Jag (och Lycan) har framförallt engagerat oss i vårt personliga hjärtebarn i WoD; Kindred of the East. Grejen med KotE är att det gör väldigt många grejer rent konceptuellt och settingmässigt bättre än vad Vampajjer the Masquerade gör, men är ohyggligt fail på andra punkter; i synnerhet alla som har med regelsystemet att göra eftersom WoDs regelsystem suger bajs, och än mer så i KotE med dess groteskt obalanserade och keffa discipliner och bristfälliga förklaringar av precis
allt.
Vi har därför startat ett projekt för att både skapa ett bättre regelsystem till KotE, och göra settingen ännu bättre, speciellt genom att:
- Tillföra mer tydligt dharmiska element i kosmologin
- Sanera bort det överdrivna Japanfokuset och ersätta med mer indiska element
Vi tänker ha kvar Masquerade-vampyrer, varulvar etc i någon form, men antagligen inte True Magick.
Projektet har inte kommit alls långt än, men ni hittar det iaf
här om ni är intresserade.
Jag tänker skriva ett mycket mycket mer utförligt inlägg om Vampire proper imorgon, just nu, bara för att se till att jag faktiskt tar tag i det imorgon, tänker jag mest droppa några grejer som KotE gör bättre än Vampajjer, och som borde fixas:
- Sabbaten och Camarillan måste bort. Don't get me wrong, sekterna i sig är det inget fel på, men de leder till en extremt tvådimensionell konflikt vilket suger i ALLA sammanhang; evig kamp mellan två stormakter är helt enkelt dramaturgiskt skittråkigt. KotEs väldigt splittrade fraktioner är en mycket bättre bas för intriger och konflikter.
- KotEs har tydliga kopplingar till andra övernaturliga varelser; varulvar, spirits och wraiths blir inte bara liksom en pålaga, utan något som är integralt i settingen från början, och viktigt även i vampyrernas värld. Det är bra, i synnerhet vad gäller andeväsena.
- KotEs har ett syfte i världen. Det är lite omdiskuterat vad det är, men alla är överens om att det finns nån slags mening med förbannelsen. Kainiter är bara fucked. Det suger. Det hade behövts ett element av att det liksom finns någon -mening- med Kainiternas tillvaro.
- KotE har hopp. Det är otroligt avlägset, men fortfarande marginellt mer realistiskt än Golconda. Jag personligen hade aldrig nåt större problem med att Kainiterna var doomed forever and ever, men jag vet mer än en spelare som tyckte det elementet i sig var särdeles avtändande med Vampire. Jag är dock själv kluven angående denna punkt, måste fundera lite på den .
- KotE bakar ihop klaner och morality till ett konceptpaket. Det är ett ganska schysst grepp, som man kanske kunde använda på något vis i vanliga Vampire.
- Coteries/packs i KotE är faktiskt något som har en reell betydelse i vampyrsamhällets struktur och både kosmologisk och politisk innebörd; i Vampire var de bara en halvmesyr till pålaga att bunta ihop rollpersoner med.
- Vampyrer är inte från stenåldern i KotE. No biggie förvisso, men det känns lite överflödigt att det springer runt snubbar i Vampajjer och är tiotusen år. Hade inte Ur och Elam varit episkt nog? KotE får tvåtusenåriga vampyrer att kännas megaurgamla, men jämfört med Japheth i the Masquerade har dessa liksom ingenting.
Det ska dock sägas, kainiterna har några edges mot KotE också, som är värda att bevara:
- Det framgår tydligare hur de funkar som väsen
- De kan ghoula; detta är koolt och oändligt dramaturgiskt intressant
- De har en delvis fetare och mycket mer beskriven backståry, med fallna klaner, förföljelse av inkvisitionen, hemliga ödessekter, oheliga allianser, profetior, judeo-kristet flummeri, ect, det finns massor av askoola grejer där.
- Klanerna har tydligare koncept än dharmorna, på gott och ont.
- Disciplinerna är mer tydligt tematiska och bättre balanserade
Sedan finns det givetvis saker som båda spelen gör bra på sitt hörn; Vampires embrace är ungefär lika koolt och dramatiskt intressant som KotEs helvetesvistelse+återfödelse, till exempel, och fleshghouls är i grunden ungefär lika koolt som "jag har tagit de här baneandarna och ingjutit i snubbarna här".
Jag ville bara reflektera lite över mitt favoritspel KotE kontra vanilj-Vampire, som också ligger mig mycket varmt om hjärtat, men på ett mer reserverat sätt. Jag återkommer imorgon eller övermorgon med mer konkreta tankar om vad som borde göras med Vampajjer.
- Ymir, måste måste MÅSTE sova nu