Nekromanti Magi, religion och erfarenhet
- Thread starter Insignia
- Start date
Re: Umm... ^^;
Va? Det kan jag ju inte, det vore ju ohygglo mot den som jag sa det mot och sen skulle jag inte kunna sova för skuldkänslorna och sen skulle moderatorerna (hej Sereg!) hopp på mig och säga "så får du inte säga Storuggla!" och sen dra mig i örat. Och det vill du väl inte?
Storuggla, nervknippe
Va? Det kan jag ju inte, det vore ju ohygglo mot den som jag sa det mot och sen skulle jag inte kunna sova för skuldkänslorna och sen skulle moderatorerna (hej Sereg!) hopp på mig och säga "så får du inte säga Storuggla!" och sen dra mig i örat. Och det vill du väl inte?
Storuggla, nervknippe
Du kan fortfarande välja, i och med att du själv bestämmer vilka färdigheter du använder och hur.
Nja, det där stämmer ju inte alls, iaf inte så som jag skulle se det som spelare. Det säger ju sig självt att man använder den färdigheten man är bäst på i första hand, och överlåter andra göranden till andra rollfigurer om de är bättre på det man själv är dålig på. Färdigheter man är sämre på använder man mer sällan, eftersom användandet av dem har större chanser att få negativa konsekvenser än när man gör nåt man är bra på... Om jag spelar på en längre horisont än nästa nivå eller nästa äventyr skulla jag se det på det viset, vilket skulle verka negativt på mitt sätt att spela.
Nja, det där stämmer ju inte alls, iaf inte så som jag skulle se det som spelare. Det säger ju sig självt att man använder den färdigheten man är bäst på i första hand, och överlåter andra göranden till andra rollfigurer om de är bättre på det man själv är dålig på. Färdigheter man är sämre på använder man mer sällan, eftersom användandet av dem har större chanser att få negativa konsekvenser än när man gör nåt man är bra på... Om jag spelar på en längre horisont än nästa nivå eller nästa äventyr skulla jag se det på det viset, vilket skulle verka negativt på mitt sätt att spela.
Faehrengaust
Hero
Du kan fortfarande gestalta din rollperson. Du kan fortfarande välja, i och med att du själv bestämmer vilka färdigheter du använder och hur.
Förvisso men det händer också en hel del utanför kameran. Äventyrarna kan antas använda en hel del färdigheter som man aldrig slår för eller ens berättar att man använt, tex kanske en person är väldigt musikalisk och går omkring och smånynnar och sjunger medan gruppen är ute och går. Men detta har han inte utryckligen inte berättat åt SL.
Du kanske ska ha en kombination av erfarenhet som styrs helt fritt av spelare (och som då förmodas representera det som personen är intresserad av, tänker på och småtränar vid tillfälle) och erfarenhet som styrs helt av SL (det som verkligen har utnyttjats på ett sätt som är värt erfarenhet).
Jag brukar tycka om att ha någon hobby (tex träsnideri) med mina karaktärer som de kan syssla med vid lägerelden. Jag vill också att de blir bättre på sin hobby (alla vill väl bli bättre på sina fritidssysslor?). Men för att inte sakta ner spelet och störa de andra spelarna så påpekar jag inte hobbyn konstant vilket jag kanske skulle bli tvungen till om SL styrde helt.
Förvisso men det händer också en hel del utanför kameran. Äventyrarna kan antas använda en hel del färdigheter som man aldrig slår för eller ens berättar att man använt, tex kanske en person är väldigt musikalisk och går omkring och smånynnar och sjunger medan gruppen är ute och går. Men detta har han inte utryckligen inte berättat åt SL.
Du kanske ska ha en kombination av erfarenhet som styrs helt fritt av spelare (och som då förmodas representera det som personen är intresserad av, tänker på och småtränar vid tillfälle) och erfarenhet som styrs helt av SL (det som verkligen har utnyttjats på ett sätt som är värt erfarenhet).
