Nekromanti Nu vet vi vad högskolan går för!
- Thread starter Poseur
- Start date
Varför inte? Den första låter asintressant, och den andra tror jag skulle kunna vara väldigt lärorik och givande.chrull said:Så du menar att både kursen "Frenologi och Rasbiologi på 2010-talet (30p)" och "Hur gör vi Norge rikare (15p)" är kurser som vi borde lägga skattepengar på?
//Krank, antinationalist och världsmedborgare (trots att han inte egentligen åkt så värst långt utanför de administrativa gränser han föddes innanför)
Man Mountainman
Storsvagåret
Ja, bildning och vetande är inget å ha. Vad ska vi med det till? Lägg ned högskolorna.
Och varför sluta där? Finns det inte många andra civilisationens frukter vi gott kunde klara oss utan? Konst, till exempel. Lägg ned muséerna, gallerierna och konstskolorna. Musik, vad är det bra för? Bara meningslösa ljud. Störta skivbolagen, krossa instrumenten, bränn alla DJ:s på bål!
Vad är vitsen med teknologi? Det den ger med ena handen, tar den tillbaka med andra, med ränta. Vi får njuta lite bekvämlighet samtidigt som planeten förvandlas till en soptipp. Krossa alla maskiner! Spräng fabrikerna! Häng ingenjörerna!
Politiken?! Vad har den någonsin åstadkommit utom krig och lidande? Jämna alla politiska strukturer med marken! Och vad är lagar annat än ord, ord, ord, idiotiska ord påhittade av idiotiska människor? Låt var man stifta sin egen lag!
Jordbruk?! Ha! Vilket trams. Bränn åkrarna.
Språk?! Ingen har något intressant att säga ändå. Skär ut tungan på hela packet.
Och varför sluta där? Finns det inte många andra civilisationens frukter vi gott kunde klara oss utan? Konst, till exempel. Lägg ned muséerna, gallerierna och konstskolorna. Musik, vad är det bra för? Bara meningslösa ljud. Störta skivbolagen, krossa instrumenten, bränn alla DJ:s på bål!
Vad är vitsen med teknologi? Det den ger med ena handen, tar den tillbaka med andra, med ränta. Vi får njuta lite bekvämlighet samtidigt som planeten förvandlas till en soptipp. Krossa alla maskiner! Spräng fabrikerna! Häng ingenjörerna!
Politiken?! Vad har den någonsin åstadkommit utom krig och lidande? Jämna alla politiska strukturer med marken! Och vad är lagar annat än ord, ord, ord, idiotiska ord påhittade av idiotiska människor? Låt var man stifta sin egen lag!
Jordbruk?! Ha! Vilket trams. Bränn åkrarna.
Språk?! Ingen har något intressant att säga ändå. Skär ut tungan på hela packet.
Ond bråd död
Swashbuckler
Du har verkligen jättekonstiga idéer.
Man Mountainman
Storsvagåret
Vad jag har, min vän, är lite jävla fantasi!
Herr Grönstedt
Swordsman
Ja, jag borde väl svara då som representant för yrkeskåren (universitetslärare i datalogi med inriktning mot interaktionsdesign) här på forumet.
Sommarkurser är lite annorlunda då de allt som oftast ligger utanför det ordinare utbudet och då de aldrig ingår som ordinarie kurser i något utbildningsprogram. Det gör att man får möjligheten att både läsa och, som lärare, ge kurser baserat på intresse snarare än nytta.
Normalt sett är svensk högre utbildning mycket nytto-orienterad. Varje kurs består av lärandemål som satts upp för att bidra till en examen med examensmål som bestäms i högskoleförordningen. När jag varit med och tagit fram utbildningsprogram så sätter man upp specificerade mål baserat på de generella examensmålen och de är alltid grundade i vad studenterna kan tänkas ha nytta av antingen på högre nivå (avancerad nivå eller forskarnivå), eller i sitt framtida yrkesliv. För en del utbildningar som inte är yrkesutbildnignar är det dock tämligen spretigt var studenterna hamnar och därför kan det vara svårt att göra en ordentlig analys av arbetsmarknaden. Vad man då ser till att studenterna får med sig är en ordentlig verktygslåda med metodkunskap och domänkunskap som man tror att de kan ha nytta av.
Alltså: merparten av svensk utbildning är nytto-orienterad.
