han blev tillfångatagen, men han är fortfarande ett självcentrerat rövhål.
Blomriddarn får en ny älskare, som visar sig vara spion åt littlefinger. Han råkar också avslöja att han snart ska gifta sig. Med Sansa. Han är alltså extremt lättförförd och har inte vett att hålla käften. Jävla idiot.
Lillfinger pratar med Sansa, som tänker stanna istället för att åka iväg med honom. Jag är inte säker på om jag tycker att det här verkar som en bra eller dålig idé för hennes del, å andra sidan skiter jag ju i hur det går för henne och vill mest att Olennas planer ska gå bra så att hon kan dryga sig lite.
Tyrion pratar med Olenna om hur dyrt bröllopet är. Eftersom hon är hård och cool och inte måste bevisa nåt för nån så påminner hon honom om hur mycket Tyrells redan givit men går sedan också med på att axla hälften av kostnaden. Sen kallar Tywin honom och Cersei till möte där han berättar att han fått reda på att Tyrells tänker gifta Sansa till Loras. Jag antar att Littlefinger skvallrat? Iallafall har Tywin en lösning: Tyrion ska gifta sig med Sansa, Cerse ska gifta sig med blomriddarn. Varken Tyrion eller Cersei är speciellt glada i förslaget. Det var ganska njutbart att se Cerseis min när hon insåg att hon inte bara kallats in för att få gloata över Tyrion. Alltså, hon är så jävla dålig. Dum, dryg, självupptagen och dålig. Hade hon åtminstone varit BRA på det enda hon håller på med - ränker och manipulation - så hade det väl varit en sak, men hon är helt enkelt bara värdo. Och jag börjar misströsta om Tyrion också, han har verkligen inte spelat sina kort väl på sistone.
Lord Kratach mördar de infångade Lannistergrabbarna. Robb blir sur och hugger, mot sin mor och frus protester, huvudet av honom. Han blir av med Kratachs män. Det borde han tänkt på, idioten. Sen tycker han att han ska försöka få en massa soldater från snubben vars dotter han brutit sitt löfte att gifta sig med. Verkar ju SKITSMART. Och sen ska han marschera mot Lannisters hemställe. Men alltså, vafan. Ge dig. Hans helarfru har helt rätt: rid norrut, skit i de här dumheterna, befäst Winterfell. Men det är klart att den här machobrölidioten är helt inkapabel att se det rimliga i den planen.
Stannis pratar med... sin... fru? Som också indoktrinerats av den röda prästinnan och är skitläskig. Hon vet om Stannis' otrogenhet och har tre döda barn/foster i genomskinliga krukor. De har också en dotter, med coolt reptilskinn på halva ansiktet (eller om det är brännskadeärr?) som de håller fången i en håla. Vafan. Iaf, han säger till dottern att Smugglas, som hon gillar, är i fängelsehålorna. Hon smyger ner och ska lära honom läsa. Det är ganska sött.
Daemerys marscherar med sin armé. Semlan och Göran pratar krigsminnen och Semlan försöker manipulera sig till Görans position trots att han bara varit med Dannys lag i ett par dagar. The nerve! Jaja, han skjuts ner rätt effektivt. Inte bokstavligt, tyvärr. Daenerys nya armé har fått välja ut sin egen ledare, Han heter Gray Worm. Hon säger att soldaterna får välja nya namn, Worm svarar att han ser sitt nuvarande namn som lyckosamt eftersom det är det namn han bar när Danny befriade honom.
Kontinuitet:
Snöjonte får fett på sylen.
Slimie och Brienne kommer fram och tas omhand.
Thoros och dom släpper lös Hunden.
Tyrion beordras gifta sig med Sansa, Cersei med Loras.
Kratach mördar infångade Lannistergrabbar och blir av med huvudet.
Förväntningar:
Otroligt tråkiga miljöer. De försöker ju inte ens.
Tuttar och rumpor. Ygrittes tuttar syns. Totalt fem rumpor, varav minst tre satt på män. En snopp (Loras' nya älskare).
Alla är osympatiska. Alldeles för lite Olenna. Stannis' dotter var ju lite sympatisk, såklart.
Folk dör ganska sällan oväntat. Mjo, Kratach var ju knappt en namngiven karaktär och jag kände inte att han dog speciellt oväntat eller så.