Jag brukar tycka om att ha någon hobby (tex träsnideri) med mina karaktärer som de kan syssla med vid lägerelden. Jag vill också att de blir bättre på sin hobby (alla vill väl bli bättre på sina fritidssysslor?). Men för att inte sakta ner spelet och störa de andra spelarna så påpekar jag inte hobbyn konstant vilket jag kanske skulle bli tvungen till om SL styrde helt.
Man Mountainman
Storsvagåret
Re: Väldigt lite om städer
Ah, det finns inget bättre än såna där huller-om-buller-städer. Speciellt sköna är de där städerna som man brukar kunna hitta kring medelhavet som tycks vara byggda som en enda enorm byggnad, där husen och trapporna klänger på varandra.
En gång gjorde jag en stad som, bokstavligt talat, var en enda byggnad. Närmare bestämt ett torn. Ett HÖGT sådant. Jag tog bort tornet från min fantasyvärld efter att jag kommit på hur lätt det skulle vara att föra krig mot en sådan stad. Tänk, det behövs bara EN frivillig självmordspilot...
Ah, det finns inget bättre än såna där huller-om-buller-städer. Speciellt sköna är de där städerna som man brukar kunna hitta kring medelhavet som tycks vara byggda som en enda enorm byggnad, där husen och trapporna klänger på varandra.
En gång gjorde jag en stad som, bokstavligt talat, var en enda byggnad. Närmare bestämt ett torn. Ett HÖGT sådant. Jag tog bort tornet från min fantasyvärld efter att jag kommit på hur lätt det skulle vara att föra krig mot en sådan stad. Tänk, det behövs bara EN frivillig självmordspilot...
Magi
Eftersom sång är så.. hur ska man säga? Ostrukturerat? Så kanske du skulle ha en friare syn på magi, att man komponerar och improviserar ihop den snarare än att man väljer färdiga. Och om klantar till sjungandet lite så förändras nyanserna en aning, och då förändras besvärjelsens effekt något.. Skulle kanske vara ganska tråkigt med en massa tabeller för olika effekter, men man kan ju spalta upp det något såhär: basen bestämmer omfattning, hastighet bestämmer livfullhet osv.. Eller nåt. Och sedan så bestämmer spelarna ungefär vad dom ska sjunga om, och SL slår lite tärningar och ser om det avviker lite. (Dom sjunger lite fel)
Erfarenhet
Läste något mycket lämpligt angående detta i Role-playing tips (http://www.roleplayingtips.com) nämligen att efter varje speltillfälle så kunde spelarna säga:
1. Vad som var deras rollpersons höjdpunkt
2. Vad som var deras rollpersons bottenmärke
3. Vilken rollperson som var "bäst" under äventyret
"Efteråt har jag alltid en känsla i magen hur dom ska utvecklas" säger Johnn som skriver tipsen. Det är också väldigt bra för att få tag på "plot hooks" (översättning?) som man kan spinna vidare på.
/Arvidos, tycker det här ser lovande ut! (Själv så tänkte jag låta ett alvliknande folk i min egen spelvärld använda musik för magi, för att höja deras känslor, som dom spinner magi av. Frukta Smärtmästaren! /images/icons/devil.gif)
Eftersom sång är så.. hur ska man säga? Ostrukturerat? Så kanske du skulle ha en friare syn på magi, att man komponerar och improviserar ihop den snarare än att man väljer färdiga. Och om klantar till sjungandet lite så förändras nyanserna en aning, och då förändras besvärjelsens effekt något.. Skulle kanske vara ganska tråkigt med en massa tabeller för olika effekter, men man kan ju spalta upp det något såhär: basen bestämmer omfattning, hastighet bestämmer livfullhet osv.. Eller nåt. Och sedan så bestämmer spelarna ungefär vad dom ska sjunga om, och SL slår lite tärningar och ser om det avviker lite. (Dom sjunger lite fel)
Erfarenhet
Läste något mycket lämpligt angående detta i Role-playing tips (http://www.roleplayingtips.com) nämligen att efter varje speltillfälle så kunde spelarna säga:
1. Vad som var deras rollpersons höjdpunkt
2. Vad som var deras rollpersons bottenmärke
3. Vilken rollperson som var "bäst" under äventyret
"Efteråt har jag alltid en känsla i magen hur dom ska utvecklas" säger Johnn som skriver tipsen. Det är också väldigt bra för att få tag på "plot hooks" (översättning?) som man kan spinna vidare på.