Detta är inte enbart av godo. Många gånger finner man sig i livet där man har nytta av att veta saker som man aldrig trodde att man skulle behöva. Att läsa saker som inte ser den direkta nyttan av kan alltså var bra. Särskilt eftersom att många goda och nyskapande idéer kommer av att man plötsligt ser en koppling mellan till synes helt orelaterade ämnen. Kurser som inte verkar nyttiga kan alltså föda nya idéer. Detta gäller särskilt kulturvetenskapliga kurser som handlar om vad det innebär att vara människa i såväl vår kultur som andra kulturer.
Att som ingenjör då läsa en kurs om vampyr-litteratur kan dels upplevas befriande, men också göra att man ser på tekniska lösningar eller ett visst tekniskt problem på ett nytt sätt. Inte nu för att jag vet så mycket om vampyr-litteratur, men jag kan tänka mig att man funderar en del över vad liv och död är för något egentligen. Men om då sysslar med medicinsk teknik kan det vara värdefullt att fundera över. Dessutom mår man bra av att lära sig lite litteraturvetenskaplig metod. Det har man nytta av varje gång man ska göra en analys av någon form av text.
Så långt ur studentens perspektiv och samhällets perspektiv. Vad får då universitetsläraren och universitetet ut av att ge en sådan här kurs? Sommarkurser är tacksamma då de tillåter en lärare att testa lite nya idéer innan man för in dem i ordinarie kursutbud. Kanske delar av den här sommarkursen blir en del av undervisningen kring romantisk litteratur. Sommarkurser kan också användas för att studenter ska få bedriva egna projekt under handledning kring något som intresserar dem.
Jag har hållit i en sådan kurs som hette Game Design and Innovation (om jag minns rätt). Den fokuserade på att programmeringskunniga studenter med egna spelidéer skulle få jobba med dem och få kritik från såväl oss lärare och från varandra i syfte att ta fram ett spel som med lite bearbetning kunde vara med på ett indie-spår på ett konvent eller konferens.
Dessutom kan det vara så att en universitetslärare har ett eget forskningsprojekt i ett smalt ämne där studenterna kan få möjlighet att ta del av nyligen framtagen kunskap, eller för den delen själva delta i forskningsarbetet. I sommarkursens form kan det bli en "one off" så att säga.
Därutöver handlar det, precis som en del av er redan nämnt, om att få nya studenter intresserade av ämnet. Om litteraturvetarna i detta fall lyckas få någon student att känna att han eller hon hittat hem så är väl det jättebra. Dessutom så har man då fått någon till student till sin utbildning.
För ämnet/institutionen finns det inte så mycket medel i sommarkurserna. Det rör sig kanske om 50 till 70 000 kr, vilket inte räcker långt då en lektor kostar ca. 800 till 900 000 kr per år i drift (inklusive sociala avgifter och alla gemensamma kostnader på universitets-, fakultets- och institutionsnivå).
Summa summarum: Merparten av svensk högre utbildning är nyttobaserad, och denna typ av kurser behövs för att bryta likriktning och invanda tankebanor. Tillsynes onyttiga kurser kan indirekt bli nyttiga bara för att vi inte kan förutse var nyttan kommer att uppstå. Obskyra sommarkurser kan vara experimentella och bidra till ordinarie kursutbud. Genom att de kan tillåtas vara smala kan de också knytas nära till ett forskningsprojekt (sådana är alltid av nödvändighet smala). Denna typ av sommarkurser kan användas för att väcka intresse i ett ämne, men de bidrar inte nämnvärt till ett ämnes eller en institutions ekonomi.
EDIT: Det är först om denna typ av kurser skulle börja dominera utbudet, eller bli en stor del av utbudet, vi har anledning att oroa oss.
Sommarkurser är lite annorlunda då de allt som oftast ligger utanför det ordinare utbudet och då de aldrig ingår som ordinarie kurser i något utbildningsprogram. Det gör att man får möjligheten att både läsa och, som lärare, ge kurser baserat på intresse snarare än nytta.
Normalt sett är svensk högre utbildning mycket nytto-orienterad. Varje kurs består av lärandemål som satts upp för att bidra till en examen med examensmål som bestäms i högskoleförordningen. När jag varit med och tagit fram utbildningsprogram så sätter man upp specificerade mål baserat på de generella examensmålen och de är alltid grundade i vad studenterna kan tänkas ha nytta av antingen på högre nivå (avancerad nivå eller forskarnivå), eller i sitt framtida yrkesliv. För en del utbildningar som inte är yrkesutbildnignar är det dock tämligen spretigt var studenterna hamnar och därför kan det vara svårt att göra en ordentlig analys av arbetsmarknaden. Vad man då ser till att studenterna får med sig är en ordentlig verktygslåda med metodkunskap och domänkunskap som man tror att de kan ha nytta av.