Alldeles för lite fantastik (typ i genomsnitt ett omnämnande och/eller en uppvisning per avsnitt) Enögas brinnande svärd och återupplivning. Annars intet.
Alldeles för mycket interpersonellt tjafs. Jao. Folk som tycker synd om sig själva och maler på om sin historia. Och konspirerar.
Alldeles för mycket Snöjonte. I flera bemärkelser.
Finns det inte en som är ännu värre? Någon väpnare som visar sig ha störst kuk så hororna blir alldeles till sig?
Jag orkade ju inte läsa böckerna. De frossade verkligen i sex och mat och jag såg bara Martins våta dröm framför mig. TV-serien är mycket bättre ur det perspektivet.
Awh man. Jag älskar Shireen. (Stannis dotter).
Hon har något som kallas för Greyscale. Får man det är min i princip död för det sprider sig över hela kroppen och sen blir man i princip en stenbit. På något sätt lyckades det stoppas och hon lever men hennes hälsa är lite tveksam.
Stannis fru, Sylese, gillar inte Shireen så himla mycket.
Mer Shireen! Mer Shireen! Shireen for the iron throne!
Hon är för övrigt inte inlåst i en håla, det är hennes rum i ett torn... Som hon inte får lämna... Hmm....
Och ja, nu är vi mer tillbaka på samma gamla hederliga spår. Jag är extremt sorgefull över att förstöra det som kanske vore smart, typ att Tyrion betalat av hororna i förväg så att Podrick skulle känna sig speciell, men nä. De bara gillar honom. Så han får ligga med dem gratis. Ungefär lika troligt som att kassörskan på Netto gillar dig så då slipper du betala när du lägger fram varorna.
Och ja, Jon Snooouuuuw ljuger om antalet nattvakter. De är egentligen typ 300.
Du borde för övrigt inte vara så hård mot Stannis the Mannis...
Finns det inte en som är ännu värre? Någon väpnare som visar sig ha störst kuk så hororna blir alldeles till sig?
Jag orkade ju inte läsa böckerna. De frossade verkligen i sex och mat och jag såg bara Martins våta dröm framför mig. TV-serien är mycket bättre ur det perspektivet.
Jo, Men det är osmidigare gjort i serien också. Tilllexempel, när Jon Snuuuuw och Ygritte ligger med varandra i grottan? Det är typ tjugonde gången de ligger med varandra i böckerna. Första gången han ligger med henne nojjar han mega-mycket, etc.
Det är den tjugonde gången som han försöker teh oralsexes. Serien försöker verkligen tilltala pubertala fantasier med jämna mellanrum.
Jo, Men det är osmidigare gjort i serien också. Tilllexempel, när Jon Snuuuuw och Ygritte ligger med varandra i grottan? Det är typ tjugonde gången de ligger med varandra i böckerna. Första gången han ligger med henne nojjar han mega-mycket, etc.
Det är den tjugonde gången som han försöker teh oralsexes. Serien försöker verkligen tilltala pubertala fantasier med jämna mellanrum.
Känns som om det är läge att lägga in den här nu (för jag tror inte någon lagt in den ännu? Kan ha boomat eftersom jag typ aldrig kollar på inbäddade filmer):
Känns som om det är läge att lägga in den här nu (för jag tror inte någon lagt in den ännu? Kan ha boomat eftersom jag typ aldrig kollar på inbäddade filmer):
Fram tills du skrev det där och jag läste det så tänkte jag att det där de säger på slutet nog bara är hittepå. Nu känner jag mig inte lika säker, givet att det väl var det enda som inte bara var snoppar...
Ja alltså, det finns inte så mycket konkurrens i fantasy-tvserie-genren direkt. Det är väl typ grejer som Hercules och Xena... GoT har överlägset högst produktionsvärden vad jag kan se, bäst skådespeleri, och så vidare. Rent kvalitativt bättre än alla andra. Det är ju inte för att den är dålig som fantasyserie betraktad som jag ogillar den utan för att den är en fantasyserie =)
Det kan jag totalt hålla med om... ändan sedan 90-talet så har jag varit oerhört medveten om just hur lite Fantasy TV-serier det faktiskt funnits. Delvis tycker jag samma om Sci-fi, att det funnits alldeles för lite... men långt fler än vad det funnits Fantasy.
