Nekromanti Ninja-fantasy?
- Thread starter Rising
- Start date
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Mer musikaliska sidospår
Bristen på nunnor kanske kan sammanfattas med kingens sång: "Nuns have no fun"?
Jo, och hade bara Mr Eldritch kunnat få tummen ur så hade jag kanske haft något att spela som jag inte redan spelat tusentals gånger (fortfarande bra musik för streetracing, men lite nytt hade inte skadat).
Bristen på nunnor kanske kan sammanfattas med kingens sång: "Nuns have no fun"?
Rising
Vila i frid
Att reagera regerar!
Ja! (förlåt att jag svarar på mina egna inlägg, men jag skriver ju, som alla vet, so ojämförligt bra inlägg att det nästan måste vara ännu roligare att läsa diskussioner som jag har med mig själv än när några andra är inblandade?)
Det är det här med att reagera som är ninjafantasyns adelsmärke. Dels för att ninjor har så oerhört många medel att välja på när de ska reagera (de har ju sådan mångfald på vapenarsenalen, utrustningen, stridskonsterna och manövrarna), och dels för att de är sådana experter på att luska ut vilket medel som måsta vara bäst; ninjor skall ju smyga och hålla sina offer under uppsikt tills de insett vad fiendens svaga punkt är.
Att reagera är det interaktiva mediets grundläggande fundament. Det är därför fantasyninjor är så extremt lämpliga i alla spel. Egentligen är ju Ensamma Vargen också en sorts ninja, när man tänker efter, så det betyder att alla långa och bra solospelsserier har handlat om fantasyninjor. I rollspelen har fantasyninjorna dock hamnat lite i skymundan. Förmodligen beror det på att ninjor anses vara tysta, kallblodiga, sammanbitna mördare, och att de därför inte är särskilt roliga att gestalta. De är inte tillräckligt roliga att vara när man ska prata med spelledarpersoner och liknande.
Nå, det där tror jag att man kan ändra på. Det viktigaste är iaf att vi kan utgå från det här med att reagera.
För att det ska bli ballt måste spelledaren kunna hitta på nya monster och hemliga vapen allteftersom, så att spelarna ständigt kan få möta nya, främmande saker som de måste reagera på. Samtidigt måste de få en sportlig chans att avgöra vilken reaktion som egentligen är lämpligast.
Universiellt Reaktionssystem
Vad sägs om att varenda valmöjlighet en rollperson har i stridssituationer; både offensiva såsom Strypsnara och Blåspilar såväl som defensiva likt Akrobatik och Slå av Pilar; alla har ett antal attribut anknutna till sig. En Hoppspark är exempelvis en valmöjlighet på ett "kolliderande" avstånd, medan ett Strupslag utförs på "nära" avstånd och ett Shurikenkast utförs på "distans". Redan där har vi tre attribut som kan vara mer eller mindre bra beroende på vad det är för försvarsmekanism man måste reagera mot för att kunna döda monstret utan att sätta sig själv i fara.
Spelledaren, å andra sidan, har hemliga papper hos sig som talar om vilka regler som gäller för hotet som spelaren reagerar på. När spelaren gjort sitt val så matar spelledaren in reaktionens attribut i reglerna och får som resultat veta hur bra/dåligt det går för rollpersonen. Ibland efter att slumpen har fått säga sitt.
Så om vi antar att Strupslag har attributen "nära", "kroppskontakt" och "kvävande" så skulle vi kunna mata in dessa attribut i följande regel för en lergolem:
Skärande = Vapen går sönder
Krossande = Halv effekt
Kvävande = Ingen effekt
Nervträff = Ingen effekt
Gift = Ingen effekt
Eld = Halv effekt
Vatten = Dubbel effekt
...och då får vi veta att Strupslaget är helt verkningslöst. Otur. Spelaren vet dock inte vilken teknik som är bäst att använda, det är bara spelledaren som får titta på regelpappret framför sig. Om inte spelaren förstår att det är en lergolem han har konfronterats med så har han förmodligen ingen aning om hur han ska besegra sin fiende, men om han har smygit omkring lergolemen och iaktagit denne när den avlägsnat sina heltäckande kläder, då kanske han har ett hum om hur han skall gå till väga för att få ett övertag mot sin fiende...
I just det här exemplet så var det väl inte direkt nödvändigt med en massa specialregler uppstakade på det där sättet, men tänk om det hade rört sig om en mörkeralv (vars nerver sitter på andra ställen än hos en människa, men som å andra sidan är mycket vekt byggda och därför tar extra skada av krossattacker (såsom rundsparkar)?) Direkt hade det då kunnat bli viktigare att ha ett helt ickegodtyckligt system som talade om precis vilka tekniker som var bra och vilka som var dåliga.
Ja! (förlåt att jag svarar på mina egna inlägg, men jag skriver ju, som alla vet, so ojämförligt bra inlägg att det nästan måste vara ännu roligare att läsa diskussioner som jag har med mig själv än när några andra är inblandade?)
Det är det här med att reagera som är ninjafantasyns adelsmärke. Dels för att ninjor har så oerhört många medel att välja på när de ska reagera (de har ju sådan mångfald på vapenarsenalen, utrustningen, stridskonsterna och manövrarna), och dels för att de är sådana experter på att luska ut vilket medel som måsta vara bäst; ninjor skall ju smyga och hålla sina offer under uppsikt tills de insett vad fiendens svaga punkt är.
Att reagera är det interaktiva mediets grundläggande fundament. Det är därför fantasyninjor är så extremt lämpliga i alla spel. Egentligen är ju Ensamma Vargen också en sorts ninja, när man tänker efter, så det betyder att alla långa och bra solospelsserier har handlat om fantasyninjor. I rollspelen har fantasyninjorna dock hamnat lite i skymundan. Förmodligen beror det på att ninjor anses vara tysta, kallblodiga, sammanbitna mördare, och att de därför inte är särskilt roliga att gestalta. De är inte tillräckligt roliga att vara när man ska prata med spelledarpersoner och liknande.