Alltså: merparten av svensk utbildning är nytto-orienterad.
Detta är inte enbart av godo. Många gånger finner man sig i livet där man har nytta av att veta saker som man aldrig trodde att man skulle behöva. Att läsa saker som inte ser den direkta nyttan av kan alltså var bra. Särskilt eftersom att många goda och nyskapande idéer kommer av att man plötsligt ser en koppling mellan till synes helt orelaterade ämnen. Kurser som inte verkar nyttiga kan alltså föda nya idéer. Detta gäller särskilt kulturvetenskapliga kurser som handlar om vad det innebär att vara människa i såväl vår kultur som andra kulturer.
Att som ingenjör då läsa en kurs om vampyr-litteratur kan dels upplevas befriande, men också göra att man ser på tekniska lösningar eller ett visst tekniskt problem på ett nytt sätt. Inte nu för att jag vet så mycket om vampyr-litteratur, men jag kan tänka mig att man funderar en del över vad liv och död är för något egentligen. Men om då sysslar med medicinsk teknik kan det vara värdefullt att fundera över. Dessutom mår man bra av att lära sig lite litteraturvetenskaplig metod. Det har man nytta av varje gång man ska göra en analys av någon form av text.
Så långt ur studentens perspektiv och samhällets perspektiv. Vad får då universitetsläraren och universitetet ut av att ge en sådan här kurs? Sommarkurser är tacksamma då de tillåter en lärare att testa lite nya idéer innan man för in dem i ordinarie kursutbud. Kanske delar av den här sommarkursen blir en del av undervisningen kring romantisk litteratur. Sommarkurser kan också användas för att studenter ska få bedriva egna projekt under handledning kring något som intresserar dem.
Jag har hållit i en sådan kurs som hette Game Design and Innovation (om jag minns rätt). Den fokuserade på att programmeringskunniga studenter med egna spelidéer skulle få jobba med dem och få kritik från såväl oss lärare och från varandra i syfte att ta fram ett spel som med lite bearbetning kunde vara med på ett indie-spår på ett konvent eller konferens.
Dessutom kan det vara så att en universitetslärare har ett eget forskningsprojekt i ett smalt ämne där studenterna kan få möjlighet att ta del av nyligen framtagen kunskap, eller för den delen själva delta i forskningsarbetet. I sommarkursens form kan det bli en "one off" så att säga.
Därutöver handlar det, precis som en del av er redan nämnt, om att få nya studenter intresserade av ämnet. Om litteraturvetarna i detta fall lyckas få någon student att känna att han eller hon hittat hem så är väl det jättebra. Dessutom så har man då fått någon till student till sin utbildning.
För ämnet/institutionen finns det inte så mycket medel i sommarkurserna. Det rör sig kanske om 50 till 70 000 kr, vilket inte räcker långt då en lektor kostar ca. 800 till 900 000 kr per år i drift (inklusive sociala avgifter och alla gemensamma kostnader på universitets-, fakultets- och institutionsnivå).
Summa summarum: Merparten av svensk högre utbildning är nyttobaserad, och denna typ av kurser behövs för att bryta likriktning och invanda tankebanor. Tillsynes onyttiga kurser kan indirekt bli nyttiga bara för att vi inte kan förutse var nyttan kommer att uppstå. Obskyra sommarkurser kan vara experimentella och bidra till ordinarie kursutbud. Genom att de kan tillåtas vara smala kan de också knytas nära till ett forskningsprojekt (sådana är alltid av nödvändighet smala). Denna typ av sommarkurser kan användas för att väcka intresse i ett ämne, men de bidrar inte nämnvärt till ett ämnes eller en institutions ekonomi.
EDIT: Det är först om denna typ av kurser skulle börja dominera utbudet, eller bli en stor del av utbudet, vi har anledning att oroa oss.
Man Mountainman
Storsvagåret
Det finns helt klart en intressekonflikt här: De flesta som läser vampyrromaner (och som alltså skulle kunna se ett värde i vampyrkursen) är för unga för att betala skatt!
Det finns en föreställning, som jag finner något märklig, att skattebetalaren har något slags direkta moraliska anspråk på det offentligas resurser, i egenskap av att vara skattebetalare. Att staten bör redovisa sina utgifter direkt till den enskilde skattebetalaren, för dennes utlåtande.
