Re: Om jag gör ett eget då?
Åh, vad bra att du svarade på detta! Jag var nämligen så sugen på att diskutera ninjor att jag tänkte starta en helt ny tråd för detta. Du är bäst!
Med risk att bli för seriös: Ninjor lönnmördar inte bara.
Det är sant, men på just den här punkten är det inte så stor skillnad på vanliga ninjor och på fantasyninjor. Jag ville verkligen lyfta fram vad som var så bra med just ninja
fantasyn så jag koncentrerade mig på de delarna.
Onda ninjors specialattacker och svartkonstnärers besvärjelser har man alltså inget försvar mot, för man kan ju dom inte.
Det jag tycker kännetecknar en äkta ninja är just deras förmåga att
reagera. Om man tänker efter så är ju det faktiskt själva grundstommen i all interaktivitet: Man får förnimma något, och sedan reagerar man på det. Det gäller oavsett om man försöker syna en bluff i poker eller om man försöker knocka Bald Bull när han tjurrusar mot en i Punch Out.
Just Bald Bull är ett bra exempel: För när han tjurrusar mot en så beror inte utgången på hans egen förmåga/oförmåga. Han hoppar ju bara mot en och hoppas på det bästa, det är helt och hållet upp till
spelarens reaktionsförmåga om Bald Bull kommer lyckas eller inte.
Att vara Bald Bull vore inte roligt i ett spel. Vi vill nämligen att det ska vara vår egen förtjänst när vi vinner; inte att det ska bero på att motståndaren varit dålig. De flesta spel gör oss däremot till Bald Bull: Vi anfaller på det uppenbart bästa sättet och sedan hoppas vi på det bästa. Det är inte upp till oss om vi knockar vår motståndare eller inte, utan det beror på yttre krafter (=tärningarna).
Det som gör fantasyninjor så bra beror
delvis på att de är ninjor (för ninjor har blixtsnabba reflexer och får därför alltid reagera oavsett vilken sorts anfallsteknik som fienderna försöker använda mot en), och
delvis på att det är
fantasy; för det är anledningen till att det aldrig behöver bli uppenbart vilken typ av reaktion som är mest fördelaktig. Det gör att spelaren alltid kommer hamna inför utmanande valsituationer: Han får alltid reagera, och han har tusen olika trick att välja bland när han ska reagera, men han kan aldrig vara säker på vilken reaktionsmetod som är den bästa.
Så din idé: att ninjorna ska sakna försvar mot främmande attacker, den tycker inte jag är bra. Ninjor är nämligen spontana och kan uppfinna försvarsmetoder på stående fot. Vad det ska handla om är istället att gissa sig till vilken reaktionsmetod som är den bästa. Om man gissar fel så får man stryk, men om man gissar rätt så känner man sig häftig.
Man känner sig som en ninja.
När jag tänker efter så var det nya stridssystemet till Drakborgen på sitt sätt lysande:
Det är den (och liknande sax- sten och påse-metoder)
delvis, problemet är bara att den ställer dig och din motståndare på samma nivå: Ni blir båda duellanter. Det funkar utmärkt i Usagi, Skymningshem och mitt kommande Flux, men i ninjafantasyn är det annorlunda: Där är det
du som är ninjan, medan motståndaren är ett "monster". (Han må iofs också
se ut som en ninja, men det är en stor skilland på "spelarninjor" och "fiendeninjor".) Alltså: Det är alltid
du som är boxningshjälten i Punch Out, och det är alltid din fiende som är Bald Bull. Det är upp till honom att tjurrusa, men det slutgiltiga avgörandet är alltid, alltid
alltid upp till dig.
Att knulla känns också OK. Att jag får ganska sköna bögvibbar från spel som verkar japanska hindrar inte mig att hålla med om det.
Ja! Det finns helt klart något bögigt över ninjagenren, vilket gör det sexigt. Idag är det ju typ bara gayscenen som begriper någonting om sex överhuvudtaget (fast jag måste säga att flatorna har kört om bögarna på senaste tiden, inte minst för att de (och nu pratar jag bara om stereotyper) lyssnar på bättre musik än er), även om den nya porrtrenden faktiskt har fattat vissa grundläggande saker, de med (det är exempelvis helt ute med silikontuttar i modern porr, till exempel).
*Kan man inte riskera övermod (fyfan vad bra jag är!) respektive riskera självbetvivlande ångest (nej! jag är ovärdig!) när man slår typ perfekt respektive typ fummel, och kan man inte TVINGA spelarna till att blanda in sin gud i det här då?
Typsikt bra funderingar. Detta måste jag klura på.
Vid ett tillfälle hotar någon henne, och då skakar hon sitt enorma krucifix, som vecklar ut sig till två taggiga pinnar med en kedja emellan - hennes nunn-chakos!