Nå, det där tror jag att man kan ändra på. Det viktigaste är iaf att vi kan utgå från det här med att reagera.
För att det ska bli ballt måste spelledaren kunna hitta på nya monster och hemliga vapen allteftersom, så att spelarna ständigt kan få möta nya, främmande saker som de måste reagera på. Samtidigt måste de få en sportlig chans att avgöra vilken reaktion som egentligen är lämpligast.
Universiellt Reaktionssystem
Vad sägs om att varenda valmöjlighet en rollperson har i stridssituationer; både offensiva såsom Strypsnara och Blåspilar såväl som defensiva likt Akrobatik och Slå av Pilar; alla har ett antal attribut anknutna till sig. En Hoppspark är exempelvis en valmöjlighet på ett "kolliderande" avstånd, medan ett Strupslag utförs på "nära" avstånd och ett Shurikenkast utförs på "distans". Redan där har vi tre attribut som kan vara mer eller mindre bra beroende på vad det är för försvarsmekanism man måste reagera mot för att kunna döda monstret utan att sätta sig själv i fara.
Spelledaren, å andra sidan, har hemliga papper hos sig som talar om vilka regler som gäller för hotet som spelaren reagerar på. När spelaren gjort sitt val så matar spelledaren in reaktionens attribut i reglerna och får som resultat veta hur bra/dåligt det går för rollpersonen. Ibland efter att slumpen har fått säga sitt.
Så om vi antar att Strupslag har attributen "nära", "kroppskontakt" och "kvävande" så skulle vi kunna mata in dessa attribut i följande regel för en lergolem:
Skärande = Vapen går sönder
Krossande = Halv effekt
Kvävande = Ingen effekt
Nervträff = Ingen effekt
Gift = Ingen effekt
Eld = Halv effekt
Vatten = Dubbel effekt
...och då får vi veta att Strupslaget är helt verkningslöst. Otur. Spelaren vet dock inte vilken teknik som är bäst att använda, det är bara spelledaren som får titta på regelpappret framför sig. Om inte spelaren förstår att det är en lergolem han har konfronterats med så har han förmodligen ingen aning om hur han ska besegra sin fiende, men om han har smygit omkring lergolemen och iaktagit denne när den avlägsnat sina heltäckande kläder, då kanske han har ett hum om hur han skall gå till väga för att få ett övertag mot sin fiende...
I just det här exemplet så var det väl inte direkt nödvändigt med en massa specialregler uppstakade på det där sättet, men tänk om det hade rört sig om en mörkeralv (vars nerver sitter på andra ställen än hos en människa, men som å andra sidan är mycket vekt byggda och därför tar extra skada av krossattacker (såsom rundsparkar)?) Direkt hade det då kunnat bli viktigare att ha ett helt ickegodtyckligt system som talade om precis vilka tekniker som var bra och vilka som var dåliga.
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
1337 N1NJ45
Fan vad du trollar Rising.
Det jävligaste av allt är att det stört omöjligt att veta om du skojar eller om du menar allvar. Jag misstänker att du är ute efter att få massa anhängare till din retro-ninja-kult för att sedan bara göra en tvärvändning och säga att ninjas är urfåniga.
Aja, skitsamma. Jag säger redan nu att jag tycker att Ninjas är asballa.
I vilket fall, viktiga saker;
Först och främst måste vi fastställa hur ninja i plural skall benämnas. Jag hävdar; en ninja - flera ninjas. Ninjor låter inte lika ballt som ninjas.
Dräkten
Man måste kunna se på dräkten hur farlig ninjan är. Eller åtminstone skall man kunna säga ungefär vilken teknik han kommer använda. Typ ninjas med röda dräkter använder "smärtans väg" medan de med mörkblå dräkter kör på luftgrejor som blåsrör eller irriterande pulver.
Antalet ninjas
Många ninjas är pisslätta att spöa. En ensam ninja (med avvikande färg på dräkten från sina underhuggare) är alltid sturmbahnfuhrer-farlig.
Stridskonst
Jag brukar gilla att dra exempel från Diablo 2 och nu gör jag det igen. I Diablo 2 Expansionen finns en klass som heter assasin. Lönnmördare alltså. Hon har vassa kampsportstekniker med "charge-up moves" och "finishing moves". Det är coolt. Först använder man charge-up moves för att boosta ens vanliga slag, och när man har fått in ett eller flera sådana slag kan man avsluta med ett finishing move för att dela ut fett med spö.
Ett ballt exempel är fist of fire som gör att man gör eldskada med sina nävar. Den är en charge-up skill. När man smockat på motståndaren ett par gånger med fist of fire kan man använda t.ex. dragon flight (som alltså är en finishing move). Dragon flight gör att man teleporterar sig fram till målet och ninjasparkar det. Klockrent att spöa på undehuggarna med fist of fire för att sedan teleportera sig med dragon flight fram till storbossen och ninja ihjäl honom.
Krigarkloster på avskilda platser
Är ju givetvis viktigt och ballt. På bergstoppar, bortom vidsträckta öknar och på vindpinade öar. Där kan man gå runt i vackra trädgårdar (med träbryggor och porlande bäckar) och meditera, visa vördnad för sin mästare och öva in nya kamptekniker.
---
Jag tycker också att det skall knullas en hel del. Fast det kanske mest är ens offer som håller på så. Det är fett ninja att överrumpla sitt offer (den fete shogun-nissen) när han ligger i sitt sovrum gjort av papper med en konkubin.
/Vulf
Fan vad du trollar Rising.
