[Kuf] Rechnoygorods alla universitet

[wilper]

Scen 66 - Matrjosjka
Zhenya lämnar dem, och väggen sluter sig över öppningen.

Damen går fram till Anastasia och frågar hur det går med kronan. Har de hittat den än? Anastasia ber om ursäkt, de har inte lyckats lokalisera var den är än. Damen är missnöjd.

Dimi passar på att fråga om deras kontaktförsök. De hade färdats till en annan värld och försökte ropa på henne, men hon svarade aldrig. Hörde hon dem verkligen inte? Nej.

De hade blivit sända till en annan värld, en som liknade deras hem, förklarar Dimi. De experimenterade med ritualer för att försöka kontakta henne för att be om hjälp att komma hem igen. Det gick dock inte, men till slut lyckades de själva öppna en port hem, men den användes också av en annan varelse, en väldigt svart sådan med lysande röda ögon, och den försökte döda Olga.

Damens ansikte antar en min av avsmak när Dimi säger att de hade experimenterat med ritualer, men Dimi fortsätter med att hon känner sig ansvarig för att ha släppt lös den i deras stad. Finns det något de kan eller borde göra för att ställa saker till rätta?

De är alldeles för svaga för att kunna göra något ändå menar Damen. Men Dimi står på sig, hon vill inte försöka smita från sitt ansvar. Damen konstaterar att de bara är barn, och deras experiment är alldeles för farliga för dem, men ber Dimi berätta mer om världen de blev sända till.

Dimi börjar rabbla observationer, den liknade geografiskt deras hemstad, folket där verkade rätt människolika, men allt var svart och vitt. De hade en religion som liknade deras egen, och de var väldigt gästvänliga och det var ordning och reda överallt. De såg aldrig några poliser. Det var inga problem att andas och maten var ätlig.

Damen lägger en hand på Olgas huvud, att varelsen försökte döda henne var inte sant, eller hur. Olga nickar bara. De hade en enorm tur, det var en väldigt ensam gud, men den kommer inte att bli långvarig i deras värld. Låt den vara, försök inte spåra upp den, om de ser den skall de gå åt ett annat håll.

Nästan med ett rop protesterar Dimi, skall de verkligen inte göra något, låta den härja fritt? Damen snäser att de inte KAN göra något, och de skall inte underskatta hur farligt det är med magi. Dimi protesterar, de förstår visst hur farligt det är, de hade inget val. Damen vänder sig så häftigt mot henne att det smäller i hennes böljande plagg, de hade luft, mat och ett vänligt bemötande. De hade ett mycket bättre alternativ. Magi och de många världarna är inte deras leksaker.

Dimi känner sig lite skyldig. Olga är mest olycklig.

När varningen väl är framförd mildras damens ansiktuttryck, de har ont, vill de helas?

Ja tack, meddelar Dimi.

Drick då, uppmanar damen dem, och nu ser de att det står en gyllene bägare besatt med röda stenar på golvet framför dem. Dimi stålsätter sig, för att dricka ordentligt även om det smakar illa. Men det är bara vin, rött och starkt.

De utför ritualen där på golvet i den väldiga katedralen.

 

[wilper]

Scen 67 - Vintervandring

De återvänder till kyrkan och deltar i resten av gudstjänsten. Zhenya har svårt att koncentrera sig, hon tänker på hur förådd hon känner sig av den vita damen. Och när folk börjar lämna kyrkan måste Dimi buffa till henne och påminna om att det är dags att gå. De fyra går tillsammans mot studentghettot.

Dimi sammanfattar vad damen sa till dem efter att Zhenya gått, hon var missnöjd för att de lekt med magi, men hon lastade dem inte för vad som skett, de är bara oförståndiga barn. Den svarta varelsen kallade hon en ensam gud, och eftersom han inte hör hemma här kommer han till slut att bli utstött ur deras värld. Zhenya är upprörd, skall de bara strunta i honom? Han gjorde det värsta man kan göra mot en kvinna mot Olga! Zhenya är på krigsstigen. Dimi försöker omdirigera hennes vrede, de kan ändå inte göra något åt varelsen. Men de kan göra något åt Demyan, de var inte de första han skickat iväg till någon annan värld för att bli bortglömda, och om han får chansen kommer han att göra det igen.

Dimi vill neutralisera hotet som Demyan utgör. Zhenya undrar vad hon menar med neutralisera. Dimi menar att allt som hindrar honom från att skada fler är OK för henne, men att det enklaste nog är att döda honom. Och hans vänner, vad skall de göra åt dem undrar Zhenya. Där är Dimi inte helt bestämd än, hon vet att Demyan är ett hot, men hon är inte säker på att hans vänner skulle vara det utan honom som ledare. Vad tycker Anastasia att de skall göra?

Anastasia håller med om att Demyan är ett hot, men hon vet inget om hur man dödar. Dimi menar att hon vet tillräckligt, hon vet att det är en lösning på problemet. Zhenya undrar om någon av dem verkligen har inställningen som krävs för att döda en annan människa, och hon tänker att de måste finnas något annat sätt. Ta bort hans magi. Upplös hans häxcirkel. Bryt hans händer. Hindra honom från att komma över mer av de där drogerna. Bränna datschan. Tortera honom tills han lovar att sluta.

