Nekromanti Multipla karaktärer

[MrG]

Nu har jag på allvar börjat testa min tanke om att köra flera karaktärer per skalle. I min helgkampanj startade jag för någon månad sedan med att spelarna gjorde en traditionell uppsättning karaktärer. Nu till helg två fick de göra en helt annan grupp och i några läggen även interagera mot det första gänget (som de då också fick spela). Hittills har jag inte märkt några problem, spelarna klarade med bravur att spela mot sig själva och hantera att några hade dubbla roller.

Nu är tanken att fortsätta på den linjen tills alla viktiga karaktärer i miljön är spelare och allt annat som finns är grå obetydliga statister (ska nog visserligen ha någon sån plott också för spelarna).

Så har andra några tankar på hur sånna system fungerar? Hittills har jag bara sett tänket i Ars magica (fast den miljön har inte fallit mig i smaken så jag är dåligt insatt i hur det funkar där) och trängtar efter mer input.

(Har förresten alltid svårt att veta vilka trådar som jag ska lägga i Rollspelsmakarforumet och vilka som ska till Rollspelsforumet, så nu la jag ett ämne per forum av helgens tester )

 

[Krille]

"Hittills har jag bara sett tänket i Ars magica (fast den miljön har inte fallit mig i smaken så jag är dåligt insatt i hur det funkar där) och trängtar efter mer input."

Ars Magica kör en rollperson åt gången, utom grogs som ändå bara är kanonmat.

Principen är att varje spelare har minst två rollpersoner - en magiker och en kumpan. Därtill delar gruppen på en stor mängd grogs. Normalt spelar man antingen sin magiker eller sin kumpan, och grogs spelas gemensamt när de behövs.

---

En tanke som jag har inför ett Andra världskrigsspel är att spelarna gemensamt skapar en militär enhet av något slag, exempelvis ett örlogsskepp, ett infanteriregemente eller en flygdivision. Sedan får varje spelare skapa ett par tre rollpersoner som hör samman med den militära enhet, exempelvis en pilot, en vaktofficer och en skänka på puben som flottiljen oftast besöker. En av dessa är "leading cast", medan resten är "supporting cast".

Under spelandet så kan spelaren också begära att få införa eller ta över en spelledarperson, tillfälligt eller permanent. Har spelledaren inga särskilda planer för spelledarpersonen så brukar det vara OK. Spelaren uppmuntras till och med att ta över spelledarpersoner, genom att man inte får erfarenhet på annat sätt än att någon annan spelares supporting cast "skickar" erfarenhet till honom via brev, telefon, telegram eller hälsningar (man kan inte spela sin egen supporting cast och skicka erfarenhet till sin egen leading cast). Det bör vara rätt så självreglerande, eftersom ingen skickar erfarenhet till en spelare som inte skickar erfarenhet tillbaks.

Syftet med det hela är dels att skapa en krigssåpa som involverar mängder med rollpersoner och som klarar av att rollpersonsgruppen splittras eller till och med decimeras. Det ska alltså fortfarande gå att spela med gruppen om två rollpersoner blir nerskjutna över Frankrike, två fortfarande flyger i England och en skeppas till Nordafrika.

Wilper slängde fram idén om troupe-spelandet, och Jonas Karlsson utvecklade idén om brevskrivande som en viktig del i sitt Långt från dig, fast han gör det mellan spelarens egna rollpersoner.

"(Har förresten alltid svårt att veta vilka trådar som jag ska lägga i Rollspelsmakarforumet och vilka som ska till Rollspelsforumet, så nu la jag ett ämne per forum av helgens tester )"

Skriver du ett rollspel på tanken? Pratar du om hur ett rollspel med den tanken skulle kunna skrivas? Då handlar det om rollspelsmakarforumet.

Skriver du ett äventyr om tanken? Pratar du om hur ett rollspel med den tanken skulle kunna spelas? Då handlar det om rollspelsforumet.

