Nekromanti Ninja-fantasy?

[Hunk]

Re: Språktjafts (väldigt OT)

Ditt resonemang känns lite långsökt.

När jag ser på det hela med nyktra ögon skulle jag säga mycket långsökt... Du har helt rätt, jag har fel och mitt inlägg var helt onödigt. Man skall helt enkelt inte göra inlägg när man har kommit hem från krogen - man skall sova istället.

 

[Hunk]

Dualis

Jag tycker också att det är dags att införa dualisformer i svenskan! Dock kommer det nog bli lite svårt, eftersom vi inte har några andra dualisformer och aldrig heller har haft det.

 

[Man Mountainman]

Re: Språktjafts (väldigt OT)

För att vi lever i en kulturell intressesfär som har sitt centrum runt de engelskspråkiga länderna? "Alla vägar går till Rom" så att säga.

Okej, sure, det kanske inte övergår mitt förstånd precis - det var mer en dramatisk överdrift - men jag tycker det är lite småtöntigt.

 

[Pendragon]

Re: Språktjafts (väldigt OT)

men jag tycker det är lite småtöntigt.

Och det är inte ninjas/ninjor/ninja då?

/Joel

 

[Archer]

Ninjaiiii!

Jag får nog säga att jag primärt rekommenderar dig att skaffa DnD (räcker till stor del med Players Handbook, kanske Monster Manual om du vill ha varelser) + Oriental Adventures, så kan du spela ninjaiiii ala Tigerns väg bäst du vill. Om du sedan vidare vill utforska Rokugan som är OAs kampanjvärld, finns det både ett orignal system vid namn L5R och vidare d20 material till Rokugan. Rokugan är dock hyffsat ninjafritt, så det är nog bäst att använda bara OA och bygga din egen kampanjvärld, kanske till och med ta den ifrån Tigerns Väg?
(jag får erkänna att jag själv har funderat på det ett antal gånger).

 

[Archer]

Alla som skriver i denna tråd, lyssna.

Jag ber er vänligt att hålla denna tråd on-topic, den verkar ha stuckit iväg väldigt för stackars Rising som bara ville ha lite svar. Försök att hålla er till att svara på hans frågor. Övriga diskutioner kan ni starta i separata trådar.

 

[Johan K]

Inte särskilt. Det fanns en på böckernas framsida, men i övrigt var de mest ett yrke i högen.

Ok, då vet man..
Tänk va´lite man kommer ihåg/glömmer om de modulerna.
Man kanske ska ta & försöka få ihop en respektabel sammling av de äldre DoD-böckerna.

 

[Ulfgeir]

Tja ett spel som borde uppfylla dina krav är ju BESM. Där har du ju allt (Visserligen via ett typiskt anime-filter). Har inte testat D20-versionen så kan inte yttra mig om ifall den är spelbar eller inte...

/Ulfgeir

 

[Oldtimer]

Jag fick syn på Shinobi: Shadows of Nihon på RPG Now och tänkte genast på dig. Något att ta en titt på?

/Mikael

 

[Storuggla]

Tyvärr, den modulen tar sig själv på för stort allvar och försöker vara seriös. Det är nog inget för Rising
Det är dessutom ett supplement till Sengoku.


Storuggla, klär ut sig tll monster

 

[Dr_Graevling]

Re: Bifråga (aningen OT)

c) http://www.grigbertz.com

Och folk tycker att jag tecknar lite väl mycket naket...

Men en klart sjysst sida. Han har en mysig stil.

 

[Nightowl]

Re: Om jag gör ett eget då?

En del av det här är antagligen självklart, men...

*Man behöver inte värden på annat än att ninja sig. Dessa grejer bör å andra sidan delas upp mellan flera olika sorters ninjande, så man kan skilja olika ninjor åt.

*Med risk att bli för seriös: Ninjor lönnmördar inte bara. I att ninja ingår också att sabotera, att spionera och att stoppa andra ninjor (=onda ninjor). Då finns det mycket olika grejer man kan göra.

*I strid så gör man, säg, "skada", fast det behöver ju inte vara bokstavlig skada... äh, vafan. I alla fall, den skada du gör beror på hur bra din attack blev minus motståndarens försvar mot den typen av attack. "Monsters" värden består av ett allmänt tuffhetsvärde (när det är nere på noll är dom ute) samt en notis om deras försvar mot olika attacker, plus deras värde i deras attack. Ninjor har samma försvar mot en typ av attack som de har i att använda sin egen attack av den typen. Onda ninjors specialattacker och svartkonstnärers besvärjelser har man alltså inget försvar mot, för man kan ju dom inte. Alla attacker som inte har med att ninja att göra sammanfattas som "vapen" eller så.