Dimi håller med, men hon tror också att det förmodligen kräver ännu starkare nerver för att tortera någon än att bara döda dem. Zhenya är sur för att Demyan tog ifrån henne trygghetskänslan i studentrummet. Kanske spärra in honom i skafferiet i datschan? Dimi föreslår bastun, de har ju dessutom en tendens att brinna ner ... hon byter ämne och ber Anastasia att berätta mer om den där kronan. Zhenya undrar vad det är för krona de pratar om. Dimi kollar med en blick att det är OK att berätta för Zhenya, och får en nick till svar.

Dimi berättar att Anastasia fått i uppdrag att hitta en krona åt damen. Vad skall hon med den till, undrar den misstänksamma Zhenya? Dimi menar att damen är kronans väktare, men frågar Anastasia om kronan blev borttappad eller stulen, eftersom det faktiskt är viktigt att veta för sökandet.

(Spelledaren bryter in och påminner om att library use och sådant är saker som rollpersonerna gör i återhämtningsfasen. Spelarna nickar.)

De lämnar av Anastasia vid hennes hus, och på vägen mot det där Dimi bor avslöjar Zhenya att hon och Olga har skaffat en lägenhet tillsammans, den har några tomma rum om Dimi vill vara med i deras kollektiv. Dimi menar att det är ett stort beslut att ta sådär utan vidare mitt i natten, men de bestämmer att de skall äta frukost i kollektivet i morgon så får Dimi tar en titt. De säger adjö, och Dimi lovar att ta med något gott till frukosten.

 

[wilper]

Återhämtningen mellan kapitel tre och fyra
(Dvs den mellan att de kom tillbaka i scen 64 och att de gick i kyrkan i scen 65.)

De återhämtade i fyra veckor.

Dimi försökte hitta någon som kan lära henne/dem hur man dödar folk. Misslyckat.
Dimi försökte få svar på vilka sorters magi det finns. Misslyckat.
Dimi försökte köpa en pistol. Lyckat, och av en skum typ köper hon en gammal armépistol "Makarov", och en socka full med ammunition.
Dimi ville veta vem monstret med röda ögon var. Lyckat, och svaret levererades i spel av den blinda damen - En ensam gud.

Zhenya försökte få veta hur hon kan hindra Demyan från att skicka iväg folk till andra världar. Misslyckat.
Zhenya ville lära sig självförsvar och hitta en ny lägenhet. Två på varandra följande perfekta slag. Hon träffar en gammal gubbe som heter Mischa och är portvakt i ett gammalt hus där det finns tomma lägenheter. Han lånar ut en nyckel till en lägenhet där så länge han blir bjuden på hemlagad mat lite då och då och får hjälp med att handla. Han vet en hel del om hur man slåss också och lovar att ge lektioner.
Zhenya ville veta mer om monstret med röda ögon. Misslyckat.

Yuri försökte lista ut saker om sin tavla. Misslyckat, men det är knappast relevant längre, de har ju varit i världen där den svarta katedralen står redan.

Semyon försökte lista ut vad det var för piller som varit i den tomma burken de stal i Demyans atelje. Misslyckat.

 

[wilper]

Dimi har nu fått delta i "Anastasias ritual" när Den Blinda Damen leder den. Det har gett följande effekter.

- Dimi kan nu själv leda "Anastasias ritual" utan nackel.
- Dimi känner sig nära Den Blinda Damen på samma sätt som hon känner sig till Anastasia. Den Blinda Damen är helt enkelt en riktig toppenfigur.
- Dimi har inte längre nackdel på slag att försöka åkalla Den Blinda Damen. Måste göras i kyrkorum, men det vet hon inte om än, men hon märker väl det förr eller senare.
- Dimi har haft ett Kritisk Trauma med en kopplad fetish om att få saker intryckta i munnen efter att hon matades med underpiller av Demyan första gången hon deltog i ritualen i växthuset. Detta läktes av Den Blinda Damen, och plötsligt finner hon tanken på Demyans färgstänkta fingrar mot sina läppar frånstötande.

 

[God45]

- Dimi har haft ett Kritisk Trauma med en kopplad fetish om att få saker intryckta i munnen efter att hon matades med underpiller av Demyan första gången hon deltog i ritualen i växthuset. Detta läktes av Den Blinda Damen, och plötsligt finner hon tanken på Demyans färgstänkta fingrar mot sina läppar frånstötande.

Damnit Blinda damen! Sluta kinkshamea Kufarna! Oral fixering är ju bara knappt fetish nog att vara sexigt och inte ens det får vara orört? Alla vettiga ockulta galningar gillar färgstarka fingrar som trycker in främmande föremål i munnar!

 

[Gerkub]

Fasen vilken trevlig och läskig läsning. Jag klämde allt i ett sträck. Blev sugen på att försöka mig på en liknande sandlåda i Kuf nån gång.