 

[MrG]

Intressanta exempel, men det mesta verkar handla om att spela en karaktär i taget, det jag har i åtanke är system för att hantera att spelarna har multipla karaktärer i samma scen (likt spelledare brukar kunna ha). Hittills har jag inte råkat ut för problem, men det kan bli rörigt i stora scener och jag vill hitta med systemstöd för det. (i dagsläget försöker jag arbeta med taglines för att få klara språkbruk så man lätt ska höra vilken karaktär som talar).

 

[Rising]

Hittills har jag inte råkat ut för problem, men det kan bli rörigt i stora scener och jag vill hitta med systemstöd för det. (i dagsläget försöker jag arbeta med taglines för att få klara språkbruk så man lätt ska höra vilken karaktär som talar).

Med "taglines" gissar jag att du menar, typ, att spelaren förklarar vem som säger vad, typ, som genom att säga:

"När Jakob kliver ut ur sin bil så fräser Rebecka till: 'Du är inte lite fräck, du, som vågar komma hit efter allt du gjort mot oss!'"

eller

"'Du är inte lite fräck, du, som vågar komma hit efter allt du gjort mot oss!' fräser Rebecka till när Jakob kliver ut ur sin bil."

Jag tror generellt att man tjänar på att introducera i förhand; alltså att berätta vem som säger repliken, innan man säger själva repliken. Jag inbillar mig att det blir tydligast så, även om det inte är så man brukar skriva i böcker. Det är kanske inget stort problem.

---

Den enda idé jag har är att man nog borde överge spelargrejen med att säga vad "jag" gör. Alltså såsom i "Jag öppnar kistan. Vad finns innuti?"

Det känns nog ovant till en början, men att skippa jaget gör att scenerna blir mycket tydligare att överblicka. Jag skulle enkelt kunna säga "Emma kastar asken i marken och försvinner med rödgråtna ögon ur grottrummet, medan Daniel svär åt sin egen taktlöshet. Rebecka väntar tills Daniel har gått efter Emma, innan hon rovgirigt kastar sig över asken och nyfiket öppnar den," med tre av mina egna rollpersoner utan att det skulle bli oöverskådligt, men om jag skulle vilja vara en av mina rollpersoner och säga vad "jag" gör, då måste jag växla rollperson mellan varven - och det vore inte lika tydligt: "Nu är jag Rebecka...", "Vänta, jag är Emma nu," osv.

Å andra sidan kan det bli väldigt opersonligt att bara säga vad karaktärerna gör, att aldrig riktigt få kliva in i dem och säga vad "jag" gör. Eller?

 

[MrG]

Med taglines menar jag standardrepliker (som ger en hint om hur de pratar), skulle kunna renodla det till språkstil, men det såg snyggare ut att skriva tagline framför raden på karaktäresbladet

Detta för att få diskutionen att bli;
Rebecka: 'DU är inte lite FRÄCK... DU som vågar komma HIT efter allt du gjort mot OSS!'
Jakob: 'men, men, men, j-j-j-ag b-b-bara stannade här, fö ja fick p-p-punka'

Allt spelat av spelaren Niklas som råkar ha båda karaktärerna.

Resten av ditt resonemang är tankvärt, för att underlätta har jag gjort karaktärsblade i olika färger och det som ligger överst brukar jag förmoda är det som är i bild.
Fast när jag tänker efter på saken, signalerar spelarna ofta med kroppen och hållningen vilken karaktär de gestaltar. För in tanken på att utöka rubriken Utseende till;
Utseende:
-Kroppshållning
-Manér
-Röst/språk

Kan funka?

 

[Rising]

Med taglines menar jag standardrepliker (som ger en hint om hur de pratar), skulle kunna renodla det till språkstil

Ah, yes, det borde ha varit min första gissning. Ja, det är ett bra förslag. Används ju ofta i radioteatrar och uppläsningar där en och samma person skall gestalta många olika karaktärer. Just det här med att stamma är ett bra exempel, det är nästan som en signatur som man använder just i början på ens repliker när man vill tala om vem det är som pratar - sedan kan man släppa lite på stammandet när man väl vill få fram sitt budskap.