I verkligheten redovisar förstås staten sina utgifter endast för folket som kollektiv, och "folket" innebär inte skattebetalarna, utan medborgarna -- alla de som vare sig de vill det eller inte (och vare sig de har en taxerbar inkomst eller inte) har ett "stake" (för att använda den engelska termen) i det gemensammas angelägenheter. Det betyder också att en skillnad uppstår mellan folket såsom en grupp enskilda individer, var och en med sina egna intressen, strävanden, och uppfattningar om vad som utgör ett "värde", och folket såsom kollektiv abstraktion vars intressen, strävanden och drömmar bara kan uttolkas på väldigt indirekta sätt.
En person som Krank skulle säkert säga att "folket" i denna senare bemärkelse är ett påhitt, rentav en lögn, och att det i verkligheten bara finns människor som är mer eller mindre beredda att underkasta sig gemensamma projekt. Vilket är sant, på sätt och vis. Vi svenskar har turen -- om det nu är tur -- att leva under en stark stat, med hög grad av legitimitet och välfungerande institutioner som ånjuter allmänhetens förtroende. I en sådan värld är det lätt hänt att man börjar glömma bort skillnaden mellan statens (och, i förlängningen, "folkets", i den senare, abstrakta bemärkelsen) intressen, och de enskilda individernas intressen, och börjar inbilla sig att idealet är att de tu ska passa varandra. Vi svenskar lever i sådan hög grad i symbios med staten att vi tenderar att glömma att för många människor är staten en fiende, en tjuv, "det kallaste av alla kalla monster".
De intressen universiteten gynnat har historiskt varit statens (och kyrkans och, om jag tillåts smyga in det ordet, kapitalets). Så är det även idag. Kanske gynnas även den enskilda medborgaren indirekt om staten gynnas. Men det är alltid bara indirekt, för staten och den enskilde är två olika väsen, och deras intressen sammanfaller inte av nödvändighet, utan bara i den grad människan funnit att det är enklare att alliera sig med staten än att motsätta sig den. Min poäng är alltså följande: Att förvänta sig att den kunskap som produceras på universiteten nödvändigtvis ska vara direkt värdefull för den enskilde skattebetalaren, är alltid att leta på fel plats. Några gynnas alltid -- vampyrkursen gynnar, om inte annat, litteraturlektorn och studenterna som kan casha in sina csn-pengar på sommaren och slipper gå till soc med mössan i handen -- medan andra missgynnas -- den kemiska forskning som dragit in patentmiljarder leder till hemska fosterskador hos de stackare som lever nedströms från fabriken.
Det finns en föreställning, som jag finner något märklig, att skattebetalaren har något slags direkta moraliska anspråk på det offentligas resurser, i egenskap av att vara skattebetalare. Att staten bör redovisa sina utgifter direkt till den enskilde skattebetalaren, för dennes utlåtande.
I verkligheten redovisar förstås staten sina utgifter endast för folket som kollektiv, och "folket" innebär inte skattebetalarna, utan medborgarna -- alla de som vare sig de vill det eller inte (och vare sig de har en taxerbar inkomst eller inte) har ett "stake" (för att använda den engelska termen) i det gemensammas angelägenheter. Det betyder också att en skillnad uppstår mellan folket såsom en grupp enskilda individer, var och en med sina egna intressen, strävanden, och uppfattningar om vad som utgör ett "värde", och folket såsom kollektiv abstraktion vars intressen, strävanden och drömmar bara kan uttolkas på väldigt indirekta sätt.
En person som Krank skulle säkert säga att "folket" i denna senare bemärkelse är ett påhitt, rentav en lögn, och att det i verkligheten bara finns människor som är mer eller mindre beredda att underkasta sig gemensamma projekt. Vilket är sant, på sätt och vis. Vi svenskar har turen -- om det nu är tur -- att leva under en stark stat, med hög grad av legitimitet och välfungerande institutioner som ånjuter allmänhetens förtroende. I en sådan värld är det lätt hänt att man börjar glömma bort skillnaden mellan statens (och, i förlängningen, "folkets", i den senare, abstrakta bemärkelsen) intressen, och de enskilda individernas intressen, och börjar inbilla sig att idealet är att de tu ska passa varandra. Vi svenskar lever i sådan hög grad i symbios med staten att vi tenderar att glömma att för många människor är staten en fiende, en tjuv, "det kallaste av alla kalla monster".