 

[wilper]

Fasen vilken trevlig och läskig läsning. Jag klämde allt i ett sträck. Blev sugen på att försöka mig på en liknande sandlåda i Kuf nån gång.

Tack tack.

Det är rätt mycket spelarnas perspektiv här i krönikan. Är du sugen på spelledarperspektivet så pratar jag en del om det i podcasten.
Typ följande tre avsnitt är väl de bästa på det ämnet:

Avsnitt 87 – Långsamt spelledande | nordnordost.se

www.nordnordost.se

Avsnitt 89 – Kampanjuppdatering | nordnordost.se

Avsnitt 93 – Kampanj i Kuf | nordnordost.se

www.nordnordost.se

 

[wilper]

Scen 68 - Kamratfrukost
Torsdag morgon. Dimi kliver upp tidigt och tar vägen förbi ett bageri och köper frallor på vägen till Zhenyas nya lägenhet. När hon knackar på dörren är det Zhenya själv som öppnar. Dimi meddelar att hon har med ett bidrag till frukosten och kliver på. Det är en stor lägenhet, fyra sovrum och något närmare centrum än studentghettot på Kosmonautens väg. Dimi kommenterar det hela i uppskattande ordalag, Zhenya förklarar att hon och Olga delar på hyran. Dimi blir lite misstänksam, det låter väl billigt, Zhenya förklarar att hyresvärden förväntar sig en del sociala tjänster vid sidan av hyran.

Samtalet kommer av sig en aning när Dimi reflekterar över att det låter som handlingen i en porrfilm. Där står de i den obekväma tystnaden när Olga kommer ut ur köket, och meddelar att Zhenya gjort frukost, vill inte Dimi komma in och äta lite med dem? Absolut. Olga verkar som längre, rosenkindad och stark på ett sätt som hon inte framstått tidigare. Dimi ger henne en komplimang och följer upp med att fråga om amuletten som hon hade innan.

Olga blir lite förvirrad, amuletten? Var inte det en dröm? Skall hon vara helt ärlig så är de senaste veckorna något av ett töcken. Hon har svårt att riktigt komma ihåg vad som hänt, det var som en svartvit film på något vis. Zhenya nickar lite försiktigt, bättre att Olga inte minns något alls än att hon kommer ihåg vad som hände. Dimi menar att det mest var en massa att gå, svartvitt och OK bröd, en stjärna av fem.

Skall Zhenya följa med till bibelstudiegruppen i kväll? Nä, kanske inte, hon är inte säker. Dimi menar att det är andra gången som hon missar en chans att göra ritualen med Anastasia. Andra? Dimi förbannar sig själv, glömde hon säga att hon gjorde ritualen med Olga, Anastasia och Den Vita Damen i går när de var i kyrkan. Zhenya exploderar, de gjorde vad? Ingen svarar så hon vänder sig till Olga och frågar vad hon tyckte om det. Olga nickar eftertänksamt, hon gillade det, damen var trevlig. Olga brer tjockt med smör på en av de medförda frallorna.

Det är en annan ritual senare i kväll, förklarar Zhenya, skulle hon vilja gå på den? Olga slevar på marmelad på frallan efter att hon hunnit ta en tugga redan, jodå, det hade varit trevligt. Zhenya ler inte. Dimi undrar om hon har något förhinder? Kanske, man kan ju inte veta så noga, något kanske kommer upp. Dimi inser att Zhenya inte är så sugen och för in samtalet på frågan om vad de skall göra med Demyan.

De kommer inte så mycket längre, båda vill sätta stopp för honom, Dimi är villig att döda för att göra det, men det är inte Zhenya. Olga slickar i sig marmelad som droppat från smörgåsen på handen och följer samtalet med spänning, men lägger sig inte i.

Dimi som känner tyngden av sin nya pistol i fickan och bestämmer sig för att förbereda lite inför den eventualitet att att hon skjuter Demyan och behöver försvara sig i domstol. Om någon frågar dem så har hon varit besatt av tanken på att döda Demyan, Dimi planerar att skylla på galenskap. Zhenya undrar om de skall berätta att hon ägnar sig åt sexmagi och har varit i andra världar. Dimi överväger några ögonblick innan hon svarar, rådet är att inte ge poliserna mer än de bett om. Frågar de berätta sanningen, håll tyst annars. Zhenya lovar att lägga det på minnet. Olga nickar hon med, och tar en tredje fralla.

 

[Sysp]

Vi måste prata om Olga! Så jäkla misstänkt!

 

[wilper]

Vi måste prata om Olga! Så jäkla misstänkt!

Konstigt, det tyckte spelarna också. Men de bestämde att låta det vara, Olga har varit med om mycket och nu verkar hon vara glad. Låt henne hållas.

 

[wilper]

Scen 69 - Jag, häxa.