Tja, alla sätt att skilja på karaktärerna är bra. Röster, kroppsspråk och liknande är klassiker. De enda problemen med dem är:

1. De kan vara svåra att växla mellan i rappa dialoger, såsom gräl. Jag har mycket svårt för att växla dialekter snabbt (kan bero på att jag suger på dialekter), men också röstlägen är problematiska att snabbt korrigera. Några andra förslag vi har klurat på på forumet finns i det inlägget.

2. Det hjälper visserligen för replikerna (=det rollpersonerna säger) men inte så mycket för beskrivningarna av vad rollpersonerna gör. Det är nästan här jag tror att det kan bli mest missförstånd, för åtminstone jag är så van med actionsekvenser i stil med:
"Skurken skjuter mot dig!"
"Jag duckar!"
"Skotten viner förbi ditt huvud"
"Jag kastar iväg en fosforgranat över skyddet, så att den landar på andra sidan"
"Du hör skurken svära något på franska, och sedan hörs en högljudd smäll och ett skrik"
"Jag reser mig snabbt upp och avlossar två snabba salvor in i rökmolnet!"
osv.

Man kan inte riktigt lösa det genom att prata med olika dialekter, röstlägen och manér, och att börja prata om ens karaktärer i tredje person är inte heller någon riktigt lyckad idé. Åtminstone jag tycker att dramatiken förloras totalt när det blir:
"Skurken skjuter mot Fredrik!"
"men Fredrik duckar!"
"Kulorna viner över Fredriks huvud!"

Nu är visserligen detta exempel tillspetsat (så här korta meningar och så här mycket "jag-du" blir det väl knappast i några sammanhang) men det illustrerar ändå ett principiellt problem. Jag tror att man antingen hittar på ett smart system för att kunna växla mellan att prata om sin karaktär i första eller tredje person, eller så undviker man dessa situationer helt och hållet på något vis. Återberättandet, såsom i Baron von Munchaussen, är exempelvis en spelform som inte lider av detta principiella problem.

 

[Nightowl]

Hur gör SL?

Jag menar, som SL är man ju tvungen att hålla reda på flera göbbar år gången? Hur gör man då egentligen?

Jag är inte näsvis, jag undrar allvarligt. Som spelare skulle jag tycka det är helknepigt att hålla reda på mer än en gubbe (så länge det inte är en grogg) men som SL gör man det stup i kvarten... jag har sjungit i kör med mig själv en gång...

Det måste vara något mentalt felslag här... det måste finnas något sätt att tänka som gör det enkelt i ett fall och svåare i det andra.

Åsså håller jag med Rising om att det blir enklare om man talar om personerna i tredje person ("Johan slänger kvartalsrapporten på Erik och säger att ha kan stoppa upp den i röven! Erik ser bara förvirrad ut.")

Erik

PS: ObOseriöst: Åsså ska man ha en bandspelare med pålagt skratt som man kan sätta igång som spelare när man tyckt att man sagt något roligt! Är det sitcom så är det!

 

[MrG]

Re: Hur gör SL?

Jag menar, som SL är man ju tvungen att hålla reda på flera göbbar år gången? Hur gör man då egentligen?

Man är (oftast) en sl, när sju pers gör det samtid blir det mycket fler gubbar
Men visst är det är det en legetim fråga, man kopplar på egenskapen när man är sl och bort den när man spelar. Fast praktiken visade att det funkade på spelarna också (nu är ju drygt halv gänget ofta spelledare, men i alla fall), bara vill få reda upp rörigheten lite. Kan vara en spelledarfråga snarare än system, men tror att det ska kunna lösas med system också

 

[Nightowl]

Re: Hur gör SL?

Man är (oftast) en sl, när sju pers gör det samtid blir det mycket fler gubbar

Jo, men då är man ju sju som delar på ansvaret!

