Nekromanti Mekanismer för misslyckande

[2097]

Att en rollperson misslyckas med slaget ska inte tolkas som att kompetensen att klara slaget saknades. Det leder till problemen som Selly nämnde. Det leder till att klena alven lyckas lyfta gallerdörren när barbaren inte klarade det, vilket är helt parodiskt dåligt.

Mmm. Dom får ett försök. Det var en för tung dörr för dom.

Men, ok, du har ett case. Har inte jag också ett case? Att det är wack att det kommer skorpioner bara för att dom är klena?

 

[2097]

Troberg Jag menade inte bokstavligt ett slag, mer en handfull, men om deras nya liv som fångar är en ordentligt förändrad situation är det inte fail "forward" att dom blir tillfångatagna.

 

[Mogger]

Mmm. Dom får ett försök. Det var en för tung dörr för dom.

Men, ok, du har ett case. Har inte jag också ett case? Att det är wack att det kommer skorpioner bara för att dom är klena?

Mitt skorpionexempel ska ses utifrån Möllers perspektiv som ganska exakt återspeglar mitt. När tärningarna plockas fram är det för att vi inte har kontroll över situationen. Vi vet inte vad som ska hända. Det är uppenbart att kompetens enbart kanske inte räcker. Det finns helt enkelt ett osäkerhetsmoment vilket är vad slaget symboliserar.

Jag förstår din poäng, men jag ser personligen ingen vinst med att hantera skorpionerna som en separat situation, indet här fallet. För det var något SL drog ur hatten och det är för väldigt viktig ha redskap som låter mig dra saker ur hatten.

 

[Henke]

Jag tycker också att du tänker galet när du pratar om "Rymma-slag". Blir de tillfångatagna så är det inte ett slag att rymma. Det blir en hel sidoplott som kan ta en eller flera spelsessionet. Gör det intressant! Introducera nya vänner och fiender i fångenskapen. Sätt dem i moraliska dilemman. Kanske de befriar andra och får allierade? Kanske en ärkefiende? Kanske de får möjligheten att göra någon heist från insidan? Romans? Hämnd? Det är inte ett slag, det är en hel story!.

Håller med, men blir det inte också så att vad som är Fail Forward beror lite på vilken spelstil man kör? För ett rälsat scenario så borde väl rimligtvis "Forward":et innebära att man kommer vidare mot målet? Då behöver ju isåfall fångenskapen generera något som driver mot slutdestinationen för annars misslyckas man ju inte riktigt "Framåt" ? Eller är "Forward" i relation till misslyckandet? Det är mer "Forward" berättelsemässigt att bli tillfångatagen än att dö?

 

[2097]

Jag förstår din poäng, men jag ser personligen ingen vinst med att hantera skorpionerna som en separat situation, indet här fallet. För det var något SL drog ur hatten och det är för väldigt viktig ha redskap som låter mig dra saker ur hatten.

Medan min spelstil undermineras totalt av hattdragande för själva poängen är att allt dom interagerar med ska vara något som är helt och hållet "där".

 

[Zire]

Tärningsslaget har två delar: de fasta - rollpersonens kompetens, kända faktorer som påverkar etc.; och allt annat - slumpen.

Att en rollperson misslyckas med slaget ska inte tolkas som att kompetensen att klara slaget saknades. Det leder till problemen som Selly nämnde. Det leder till att klena alven lyckas lyfta gallerdörren när barbaren inte klarade det, vilket är helt parodiskt dåligt.

Men en "känd" faktor som kompetensen är ju också rejält diffus, barbaren lyfte inte med ryggen, alven såg att den skulle kila fast om man bara tryckte gallret rakt upp och tryckte den därför åt sidan samtidigt. Jag har inga som helst problem med att klena alven kan lyckas någon enstaka gång när barbaren misslyckas. Hen får fira när det händer, för det lär inte bli ofta.

Om det verkligen är otänkbart att barbaren misslyckas så rullar man inte. Är det otänkbart att alven lyckas så rullar man inte.