Zhenya konstaterar att hon skulle vilja förstärka skyddet av den nya lägenheten med ett magiskt försvarsverk, som en skyddsritual. Dimi nickar försiktigt. Olga kokar mer te, det verkar som det blir långfrukost. Dimi undrar lite försiktigt hur denna ritual skulle se ut. Zhenya har tänkt, de har ju redan gjort magi flera gånger, på samma sätt kan de skydda lägenheten. Dimi föreslår någon sorts symboliskt skydd som grund, inte ett svar på hot, utan en trygg känsla. De diskuterar olika möjligheter, symbolen skall inte vara taggtråd, utan ett lås där de som bor i lägenheten är nycklar. Och att strö salt längs ytterväggarna, det är ett klassiskt motmedel mot oknytt. Dessutom är salt billigt, fyller Dimi i. Zhenya funderar, när de gör Anastasias ritual dricker de vin, kanske något sådant? Dimi håller med, att gå omvägen via vatten kanske var en onödig komplikation nu när de kan handla vad de behöver. Zhenya bestämmer att den här ritualen görs med vodka. Blod? Nej, de skall ju bo här också, då kan de inte ha massa blod stänkt överallt, det hade inte varit bra för känslan av trygghet.

Dimi skickas ut för att handla salt och vodka medan Olga dukar undan och Zhenya rituellt sopar hela lägenheten.

De gör ritualen tillsammans under stor koncentration. Olga verkar inte riktigt inse stundens allvar utan tar det mest på lek, Dimi stoppar sig från att rätta henne, de gör en trygghetsritual, om Olga är så trygg att hon leker är det nog bara bra för ritualen. När de är klara håller ett hänglås målat i vatten på ytterdörren att torka och försvinna, och längs väggarna löper ett spår av salt. Zhenya nickar nöjt, tillsammans dricker de vodkan som blev över ur sina temuggar.

 

[wilper]

Scen 70 - Återseendet

Dimi och Olga promenerar till församlingshemmet senare på kvällen. Det är en vacker vinternatt, snön krasar under deras fötter men det är inte påfrestande kallt.

Anastasia står ute på trappan och väntar, de är de sista att ansluta, om inte Zhenya kommer senare? Nej, inte i kväll, förklarar Dimi, hon uppskattar familjen, men känner att hon har lite svårt att hitta ett bra sätt att förhålla sig till torsdagskvällarna. Anastasia nickar eftertänksamt, men ber Dimi att hälsa Zhenya att hon är välkommen när hon vill. Sedan omfamnar de varandra till hälsning, Anastasias kramar är lite för hårda. När dörren är stängd och låst så tar Anastasia Olga under armen och småpratandes går de före upp till andra våningen.

Det är ett kärt återseende, nästan alla är där; Semyon, Nina, Sonya, Gala och de andra. De minglar en stund tills det kommer ett rop från köket att pastan är klar, och bordet dukas hastigt, ångande grytor och immiga flaskor vodka. Det kastas lite blickar mellan de äldre medlemmarna, vilka skall ta plats först, vill kanske Dimi ha den äran? Nej, Dimi låter de andra lösa det, och Gala, Varinka, Semyon och Ioann tar plats. Olga bjuds att ta plats och hon ställer sig tvärs över från Semyon, Dimi sätter sig bredvid och får Sonya på andra sidan.

Sonya ser ut att må bra och trivas vid bordet, det enda tecknet på att hon varit bortrövad av den behornade konungen är att hon saknar ena armen, men det tycks inte bekomma henne. Även Olga verkar ha gjort en imponerande återhämtning och låter sig väl smaka av maten medan hon underhålls av Semyon som återberättar något spektakel från en studentfest.

De äter och dricker, och när faten är tomma följer de Anastasia upp på vinden, två och två. Ritualen är ingen besvikelse, Anastasia strålar och mörka minnen som grott i Dimis sinne är som bortblåsta. Efteråt känns hennes kropp inte sliten och ömmande utan behagligt uppfriskad och avslappnad. Men timmen är sen och gruppmedlemmarna börjar troppa av. Dimi dröjer sig kvar, hon vill prata med Anastasia.

Kuddarna är inskuffade i sin vrå igen, och inget verkar vara kvarlämnat, Anastasia och Dimi går ner mot ytterdörren medan de pratar. Dimi lyfter frågan om kronan som den blinda damen efterfrågade, Anastasia suckar. Ja, det är inte så lätt som man kanske kan tro. Det är en gyllene krona formad som en krans av törnen, den blev stulen för ett halvår sedan och den blinda damen har spårat tjuven som kallade sig Lana till vår värld.

Dimi rynkar på pannan, "vår värld", det är en rätt stor plats, hon skulle hellre leta efter en nål i en höstack. Anastasia håller med, att ens hitta kronan om den skulle råka vara i Rechnoygorod skulle vara en mäktig utmaning. Dimi undrar om det finns någon marknad på internet för magiska artefakter, kan tjuven ha försökt sälja den? Anastasia har ingen aning, hon känner inte till någon sådan marknad men hon hade inte tänkt tanken på en innan Dimi frågade heller.

Dimi ser ser sig om efter Olga, Anastasia säger att hon tyckte sig se att Olga lämnade i Semyons sällskap.