En teknisk lösning skulle ju kunna vara till hjälp i andra sammanhang för SL, eller SL-liknande roller (jag tänker t.ex. på Gurgeh's Olympos, där man har flera personer som liknar SL men bara en som liknar spelare).

Erik

 

[MrG]

1. De kan vara svåra att växla mellan i rappa dialoger, såsom gräl. Jag har mycket svårt för att växla dialekter snabbt (kan bero på att jag suger på dialekter), men också röstlägen är problematiska att snabbt korrigera. Några andra förslag vi har klurat på på forumet finns i det inlägget.

Hållningar för karaktärer har funkat rätt schysst i sammanhanget och över lag kan det vara en schysst sak att ha med i karaktärsmakarprocessen, för det får folk att grunna på en detalj som kan säga mycket om personerna. Det har funkat bra för mig att se vilken karaktär spelaren gestaltar.

Och är så avis på alla som lätt kan växla mellan dialekter...

 

[Simon]

Jag har kört mycket trupp-baserat spelande, liknande det som är i Ars magica fast inte formaliserat på det viset, och har väldigt goda erfarenheter av det. Oftast har då upplägget varit att varje spelare har en "huvudperson" och en eller ett par "biroller". I till exempel Shadowrun har det också varit så att huvudrollpersonerna har varit bättre och haft ledarfunktioner i teamet, medan bifigurerna har varit nyare medlemmar.

Det här har som sagt fungerat skitbra. Dels så är det roligt att få spela flera olika, ibland väldigt olika, rollpersoner, och dels så löser sig problemen med att rollpersonsgrupper ofta vill dela upp sig mer eller mindre tillfälligt sig av sig självt. När vi började spela så här så var min plan att man i allmänhet delade upp sig så att en huvudperson fick sällskap av en eller flera bifigurer, men snart så märktes det att nån sån struktur inte alls behövdes, utan det där skötte sig liksom av sig själv. Spelarna växlade alltså roller ibland mellan scener, ibland i scener och ibland inte alls genom ett helt äventyr.

Jag använde en grej när jag lät spelarna i en eller flera scener spela SLPar, ofta som var fiender till rollpersonerna. Jag började spelmötet med att be var och en av spelarna hitta på vars två-tre personer, med namn och ett par max tre beskrivande meningar men utan något som definierade sysselsättning eller bakgrund. Sen när det behövdes så valde jag nån av figurerna åt varje spelare, talade om vad de var för nåt (typ yakuzaunderhuggare, forskare, politiker, you name it), gav grundförutsättningar för en situation och så körde vi igång. Det blev skitkul. Både när situationerna var väldigt långt ifrån rollpersonernas situation och bara gav spelarna eggande hintar om vad som försigick bakom scenerna och när de spårade upp och angrep sina fiender, storyns huvudpersoner, och fick uppleva sig illa nedkämpade av de figurer som normalt är deras rollpersoner. Roligt roligt...

Däremot så övergav vi snabbt grejen med att rollspela flera figurer samtidigt och parallellt. Det var helt enkelt inte lika roligt att behöva prata om sina rollpersoner i tredje person. Vi fann att det tog bort lite för mycket av den där upplevande delen av leken som finns när man pratar om sin rollperson som "jag". Istället blev det mer en känsla av marionettstyrning av figurer man såg utifrån. Så vi dumpade det rätt kvickt, som sagt.

 

[Rising]

Re: Hur gör SL?

Jo, men då är man ju sju som delar på ansvaret!

Nja, skilj på spelledare och multigestaltare.

Alltså, det finns spelgrupper som kör helt vanligt rollspel med multipla spelledare. Då får "extraspelledarna" gestalta särskilda spelledarpersoner, till exempel, just för att slippa multigestaltandet. Alltså; istället för en spelledare som gestaltar både Ivil och Filundrik så gestaltar båda spelledarna en karaktär vardera. Då kan de prata med varandra och man kan enkelt sära på de tu. Med en multigestaltande spelledare så har man det annars svårare.

