Jag har tänkt lite på det här på sistone faktiskt, och jag har kommit fram till två teser:
1. Hur bra en rollperson är avgörs av hur bra den klarar sig i direkt konflikt med andra rollpersoner och SLP:s. Om man vinner sådana konflikter så är man uppenbarligen bättre än dessa. Vem vill vara världens bästa smed i WoW när man kan vara världens bästa fighter?
2. Så länge man kan eskalera en konflikt fritt så gynnas den som är bäst i toppen av stegen.
Ifall man kan svara på en övertalning genom att slå ned någon, och svara på en nedslagning med att slå ihjäl den andre, så har den som är bäst på att slå ihjäl andra övertaget, helt enkelt för att han kan eskalera upp till den våldsammaste och effektivaste nivån, och de andra kan inte matcha.
Och i de flesta rollspel jag testat så finns det inga direkta hinder mot att slå ihjäl folk som försöker övertala en/stoppa en fysiskt. Därför finns det en press på en att välja den här strategin, om inte annat för att kunna försvara sig.
----
Eftersom spelarna vill ha möjlighet att eskalera till den här nivån så finns den med i reglerna. Teorin jag kom fram till är att alla sorters rollpersoner bör vara lika bra på dödlig konflikt, antingen genom att de kan slåss bra allihop, eller genom att alla konflikt, dödlig som ej dödlig, behandlas likadant.