Dimi tackar, de kramas hejdå och Dimi traskar i ett lätt snöfall mot Zhenyas lägenhet.

 

[wilper]

Scen 71 - Var är Olga?

När Dimi kommer till lägenheten är Zhenya fortfarande uppe, men inga spår efter Olga.

Dimi passar på att berätta om sakerna hon fått veta av Anastasia om kronan. Dimi lägger sedan till att med tanke på hur svårt det verkar att vara att hitta den tänker hon inte prioritera det. Zhenya håller inte med, den är ju farlig, klart att de måste hjälpa till. Dimi gör en liknelse om bioterrorism, säkert väldigt farligt, men hon skulle inte ha någon aning om var hon skulle börja leta där heller. Zhenya inser att hon nog inte kommer någonvart i den frågan just nu, så hon byter till den mer angelägna, vad har Dimi gjort av Olga?

Dimi ursäktar sig lite med att hon följde med Semyon efter mötet med resten av familjen. Men är inte Zhenya glad att Olga är pigg, glad och tar för sig av livet? Jo, det är hon, Olga verkade som kuvad innan när hon var med Demyan, och så händelserna i den monokroma världen, det är nog rätt fantastiskt att Olga är den hon är nu ändå.

På tal om Olga, funderar Dimi högt, de skulle kunna passa på att leta genom hennes rum efter amuletten nu när Olga är ute. Zhenya håller inte med, de måste respektera Olgas integritet! Fast hon behöver ju inte få veta att de snokat kontrar Dimi. Det går inte för sig! Dimi testar en annan approach, skulle Zhenya kunna öppna Olgas dörr, hon lovar att inte snoka, så Zhenya kan ha gott samvete. Zhenya menar att hon fattar att Dimi tänker snoka, så det löser henne inte från ansvaret.

Men amuletten är farlig, fortsätter Dimi, de kan inte riskera att den får inflytande över henne igen, och hon minns kanske inte hur farlig den är. Med det låter Zhenya sig övertygas, och släpper in Dimi i Olgas rum.

Det är oerhört spartanskt. En begagnad tältsäng är prydligt bäddad vid ena väggen, och bredvid den står en pinnstol som tjänar som både sängbord, sminkbord och garderob. På golvet ligger det en närmast orörd kärleksroman. Dimi letar lite (19!) men nej, här finns det inget oväntat.

Bara så det är klart från början, om Dimi någonsin blir kontrollerad av telepatiska smycken så har Zhenya hennes välsignelse att göra en intervention. Och med det tar de farväl för kvällen med ett löfte om att Dimi skall komma förbi och äta frukost nästa dag.

Zhenya går inte och lägger sig utan sätter sig vid datorn. Men inget blir gjort, hon är för orolig, samtidigt är hon inte Olgas mamma. Vid två skickar hon ett SMS till Olga, men får inget svar. Hon skickar ett till vid tre, efter en stund får hon svar "Äär md Smyn, ss morgn." Zhenya går och lägger sig.

Dimi googlar lite när hon kommer hem, guldkrona av törnen, sju miljoner träffar. Ebay för magiska prylar, noll.

 

[wilper]

Scen 72 - Olgas äventyr

Dimi har kommit över på frukost, hon och Zhenya sitter i köket med ångande te och småpratar om just ingenting. Olga lyser med sin frånvaro.

Zhenya är visserligen inte Olgas mamma, men med det listiga svepskälet att fråga om de skall spara frallor till henne så skickar hon ett SMS till Olga. Jodå, hon skall bara vaska sig lite så kommer hon hem sedan.

Och mycket riktigt, efter en halvtimme kliver Olga in genom ytterdörren och gör dem sällskap över den halvätna frukosten. Zhenya kokar kaffe medan Olga brer en fralla och omsorgsfullt täcker den med plommonmarmelad. Olga har samma kläder som hon hade under ritualen i går, så hon verkar ha följt Semyon hem utan att passera lägenheten, hennes hår är fortfarande lite fuktigt. Hon har ingen makeup, ändå ser hon pigg och frisk ut, något av en bedrift i ett vinterkallt Rechnoygorodjanuari.

Zhenya serverar kaffe och förhör sig lite försiktigt hur det varit. Olga höjer på ögonbrynet över kaffet och fixerar henne med blicken. Hurså? Zhenya är i och för sig inte Olgas mamma, men Semyon är ju ... ja, i och för sig familj, men också tja ...

Olga frågar om Zhenya verkligen vill veta, och när Zhenya bekräftar det återger Olga ohämmat nattens aktiviteter med en detaljrikedom och ett språk som bara kan inhämtas genom läsandet av tusentals kärleksromaner. Zhenya rodnar djupt. Dimi konstaterar tyst att Semyon kört sitt program, hon har varit med honom i samband med familjens ritualer och känner igen sig i beskrivningarna. Olgas redogörelse slutar med att hon är hemma igen och äter plommonmarmeladsfralla med sina vänner.

Dimi byter samtalsämne, Olga verkar piggare, och hennes tid med familjen verkar ha varit bra för henne. Olga nickar, jo det har den nog.