Det jävligaste av allt är att det stört omöjligt att veta om du skojar eller om du menar allvar. Jag misstänker att du är ute efter att få massa anhängare till din retro-ninja-kult för att sedan bara göra en tvärvändning och säga att ninjas är urfåniga.
Aja, skitsamma. Jag säger redan nu att jag tycker att Ninjas är asballa.
I vilket fall, viktiga saker;
Först och främst måste vi fastställa hur ninja i plural skall benämnas. Jag hävdar; en ninja - flera ninjas. Ninjor låter inte lika ballt som ninjas.
Dräkten
Man måste kunna se på dräkten hur farlig ninjan är. Eller åtminstone skall man kunna säga ungefär vilken teknik han kommer använda. Typ ninjas med röda dräkter använder "smärtans väg" medan de med mörkblå dräkter kör på luftgrejor som blåsrör eller irriterande pulver.
Antalet ninjas
Många ninjas är pisslätta att spöa. En ensam ninja (med avvikande färg på dräkten från sina underhuggare) är alltid sturmbahnfuhrer-farlig.
Stridskonst
Jag brukar gilla att dra exempel från Diablo 2 och nu gör jag det igen. I Diablo 2 Expansionen finns en klass som heter assasin. Lönnmördare alltså. Hon har vassa kampsportstekniker med "charge-up moves" och "finishing moves". Det är coolt. Först använder man charge-up moves för att boosta ens vanliga slag, och när man har fått in ett eller flera sådana slag kan man avsluta med ett finishing move för att dela ut fett med spö.
Ett ballt exempel är fist of fire som gör att man gör eldskada med sina nävar. Den är en charge-up skill. När man smockat på motståndaren ett par gånger med fist of fire kan man använda t.ex. dragon flight (som alltså är en finishing move). Dragon flight gör att man teleporterar sig fram till målet och ninjasparkar det. Klockrent att spöa på undehuggarna med fist of fire för att sedan teleportera sig med dragon flight fram till storbossen och ninja ihjäl honom.
Krigarkloster på avskilda platser
Är ju givetvis viktigt och ballt. På bergstoppar, bortom vidsträckta öknar och på vindpinade öar. Där kan man gå runt i vackra trädgårdar (med träbryggor och porlande bäckar) och meditera, visa vördnad för sin mästare och öva in nya kamptekniker.
---
Jag tycker också att det skall knullas en hel del. Fast det kanske mest är ens offer som håller på så. Det är fett ninja att överrumpla sitt offer (den fete shogun-nissen) när han ligger i sitt sovrum gjort av papper med en konkubin.
/Vulf
Rising
Vila i frid
Re: 1337 N1NJ45
Jag har det där problemet med javas - javor? (jag säger oftast "en javas, flera javas" men i bestämd pluralis så blir det "javasarna") På samma sätt så kan jag rätt lätt säga "ninja - ninjan / ninjor - ninjorna" medan öh, jag inte vet vad jag ska säga om jag istället måste tänka "ninja - ninjan / ninjas - öh... ninjaserna? ninjasarna? ninjasorna?"
Ja, skitbra kommentar. Det påminner om Tigerns Väg där ninjorna från Scarlet Mantis av någon anledning inte kände till den kluvna blixtsparken och därför var jättedåliga på att blockera den (typiskt bra sak att ha i huvudet när man läser alla böckerna på rad), varför det är viktigt att iaktaga ens fiender noggrant för att se vilken sorts ninja de egentligen är.
Yes. Sååå klassiskt.
Mmm. Smart spelmässighet. Sådan't skall man ha mycket av. Bra exempel.
Krille
Super Moderator
Re: Om jag gör ett eget då?
Kampsport för dummies
Naturligtvis så är de riktigt häftiga teknikerna av sådan art att de inte kan tränas. Det är fullt naturligt, eftersom om man skulle träna dem så skulle någon dö av det. Således finns de verkligt häftiga teknikerna endast nedskrivna i urgamla skriftrullar. Där får du ett gratis äventyr på köpet? "Hrrm... lära dig tigerns väg vill du? Då hämta tigerungen du måste göra. Hrrm!"
Dummies i kampsport
Naturligtvis måste det finnas en värde för hur cool sensei man har. Karate Kid spöar inte sina motståndare för att han är bra på att slåss, eller för att motståndarna är dåliga, utan för att han har coolast sensei som kan stå på ett ben på en stolpe i motljus och säga "för att kunna flyga så måste man kunna gå" utan att se ut eller låta som ett miffo.
Kampsport för dummies
Naturligtvis så är de riktigt häftiga teknikerna av sådan art att de inte kan tränas. Det är fullt naturligt, eftersom om man skulle träna dem så skulle någon dö av det. Således finns de verkligt häftiga teknikerna endast nedskrivna i urgamla skriftrullar. Där får du ett gratis äventyr på köpet? "Hrrm... lära dig tigerns väg vill du? Då hämta tigerungen du måste göra. Hrrm!"
Dummies i kampsport
Naturligtvis måste det finnas en värde för hur cool sensei man har. Karate Kid spöar inte sina motståndare för att han är bra på att slåss, eller för att motståndarna är dåliga, utan för att han har coolast sensei som kan stå på ett ben på en stolpe i motljus och säga "för att kunna flyga så måste man kunna gå" utan att se ut eller låta som ett miffo.
Pendragon
Swashbuckler
Re: Bifråga (aningen OT)
/Joel
Nu var det länge sen jag såg filmen, men fanns det inte en hop krigarnunnor i början av "Röda Sonja"? Visst de dog rätt hårt, räät fort om jag minns rätt, men nån måste ju vara level 1...
/Joel
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,296
Easy does it!