 

[Zire]

Håller med, men blir det inte också så att vad som är Fail Forward beror lite på vilken spelstil man kör? För ett rälsat scenario så borde väl rimligtvis "Forward":et innebära att man kommer vidare mot målet? Då behöver ju isåfall fångenskapen generera något som driver mot slutdestinationen för annars misslyckas man ju inte riktigt "Framåt" ? Eller är "Forward" i relation till misslyckandet? Det är mer "Forward" berättelsemässigt att bli tillfångatagen än att dö?

Är det inte framför allt framåt mot var rollpersonen var på väg i samband med tärningsslaget? Du var på väg mot andra sidan dörren, grattis nu är du förbi på andra sidan dörren, men i en bur som föll över dig eftersom du misslyckades.

Man borde ju kunna misslyckas med att fly från målet också. Ska vi slåss mot skorpionkungen? "Lycka till gänget", jag flyr ut genom fönstret istället. *misslyckas* Du landar på marken en meter brevid platsen där skorpionkungen landar ett ögonblick senare.

 

[Möller]

Måste bara säga, bra tråd detta! Riktigt lärorik. Bara irriterande att den vuxit till 6 sidor när jag hinner med att komma in och skriva det jag tänkt skriva redan på första sidan.

Mmm. Dom får ett försök. Det var en för tung dörr för dom.

Men, ok, du har ett case. Har inte jag också ett case? Att det är wack att det kommer skorpioner bara för att dom är klena?

Hm. Nu ska vi se vad Måns skrev om skorpioner.

[/LIST]KOMPLIKATIONER
Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig. Det du avser att göra lyckas, men det uppstår en komplikation. Slå 1T6 på följande tabell:

1. Du råkar ut för ett orelaterat hot/problem ("När du öppnar dörren ser du en ful skorpion på väggen!")

.

Och så citerar jag dig, 2097, för här i ligger pudelns kärna:

Medan min spelstil undermineras totalt av hattdragande för själva poängen är att allt dom interagerar med ska vara något som är helt och hållet "där".

Jag tycker att din SL-som-opartisk-domare-stil är jävligt cool. Det finns något visst med en hård, oförlåtande och internt logisk värld.

Sammanblandningen av, vad vad det du sa, kompetens och komplikation blir lite konstig. Visst. Skorpioner p.g.a. av misslyckade dyrkningar? Njaa... Men, i min värld är det mer en pedagogisk utmaning än ett faktiskt fel. Vissa, kanske du 2097, kanske aldrig kommer acceptera sammanblandningen.

Det jag tänker är att det är samma slump ändå. Du kan slå för att dyrka, misslyckas och stå där framför dörren och inte komma någon vart. Que encounter check, och skorpionen dyker eventuellt upp. Det riskerar att vara onödig dubbelslump. Bokföring. Värst blir det ju om du rullar encounter checks lite för sällan i förhållande till hur lång tid det tar att dyrka. 1 gång per timme mot 10 minuter att dyrka, typ. Då kan spelarna känna att det är värt att slå samma slag 2, 3 kanske 6 gånger innan något händer. Inte kul.

Då tänker jag att det är bättre att offra lite intern logik och opartiskhet för att snabba upp saker. Som SL kan du fortfarande preppa. Istället, eller som komplement till encounter-tabellen, så bestämmer du innan att "skorpionen härjar i de västra gångarna, går något fel för rollpersonerna så är säkert skorpionen där". Det misslyckade slaget i dyrka blir din signal att låta encountern hända, istället för ett separat slag. Snabbare, helt enkelt.

Med lite hattdragande, visst, men du får så mycket för det. Du får ett pacing-verktyg för berättelsen. Ett sätt att hantera konstiga situationerna som alla 'styv' prepp med encounter-slag, surprise-slag etc. inte funkar så bra med. Och det bryter inte mot spelvärldens interna logik - istället för att du förväntar dig att rollpersonerna spenderar 6 timmar i dungen och sannolikt kommer trigga skorpion-encountern så säger du "skorpionen dyker upp precis nu". Båda mejkar sense, för skorpionen var där hela tiden.

