Måste upprätthålla min lingvistiska heder!
Okej, nu tar vi det en gång för alla:
Om ett motangrepp ska ha en FÖRDEL mot ett angrepp, så ska det INTE bara nullifiera (eller annulera) den effekt som angreppet förde med sig. Alltså ska pareraren hamna i ett BÄTTRE läge (=mer fördelaktigt) än vad han skulle gjort om det inte hade skett något angrepp över huvud taget.
-Så att det alltså finns en RISK med att "angripa" (i det här fallet komma med en förolämpning), som kan innebära att han i ett senare skede (förmodligen bara ett ögonblick senare, som så ofta är fallet i fäktning) önskat att han aldrig gjort sig till överhududtaget. Har man inte chans att ripostera vid förolämpningslösa angrepp, måhända?
Alltså: (min framtida trovärdighet hänger på det här!) Ska det vara tal om ett FÖRDELaktigt motangrepp, ska man ha vänt på läget till sin FÖRDEL. -Inte bara komma undan med blotta förskräckelsen.
Du skulle ju kunna ha haft regeln "om du kommer på en bra motreplik och samtidigt slår en etta med en T1000, då överlever du." och sedan säga "Ja? Vadå inga fördelar? Att överleva, det är väl bra?" -Jo, men det kunde man ju ha gjort vid ett förolämpningslöst angrepp också! Inte får det förolämparen att ångra sitt agerande? Och om han aldrig behöver riskera något med att förolämpa motståndaren, så finns det (här är min slutpoäng) inte någon FÖRDEL med att motreplikera. -Det är naturligtvis bra att göra det, visst, ibland får man till och med ripostera, men det ÄR ändå ingen FÖRDEL, ty förolämparen sitter med alla ess på sin hand, han riskerar inget med att ta till förolämpningstricket. -Det förhållandet ville jag ändra på.
-phu-
/Rising
Tråkigaste inlägget på forumet, känner mig tvingad att be om ursäkt, men det är en fråga om prestige!