Det finns helt klart en intressekonflikt här: De flesta som läser vampyrromaner (och som alltså skulle kunna se ett värde i vampyrkursen) är för unga för att betala skatt!
Det finns en föreställning, som jag finner något märklig, att skattebetalaren har något slags direkta moraliska anspråk på det offentligas resurser, i egenskap av att vara skattebetalare. Att staten bör redovisa sina utgifter direkt till den enskilde skattebetalaren, för dennes utlåtande.
I verkligheten redovisar förstås staten sina utgifter endast för folket som kollektiv, och "folket" innebär inte skattebetalarna, utan medborgarna -- alla de som vare sig de vill det eller inte (och vare sig de har en taxerbar inkomst eller inte) har ett "stake" (för att använda den engelska termen) i det gemensammas angelägenheter. Det betyder också att en skillnad uppstår mellan folket såsom en grupp enskilda individer, var och en med sina egna intressen, strävanden, och uppfattningar om vad som utgör ett "värde", och folket såsom kollektiv abstraktion vars intressen, strävanden och drömmar bara kan uttolkas på väldigt indirekta sätt.
En person som Krank skulle säkert säga att "folket" i denna senare bemärkelse är ett påhitt, rentav en lögn, och att det i verkligheten bara finns människor som är mer eller mindre beredda att underkasta sig gemensamma projekt. Vilket är sant, på sätt och vis. Vi svenskar har turen -- om det nu är tur -- att leva under en stark stat, med hög grad av legitimitet och välfungerande institutioner som ånjuter allmänhetens förtroende. I en sådan värld är det lätt hänt att man börjar glömma bort skillnaden mellan statens (och, i förlängningen, "folkets", i den senare, abstrakta bemärkelsen) intressen, och de enskilda individernas intressen, och börjar inbilla sig att idealet är att de tu ska passa varandra. Vi svenskar lever i sådan hög grad i symbios med staten att vi tenderar att glömma att för många människor är staten en fiende, en tjuv, "det kallaste av alla kalla monster".
De intressen universiteten gynnat har historiskt varit statens (och kyrkans och, om jag tillåts smyga in det ordet, kapitalets). Så är det även idag. Kanske gynnas även den enskilda medborgaren indirekt om staten gynnas. Men det är alltid bara indirekt, för staten och den enskilde är två olika väsen, och deras intressen sammanfaller inte av nödvändighet, utan bara i den grad människan funnit att det är enklare att alliera sig med staten än att motsätta sig den. Min poäng är alltså följande: Att förvänta sig att den kunskap som produceras på universiteten nödvändigtvis ska vara direkt värdefull för den enskilde skattebetalaren, är alltid att leta på fel plats. Några gynnas alltid -- vampyrkursen gynnar, om inte annat, litteraturlektorn och studenterna som kan casha in sina csn-pengar på sommaren och slipper gå till soc med mössan i handen -- medan andra missgynnas -- den kemiska forskning som dragit in patentmiljarder leder till hemska fosterskador hos de stackare som lever nedströms från fabriken.