Notera att jag pratar om "riktig fantasy" här (från min definition av det hela), vilket för mig är något som tar plats i en ca medeltida eller äldre typ av värld (våran egen, eller en påhittad). Så för mig är Harry Potter inte "riktig fantasy" för att det tar plats i "nutiden" (jag tycker inte om Harry Potter heller för den delen). XD
Lite intressant att i både film och tv-serie väg så har där alltid varit rätt lite Fantasy. Men när det gäller konsol och PC spel så har där alltid funnits en nästan oändlig uppsjö av Fantasy spel och rollspel. Medan det alltid har funnits mycket mer sci-fi film och tv-serier (igen, inte tillräckligt mycket ur min mening) än vad det funnits Fantasy... och även om det funnits rätt mycket sci-fi konsol och PC spel, så har mängden sci-fi rollspel varit oerhört få.
Jag menar... trots att Mass Effect spelen har rätt många problem med dem, och att dom är på vissa delar RPG-lite som bäst, så sköt dom upp i toppen och lade sig tillsammans med diverse Final Fantasy spel på min "top bästa spel någonsin",lista... för att dom faktiskt är rätt bra... men också lite just för att sci-fi rollspels poolen på konsol och PC är oerhört liten... och någon har tömt ut största delen av vattnet... och större delen av vattnet som är kvar har blivit grönaktiskt... med bara några få fickor av faktiskt friskt vatten här och där. Jag är rätt glad över de senare få åren med Wasteland 2 och Shadowrun spelen som kommit ut. Hoppas det blir fler sådana.
krank;n111845 said:
LotR-filmerna... Tja, de lider av att vara fantasy och av att ha alldeles för många panoreringar över tråkiga miljöer och landskap. De delar jag gillar är när det blir lite mer specialeffekts-tätt och så. Storyn engagerar mig dock inte speciellt mycket. En gång i tiden gillade jag Sagan om Ringen, typ nångång på mellanstadiet eller så, ungefär samtidigt som jag gillade Eddings. Sen ändrades mina intressen.
Det jag gillar minst med LotR-filmerna är att de fuckade upp slutet.
För mycket avsked till alver, för lite brinnande Fylke.
Återkommer med svar på de sista frågorna, måste börja jobba nu =)
Även om Fantasy är min favorit genre (kort följt av Sci-fi)... och även om jag verkligen tycker om Tolkiens värld, och den generella storyn i hans böcker... så hade jag alltid problem med att läsa dom böckerna. Tror att första gången jag faktiskt läste igenom hela LotR serien var efter de tre filmerna kommit ut. Mycket av det hade att göra med att jag inte på något sätt tyckte att det var intressant att läsa om några små fillurer med stora och håriga fötter... Hobber intresserar mig helt enkelt inte... eller alverna och dvärgarna för den delen. De bitarna som jag tyckte mest om var de bitar där människorna var mer i fokus i böckerna. Filmerna där emot tycker jag om mycket mer än böckerna, några av mina favorit filmer trotts allt. För av någon anledning så har jag alltid haft mindre problem, med sådant som jag kan störa mig på i böcker, när det är på film... men igen, så föredrog jag de flesta scenerna där människorna var i fokus. Om jag har valet, i ett spel, så spelar jag alltid människa.
?
?
När det gäller Eddings... där är min heliga gral mer eller mindre när det gäller böcker. Jag är oerhört medveten om att hans böcker inte är de mest välskrivna där är, där är en hel del som jag läst som definitivt är bättre skrivet, och att mycket i hans böcker är väldigt svart eller vitt, väldigt smala archetyper på karaktärer, en hel del klishé, och följer en väldigt liknande struktur som Tolkiens böcker (det var visserligen medvetet gjort från Eddings sida, för han anser att en fantasy berättelse borde vara uppbygd på det sättet), mm.
?
Men... Eddings är min nr 1 favorit författare (båda två får jag säga, tog David många år att övertyga sin fru att faktiskt stå med på böckerna, för hon hjälpte till med hans skrivande och skapande av dem världarna), och Sagan om Belgarion / The Belgariad är min nr 1 favorit fantasy serie... trotts alla dessa "nackdelar" som han och hans böcker har.
?