Jag vet inte om jag egentligen förespråkar fail forward, men jag är jävligt trött på tradspel för att de inte kan tala om vad som händer när man misslyckas med ett slag för handlingsresolution. Nej, det är inte alltid givet av situationen. Hard stop-inget-händer känns så otroligt nischat. Det har sin plats, men det borde vara ovanligt. Det finns så många sätt som något kan gå fel. Med tydliga riktlinjer för hur man introducerar komplikationer vid misslyckade slag, vilka nivåer av utmattning att dela ut som är rimliga, hur ofta man kan göra twistar med skorpioner etc. så tänker jag att man kan få en väldigt levande, konsekvent värld betydligt enklare än genom allt för många encounter checks och liknande.

 

[Henke]

Är det inte framför allt framåt mot var rollpersonen var på väg i samband med tärningsslaget? Du var på väg mot andra sidan dörren, grattis nu är du förbi på andra sidan dörren, men i en bur som föll över dig eftersom du misslyckades..

Inte nödvändigtvis, tänker jag. Vet att jag läst någonstans om Fail forward att det inte ens behöver innebära att konsekvensen kopplas till själva misslyckandet utan även kan dyka upp senare under scenen, men det är kanske den enskilda författarens take på fail forward....

 

[Selly]

Har inte jag också ett case? Att det är wack att det kommer skorpioner bara för att dom är klena?

Man kan se det på det sättet! Jag väljer väl hellre att se Schrödingers skorpion som ett verktyg som hjälper spelledaren när hen vill eller behöver improvisera. Men eh …

Medan min spelstil undermineras totalt av hattdragande för själva poängen är att allt dom interagerar med ska vara något som är helt och hållet "där".

… gillar man inte det, njä, då är det nog inte en särskilt bra idé. Själv gillar jag också att i så hög utsträckning som möjligt ha bestämt saker och ting i förväg, men upplever inte att det går vägen hela tiden. Alltid är det nån mofo som skall åka skridskor i uppförsbacke, och då kan det vara trevligt att ha sin trollkarlshatt till hjälp när man skall hantera det.

[…] barbaren lyfte inte med ryggen, alven såg att den skulle kila fast om man bara tryckte gallret rakt upp och tryckte den därför åt sidan samtidigt. […] Om det verkligen är otänkbart att barbaren misslyckas så rullar man inte. Är det otänkbart att alven lyckas så rullar man inte.

Den här typen av förklaringar kan fungera ibland, men ärligt talat så upplever åtminstone jag att det för det mesta mest blir krystat och konstigt.

Men eh, det här exemplet belyser ju också ett problem med att låta varje spelare slå ett individuellt tärningsslag för att ta sig förbi såna här hinder. För det första så kan det kännas tråkigt för barbarens spelare om hen blir övertrumfad inom sin nisch (det behöver inte vara ett bekymmer, men det kan vara det), och om alla får försöka så innebär det också att ju större spelgrupp man har, desto större chans har man att lyckas med alla sådana utmaningar, helt enkelt för att man får fler chanser att slå högt på tärningarna.

Nu är väl just ett styrkeprov med ett tungt järngaller inte det bästa exemplet på varför det är en dålig grej, för där kan man ju faktiskt tänka sig att rollpersonerna borde kunna hjälpas åt … men eh, det kanske är ett yttepyttelitet galler som är gjort av bly och orikalkum istället, så att endast en person får plats att försöka lyfta i taget. Eller nåt sånt.

 

[2097]

Möller : ja, om man ska designa ihop kompetenstestandet med komplikationsskapande så är ju en väldigt specad lista [exakt “skorpionlista” osv] mer min stil.

Men min poäng var också att….

“impro”: behöver komplikationer, kompetenstestande är lite meningslöst men visst. är väl denna typ av spel som mest gynnas av “fail forward”.