Om man vill få in mer spelarval kan man säga att man kan försvara sig mot okända attacker med valfri ninjametod som spelaren väljer. SL avgör då utifrån noteringar om den är effektiv.

Vill man vara jobbig skapar man ett dominanshjul av typen gift slår dunderklubba slår hoppspark etc. men det systemet blir inte öppet, så man kan inte lägga in ny shit. Det är dåligt.

När jag tänker efter så var det nya stridssystemet till Drakborgen på sitt sätt lysande: man väljer en av fyra metoder för att slåss, och jämför med motståndarens val. Varje metod vinner automatiskt över en, förlorar automatiskt mot en annan, ignorerar en tredje, och jämför värden på den fjärde för att se vem som vinner (vinnaren gör differensen i skada, medan en vanlig vinst gör typ 1 i skada). Om man ignorerar en attack två gånger får man fly. Kan man stretcha det här något?

*Drakborgen hade också ett bra skadesystem som jag velat använda till något mörsaspel länge för att bli av med alla fåniga hela-regler i alla andra mörsaspel. Ens stridsförmåga mäts dels i svarta bluttar, dels i röda bluttar. Man kan aldrig ha fler svarta än röda bluttar (eller om det var tvärtom). I en strid förlorar man svarta bluttar, och hamnar man på noll är man ute och, förmodar man, död. Men om man vinner, då går de svarta bluttarna upp till värdet på de röda bluttarna när striden är över. Man kan Chansa som RP och slå nån mysko tärning som är typ 1T6. 1-3 förlorar inga svarta bluttar 4-5 förlorar en röd blutt 6 förlorar två röda bluttar. Poängen är alltså att även om man kan bli nedmejad och dö blir man sällan permanent skadad för någon längre tid. Givetvis behöver man inte döda någon som har noll svarta bluttar om man inte känner för det.

*Att knulla känns också OK. Att jag får ganska sköna bögvibbar från spel som verkar japanska hindrar inte mig att hålla med om det. Man kan ju ha någon väldigt specifik anledning att knulla, t.ex. att en ninja-sensei lär ut hur man höjer sin Tji genom att ha tantrisk sex, eller att något. Annars är det väl en fråga om äventyrsknåpande.

*Kan man inte riskera övermod (fyfan vad bra jag är!) respektive riskera självbetvivlande ångest (nej! jag är ovärdig!) när man slår typ perfekt respektive typ fummel, och kan man inte TVINGA spelarna till att blanda in sin gud i det här då?

Erik

PS: På grund av dåliga nunne-vitsar nedan: I ett studentspex (Ivanhoe i Jerusalem) jag beskådade för några år sedan fanns en ninja-nunna som var påvens hemliga super-agent. (Hon hade bland annat ett par underbara scener där hon var skickligt utklädd till träd, tegelvägg, stol etc.) Vid ett tillfälle hotar någon henne, och då skakar hon sitt enorma krucifix, som vecklar ut sig till två taggiga pinnar med en kedja emellan - hennes nunn-chakos!

 

[Rising]

Re: Om jag gör ett eget då?

Åh, vad bra att du svarade på detta! Jag var nämligen så sugen på att diskutera ninjor att jag tänkte starta en helt ny tråd för detta. Du är bäst!

Med risk att bli för seriös: Ninjor lönnmördar inte bara.

Det är sant, men på just den här punkten är det inte så stor skillnad på vanliga ninjor och på fantasyninjor. Jag ville verkligen lyfta fram vad som var så bra med just ninjafantasyn så jag koncentrerade mig på de delarna.

Onda ninjors specialattacker och svartkonstnärers besvärjelser har man alltså inget försvar mot, för man kan ju dom inte.

Det jag tycker kännetecknar en äkta ninja är just deras förmåga att reagera. Om man tänker efter så är ju det faktiskt själva grundstommen i all interaktivitet: Man får förnimma något, och sedan reagerar man på det. Det gäller oavsett om man försöker syna en bluff i poker eller om man försöker knocka Bald Bull när han tjurrusar mot en i Punch Out.

Just Bald Bull är ett bra exempel: För när han tjurrusar mot en så beror inte utgången på hans egen förmåga/oförmåga. Han hoppar ju bara mot en och hoppas på det bästa, det är helt och hållet upp till spelarens reaktionsförmåga om Bald Bull kommer lyckas eller inte.