Nå, vad MrG vill ha är alltså inte ett spel med sju karaktärer och sju "spelledare" som alla styr en karaktär vardera. Vad han vill ha är sju multigestaltare som alla föreslås styra över en 2-3 (kanske mer) karaktärer. Alltså 21 karaktärer. Det skulle kunna vara ett helvete för en spelledare att gestalta 15 spelledarpersoner för sex spelare med varsina rollpersoner, men jag tror faktiskt att det underlättar att bara ha en enda multigestaltare runt bordet. När de andra säger en replik så vet man vem den kommer ifrån. Det är bara en kille runt bordet som måste förklara vem det är han styr över för stunden. Med sju multigestaltare så blir allt (potentieltt) mycket rörigare.

Jag tror iofs att det ändå går rätt bra, men visst finns det trix man kan använda för att underlätta.

 

[Nightowl]

Re: Hur gör SL?

Nå, vad MrG vill ha är alltså inte ett spel med sju karaktärer och sju "spelledare" som alla styr en karaktär vardera.

Jo, men det har jag ju förstått! Att det inte framgår av mitt svar beror, för att citera Johan Rising, på att jag suger! Vad jag inte förstod var riktigt varför det blev krångligare när mer än en person har en bunt karaktärer att hålla reda på. Jag tror jag greppar poängen från ditt exempel - det är ju inte främst den som spelar sex karaktärer som får problem med dem, det är ju de andra som undrar vem Erik spelar just nu.

Erik

 

[LukeFagwalker]

På mitt Swashbuckleräventyr jag spelleder just nu har jag gjort så att spelarna kan ha fler karaktärer. först har de sin egen karaktär. sen kan man t.ex. ha en papegoja, hund, piratwannabee eller annat "husdjur" som man också spelar. man kan t.ex. använda en papegoja till att flyga runt och leta eller så kan papegojan spela poker och t.o.m. hjälpa till att slåss. (dock är just papegojor rätt klena).
när jag gjort karaktärblad för dessa har jag utgått från en vanlig pirats karaktärblad och sedan ändrat om färdigheter och liknande så att det passar bättre.
De jag gjort till är: apa, katt, hund, papegoja och piratwannabee. (säg till om ni vill ha reglerna för dom)

det funkar dock ganska dåligt för spelarna att använda "extrakaraktärerna" dock är de flesta nybörjare så de har fullt upp med att använda en karaktär. de har använt dom ibland för att t.ex. leta efter en gubbe och att slåss men oftast använder de dom inte så mycket. fast å andra sidan har man t.ex. en apa så "använder man den bara när man t.ex. behöver klättra upp i en hög flaggstång eller liknande.

 

[MrG]

Vision med multipla karaktärer

Tanken med det hela är egentligen att rationallisera bort slps helt med tiden. Tanken är att alla viktiga slps ska spelas istället för spelledas (och helst de flesta oviktiga också).

Men känns som att starta där var lite väl magstarkt så jag försöker hitta en balans för att smyga in det tänkandet. Just nu är systemet en ny karaktär per spelare och tillfälle och då startar de alltid med en plott med fokus på den karaktären.

Karaktärena är självklart på olika poängnivåer, för att gestalta skillnaderna och systemet rätt light i övrigt för att funka med alla karaktäreblad som det alstrar.

Fortfarande inte klar på om någon har erfarenhet av att byggt något sånt system?

 

[Krille]

Lone Wolf and Cub

"Fortfarande inte klar på om någon har erfarenhet av att byggt något sånt system?"

Du har ju Lone Wolf and Cub - livet i Meifumados helvete, som har exakt två spelledarpersoner, Itto Ogami och hans son Daigoro. Alla andra personer är antingen statister som inte spelar någon roll eller rollpersoner som spelarna har hand om.

 

[MrG]

Re: Lone Wolf and Cub

Intressant, men kändes som det inte alls mötte det som jag var ute efter. Men kul speltanke!