“målinriktat spel”: mår bättre av att man tar bort kompetenstestandet än att man förklär det som komplikationsskapande. c.f. kutulu som tagit bort en massa kompetenstester.

blorb: behöver egentligen inte detta. man har sina mötestabeller och man har också sina situationer där det är väldigt skönt med ett väldigt crisp och binärt pass/fail för det är precis det man undrar för att kunna fortsätta spela i sin kaotiska porte-monstre-trésor–array.

 

[2097]

Nu är väl just ett styrkeprov med ett tungt järngaller inte det bästa exemplet på varför det är en dålig grej, för där kan man ju faktiskt tänka sig att rollpersonerna borde kunna hjälpas åt … men eh, det kanske är ett yttepyttelitet galler som är gjort av bly och orikalkum istället, så att endast en person får plats att försöka lyfta i taget. Eller nåt sånt.

Regeln är att en person får rulla. Ett rull. Om fler hjälps åt så blir det advantage på rullet.

Om barbaren failar så om klene-alvo kommer fram så failar hen det också, direkt utan rull.

Om klene-alvo klarar rullet så om barbaren kommer fram så klarar hen det också, direkt utan rull.

 

[Henke]

och om alla får försöka så innebär det också att ju större spelgrupp man har, desto större chans har man att lyckas med alla sådana utmaningar, helt enkelt för att man får fler chanser att slå högt på tärningarna.

Tänker att det här beror på regelsystemets chans-/riskhantering. I ett system som graderar framgång och misslyckanden så det tillkommer komplikationer ("nej, och..." eller "ja, men...") gör ju att varje extra RP som rullar tärning riskerar att komplikation uppstår. Det känns ju spelmekaniskt inte så bra om gruppens storlek har stor betydelse för chansen att lyckas.

 

[Zire]

Men eh, det här exemplet belyser ju också ett problem med att låta varje spelare slå ett individuellt tärningsslag för att ta sig förbi såna här hinder. För det första så kan det kännas tråkigt för barbarens spelare om hen blir övertrumfad inom sin nisch (det behöver inte vara ett bekymmer, men det kan vara det), och om alla får försöka så innebär det också att ju större spelgrupp man har, desto större chans har man att lyckas med alla sådana utmaningar, helt enkelt för att man får fler chanser att slå högt på tärningarna.

Nu är väl just ett styrkeprov med ett tungt järngaller inte det bästa exemplet på varför det är en dålig grej, för där kan man ju faktiskt tänka sig att rollpersonerna borde kunna hjälpas åt … men eh, det kanske är ett yttepyttelitet galler som är gjort av bly och orikalkum istället, så att endast en person får plats att försöka lyfta i taget. Eller nåt sånt.

Men det borde ju rimligen hända väldigt sällan. Typ, hela spelgruppen jublar situation just för att alla ser hur osannolikt det var.

Men jag håller med om alla-får-turas-om-att-försöka problematiken. Det ger vissa färdigheter (där man ofta kan turas om) en stor fördel, men färdighetsvärdena är inte balanserade för det och det gör världen ologisk. Det går att lösa med att en rollperson får försöka och resten hjälpa till om de vill/kan, har det inte hänt något som ändrar förutsättningarna så får efterföljande försök samma resultat som första (även om det är en annan rollperson). I vissa fall är det inte orimligt att de borde få rulla för ett försök igen, men då kan man lägga på modifikation för den "nya informationen". T.ex. barbaren slår för att lyfta ett galler (omodifierat), alven slår för att lyfta ett galler för tungt för barbaren (svårt) eller liknande. Just gallerexemplet har jag svårt att se att jag skulle tillåta omslag för rakt upp och ner, men jag ser inga problem med att förklara skillnaden mellan alvens och barbarens resultat. Jag tycker även att man stöter på sådana exempel i verkligheten.

 

[2097]

En idé till kunskapsrull är att alla rullar först sin Nature Lore eller vad det kan vara, och jämför mot varandra. Den som slog högst i gruppen är den som sen får slå det riktiga "kan du svaret?"–slaget mot DCn.