"Nu har jag spelat så mycket Tigerns Väg (mappat sönder de fyra första böckerna helt och hållet) att jag börjat tycka att det här faktiskt är den bästa genren av dem alla. Det kan liksom inte bli mer pop..."
Så här mycket har jag inte garvat på riktigt, riktigt länge!
Helt plötsligt minns jag det där- att man kunde välja mellan att använda strypsnara eller giftpilar och att man anade vad som var mest logiskt. Träskmonstret dör således knappast av en giftpil, utan hellre av ett farligt nervslag. Det var så jävla otroligt coolt! Nåstalgiiiiii! Men...
Problemet med dig och Krille tex är att ni är sådana dryga problemlösare. Till skillnad från mig som är en filosof.
Ja, det är självklart bättre att vara filosof.
Jag kan utbrista: "Javisst, nitläder är en anakronistisk omöjlighet, men borde vi inte blicka bortom sådana futiliteter när vi spelar rollspel, ty vår ansats är ju i själva verket att få uppleva något större än vår bleka vardag..."
Ni skulle sagt något i stil med:
"Tja isåfall gör jag en regel (eller ännu värre; ett eget rollspel) som utgår från att tjocka läderstycken tillsammans med nitar blir ett bra alternativ till helrustning eller ringbrynja. Få se nu, hade inte jag gjort en kampanjvärld som hade en kultur där den enda rustningstyp man använde var just nitläder? Ska kolla..."
Samma skit nu med. Istället för att bara njuta av tigerns väg som den är ska du börja göra ett helt jädrans nytt spel!
Som inte bara fångar andan i de tidigare produkterna, utan dessutom analyserar vad den där andan egentligen består av , tar fasta på analysens resultat och sedan bearbetar de till ett regelsystem.
Hur i hela friden orkar du?
Ok, om jag skulle köra "Way of the tiger- the Roleplaing Game" så skulle jag kopiera så mycket som möjligt av böckerna.
I strid skulle man få välja vilka färdigheter man använder, precis som i boken. I Monsterboken till spelet skulle det stå vilka tekniker som är farligast och vilka som är helt verkningslösa.
Jag skulle sedan försöka efterlikna den pantheon som finns i böckerna så långt det går.
Tja, det enda som skulle vara nytt är väl egentligen äventyren. De skulle jag skriva, precis som jag skriver för DoD.
---
F.ö. bevisar den här tråden att det är Rising som är absolut trendigast på forumet. Han är coolast. Etta på "Innelistan", utan tvekan. Smaka på termen: Ninja-fantasy!
Eller lika obegriplig som klädskaparna bakom de plagg (?!) som släpas utmed Paris catwalks.
Sluta aldrig skriva på de här forumen Rising! Som Vitulv sa: Du trollar!
/Basenanji
"Nu har jag spelat så mycket Tigerns Väg (mappat sönder de fyra första böckerna helt och hållet) att jag börjat tycka att det här faktiskt är den bästa genren av dem alla. Det kan liksom inte bli mer pop..."
Så här mycket har jag inte garvat på riktigt, riktigt länge!
Helt plötsligt minns jag det där- att man kunde välja mellan att använda strypsnara eller giftpilar och att man anade vad som var mest logiskt. Träskmonstret dör således knappast av en giftpil, utan hellre av ett farligt nervslag. Det var så jävla otroligt coolt! Nåstalgiiiiii! Men...
Problemet med dig och Krille tex är att ni är sådana dryga problemlösare. Till skillnad från mig som är en filosof.
Ja, det är självklart bättre att vara filosof.
Jag kan utbrista: "Javisst, nitläder är en anakronistisk omöjlighet, men borde vi inte blicka bortom sådana futiliteter när vi spelar rollspel, ty vår ansats är ju i själva verket att få uppleva något större än vår bleka vardag..."
Ni skulle sagt något i stil med:
"Tja isåfall gör jag en regel (eller ännu värre; ett eget rollspel) som utgår från att tjocka läderstycken tillsammans med nitar blir ett bra alternativ till helrustning eller ringbrynja. Få se nu, hade inte jag gjort en kampanjvärld som hade en kultur där den enda rustningstyp man använde var just nitläder? Ska kolla..."
Samma skit nu med. Istället för att bara njuta av tigerns väg som den är ska du börja göra ett helt jädrans nytt spel!
Som inte bara fångar andan i de tidigare produkterna, utan dessutom analyserar vad den där andan egentligen består av , tar fasta på analysens resultat och sedan bearbetar de till ett regelsystem.
Hur i hela friden orkar du?
Ok, om jag skulle köra "Way of the tiger- the Roleplaing Game" så skulle jag kopiera så mycket som möjligt av böckerna.
I strid skulle man få välja vilka färdigheter man använder, precis som i boken. I Monsterboken till spelet skulle det stå vilka tekniker som är farligast och vilka som är helt verkningslösa.
Jag skulle sedan försöka efterlikna den pantheon som finns i böckerna så långt det går.
Tja, det enda som skulle vara nytt är väl egentligen äventyren. De skulle jag skriva, precis som jag skriver för DoD.
---
F.ö. bevisar den här tråden att det är Rising som är absolut trendigast på forumet. Han är coolast. Etta på "Innelistan", utan tvekan. Smaka på termen: Ninja-fantasy!
Eller lika obegriplig som klädskaparna bakom de plagg (?!) som släpas utmed Paris catwalks.
Sluta aldrig skriva på de här forumen Rising! Som Vitulv sa: Du trollar!