Där är en hel del nostalgi bakom det för mig (jag hittade dem ju runt "rätt tid", början av sjunde klass, och det var också då som jag totalt kärade ner mig i Fantasy, vilket sedan var en rätt stor katalysator till att jag kärade ner mig i penna och pappers rollspel när jag hittade det med mina nya vänner i första ring av gymnasiet, och rollspel på konsol något år senare med FFVII, och på pc ytterligare några år senare med Fallout 1/2/T). Men samtidigt så är det inte nostalgi... För att om det bara varit nostalgi så hade ju jag antagligen för en mängd år sedan när jag läst om serien känt "gah... ush... vilket dravel, det höll helt klart inte upp... dags att försöka hitta något som faktiskt är bra!"... men det har aldrig hänt.
?
För just nu, sedan 1992, så har jag läst om första serien bort åt en 14-15+ gånger (både på svenska och engelska, och i formen av ljudbok på både svenska och engelska). Där uppföljar seriens, Sagan om Malloreas, första bok har blivit omläst en gång mindre (och varje bok efter det ytterligare en gång mindre på boken tidigare) för att de böckerna hade inte kommit ut på svenska än när jag hittade Sagan om Belgarion, samma med Belgaraths och polgaras bok/böcker. Väldigt många av mina favorit fantasy serier var det lika dant med, där de svenska översättningarna hade inte hunnit komma ut än när först hittade serien i sig. Hela 90-talet bestod av rätt mycket tid där jag läste om alla tidigare böcker i en serie när en ny bok kom ut. Men där är ingen annan bok, eller författare, som jag har läst om så mycket som jag har Eddings böcker (specifikt då de kopplade till Belgarion och Spjuthök)... senast var förra året då jag gick igenom alla böcker i både Garions och Spjuthöks värld.
?
Så även om jag kan hålla med om mycket med vad många säger om Eddings och deras böcker... så kan jag inte på något sätt hålla med om att dom på något sätt skulle vara "dåliga" böcker.
krank;n111851 said:
Tja, jag gillar ju Final Fantasyspelen och tech-inslagen hjälper absolut. Jag hade hemskt gärna sett ett Shadowrun med samma magi och samma metaplot men utan fantasyraserna; drakar går väl an men avsaknaden av orcer och alver och dvärgar är ju bland GoTs starkare sidor.
Överhuvudtaget har jag inga större problem med magi, oavsett om det är skönt "vetenskaplig" magi eller skrämmande vild magi etc. Jag gillar urban fantasy; magi och sånt i modern setting.
Det är en av de saker som jag uppskattar rejält med Eddings böcker, att där är näst intill bara människor. Inte för att jag har problem med fantasy raser igentligen, men ibland är det skönt att få slippa dom. Mitt namn här, Rhodryn, kommer ju dock från en karaktär (Rhodry) i en av mina favoritserier... Katharine Kerr's serie "The Deverry Cycle", där både Alver, Dvärgar, en Ork/Orc/Orch aktig ras, talande intelligenta Drakar, och diverse annat, finns ju. Så som sagt så har jag ju inte igentligen så stort problem med dem.
Det skulle vara intressant att spela ett Cyberpunk sci-fi med magi faktiskt. Det kan jag hålla med om. Så länge min karaktär inte behöver använda det. För till skillnad från dig så har jag faktiskt ett visst problem med magi... men igentligen bara i sammanhanget i diverse typer av spel... för jag tycker att spela en karaktär som använder magi är något av det tråkigaste som finns. Oavsätt om det är i fantasy som t.ex en Gandalf, eller i sci-fi som t.ex Darth Vader... som nog är min favokaraktär i Star Wars... följt av hans son.
Nä... ge mig hellre en plåtrustningsklädd riddare, med en sköld och ett svärd i högsta hugg... än en magiker... eller låt mig spela en Storm Trooper, Bounty Hunter, Rebelsoldat, eller något, hellre än en Jedi eller Sith. Det är då jag trivs som mest med min karaktär, det är då jag har som roligast med min karaktär, det är då som jag njuter som mest av spelupplevelsen.
Men magi i film/tv-serie form, eventuelt bok form, och/eller på huvudkaraktären i dessa? Eller ha magiker/liknande som del av min grupp i något som t.ex Dragon Age/Mass Effect? Inga problem alls med "magi" då... för då är det inte "jag" som är den karaktären... "min" karaktär i spel/rollspel är den som det har betydelse på... eftersom jag har en oerhört stor tendens att sätta mig in i rollen som huvudkaraktären i ett spel, och att spela "mig själv" när jag spelar karaktärer. Visserligen så är ju Garion i Eddings böcker en magiker, och visserligen så "var/är jag honom" när jag läste/läser böckerna... men det är ett av väldigt få undantag.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.