Fast det jag brukar göra istället är att göra om dom till vad Drakar och Demoner kallar B-färdigheter och vad femman kallar "passives". Dvs det är som att dom går runt med en ständigt rullad tia. (Sen har jag rullat fram rando DC:er för olika kunskapsgrejer, brukar använda 7+4d3, eller så har modulen olika kunskaps-DC. DC är alltså vad "svårighetsgrad" heter i en del versioner av D&D, det betyder difficulty class.)

 

[Zire]

Inte nödvändigtvis, tänker jag. Vet att jag läst någonstans om Fail forward att det inte ens behöver innebära att konsekvensen kopplas till själva misslyckandet utan även kan dyka upp senare under scenen, men det är kanske den enskilda författarens take på fail forward....

Det håller jag med om, men det viktiga är väl att steget som rollpersonen just var på väg att ta inte hindras (för att vara fail forward), hur långt efter som konsekvensen upptäcks kan variera. Samma gäller om man hindrar rollpersonerna och lägger på en konsekvens (misslyckande = nej, men...). Det finns egentligen ingenting som hindrar att konsekvensen kommer senare, bara den kommer.

 

[Selly]

Regeln är att en person får rulla. Ett rull. Om fler hjälps åt så blir det advantage på rullet.

Jag brukar förorda nån variant på det här också, även om det ju medför sina egna problem.

Typ, Könan Barberaren (Styrka 5) skall lyfta en tung pryl, och han har Pingeling the Pixie™ (Styrka 1) till hjälp. Okej, whatever, ta en bonus på slaget. Precis bredvid så skall Konny Barbarossa (Styrka 5) lyfta en lika tung pryl, men han har Karl Atlas (Styrka 4) till hjälp. Okej, ta en lika stor bonus på slaget … man what?

Jag brukar dock försöka ignorera det problemet så gott det går, ty alla lösningar jag har hittat på genom åren har alla känts som extremt otympliga fullösningar. Men eh, det har väl dock kanske inte så mycket med trådämnet att göra, I guess.

Tänker att det här beror på regelsystemets chans-/riskhantering. I ett system som graderar framgång och misslyckanden så det tillkommer komplikationer ("nej, och..." eller "ja, men...") gör ju att varje extra RP som rullar tärning riskerar att komplikation uppstår. Det känns ju spelmekaniskt inte så bra om gruppens storlek har stor betydelse för chansen att lyckas.

This is true, men skall man bygga ett sånt system så krävs det att man har järnkoll på sannolikheterna, så att det inte blir konstigt. Det är förmodligen enklast om man ser till att koka ner det hela till ett ensamt tärningsslag, om det går.

En idé till kunskapsrull är att alla rullar först sin Nature Lore eller vad det kan vara, och jämför mot varandra. Den som slog högst i gruppen är den som sen får slå det riktiga "kan du svaret?"–slaget mot DCn.

Jag tror tyvärr att det här riskerar att leda till konstigheter som man inte vill ha. För att exemplet skall hållas enkelt så kan vi säga att vi endast har två rollpersoner, som får heta Gandalf och Gunnar. Gandalf har Lore 6, Gunnar har Lore 2.
• Om Gandalf vinner över Gunnar så får Gandalf slå igen, och eftersom Gandalf har det bättre värdet så var det här det bästa man kunde hoppats på. Det är dessutom det mest sannolika utfallet.
• Om Gunnar vinner över Gandalf så får Gunnar slå igen, men eftersom Gunnar har ett mycket sämre värde än Gandalf så blir det här ett rejält antiklimax. »Shit, jag slog fyra plus/nat 20/massa successes/whatever, kolla vad bra jag sl… oh no.«

Det blir alltså statistiskt fördelaktigt för Gunnar att redan vid karaktärsskapandet dumpa sin Lore så lågt det bara går, för annars riskerar han att sänka gruppens chans att lyckas. Min-max or go home, typ.

 

[.113]

När det gäller pingeling the pixie så skulle man snarare ge avdrag för det för alla som har barn som ska hjälpa till vet att man bara istället får bära mer själv på ett otympligt sätt för att de ska känna sig delaktiga.