Men morgonen håller på att förvandlas till förmiddag, och både Dimi och Zhenya har försummat skolarbetet, så de tar farväl av varandra och bestämmer att äta frukost igen på lördag.

 

[wilper]

Så slutade möte 25 för några veckor sedan.

Spelarna är lite vilse, de vill göra efterforskningar men sådana får bara göras i en återhämtningsfas, och de är inte redo att ge sig efter Demyan än.

De funderar lite på vad de skall göra och förklarar att de tänker gräva djupare i Olgas förvandling, och efter lite samtal kommer de fram till att de inte riktigt har pratat med Sonya efter att de räddade henne från den behornade konungen. Så de flaggar för möten med Olga och Sonya.

Och de har inte någon egentlig brådska in i återhämtningen heller, att fika och diskutera med SLP:er och spekulera i världens mysterier är också rätt trevligt.

 

[wilper]

Scen 73 - Samtalet med stort S.

Scenen är i huvudsak en dialog mellan Zhenya och Olga om vad som hände i scen 64 bakom spoilertaggen. Kanske skippar du den och går direkt till Scen 74.

Lördagsmorgon och de tre vännerna äter frukost. Det har blivit en vana trots att Dimi inte har bestämt sig i frågan om hon skall flytta in än. Dimi hade med sig frallor igen, men har inte rört dem själv utan fokuserar på sitt te. Zhenya har sett till att det finns både mjölk och citron till teet.

Olga låter sig dock väl smaka, hennes fralla har ett marmeladtäcke så generöst att det droppar över hennes händer när hon äter.

Dimi undrar om Olga alltid varit en sådan gottegris? Olga rycker på axlarna, det är bra marmelad, hon borde prova själv. Zhenya smakar lite ur burken, plommonmarmelad från snabbköpet, inte ens ett exklusivt märke. Marmelad helt enkelt. Zhenya rycker på axlarna.

Dimi påtalar att Olga verkar ha återhämtat sig bra från traumat. Olga nickar lite tveksamt, hon kommer inte ihåg så mycket egentligen, och hon har träffat Anastasia och Den Vita Damen, det har nog hjälpt. Zhenya håller med, bra att Olga återhämtat sig så bra.

Olga går till vasken och tvättar marmelad från händer och ansikte, bara för att direkt bre en andra fralla. Dimi frågar om hon träffat Demyan något, Olga skakar på huvudet.

Bra att han inte förföljer henne tycker Zhenya, men det finns något som de borde prata om, inte för att påminna Olga om hemskheter och skrämma henne, utan för att det var saker som hände, som oundvikligen är en del av henne nu, även om hon kom ut starkare på andra sidan.

Samtalet tar en allvarligare riktning så Olga lägger ner sin fralla, torkar händerna och fokuserar uppmärksamt på vad Zhenya har att säga.

Den andra världen, den svartvita som Olga bara minns vagt, det var på riktigt. Demyan knuffade in dem dit och stängde dörren. Det var inte en jättedåligt plats, de som bodde där var snälla på sitt sätt. Men ändå bestämde Dimi, Olga och hon själv att försöka ta sig hem, att göra magi för att öppna en portal hem igen.

Olga nickar.

Zhenya fortsätter, de gjorde magi, magi finns på riktigt, men det gör inte alltid vad man hoppas. De försökte flera gånger att göra ritualen som Anastasia och Den Vita Damen har gjort med Olga, men utan framgång. I alla fall tills något hände, något bra och något dåligt. Det bra var att de blev sammankopplade, de blev familj på riktigt. Men något dåligt hände också, och Zhenya vet inte varför, en varelse med röda ögon kom, och Zhenya kände att den var ond, och den angrep Olga specifikt.

Zhenya tittar noga på Olga, hur reagerar hon vid påminnelsen om vad som skedde? Olga ser oberörd ut, blotta samtalets ämne borde ha skakat Zhenya, men här och nu i deras gemensamma lägenhet, där alla är familj känner hon bara värme och samhörighet.

Zhenya skruvar lite på sig ändå, hon känner skuld. När varelsen anföll blev hon rädd och flydde, hon vet inte vad som hände, men när hon kom tillbaka så angrep inte varelsen Olga med sina händer utan med ... hon kan inte ens beskriva det med ord för den avsky hon känner.

Olga förstår. Hon ser Zhenya i ögonen, hon vet vad som skedde, men det var som att det inte var hon, det var någon annan.

Zhenya skakar på huvudet, hon känner skuld för att hon lämnade Olga ensam, att hon inte hjälpte henne.

Olga ställer sig upp och trycker Zhenya mot sitt bröst, tröstande, kärleksfullt. De är familj. Zhenya tittar upp, möter hennes blick. Om Olga någonsin drabbas av minnena och känner att det faktiskt hände henne och behöver något så behöver hon bara säga till, Zhenya finns där för henne.