Att vara Bald Bull vore inte roligt i ett spel. Vi vill nämligen att det ska vara vår egen förtjänst när vi vinner; inte att det ska bero på att motståndaren varit dålig. De flesta spel gör oss däremot till Bald Bull: Vi anfaller på det uppenbart bästa sättet och sedan hoppas vi på det bästa. Det är inte upp till oss om vi knockar vår motståndare eller inte, utan det beror på yttre krafter (=tärningarna).

Det som gör fantasyninjor så bra beror delvis på att de är ninjor (för ninjor har blixtsnabba reflexer och får därför alltid reagera oavsett vilken sorts anfallsteknik som fienderna försöker använda mot en), och delvis på att det är fantasy; för det är anledningen till att det aldrig behöver bli uppenbart vilken typ av reaktion som är mest fördelaktig. Det gör att spelaren alltid kommer hamna inför utmanande valsituationer: Han får alltid reagera, och han har tusen olika trick att välja bland när han ska reagera, men han kan aldrig vara säker på vilken reaktionsmetod som är den bästa.

Så din idé: att ninjorna ska sakna försvar mot främmande attacker, den tycker inte jag är bra. Ninjor är nämligen spontana och kan uppfinna försvarsmetoder på stående fot. Vad det ska handla om är istället att gissa sig till vilken reaktionsmetod som är den bästa. Om man gissar fel så får man stryk, men om man gissar rätt så känner man sig häftig.

Man känner sig som en ninja.

När jag tänker efter så var det nya stridssystemet till Drakborgen på sitt sätt lysande:

Det är den (och liknande sax- sten och påse-metoder) delvis, problemet är bara att den ställer dig och din motståndare på samma nivå: Ni blir båda duellanter. Det funkar utmärkt i Usagi, Skymningshem och mitt kommande Flux, men i ninjafantasyn är det annorlunda: Där är det du som är ninjan, medan motståndaren är ett "monster". (Han må iofs också se ut som en ninja, men det är en stor skilland på "spelarninjor" och "fiendeninjor".) Alltså: Det är alltid du som är boxningshjälten i Punch Out, och det är alltid din fiende som är Bald Bull. Det är upp till honom att tjurrusa, men det slutgiltiga avgörandet är alltid, alltid alltid upp till dig.

Att knulla känns också OK. Att jag får ganska sköna bögvibbar från spel som verkar japanska hindrar inte mig att hålla med om det.

Ja! Det finns helt klart något bögigt över ninjagenren, vilket gör det sexigt. Idag är det ju typ bara gayscenen som begriper någonting om sex överhuvudtaget (fast jag måste säga att flatorna har kört om bögarna på senaste tiden, inte minst för att de (och nu pratar jag bara om stereotyper) lyssnar på bättre musik än er), även om den nya porrtrenden faktiskt har fattat vissa grundläggande saker, de med (det är exempelvis helt ute med silikontuttar i modern porr, till exempel).

*Kan man inte riskera övermod (fyfan vad bra jag är!) respektive riskera självbetvivlande ångest (nej! jag är ovärdig!) när man slår typ perfekt respektive typ fummel, och kan man inte TVINGA spelarna till att blanda in sin gud i det här då?

Typsikt bra funderingar. Detta måste jag klura på.

Vid ett tillfälle hotar någon henne, och då skakar hon sitt enorma krucifix, som vecklar ut sig till två taggiga pinnar med en kedja emellan - hennes nunn-chakos!

 

[Nightowl]

Re: Om jag gör ett eget då?

Hm, låt oss se: vad man skall ha gemensamt med sten-sax-påse-system är alltså spelarens inflytande över det hela (så att man känner att man påverkar handlingen), men inte valet från monstrets sida? Har jag fattat rätt?

Sedan kanske det bara är jag, men borde det inte vara så att när man väl listat ut hur man bäst skall anfalla mästaren från den Syrenfärgade Lotusens Brödraskap så borde det gå ganska snabbt? Eller?

Kunde ett sätt att hantera det vara att varje attack har en allmän ninjaegenskap som försvar, då, och det gäller att gissa vilken? Tills man gissat vilken som gäller är man tvungen att ta smällarna, och givetvis bör det finnas nån inre logik i det hela, precis som med attackerna (de blinda nakna människoätande aporna från underjorden är galna bärsärkar men är uppenbart rädda för ljus, så en ljusblixt är naturligtvis det rätta försvaret). Då får spelaren göra ett val, och bara spelaren (apan har ju bara attacken Vråla Djuriskt och Slita Sönder, typ). Det blir visserligen ett viss mått av turn involverat, men ändå...