/Arvidos, tycker det här ser lovande ut! (Själv så tänkte jag låta ett alvliknande folk i min egen spelvärld använda musik för magi, för att höja deras känslor, som dom spinner magi av. Frukta Smärtmästaren! /images/icons/devil.gif)
"att man komponerar och improviserar ihop den snarare än att man väljer färdiga"
Det är ungefär så jag har tänkt. Det finns färdiga sånger som man kan lära sig, men kan man "språket" ordentligt så kan man dessutom improvisera och hitta på egna besväjelser.
Det är ungefär så jag har tänkt. Det finns färdiga sånger som man kan lära sig, men kan man "språket" ordentligt så kan man dessutom improvisera och hitta på egna besväjelser.
Jag tycker i och för sig att man ska tala om när man ägnar sig åt någon sysselsättning. Det tar inte så lång tid att säga "Jag sjunger" - och om du INTE talar om det så missar hela omgivningen något som de normalt skulle ha lagt märke till. Likadant med att öva träsnideri vid elden - det går fort att säga, och innebär att folk vet vad du sysslar med.
För övrigt så har vi ju fortfarande den där diskussionen mellan SL och spelare, som jag härmed nämner för tredje gången... Har du gjort något som inte framgick ordentligt - säg det då.
Så jag förstår inte problemet.
För övrigt så har vi ju fortfarande den där diskussionen mellan SL och spelare, som jag härmed nämner för tredje gången... Har du gjort något som inte framgick ordentligt - säg det då.
Så jag förstår inte problemet.
"Det säger ju sig självt att man använder den färdigheten man är bäst på i första hand"
Om du aldrig övar så blir du inte heller bättre. Det trodde jag var självklart
I vilka rollspel förbättras färdigheter du aldrig använder (jag måste ha missat dem)?
Ursäkta om jag verkar korkad, men resonemanget går över mitt förstånd...
Om du aldrig övar så blir du inte heller bättre. Det trodde jag var självklart
I vilka rollspel förbättras färdigheter du aldrig använder (jag måste ha missat dem)?Ursäkta om jag verkar korkad, men resonemanget går över mitt förstånd...
Jag håller med dig, man blir inte bättre om man aldrig använder en färdighet. Men om man väger in en skopa realism i det hela så är det ändå så att risken är väldigt stor med ditt system att 1) det är ingen idé att använda många färdigheter, eftersom man är kass på dem och pga av detta ställer till en hel massa problem för sina medspelare eftersom man antingen är usel på dem, eller 2) alla använder allt vad de har och därmed ställer till en hel gäng stora problem därför att man bara är ute efter att skaffa sig möjighéter att nå en högre färdighet. Mao dina spelare använder färdigheter som de aldrig har en chans att lyckas med bara för att de ska ha en chans att utveckla sin figur efter avslutat äventyr.
Min åsikt är att vi alla känner en hel del människor som besitter en massa märkliga kunskaper som de inte visar upp hela tiden, utan att vi visste att de kunde detta. Dessa extraordinära kunskaper kommer fram de gånger de verkligen behövs, eller helt enkelt när de känner för att visa att de kan! En viktig sak som du missat, om du vill vara realistisk, är att man inte alltid använder sina färdigheter hela tiden. Det finns väldigt gott om folk som är asduktiga på olika saker utan att visa upp det varje gång de får en chans.
Jag förstår inte hur du motiverar varför en spelledare ska bestämma hur en spelare skall utvecklas.
För min del tycker jag att jag skulle ta på mig alltför mycket om jag, förutom att konstituera världen, dessutom skulle bästämma hur enskilda spelare skulle handla i denna värld. Då skulle jag, om jag var en spelare i denna värld, känna att jag inte hade nån fri vilja och mao inte vara intresserad av att spela där.