/Basenanji
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: 1337 N1NJ45
Ett annat viktigt koncept från brottningen är uppbyggnaden inför stormatchen. Två storbrottare möts inte bara så där, de börjar med att jäklas med varandras vänner och familjer, sedan snackar de skit om varandra, sedan går de en match som den ena vinner, men på ett fult och tveksamt sätt vilket leder till en returmatch som den andre vinner innan man har den tredje, riktiga matchen som är en hatmatch med en helladdad publik. Titta tex på den historiska uppbyggnaden inför giganternas kamp Flair-Hogan, eller DDP-Undertaker, för att inte snacka om den helt underbara Flair-Sting (hade någon i publiken haft ett eldvapen hade inte Flair lämnat ringen levande, så väl fick han dem att hata honom).
I rollspel skulle detta innebära att man möter storskurken några gånger utan att få ett avgörande, där man bara känner sig för och pinkar revir medan man laddar för slutstriden.
Det är många som ser ner på brottning, men man kan lära sig mycket om dramatik och sånt där.
Coolt, precis samma koncept används inom brottningen. Där har man även konceptet med paybacks. När man har åkt på tillräckligt med däng så har man möjligheten att göra en överraskande manöver som vänder matchen, eller åtminstone jämnar ut den lite.
Även här har man motsvarande inom brottningen. Man kan se direkt på en brottares utstyrsel om han är benägen att fula, karata, tillhygga och så vidare.
Ett annat viktigt koncept från brottningen är uppbyggnaden inför stormatchen. Två storbrottare möts inte bara så där, de börjar med att jäklas med varandras vänner och familjer, sedan snackar de skit om varandra, sedan går de en match som den ena vinner, men på ett fult och tveksamt sätt vilket leder till en returmatch som den andre vinner innan man har den tredje, riktiga matchen som är en hatmatch med en helladdad publik. Titta tex på den historiska uppbyggnaden inför giganternas kamp Flair-Hogan, eller DDP-Undertaker, för att inte snacka om den helt underbara Flair-Sting (hade någon i publiken haft ett eldvapen hade inte Flair lämnat ringen levande, så väl fick han dem att hata honom).
I rollspel skulle detta innebära att man möter storskurken några gånger utan att få ett avgörande, där man bara känner sig för och pinkar revir medan man laddar för slutstriden.
Det är många som ser ner på brottning, men man kan lära sig mycket om dramatik och sånt där.
När jag såg det här imorse på väg till saltgruvan så fick jag en spontan tanke på det uppenbara svaret på din fråga. Nu, när man kommer tillbaka från jobbet och hela tråden har exploderat och du har broderat ut ytterligare så kan jag märka att:
- du vill ha en massa specialtekniker och tjafs
- ninjor, munkar osv ska mycket väl kunna spöa upp en fullt påpälsad riddare
- du vill ha magi
- du vill ha en MASSA specialtekniker och tjafs
Så, det finns ingen anledning att nöja sig med D&D i ett sånt här fall, det är ju ändå ganska basic. Du vill ju ha spelet som både försöker vara überhäftigt samtidigt som det har tokigt många detaljer och en färdighet för varje liten grej.
Du behöver helt enkelt Rolemaster!
Nu säger jag detta lite ironiskt, men du verkar själv ha varit lite länge i solen eller solariet... Oavsett så är faktiskt Rolemaster inte så dumt som förslag - i RM så kan de flesta lära sig magi, det finns särskilda moduler för Martial Arts som är väldigt mycket ninja och krigarmunkar (inklusive lite besvärjelistor just för ninjor och krigarmunkar om jag inte minns fel). Dessutom så är hela Martial Artsgrejen väldigt upphaussad jämfört med vanliga vapen, så med lite tekniker som Adrenal Defense, Adrenal Toughness osv så behöver ninjan vare sig sköld eller rustning, för han duckar för allt och går något ändå igenom biter han bara ihop. Samtidigt är stridskonsterna väldigt tuffa offensivt, finns i en mängd olika nivåer och med allehanda regler för Blind Fighting osv så att man utan problem kan få precis så fantastiska munkar som man vill. Dessutom kan ju levelbaserat funka ganska bra om man vill att vissa ska vara tokbra och andra kanonmat...
Om det skulle vara så att du inte VILL uppfinna hjulet igen, alltså...
Mycket nöje / Phelan
- du vill ha en massa specialtekniker och tjafs
- ninjor, munkar osv ska mycket väl kunna spöa upp en fullt påpälsad riddare
- du vill ha magi
- du vill ha en MASSA specialtekniker och tjafs
Så, det finns ingen anledning att nöja sig med D&D i ett sånt här fall, det är ju ändå ganska basic. Du vill ju ha spelet som både försöker vara überhäftigt samtidigt som det har tokigt många detaljer och en färdighet för varje liten grej.
Du behöver helt enkelt Rolemaster!
Nu säger jag detta lite ironiskt, men du verkar själv ha varit lite länge i solen eller solariet... Oavsett så är faktiskt Rolemaster inte så dumt som förslag - i RM så kan de flesta lära sig magi, det finns särskilda moduler för Martial Arts som är väldigt mycket ninja och krigarmunkar (inklusive lite besvärjelistor just för ninjor och krigarmunkar om jag inte minns fel). Dessutom så är hela Martial Artsgrejen väldigt upphaussad jämfört med vanliga vapen, så med lite tekniker som Adrenal Defense, Adrenal Toughness osv så behöver ninjan vare sig sköld eller rustning, för han duckar för allt och går något ändå igenom biter han bara ihop. Samtidigt är stridskonsterna väldigt tuffa offensivt, finns i en mängd olika nivåer och med allehanda regler för Blind Fighting osv så att man utan problem kan få precis så fantastiska munkar som man vill. Dessutom kan ju levelbaserat funka ganska bra om man vill att vissa ska vara tokbra och andra kanonmat...
Om det skulle vara så att du inte VILL uppfinna hjulet igen, alltså...