Blev det mycket spelare som körde folk parallelt av det? Verkar inte direkt som ett system för multipla plottar? Det jag jobbar med är en pågående långkampanj, med målet att systemet ska underlätta bortskrivandet av slps.

 

[Gurgeh]

Re: Lone Wolf and Cub

Blev det mycket spelare som körde folk parallelt av det?

Här kan du läsa vår speltest av Lone Wolf & Cub. Det var intressant, men den episodartade naturen gör att det troligen inte lämpar sig riktigt för långa kampanjer.

/tobias

 

[Krille]

Re: Lone Wolf and Cub

"Intressant, men kändes som det inte alls mötte det som jag var ute efter."

Så vad är det du är ute efter?

"Blev det mycket spelare som körde folk parallelt av det? Verkar inte direkt som ett system för multipla plottar? Det jag jobbar med är en pågående långkampanj, med målet att systemet ska underlätta bortskrivandet av slps."

Vad jag ville ha var ett system för att kunna köra ett typiskt Lone Wolf and Cub-avsnitt eller serie av sådana avsnitt. Ett typiskt sådant avsnitt bygger i princip på att Itto Ogami och Daigoro kommer någonstans där antingen folk redan håller på att plotta till förbannelse eller börjar plotta på grund av att Ensamvargen kommer dit. Ett avsnitt som kommer upp i huvudet är ett där bönderna under sin ålderman kämpar för att deras länsherre ska sänka skatterna så att de överlever svälten, medan länsherren vill höja skatterna för att bygga ett bevattningssystem för att klara svälten. In i det hela dyker Ensamvargen upp och anlitas av bönderna för att beskydda åldermannen när han för deras talan. Samtidigt får länsherrens dotter för sig att Ensamvargen egentligen är ute efter att mörda honom. Ensamvargen har dessutom en egen liten plott - Daigoro har kommit bort och nu försöker han hitta valpen. Bara här har vi minst fyra plottar, varav bara en skulle vara spelledarstyrd om det skulle vara i rollspelet.

Genom att i princip alla intriger är spelardrivna så blir det mer eller mindre automagiskt multipla plottar. För att en spelare ska ha en rimlig chans att få tillbaka sin insats så måste spelarens nya rollperson/rollpersonsklump så behöver rollpersonen ett syfte, det vill säga en plott. Även om plotten i sig går åt helvete så måste spelaren agera i enlighet med den plotten för att kunna skriva ut sig ur ståryn och få tillbaka insatsen. Därigenom blir det minst en plott per spelare och förmodligen flera.

Jag vet inte om det skulle bli en långkampanj av det, men målet är som sagt var att köra Ensamvargen-avsnitt. Om jag inte minns helt fel så är de 270 stycken, spänner över totalt 6000 sidor, och följer en gemensam tråd mot ett episkt jävelslut. Det som är genomgående i den här ståryn är Ensamvargen, valpen och ärkefienden Retsudo Yagyu. Alla andra dör som flugor på vägen. Enda sättet att hantera det är på är att betrakta Ensamvargen och valpen som spelledarpersoner, och det innebär att resten måste bli rollpersoner. Det vill säga, alla andra spelledarpersoner är bortskrivna.

 

[MrG]

Re: Lone Wolf and Cub

"Intressant, men kändes som det inte alls mötte det som jag var ute efter."

Så vad är det du är ute efter?

Att föra över slpna till spelarna, så att sl bara arbetar med de yttre faktorerna (som miljö, väder osv). Kan vara totalt galet, eller nått som är svårlöst med system, men tanken lockar mig...

Vad jag vill ha kvar är berättarkänslan från klassiskt rollspel och inte rucka på det. Känns det oklart, får jag förklara närmare när jag lyckats (eller om nån annan kan hjälpa mig)

Och så vill jag ha multipla, paralella plottar och en mer dynamisk värld, vilket skiljer sig från Lone Wolf and Cub om jag inte missminner mig på min seriehistorik. Har i alla fall för mig att det är en veckans skurk / intrig serie.
Jag vill tänka mer såpa!