Olga vet. Hon kysser lätt Zhenyas panna. Zhenya kramar tillbaka, Olga är stark och varm. Hon är inte längre den kuvade späda Olga hon var när Zhenya först träffade henne hos Demyan, hon är stark. Olga vill vara själv ett tag, tänka lite, så hon kramar Dimi hejdå och lämnar frukosten för att ta en promenad.

När Olga gått tar Dimi till orda. Hon är naturligtvis glad att Olga inte verkar ärrad, ledsen och chockad. Men det är något som inte stämmer.

Zhenya nickar, men Dimi såg inte Olga så mycket första tiden efter att de kom tillbaka. Hon var trasig, Zhenya funderade på att ta henne till ett sjukhus, men nu ... Om det är så här Olga vill hantera det som skedde så tänker Zhenya stötta henne. Och hon mår mycket bättre nu än när de kom tillbaka.

 

[wilper]

Scen 74 - Dubbelgångare?

Dimi undrar hur det är med Zhenya då. Hurså? Något plötsligt sug efter marmelad? Nej.

Har Dimi ändrats? Zhenya svarar direkt, utan att behöva tänka, ja och nej. Fortfarande direkt, fortfarande den som betraktar alla situationer från flera olika perspektiv. Men hon har varit med Den Vita Damen, och med Anastasia och familjen, hon verkar mer självsäker, bättre.

Dimi håller med, hon känner att hon har ett syfte på ett annat sätt än tidigare. Hon frågar för att det verkade inte som Olga förstod hur mycket hon ändrats.

Zhenya håller inte med, Olga vet att hon var en annan innan hon träffade Den Vita Damen. Men även ur deras perspektiv har hon ändrats, hon var blyg, nu är hon utåtriktad, men det kan ha varit Demyans inflytande. Vilken dynamik de än hade i sitt förhållande så var hon dämpad, nu är hon i fyrfärg. Hon vandrade den andra världen, hon såg och gjorde saker, hon mötte varelsen med röda ögon, och Den Vita Damen och Anastasia hjälpte henne. Olga klarar sig bättre nu än innan.

Dimi ser inte rikitigt lika ljust på saken, visst, det är bättre att leva i en glad illusion än i en dyster verklighet, men hur går det när illusionen rämnar? Dessutom säger hon hela tiden att det inte var som att det var hon som var där, att det var någon annan. Tänk om hon har rätt?

Zhenya undrar om Dimi tror att Olga är en dubbelgångare, hon var ensam med varelsen med röda ögon i fem minuter. Dimi vet inte, kanske, kanske är det till och med sannolikt. För några månader hade de avfärdat det som en omöjlighet, men nu? De vet inte längre var gränserna går, vad som kan vara verkligt.

Olgas förvandling skulle kunna vara effekten av allt hon gått genom och överlevt. De bestämmer sig för att hålla ögonen öppna på Olga.

Samtidigt vet de ritualernas kraft, Zhenya påminner om Sonyas mirakulösa återhämtning. Ritualen läker, de var själva rätt illa därann i den andra världen, men efter att Olga ledde ritualen mådde de båda mycket bättre. Och Zhenya ser samma förändring i Olga, och i Dimi.

Sonya, det var länge sedan de faktiskt pratade med henne. Och det hade varit intressant att veta hur många det är som hamnar i andra världar. Frågan är väl hur de får reda på det. Kanske kan de söka på bortförd av rymdvarelser, tänker Zhenya. Men Dimi ryser vid tanken på vilka tokigheter en sådan studie skulle visa dem. Det är att leta efter en nål i en höstack, en möjligen obefintlig nål i en väldig höstack. Det lockar inte.

De byter båda tacksamt samtalsämne, Demyan, vad skall de göra åt honom?

Zhenya vill stoppa honom. Skall de be om hjälp? Kanske Den Vita Damen kan hjälpa dem? Dimi funderar på att de kanske kan påtala att det är ett problem för Anastasia och familjen och se vad de tänker. Det känns inte som det passar riktigt att ta upp en sådan sak, varken före eller efter en torsdagsritual. Kanske kan de bjuda in Anastasia på kaffe, visa upp lägenheten samtidigt?

Dimi håller med. Även om Anastasia inte vill involvera sig borde de kolla om hon ser några förhinder för att de gör det själva.

Zhenya bjuder in Anastasia, Dimi får tag på Sonya och bjuder in henne. Kanske har de inflyttningspresenter?

 

[wilper]

Scen 75 - Sonyas berättelse

Sonya säger att hon kan komma över senare samma dag, så Dimi kilar iväg till ett bageri och handlar lite kakor. Inte vräkiga kakor, men tillräckligt fina för att det skall vara lite extra för de studenter som de ändå är.

När det är en stund kvar tills Sonya kommer så skickar Zhenya ett SMS till Olga och frågar om hon också kommer över och pratar med Sonya? Olga frågar om de skall göra magi? Hurså? Skall de göra magi så kommer hon, annars stannar hon hos Semyon. Dimi och Zhenya överlägger, och Zhenya svarar att det kanske blir magi. Olga meddelar att hon kommer hem om en stund.