Mycket nöje / Phelan
När jag först såg namnet på ditt inlägg tänkte jag bara "Yes, ninjor! Min specialitet!". Ivrigt läste jag grundligt allt vad du skrivit (vilket är något av en bedrift med tanke på hur mycket du alltdi skriver), men medan jag läste blev jag bara med och mer bekymrad. När jag tillslut nått botten av ditt inlägg så var jag något besviken.
Jag är den typer som tränar aikido (en kampform som utövades av krigarklassen i fedurala Japan) några timmar i veckan och tränar svärdshugg med mitt bokken varje dag. Korsagt, jag älskar allt vad RIKTIGA ninjor (eller "shinobi" som de egentligen heter) och samurajer, därför blev jag något besviken när du antydde att det du ville ha var låtsas ninjor. Hollywood ninjor. Folk som fjantar omkring i pyjamasar och förolämpar allt vad riktiga shinobi må heta. Men trots detta så tänker jag ändå göra ett långt inlägg om ämnet här och nu.
First of: ordet "ninja".
"Ninja" är uttalet av det kanji (ett speciellt japanskt tecken) som betyder "smygande människa". Kanjit "ninja" får man fram genom att sätta ihopp tecknena för "smyga" (しのひ゛) och "man" (vars japanska namn jag glömt bort). Alltså heter det egentligen inte "ninja" utan "shinobi-något", bara att tecknet för "shinobi-något" uttalas "ninja".
Och förresten, om man ska vara traditionen enlig så heter "ninja" lika dant i plural som i singular, lika dant är det med bestämt och obestämd form.
Munkar och nunnor.
Anledningen till att man inte BRUKAR spela som ninja- nunnor är att det inte fanns några sådanna. De riktiga ninja- munkarna kom faktiskt från Kina, från Shaong- lin (jag ber om ursäkt fall templet inte verkligen heter Shaong- lin, det kan mycket väl vara något jag minns fel) templen, där de lärde sig kampformen Kung- Fu. Jag vet inte om det fanns nunnor där, men om det gjorde det så lärde de sig i alla fall inte kampsport.
I Japan var det annorlunda. Prästerna där hade ofta haft ett annat jobb innan de blev präster, till exempel samuraj eller bushi (allmänna krigare). Därför hände det att präster (eller munkar som ni kallar dem) kunde olika kampformer. Annat var det med Sohei. Sohei var krigare som vigde sina liv åt att skydda templen, och de var verkligen skickliga krigare (som ofta använde sig av vapnet naginata, en bo- stav med ett wakizashi på ena änden).
Ninjor i stora antal.
Ninjor jobbar i klaner. En klan kunde bestå av mellan tjugo och två hundra ninjor, ledda av en Chunnin (elit ninja). Nästan alla ninjor var spioner eller sabbotörer, sända för att snoka reda på någon daimyos (lokal härskare) planer eller för att sabbotera något hemligt dokumment. Det var ovanligt att hyra ninjor för att ha ihjäl folk, och om man gjorde det så anföll de nästan alltid när offret i fråga var på resande fot. Så anföll de i stora antal från tärräng där de tidigare höllt sig gömda.
Varje klan hade en egen dojo (kamplokal), och klanerna hade ofta olika stridskonster. Allmänt brukar man kalla deras kampform för "ninjutsu" (ninjans kampväg, typ).
Nu börjar jag bli trött i fingrarna och fortsätter att klaga senare, men avslutningsvis skulle jag vilja påpeka att jag förstått att du inte bryr dig om riktiga ninjor, men även om så är fallet så kan det inte skada med lite information om hur det gick till i verkligheten. Två korta punkter till:
1. Det finns spelbara nunnor i Usagi Yojimbo RPG.
2. Jag kan ha fel på vissa punkter, men all fakta är i alla fall så som jag upfattat den från säkra källor. Därmed inte sagt att jag inte kan ha fel.
/Ziaxool - dyrkar riktiga shinobi och inget annat
Jag är den typer som tränar aikido (en kampform som utövades av krigarklassen i fedurala Japan) några timmar i veckan och tränar svärdshugg med mitt bokken varje dag. Korsagt, jag älskar allt vad RIKTIGA ninjor (eller "shinobi" som de egentligen heter) och samurajer, därför blev jag något besviken när du antydde att det du ville ha var låtsas ninjor. Hollywood ninjor. Folk som fjantar omkring i pyjamasar och förolämpar allt vad riktiga shinobi må heta. Men trots detta så tänker jag ändå göra ett långt inlägg om ämnet här och nu.
First of: ordet "ninja".
"Ninja" är uttalet av det kanji (ett speciellt japanskt tecken) som betyder "smygande människa". Kanjit "ninja" får man fram genom att sätta ihopp tecknena för "smyga" (しのひ゛) och "man" (vars japanska namn jag glömt bort). Alltså heter det egentligen inte "ninja" utan "shinobi-något", bara att tecknet för "shinobi-något" uttalas "ninja".
Och förresten, om man ska vara traditionen enlig så heter "ninja" lika dant i plural som i singular, lika dant är det med bestämt och obestämd form.
Munkar och nunnor.
Anledningen till att man inte BRUKAR spela som ninja- nunnor är att det inte fanns några sådanna. De riktiga ninja- munkarna kom faktiskt från Kina, från Shaong- lin (jag ber om ursäkt fall templet inte verkligen heter Shaong- lin, det kan mycket väl vara något jag minns fel) templen, där de lärde sig kampformen Kung- Fu. Jag vet inte om det fanns nunnor där, men om det gjorde det så lärde de sig i alla fall inte kampsport.
I Japan var det annorlunda. Prästerna där hade ofta haft ett annat jobb innan de blev präster, till exempel samuraj eller bushi (allmänna krigare). Därför hände det att präster (eller munkar som ni kallar dem) kunde olika kampformer. Annat var det med Sohei. Sohei var krigare som vigde sina liv åt att skydda templen, och de var verkligen skickliga krigare (som ofta använde sig av vapnet naginata, en bo- stav med ett wakizashi på ena änden).