Min åsikt är att vi alla känner en hel del människor som besitter en massa märkliga kunskaper som de inte visar upp hela tiden, utan att vi visste att de kunde detta. Dessa extraordinära kunskaper kommer fram de gånger de verkligen behövs, eller helt enkelt när de känner för att visa att de kan! En viktig sak som du missat, om du vill vara realistisk, är att man inte alltid använder sina färdigheter hela tiden. Det finns väldigt gott om folk som är asduktiga på olika saker utan att visa upp det varje gång de får en chans.
Jag förstår inte hur du motiverar varför en spelledare ska bestämma hur en spelare skall utvecklas.
För min del tycker jag att jag skulle ta på mig alltför mycket om jag, förutom att konstituera världen, dessutom skulle bästämma hur enskilda spelare skulle handla i denna värld. Då skulle jag, om jag var en spelare i denna värld, känna att jag inte hade nån fri vilja och mao inte vara intresserad av att spela där.
"Det finns väldigt gott om folk som är asduktiga på olika saker utan att visa upp det varje gång de får en chans."
Du menar de som har skaffat ett högt färdighetsvärde från början? Eller de som ger spelledaren en diskret vink om att de övar på sin älskligsfärdighet under lediga stunder? Är det verkligen så svårt att tala om för SL vad du sysslar med nr de andra rollpersonerna tittar bort?
"1) det är ingen idé att använda många färdigheter, eftersom man är kass på dem och pga av detta ställer till en hel massa problem för sina medspelare eftersom man antingen är usel på dem, eller 2) alla använder allt vad de har och därmed ställer till en hel gäng stora problem därför att man bara är ute efter att skaffa sig möjighéter att nå en högre färdighet."
På vilket sätt skiljer det sig från spel där man får erfarenhetspoäng? Spelar man på det sättet så är det inte systemet det är fel på, om jag får vara så ohövlig.
Min tanke bygger på att man spelar rollspel för att gestalta en roll, vilket du själv också nämnt. Spelar man då en person som konstant stilar med alla färdigheter så är det så man ska spela. Spelar man någon som är mer diskret så gör man det inte. Om du struntar i din roll och bara spelar för erfarenhet, då kanske du helt enkelt ska spela ett annat spel.
"Jag förstår inte hur du motiverar varför en spelledare ska bestämma hur en spelare skall utvecklas."
Som sagt, DU utvecklar din rollperson genom att spela rollen, och därmed utveckla de färdigheter som din RP använder på bästa sätt. Eller du kanske inte gör det, men det är som sagt inte mitt fel i så fall.
Du menar de som har skaffat ett högt färdighetsvärde från början? Eller de som ger spelledaren en diskret vink om att de övar på sin älskligsfärdighet under lediga stunder? Är det verkligen så svårt att tala om för SL vad du sysslar med nr de andra rollpersonerna tittar bort?
"1) det är ingen idé att använda många färdigheter, eftersom man är kass på dem och pga av detta ställer till en hel massa problem för sina medspelare eftersom man antingen är usel på dem, eller 2) alla använder allt vad de har och därmed ställer till en hel gäng stora problem därför att man bara är ute efter att skaffa sig möjighéter att nå en högre färdighet."
På vilket sätt skiljer det sig från spel där man får erfarenhetspoäng? Spelar man på det sättet så är det inte systemet det är fel på, om jag får vara så ohövlig.
Min tanke bygger på att man spelar rollspel för att gestalta en roll, vilket du själv också nämnt. Spelar man då en person som konstant stilar med alla färdigheter så är det så man ska spela. Spelar man någon som är mer diskret så gör man det inte. Om du struntar i din roll och bara spelar för erfarenhet, då kanske du helt enkelt ska spela ett annat spel.
"Jag förstår inte hur du motiverar varför en spelledare ska bestämma hur en spelare skall utvecklas."
Som sagt, DU utvecklar din rollperson genom att spela rollen, och därmed utveckla de färdigheter som din RP använder på bästa sätt. Eller du kanske inte gör det, men det är som sagt inte mitt fel i så fall.