Re: SI
Risken med för stora skillnader är att det blir för enkelt att invänta en öppning och därigenom få en tärningar enklare i samband med anfallet vilket i sin tur innebär att nästan var tredje anfall med pikar kommer att vara perfekta.
Bien, men jag tror att du överdriver den risken något. Om jag minns rätt så har man ett alternativ när öppning av strid sker. Man kan välja att inte öppna och ge sin motståndare initiativet. Det är inte samma sak som att försöka öppna och misslyckas med sagda öppning.
Dvs du kan alltid 'Invänta öppning', men du får endast dra nytta av ditt lyckade slag om din motståndare verkligen försökte öppna. Det bygger (om jag minns rätt) på ett händelseförlopp där den ene lurar den andre till att översträcka sig och lämna en såpass graverande blotta att anfall mot den översträckte blir en tärning lättare. Det blir aldrig lättare att attackera en försvarare som är fast besluten att endast försvara sig.
Som dolkbeväpnad kan man alltså överlämna initiativet och inrikta sig på sidledsförflyttningar mot sin pikbeväpnade opponent. Däremot är man i stora svårigheter om man verkligen måste frammåt och förbi den pikbeväpnade eftersom man då tvingas röra sig in i dennes möjliga attackområde långt innan man själv kan attackera denne. En sådan typ av förflyttning borde, enligt min ringa mening, kräva någon form av "pseudoöppning", eftersom den dolkbeväpnade tar ett steg in i den pikbeväpnades möjliga attakzon. Och då kan denne 'Invänta öppning' och dra nytta av pikens stora fördel...
Det känns orimligt att "tvinga" en kombattant till öppning om denne inte vill. Det borde gå att fokusera på att inte lämna blottor och försöka sig på ett så solitt försvar som möjligt.
Nu tänker jag utan böcker i handen, men vad händer exempelvis om man dubblar vapnens första SI (så slipper man arbetet med att göra helt nya SI-värden) och drar av det från slaget mot vinit och ger ett bonus av exempelvis 1 för varje decimeter som en arm är längre än en halvmeter:
ob3T6 minus (0, 2, 4, 6, 8, 10 eller 14 plus (0+x)).
Man skulle också kunna tänka sig att ta vapnets längd i decimeter + armens längd i decimeter, men då närmar vi oss höga tal igen, vilket jag fick intryck av att du var lite emot. Det hela handlar ju om hur viktigt det är med den råa vapenlängden. Om det är hemuliskt viktigt så är nog höga tal och stora skillnader på sin plats. Om man däremot bedömer räckvidden som mindre viktig så är nog lite lägre värden att föredra. Då blir det inte så stor skillnad på tvåhandssvärd och slagsvärd. Men som jag tidigare nämnt, och som för övrigt gäller det mesta då jag uttalar mig om närstrid, så famlar jag lite i mörkret när det gäller dessa frågor.
Fast samtidigt så får det inte bli så att man alltid lyckas med VINIT-slaget och aldrig kan få effekten av att två kombatanter under ett par korta ögonblick inte hittar något värt att slå mot alls. SI oförändrat men modifierat av armlängd plus ett per 25 centimeter över "standardarmen" och VINIT-slag med ob3T6 minus detta modifierade SI värde.
Fast är det så egentligen. Konceptet med en väldigt överlägesen pikenär vid öppning är mig tilltalande eftersom det reflekterar (min världsbild nu...) ett mått av kontroll av stridsförloppet.
När de är på öppningsavstånd har pikenären en obscent stor fördel av sin vapenlängd. Om piken vill dräpa dolken så är det bara att invänta öppning. Om dolken försöker öppna kommer denne troligvis att misslyckas och piken lyckas vilket gör att piken kan börja på Ob2T6. Dolken försökte rusa förbi och blev "peggad" av piken. Detta känner troligtvis dolken till och kommer istället att avstå från att öppna. Om piken inte heller öppnar så står de och stirrar på varandra utan att något händer. Vilket också kan vara pikens önskan om denne enbart vill kvarhålla dolken på plats.
Personligen så tycker jag att detta känns helt rimligt. Det är dolken som måste chansa för att ta sig in på livet på piken.
Dessutom får vi inte glömma bort att det faktiskt går att greppa och eller attackera motståndarens vapen, vilket är en utmärkt taktik mot pikbeväpnade individer.
Vilket för oss över till den eviga frågan hur mycket krångligare blir det och vad vinner man på det? Vapenlängd kommer att spela in än mer och kompletteras av armlängd för att bilda "räckvidd" - vilket kanske är bra. Ytterliggare siffror att föra in i ekvationen - vilket kanske är... tja.
Jovisst och jag brukar själv förespråka en mer abstrakt spelstil om man tycker att regelverket blir en börda mer än ett stöd. Men med det här gör man ju som med alla andra regler, fundera och implementera om man så önskar och tycker att det är vettigt, annars skiter man bara i det.
Personligen så tycker jag att spjut och dylika långa stickvapen är lite styvmoderligt behandlade i EON, delvis på grund av SI-systemet, delvis på grund av hur grundskada beräknas och delvis på grund av det avancerade stridssystemets möjligheter för undvika. Begraver man ett av vapnets huvudkvaliteter i ett dåligt upplöst SI-system så kommer inte heller folk att flockas kring det. Spjutkategorin bland vapen förtjänar ett bättre öde än vad den hittils fått IMHO.
. Jag har hört av mig till krille och enligt honom så äter inte Alver Misslor i NeoGames Mundana!