Lagom till att Zhenya lagt bort mobilen knackar det på dörren, det är Sonya. Välordnade om än lite anonyma kläder, armstumpen är dold under en stickad tröja. Dimi försöker hjälpa henne med kappan av ren artighet, men får en blick som säger att Sonya kan klara sig själv, även om hon inte säger något om saken.

Zhenya bjuder på en rundtur i lägenheten, visar alla rum utom Olgas, som bara indikeras med ett kort omnämnande om att det just är Olgas.

Sonya imponeras över hur stort det är, bor Dimi också här? Dimi svarar att hon funderar på saken.

Zhenya vallar in Dimi och Sonya i köket, vad vill Sonya dricka? Te, tack.

Det serveras te med tillbehör. Sonya öppnar samtalet med att kommentera på att de tydligen hade varit på ett riktigt äventyr. Zhenya gillar inte riktigt uttrycket "äventyr" om det som hände men behöver inte säga något för Dimi tar till orda och medger att det hade kunnat vara värre, lokalbefolkningen var trevlig, och de fick mat och husrum av en kyrka, i stället för att behöva samla på savannen. Men ändå, de har varit på två äventyr nu menar Sonya, med något som kanske är avundssjuka i rösten. Dimi och Zhenya menar att de inte tänker göra det till en vana. Sonya nickar.

Hur har det gått för Sonya då? Dimi byter ämne. Plågar minnena henne?

Sonya skakar på huvudet, nej, inte egentligen. Att vara med familjen skapar en viss distans till obehagliga saker. Håller de inte med?

Zhenya undrar hur hon upplever den där distansen.

Tja, hon vet att det hände, Sonya stryker under meningen med sin armstump. Men det känns annorlunda nu, avlägset. Hon ser på Zhenyas ansiktsuttryck att hon vill veta mer. När det skedde så önskade Sonya bara att det skulle ta slut, även om det innebar att hon dog. Hon hade förlorat hoppet. Hurdå? Den Behornade Konungen bet av och åt hennes arm, det var bara en tidsfråga tills han skulle fortsätta. De ryser, alla har de träffat Den Behornade Konungen, en skrämmande upplevelse även om han inte äter ens extremiteter.

Zhenya erkänner att hon nog också hade velat avsluta den tillvaron. Sonya nickar, när hon såg dem trodde hon inte sina ögon. De letade efter henne, men de vet inte hur de faktiskt lyckades hitta henne, de hade en enorm tur.

Dimi är glad att Sonya inte längre känner att hon vill avsluta allt. Men om Sonya någon gång behöver tänka på annat, eller bara prata, det är bara att ringa. Hon lägger allt åt sidan, det är vad vänner är till för. Zhenya håller med, det är sådant som familjer gör. De har en ganska konstig familj, inte sant, frågar Sonya.

Zhenya undrar hur Sonya ser på sin familj. Sonyas uppväxtfamilj var väl varken bättre eller sämre än någon annan, men deras nya familj är annorlunda. De kom och räddade henne från en annan värld, helade henne, det är speciellt. Anastasia är alla deras moder, de saknar alla Zhenya, kommer hon inte tillbaka snart? Zhenya skruvar lite på sig, hon har en del att bearbeta, men hon hoppas kunna återvända. Sonya spänner blicken i henne, behöver hon tänka på annat, eller bara prata, är det bara att ringa. Det vad man har vänner till. Sonya blinkar lite åt Dimi.

Dimi betraktar Sonya, de hann inte lära känna henne så djupt innan hon blev bortrövad, men hon verkar sig lik, oräknat den avbitna armen. Hon är bara Sonya, inte mer än vad hon var, inte som de själva, inte som Olga.

Samtalet tystnar, ingen är riktigt på humör för småprat, de äter kakorna och dricker te. När faten är tomma tackar Zhenya för att Sonya kom, och svarade på frågorna trots att de var så personliga. De hoppas att de inte rört upp några hemska minnen. Sonya spänner blicken i henne, hon menade det verkligen, behöver de något är det bara att ringa.

De säger hejdå, Sonya kränger på sig sin kappa och försvinner ut i natten.

 

[Gerkub]

Älskar de här vardagliga scenerna från köket. Hur spelar ni dem? Är det mer eller mindre fritt spel eller slås det något räddningsslag någon gång? Använder du någon tabell då och då?

 

[wilper]

Älskar de här vardagliga scenerna från köket. Hur spelar ni dem? Är det mer eller mindre fritt spel eller slås det något räddningsslag någon gång? Använder du någon tabell då och då?

Alla slag som spelarna gör syns i krönikan. Sedan är det ju en OSR-poäng att försöka att undvika att slå slag, för då kan man trampa rejält i klaveret. Det är ju inte tex Drakar och Demoner där man kan slå "Övertala" för att få sin vilja genom.

Jag använder främst kampanjspecifika tabeller mellan spelmötena för att se vad som sker i världen omkring rollpersonerna. När spelarna är med fokuserar jag på att göra en tolkning av situationen i ögonblicket utifrån läge och agendor för de inblandade. Det får lite spännande följder i den kommande scen 76.