Sedan kanske det är mer fantasy-kung-fu än fantasy-ninja, men är det inte standard att förlora första striden mot motståndaren, så att man är tvungen att smita hem och lära sig vilken dunder-teknik som behövs för att besegra honom?

Annan observation: i min spelgrupp använde vi "ninja-" som prefix till grejer med betydelsen "jävelmycket". Det började som "ninjasmyga", vilket ju var uppenbart varför det hette som det hette, och utmynnade i "nä nu jävlar ska jag ninjadöda honom!". Det understryker ju vad du menade fast på ett annat sätt: fantasyninjans främsta egenskap är att den är BÄST, på, typ, allt. Alltså bör det inte finnas något man inte kan åtminstone FÖRSÖKA.

Annan, fullständigt orelaterad observation: Bör det finnas mer än ett möte med en viss typ av monster? "Ah, troglodytgorillor, dom har jag mött förr!" känns som en sak som finns i mer, uh, seriös fantasy; precis som man kan möta mer än en älg kan man möta mer än en troglodytgorilla. Men har man slagits en gång mot troglodytgorillor är dom ju måttligt kul att möta igen, speciellt när stridssystemet specialiserar sig på att figurera ut motståndarens svagheter.

Onda ninjor är ett särfall för man kan ju börja att möta den röda ninjan, som har en specialförmåga, och sedan kan man möta den blå ninjan, som har en annan jävligare specialförmåga, för att slutligen slåss mot den syrenfärgade ninjan, som är ninjasvår, fastän alla tillhör samma onda ninjakult. Man kan ju göra samma sak med en del bokstavliga monster, som väktardemoner och insektoidförslavarna från dimension X, men ändå.

Ursäkta Drakborgsfixeringen, förresten, men när jag spelade nya Drakborgen fick jag ungefär samma attack som du tycks ha fått av Tigerns Väg och ville göra rollspel av det. Fast det ville ingen annan!

Erik

 

[Rising]

Re: Om jag gör ett eget då?

Hm, låt oss se: vad man skall ha gemensamt med sten-sax-påse-system är alltså spelarens inflytande över det hela (så att man känner att man påverkar handlingen), men inte valet från monstrets sida? Har jag fattat rätt?

Ja. Man kan väl se det som att det blir en induktiv utmaning: Spelledaren ger visserligen spelaren en ledtråd, men det är inte att jämföra med att visa vilket kort motståndaren tänker slåss med i Usagi, för det är inte helt uppenbart för spelaren hur han skall tolka ledtråden och kunna använda informationen till sin fördel.

Kunde ett sätt att hantera det vara att varje attack har en allmän ninjaegenskap som försvar, då, och det gäller att gissa vilken?

Ja, det tror jag, även om det kanske kan vara trist att skriva exakt vilka ninjaegenskaper som är bra val. Då kan ju nämligen ingen spelledare uppfinna egna, förbättrade, tekniker åt ninjan att lära sig. Så jag började tänka på ett öppet system där varje ninjateknik skulle ha ett antal attribut. Men direkt blir det kanske plottrigt?

Annan observation: i min spelgrupp använde vi "ninja-" som prefix till grejer med betydelsen "jävelmycket". [...] fantasyninjans främsta egenskap är att den är BÄST, på, typ, allt. Alltså bör det inte finnas något man inte kan åtminstone FÖRSÖKA.

Det tror jag är en bra utgångspunkt. Det går lite emot den klassiska rollspelstanken (=varje rollperson ska vara duktig på varsin sak så att bra gruppdynamik uppnås (varpå man har starka dvärgar, flinka alver, magikunniga trollkarlar, osv)) men jag tycker det känns helt fel att uppmuntra en fantasyninja att slå följe med en lärd man, ett stort troll och en erfaren utbygdsjägare och låta dem komplettera honom. Det är bättre att göra fantasyninjan så bra att han klarar det mesta som alla andra kan klara, och att han bara sinkas ned av att slå följe med ickeninjor, oavsett vad de kan.

Annan, fullständigt orelaterad observation: Bör det finnas mer än ett möte med en viss typ av monster? "Ah, troglodytgorillor, dom har jag mött förr!" känns som en sak som finns i mer, uh, seriös fantasy

Mycket bra poäng. Nej, den sortens "fantasy" tror jag inte fungerar alls, utan man ska nog mer se det som att ninjan lever i en "saga". Spelledaren ska alltid kunna uppfinna ett nytt monster att ställa i ninjans väg, och inte känna sig behindrad av krav på trovärdighet såsom det ofta blir i den seriösa fantasyn. (Det jag någon gång kallade för "Science Fairytale")

Ursäkta Drakborgsfixeringen, förresten, men när jag spelade nya Drakborgen fick jag ungefär samma attack som du tycks ha fått av Tigerns Väg och ville göra rollspel av det. Fast det ville ingen annan!

