Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,737
Inuiter har 12 ord för olika typer av snö
Jag tror att det är betydligt fler (136 är en siffra som poppar upp i mitt huvud). Jag har i alla fall minst 500, och alla är hårt ogillande.
Inuiter har 12 ord för olika typer av snö
Fast det där med givande är vanligt i många slags "primitiva" samhällen, även boskapsuppfödande. Den som ger mest blir ledare, men bara så länge han har råd att ge bort fler saker.Det har gjorts undersökningar om vilka folkslag som är mest givmilda i världen, och de som toppade den var en valfångarstam i ocianien - de delar med sig av princip allt, kanske inte så konstigt då kosten är baserad på val, och det är svårt att sätta i sig en hel val själv. För stammens överlevnad var det livsviktigt att dela med sig, endast de finaste delarna av djuret, tungan och liknande, tillföll den som fällt det. Äganderätten drar alltså inte åt det personliga hållet, utan snarare ägs saker och ting inom stammen.
Det finns också stora skillnader mellan jaktsamhällen och boskapsuppfödare, de har helt olika förutsättningar. Boskapsuppfödare har alltid en matreserv med sig, medan en jägarstams mattillgång är mer ojämn och oplanerbar (uppföder man en buffel kan man välja att slakta den planerat när maten tryter, jagar och fäller man en vild buffel så sker det oplanerat). Jägarsammhällen kan alltså ömsom drabbas av kraftiga matunderskott som kraftiga överskott, då gäller det att vara beredd att dela med sig, annars kanske man själv står utan mat när det tryter.
Säkert. En mycket vanlig syssla bland boskapsskötande folk har ju av hävd varit att skaffa mer boskap. Av grannen. Utan att be om lov. Och så finns ju hela härvan av stiliserad krigföring för att höja sin status.I sådana kulturer antar jag att jägarna även fungerar som krigare. Så har det ju varit i många afrikanska kulturer, får jag för mig; kvinnorna har odlat jorden och männen har sparkat rumpa. I dagens moderna samhälle, där rumpsparkning är olagligt, fortsätter kvinnorna att odla jorden medan männen... tja... ligger i skuggan av någon palm och sover.
Din bestämmelse är för övrigt alldeles riktig. Såvitt jag vet var det conquistadorernas förrymda kusar som nordamerikas indianer tämjde.Jag har bestämt för mig att det inte fanns hästar i Amerika innan européerna kom dit, dessutom.
Den centrala enheten är följet, som kan bestå av ett antal familjer. Varje följe har en minnesmästare, som håller reda på all viktig kunskap, eftersom nomaderna saknar skriftspråk. Hans viktigaste uppgift är att hålla reda på allas släktband, för att förhindra inavel och så, men fungerar även som historieberättare och rådgivare till ledaren.
Däremot har de packdjur, som är någon slags blandning mellan noshörningar, bufflar och växtätande dinosaurier: enorma, långsamma, tjockhudade vidunder som inte alls är lämpade att rida på. Nomaderna driver boskapshjordar över de vidsträckta slätterna.
Nomadernas slätter är ett område där all civilisation gick under i den forntida katastrofen, och knappt ruiner återstår. Ibland, speciellt förr om åren, kunde man hitta enstaka brukbara föremål, som en bit metall som gick att vässa, eller liknande. Primitiva spjut och dolkar är standardbeväpningen, och svärd är väldiga statussymboler, ofta tillverkade av blandade spillror. Utseendemässigt klär sig nomaderna i pälsar och allehanda trasor, och de bär tatueringar som berättar om viktiga händelser i livet.
En del nomader har börjat handla med folken som bor i städerna vid slättens rand, och då speciellt de nybyggarsamhällen som börjat växa upp i tidigare öde trakter. Det kan vara en lönsam sysselsättning, för inte många andra orkar färdas den långa vägen över slätterna till de okända länderna där bortom.