Antingen KAN man hjälpa till, eller så inte. En svag person ska inte ge bonus, åtminstone verkligen inte samma a bonus som en starkare.

När det gäller kunskaper och liknande tänker jag att det handlar lite om minne eller tur. Vissa saker ska man bara inte slå, har man knowledge religion behöver man inte slå för sin egna guds dagliga ritualer. Vad slår man för? Jo den där knepiga gudomligheten som dyrkas i smyg av kloakapor i västalvien. Alltså obskyr konstig kunskap som inte är standard.

?????Men en sorts passive knowledge är en skit bra grundlösning för att avgöra en hel massa sådana problem. Jag tycker det borde användas oftare just pga det är smidigt. Har du 6 acrobatics, nä men du kan göra de flesta manövrar utan problem eller slag, men när du ska gå på ett tightrope över brinnande lava medan folk skjuter pilar på dig och du håller i den där livsviktiga saken? Jo men det är ju lite stressigare så då kan man ju slå.

 

[2097]

Typ, Könan Barberaren (Styrka 5) skall lyfta en tung pryl, och han har Pingeling the Pixie™ (Styrka 1) till hjälp. Okej, whatever, ta en bonus på slaget. Precis bredvid så skall Konny Barbarossa (Styrka 5) lyfta en lika tung pryl, men han har Karl Atlas (Styrka 4) till hjälp. Okej, ta en lika stor bonus på slaget … man what?

För jag älskar älvor!!!

Jag tror tyvärr att det här riskerar att leda till konstigheter som man inte vill ha. För att exemplet skall hållas enkelt så kan vi säga att vi endast har två rollpersoner, som får heta Gandalf och Gunnar. Gandalf har Lore 6, Gunnar har Lore 2.
• Om Gandalf vinner över Gunnar så får Gandalf slå igen, och eftersom Gandalf har det bättre värdet så var det här det bästa man kunde hoppats på. Det är dessutom det mest sannolika utfallet.
• Om Gunnar vinner över Gandalf så får Gunnar slå igen, men eftersom Gunnar har ett mycket sämre värde än Gandalf så blir det här ett rejält antiklimax. »Shit, jag slog fyra plus/nat 20/massa successes/whatever, kolla vad bra jag sl… oh no.«
Det blir alltså statistiskt fördelaktigt för Gunnar att redan vid karaktärsskapandet dumpa sin Lore så lågt det bara går, för annars riskerar han att sänka gruppens chans att lyckas. Min-max or go home, typ.

Urbra hittat! Ja det var en lite otestad idé, håller helt med om buggen!

Riktigt klurigt matteproblem.
Vi vill att det ska vara ett slag, snarare än att en stor grupp gör det dölätt pga varsitt slag, mot DCn. [Översätt till andra regelverk såsom det passar.] (Om vi kör ett spel där det OK att infodumps försök ibland blir nitlotter, det gäller ju definitivt inte alla spel.)
Vi vill att det ska vara gruppens bästa mod som slår mot DCn. (Eller den som först kom på att fråga?)
Vi vill att Gandalf +6 lore ska vara den som kom på det snarare än mot Gunnar -1 lore fyra gånger av fem. Men en gång av fem så är det Gunnar som har typ snappat upp att mellon på arabiska heter shamam eller vad det kan vara.

Alltså detta är mest teoretiskt. Vår grupp är vid det här laget ganska van vid att det är en person som får testa per check, idén med att göra en “roll-off” innan var bara en idé och du hittade ju buggen i den ganska snabbt!

Skamligt för mig men du har ju helt rätt!

Vår lösning med Passives är ganska bra; då kan alla plugghästarna i gruppen veta det. “Ni tre känner till att detta svärd är BLACKRAZOR!”

 

[Selly]

När det gäller pingeling the pixie så skulle man snarare ge avdrag för det för alla som har barn som ska hjälpa till vet att man bara istället får bära mer själv på ett otympligt sätt för att de ska känna sig delaktiga.

