T100-anekdot ...
Jag minns att jag när jag kikade på en T100 för första gången (sent 80-tal?) konstaterade att dess fasetter var oregelbundet fördelade över ytan.
Någon annan hade uppenbarligen gjort samma observation: i ett nummer av White Dwarf fanns nämligen en insändare från någon som tyckt att T100:n såg skev ut och därför beslutat sig för att testa den.
Han hade slagit tärningen ett antal tusen gånger och bokfört varje resultat. Han kom fram till att resultat närmare tärningens ekvator (40–60, typ) hade en högre frekvens än resultat närmare polerna (01–10 resp. 91–00, typ).
Dessutom måste man ha någon sorts inhägnad att slå T100:n i. Annars går tärningsslagen till ungefär såhär: Slå tärningen, se den rulla ner från bordet, över golvet, in i tv-rummet, och under soffan; kräla på alla fyra för att fiska fram tärningen bland dammråttor och kvalster, varvid man förstås rubbar tärningens läge så man inte vet vad det blev för resultat, men det spelar ingen roll för tärningar som trillar av bordet är ogiltiga; repetera.