Ninjor i stora antal.
Ninjor jobbar i klaner. En klan kunde bestå av mellan tjugo och två hundra ninjor, ledda av en Chunnin (elit ninja). Nästan alla ninjor var spioner eller sabbotörer, sända för att snoka reda på någon daimyos (lokal härskare) planer eller för att sabbotera något hemligt dokumment. Det var ovanligt att hyra ninjor för att ha ihjäl folk, och om man gjorde det så anföll de nästan alltid när offret i fråga var på resande fot. Så anföll de i stora antal från tärräng där de tidigare höllt sig gömda.
Varje klan hade en egen dojo (kamplokal), och klanerna hade ofta olika stridskonster. Allmänt brukar man kalla deras kampform för "ninjutsu" (ninjans kampväg, typ).
Nu börjar jag bli trött i fingrarna och fortsätter att klaga senare, men avslutningsvis skulle jag vilja påpeka att jag förstått att du inte bryr dig om riktiga ninjor, men även om så är fallet så kan det inte skada med lite information om hur det gick till i verkligheten. Två korta punkter till:
1. Det finns spelbara nunnor i Usagi Yojimbo RPG.
2. Jag kan ha fel på vissa punkter, men all fakta är i alla fall så som jag upfattat den från säkra källor. Därmed inte sagt att jag inte kan ha fel.
/Ziaxool - dyrkar riktiga shinobi och inget annat
Asså, Rising, du är så jävla februari. Redan i inlägg 517474 talas det om ninjafantasy.
Här har du mitt bidrag till Dogma 2004 som tyvärr inte vann några priser. Inte heller kan jag påstå att regelsystemet är bra för stämningen, men så är det också det jättegenerella FURPS-systemet vi pratar om. Mycker mer plats än så finns det inte på ett dogmabidrag.
Ditt försök att vara fräsch och udda visar sig vara lökig plagiarism!
Här har du mitt bidrag till Dogma 2004 som tyvärr inte vann några priser. Inte heller kan jag påstå att regelsystemet är bra för stämningen, men så är det också det jättegenerella FURPS-systemet vi pratar om. Mycker mer plats än så finns det inte på ett dogmabidrag.
Ditt försök att vara fräsch och udda visar sig vara lökig plagiarism!
Rising
Vila i frid
Re: Easy does it!
Eller tja, kanske skulle de här funderingarna jag har passa bättre i ett bräd/kortpsel, typ som Munchkin? Jag håller iofs på med ett sådant lite vid sidan om, och det har i nuläget bara en feature som jag verkligen gillar; nämligen möjligheten att kombinera tekniker genom att sätta ihop två kort med varandra på så vis att ett häftigt ninjateknik-namn uppstår! (Öh, typ, dels finns det Tekniker och Vapen som man kan spela ut precis som de är bara, för att använda dem en gång likt Instants i Magic ; de heter saker som "Figthing Vengeance", "Striking Lightning" och "Cursed Shurikens" och de ger olika bonusar fram och tillbaka, men sedan har man också Principer som man kan knyta samman dessa kort med, och de heter saker som "of The Doomed Ronin", "of The Seven Dragons" och "in The Silent Shadows". Då stannar de förstnämnda korten permanent hos en, och de kommer i effekt lite då och då, beroende på vad det står på korten. Nå, vad man får är alltså häftiga ninjanamn såsom "Fighting Vengeance of The Seven Dragons!" som man kan säga genom sammanbitna käkar varje gång man använder dem om man vill låta lika tuff som en äkta ninja, och givetvis är vissa kombinationer långt bättre än andra, så det gäller att vara lite smart när man kombinerar de olika korten med varandra.) (Förresten; hela spelet kommer i övrigt vara på svenska. Det är bara dessa kort som har titlar på engelska eftersom ju alla vet att engelska är det officiella ninja-språket som de riktiga, historiska ninjorna, pratade.) Kanske ska man bara ta ett sådant system i grunden och sedan slänga på ett system som liknar grundtanken i Tigerns Väg; att olika dödsmördartekniker är olika bra mot olika monster, och sedan göra ett enkelt avskalat kortspel av det hela som man kan ha lite skoj med i spelgruppen?
Liksom, ett helt rollspel kanske blir för mycket havregrynsgröt? Det kanske är så att de här idéerna om ett ninjarollspel är roligare än vad det i själva verket skulle vara att spela? Liksom, fem ninjor som reser ut på äventyr tillsammans är kanske inte så kul, och så har vi ju det där problemet med att ninjor inte är så roliga att gestalta när man väl ska interagera med spelledarpersoner...
Ska det bli ett kortspel istället?
Genom att aldrig någonsin slutföra ett endaste av mina projekt?
Ja, jag funderar faktiskt på att göra ett straight fanboy-spel av det hela. Liksom, spindelfiskgift (bästa namnet på något gift i världshistorien), Kwons slaga, Damas sköldmöer, Flammans Stormästare, Röda Syrsorna, O-Bakemonos, näslösa halvtroll, Shaggoths (det finns faktiskt förvånande många Cthulhu-rippar i spelet, även om just Shaggothen inte liknar en Shoggoth så mycket), havsalver, Domsvärdslegionen, mörkeralver (de är alla av någon outgrundlig anledning apomöjliga att döda), Mandragora och Torremalku... Det är så djäkla häftiga namn på allting. Och Honoric med hans djäkla svärd Sorcerak... Bara att få pröva att slåss mot honom i ett rollspel vore ju ägzor.