Åh, då kanske jag måste lira nya Drakborgen så jag får den känslan också. Jag kommer ihåg första gången jag spelade det (gamla versionen, alltså); då missförstod vi reglerna för strid på så vis att vi trodde att man skulle ta ens valda A-, B- eller C-kort och hålla upp det mot motståndarens kort och titta på motiven för att avgöra vem som lyckades hugga den andra. Och i den första striden så tog min syster (med Riddar Rohan) och valde det låga hugget, och killen som vi spelade med (samma kille som introducerade mig i rollspelshobbyn) valda svartalfens hoppanfall-kort, och när man ser på bilderna så förstår man faktiskt att riddaren missar med sitt hugg och kommer bli klöst i ansiktet.

När jag fick reda på hur reglerna egentligen fungerade så blev jag rätt besviken. Det var mycket ballare att spela med bilderna. Någon borde göra ett sådant spelsystem...

 

[Nightowl]

Re: Om jag gör ett eget då?

...även om det kanske kan vara trist att skriva exakt vilka ninjaegenskaper som är bra val. Då kan ju nämligen ingen spelledare uppfinna egna, förbättrade, tekniker åt ninjan att lära sig. Så jag började tänka på ett öppet system där varje ninjateknik skulle ha ett antal attribut. Men direkt blir det kanske plottrigt?

Njä, varför inte? Det tillför ju också möjligheten att man kan utarbeta egna tekniker (främst skumma stridskonstattacker eller vapen, fast speciella gifter kan man ju också tänka sig). Frågan är bara VILKA attribut - det bör ju finnas några att välja mellan.

Och menar du att det räcker med ett attribut (syrenfärgad, t.ex.) för att försvara sig mot en attack (alt, attackera någon som har det attributet som en del av sitt försvar), eller skall ens uppsättning attribut stämma helt (syrenfärgad, fuktig, måndag - SMASH!) för att man skall kunna försvara sig/anfalla? I det senare fallet får man ju en bra ursäkt för combos (om jag först gör Himmelska Kattungen Diar Sin Broder, och följer upp med Den Hungriga Spindels Kittlande Beröring, så kanske det går...).

För övrigt, även om jag bara skämtar när jag väljer namn på tekniker som ovan, så drabbas jag av den mystiska insikten att det på något sätt känns helt rätt att tala svengelska när man spelar en fantasyninja. Jag vet inte varför. Kanske för att Chuck Norris inte pratar svenska... fast det finns ju alltid Bo F Munte (sp?).

Erik

PS: Drakborgen - det nya systemet för hur och när man kan leta är lite dumt, dock. Men med en alternativregel som gör det möjligt att spela mot varandra var det skithäftigt att storma draken tre pers samtidigt !
Meningslösa fakta: i den engelska utgåvan finns inte munken med. Det är trist, han var skoj.

 

[Rising]

Re: Om jag gör ett eget då?

Frågan är bara VILKA attribut - det bör ju finnas några att välja mellan.

Jo, man borde ha några som är tillräckligt allmäna för att ingen ska känna ett behov av att uppfinna nya attribut. Däremot ska förstås man få uppfinna precis vilka kombinationer som man nu tycker passar.

Och menar du att det räcker med ett attribut (syrenfärgad, t.ex.) för att försvara sig mot en attack (alt, attackera någon som har det attributet som en del av sitt försvar), eller skall ens uppsättning attribut stämma helt (syrenfärgad, fuktig, måndag - SMASH!) för att man skall kunna försvara sig/anfalla?

Du hade en bra idé med kombinationer av tekniker, tycker jag. Man kan väl utforma varje utmaning som ett antal Möjligheter, Krav och Förbud. För att ninjan ska lyckas måste han pricka in åtminstone en av Möjligheterna, samtliga av Kraven och absolut inte ett enda av Förbuden.

Man ska förstås inte behöva använda alla dessa tre kategorier i alla situationer, men det är nog en bra modell att utgå ifrån.

För övrigt, även om jag bara skämtar när jag väljer namn på tekniker som ovan, så drabbas jag av den mystiska insikten att det på något sätt känns helt rätt att tala svengelska när man spelar en fantasyninja.

Absolut! Jag tycker till och med man kan få säga "karatepinnar" om nunchackus, eller åtminstone uttala "nunchackus" dåligt.