Ja, alltså, jag skulle aldrig gå med på att låta Pingeling ge en bonus heller, i praktiken alltså. Ärligt talat är det inte ens särskilt troligt att en pixie på typ 30 cm borde ha ens 1 i Styrka på en femgradig skala. Anledningen till att jag valde ett såpass extremt exempel var för att jag ville försöka göra problemet så tydligt som möjligt, men det är möjligt att det var ett dåligt tillvägagångssätt.

Antingen KAN man hjälpa till, eller så inte. En svag person ska inte ge bonus, åtminstone verkligen inte samma a bonus som en starkare.

Att hjälpen är binär är ju, som jag skrev i mitt förra inlägg, det jag brukar mena är den bästa lösningen. Men om vi glömmer bort Pingeling och istället låtsas som att det är flyttgubben Åke (Styrka 3) och Karl Atlas (Styrka 4) som skall hjälpa till, så menar jag att den senare borde vara mer behjälplig och ett bättre val. Om allt man får är en binär advantage, då är det ingen skillnad mellan dem. Det menar jag alltså är dåligt, men för det mesta acceptabelt.

Det finns tillfällen när den här abstraktionen leder till problem, och om man nu skall försöka återknyta det till ämnet åtminstone litegrann så finns det en jättefin öppning på det i nästa grej som du tar upp!

När det gäller kunskaper och liknande tänker jag att det handlar lite om minne eller tur. Vissa saker ska man bara inte slå, har man knowledge religion behöver man inte slå för sin egna guds dagliga ritualer. Vad slår man för? Jo den där knepiga gudomligheten som dyrkas i smyg av kloakapor i västalvien. Alltså obskyr konstig kunskap som inte är standard.

Jag tycker nämligen också att det är bäst att låta bli att slå för vissa grejer. I vissa system så riskerar det här dock att uppmuntra till min-maxing.
• Vi har Könan Barberaren (Styrka 5) i gruppen, och även om vi andra kan hjälpa till, så spelar det ingen roll om vi andra har Styrka 3 eller 4, det blir samma effekt alldeles oavsett.
• Vi har även Gandalf (Lore 6), så ingen av oss andra behöver bry oss om att skaffa nånting i Lore.
• Falköga där borta, han har 5 i Vaksamhet, och eftersom vi gillar regler om passive perception och liknande, så kommer vi inte slå tärningar för det. Det betyder att om någon annan också lägger poäng på Vaksamhet, så är dessa poäng helt bortslösade.

Fortsättning längre ner, eftersom det dök upp mer på samma spår medan jag skrev (typ).

För jag älskar älvor!!!

Urbra hittat!

Tack!

Vår lösning med Passives är ganska bra; då kan alla plugghästarna i gruppen veta det. “Ni tre känner till att detta svärd är BLACKRAZOR!”

Jag hade i princip skrivit färdigt det där joxet längre upp när jag såg ditt inlägg, ity det tar mig sju svåra år att skriva färdigt nånting. Men jag blir nyfiken på hur ni har löst problemet jag tar upp ovan! Alltså, om man inte slår för kunskapsgrejer, då räcker det väl med att en person investerar i det, om man vill opta gruppsammansättningen, tänker jag. Givetvis så finns det förstås massor av spelare som skiter fullständigt i den sortens optimering, och isåfall är det här uppenbarligen inte ett problem överhuvudtaget.

Jag upplever att den här sortens problem ofta blir tydligare ju smalare färdigheter man har, så att göra allting extremt brett är en potentiell lösning. Typ, »Okej, fine, Gandalf har 5 i Mind, du har bara 3, så allting du vet, det vet han också; men det var ändå inte bortslösade poäng, för det här spelvärdet används ju som bekant också som mentalt försvar mot elaka spells!«, eller nåt åt det hållet.

Alternativt att man helt enkelt tycker att prestigen i att få vara en av dem som äger kunskap om svärdet BLACKRAZOR™ är värt en investering i Lore bara det, oavsett om någon annan i gänget också gör det. Även om jag personligen inte är så förtjust i konceptet att spendera en spelig resurs (exp) för en fluff-baserad reward.