Eller tja, kanske skulle de här funderingarna jag har passa bättre i ett bräd/kortpsel, typ som Munchkin? Jag håller iofs på med ett sådant lite vid sidan om, och det har i nuläget bara en feature som jag verkligen gillar; nämligen möjligheten att kombinera tekniker genom att sätta ihop två kort med varandra på så vis att ett häftigt ninjateknik-namn uppstår! (Öh, typ, dels finns det Tekniker och Vapen som man kan spela ut precis som de är bara, för att använda dem en gång likt Instants i Magic ; de heter saker som "Figthing Vengeance", "Striking Lightning" och "Cursed Shurikens" och de ger olika bonusar fram och tillbaka, men sedan har man också Principer som man kan knyta samman dessa kort med, och de heter saker som "of The Doomed Ronin", "of The Seven Dragons" och "in The Silent Shadows". Då stannar de förstnämnda korten permanent hos en, och de kommer i effekt lite då och då, beroende på vad det står på korten. Nå, vad man får är alltså häftiga ninjanamn såsom "Fighting Vengeance of The Seven Dragons!" som man kan säga genom sammanbitna käkar varje gång man använder dem om man vill låta lika tuff som en äkta ninja, och givetvis är vissa kombinationer långt bättre än andra, så det gäller att vara lite smart när man kombinerar de olika korten med varandra.) (Förresten; hela spelet kommer i övrigt vara på svenska. Det är bara dessa kort som har titlar på engelska eftersom ju alla vet att engelska är det officiella ninja-språket som de riktiga, historiska ninjorna, pratade.) Kanske ska man bara ta ett sådant system i grunden och sedan slänga på ett system som liknar grundtanken i Tigerns Väg; att olika dödsmördartekniker är olika bra mot olika monster, och sedan göra ett enkelt avskalat kortspel av det hela som man kan ha lite skoj med i spelgruppen?
Liksom, ett helt rollspel kanske blir för mycket havregrynsgröt? Det kanske är så att de här idéerna om ett ninjarollspel är roligare än vad det i själva verket skulle vara att spela? Liksom, fem ninjor som reser ut på äventyr tillsammans är kanske inte så kul, och så har vi ju det där problemet med att ninjor inte är så roliga att gestalta när man väl ska interagera med spelledarpersoner...
Ska det bli ett kortspel istället?
Krille
Super Moderator
Re: Easy does it!
"Liksom, ett helt rollspel kanske blir för mycket havregrynsgröt? Det kanske är så att de här idéerna om ett ninjarollspel är roligare än vad det i själva verket skulle vara att spela? Liksom, fem ninjor som reser ut på äventyr tillsammans är kanske inte så kul, och så har vi ju det där problemet med att ninjor inte är så roliga att gestalta när man väl ska interagera med spelledarpersoner..."
Tja, oavsett vad som händer så har tråden varit synnerligen intressant. Jag vet inte hur mycket av det som går att klämma in i Dogma-formatet och i regelmotorn KYSS, men det som får plats kommer säkerligen med i nästa GIRLS-spel.
"Liksom, ett helt rollspel kanske blir för mycket havregrynsgröt? Det kanske är så att de här idéerna om ett ninjarollspel är roligare än vad det i själva verket skulle vara att spela? Liksom, fem ninjor som reser ut på äventyr tillsammans är kanske inte så kul, och så har vi ju det där problemet med att ninjor inte är så roliga att gestalta när man väl ska interagera med spelledarpersoner..."
Tja, oavsett vad som händer så har tråden varit synnerligen intressant. Jag vet inte hur mycket av det som går att klämma in i Dogma-formatet och i regelmotorn KYSS, men det som får plats kommer säkerligen med i nästa GIRLS-spel.
Rising
Vila i frid
Du, jag har faktiskt vattentäta källor. I början på de historiskt korrekta böcker jag läser (jag tror att författarna till Tigerns Väg är några av världens främsta ninjaforskare, och som kanske till och med bott i Japan, för så här insiktsfullt och självsäkert skriver de i början på sina böcker
[color:\\"brown\\"]Ninjas are historical fact. Ninjas existed in Japan from the sixth century AD to the beginning of the seventeenth century. For much of this period there were struggles of power between the warlords or diamios who were the heads of the noble clans. The Ninjas were unknown faceless men, professional assassins and spies, killing machines available for hire. All of the abilities and skills attributed to the Ninja in this book are based on reality. Historically, the Ninjas of Medieval Japan were apparently able to perform most of the feats and were experts in many of the skills outlined in The Way of the Tiger.[/color]
Och här kan man se några av de historiska stridstekniker som lärs ut i denna bok och som jag har pratat om i mina inlägg:
![](http://www.mediasmedjan.se/prov/ninjatekniker.gif\\" border=\\"1)
Du kan få låna mina böcker om du vill lära dig lite om ninjor.
[color:\\"brown\\"]Ninjas are historical fact. Ninjas existed in Japan from the sixth century AD to the beginning of the seventeenth century. For much of this period there were struggles of power between the warlords or diamios who were the heads of the noble clans. The Ninjas were unknown faceless men, professional assassins and spies, killing machines available for hire. All of the abilities and skills attributed to the Ninja in this book are based on reality. Historically, the Ninjas of Medieval Japan were apparently able to perform most of the feats and were experts in many of the skills outlined in The Way of the Tiger.[/color]
Och här kan man se några av de historiska stridstekniker som lärs ut i denna bok och som jag har pratat om i mina inlägg:
Du kan få låna mina böcker om du vill lära dig lite om ninjor.
CGH
Warrior
Mer trovärdiga källor
Jag tror den här länken har varit uppe förr, men det finns en del andra trovärdiga källor.
Kanske tillförde jag något till debatten.
Jag tror den här länken har varit uppe förr, men det finns en del andra trovärdiga källor.
Kanske tillförde jag något till debatten.