De intressen universiteten gynnat har historiskt varit statens (och kyrkans och, om jag tillåts smyga in det ordet, kapitalets). Så är det även idag. Kanske gynnas även den enskilda medborgaren indirekt om staten gynnas. Men det är alltid bara indirekt, för staten och den enskilde är två olika väsen, och deras intressen sammanfaller inte av nödvändighet, utan bara i den grad människan funnit att det är enklare att alliera sig med staten än att motsätta sig den. Min poäng är alltså följande: Att förvänta sig att den kunskap som produceras på universiteten nödvändigtvis ska vara direkt värdefull för den enskilde skattebetalaren, är alltid att leta på fel plats. Några gynnas alltid -- vampyrkursen gynnar, om inte annat, litteraturlektorn och studenterna som kan casha in sina csn-pengar på sommaren och slipper gå till soc med mössan i handen -- medan andra missgynnas -- den kemiska forskning som dragit in patentmiljarder leder till hemska fosterskador hos de stackare som lever nedströms från fabriken.
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Med anledning av vad vi diskuterat i tråden: Svenskt näringsliv vill sänka studiestödet för konst och humaniora.
Dagens Nyheter said:
w176
Förlorad dotter
... På något sätt känns det fel.
Det vore mycket lättare att börja i andra änden och inte utbilda 500 dramapedagoger om året, utan bara utbilda de 10 stycken som skulle kunna få plats på arbetsmarknaden.
Det vore mycket lättare att börja i andra änden och inte utbilda 500 dramapedagoger om året, utan bara utbilda de 10 stycken som skulle kunna få plats på arbetsmarknaden.
Exakt. Utbildningsordern till landets högskolor kommer väl från regeringen från början, så resultatet blir ju detsamma. Förutom att några nissar på Svenskt Näringsliv leker elitister och bestraffar vissa studenter livet ut. Kulturarbetare ligger knappast högt i lönestatistiken, så att belasta dem med högre avbetalningar resten av livet, känns ämlans bakvänt.
Björn den gode
Swashbuckler
Ja alltså jag fattar verkligen inte hur man tänker här. De som studerar till yrken där man får hög lön i framtiden ska alltså få mer pengar under studietiden? Borde det inte vara tvärtom?
Om en student "offrar" sig och läser på kurser som inte ger personliga ekonomiska fördelar i framtiden utan istället ger värde till samhället i stort så borde väl den få mer pengar, inte mindre.
Men som sagt så går det väl tillbaka till kunskapssyn, svenskt näringsliv ser väl helt enkelt inte humaniora/konst som någon nyttig kunskap, själv är jag övertygad om att humaniora är bland de viktigaste forskningsområdena för att vi i framtiden ska kunna ta hand om all ny teknik och skapa ett bra samhälle.
Däremot tycker jag att man rent objektivt kan ifrågasätta att förslaget skulle ha något större resultat. Jag menar uppenbarligen är det redan så idag att studenter som läser humaniora/konst inte gör det av ekonomiska skäl
(det skulle förstås kunna ha effekt om man minskade totalsumman eller till och med införde avgifter så att endast rika studenter kunde läsa dessa kurser, men här är ju förslaget bara skillnad i låndel/bidragsdel och pengarna i handen under studietiden ska vara konstant, så även den ekonomiska skillnaden kommer först i framtiden och jag tror att en överväldigande majoritet vet att man kommer tjäna mer pengar som civilingenjör än idéhistoriker och ändå läser studenter humaniora).
Om en student "offrar" sig och läser på kurser som inte ger personliga ekonomiska fördelar i framtiden utan istället ger värde till samhället i stort så borde väl den få mer pengar, inte mindre.
Men som sagt så går det väl tillbaka till kunskapssyn, svenskt näringsliv ser väl helt enkelt inte humaniora/konst som någon nyttig kunskap, själv är jag övertygad om att humaniora är bland de viktigaste forskningsområdena för att vi i framtiden ska kunna ta hand om all ny teknik och skapa ett bra samhälle.
Däremot tycker jag att man rent objektivt kan ifrågasätta att förslaget skulle ha något större resultat. Jag menar uppenbarligen är det redan så idag att studenter som läser humaniora/konst inte gör det av ekonomiska skäl
(det skulle förstås kunna ha effekt om man minskade totalsumman eller till och med införde avgifter så att endast rika studenter kunde läsa dessa kurser, men här är ju förslaget bara skillnad i låndel/bidragsdel och pengarna i handen under studietiden ska vara konstant, så även den ekonomiska skillnaden kommer först i framtiden och jag tror att en överväldigande majoritet vet att man kommer tjäna mer pengar som civilingenjör än idéhistoriker och ändå läser studenter humaniora).
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Jag fattar precis hur de tänker, men jag tycker att de har kommit fram till fel lösning. Jag kan hålla med om att alltför många utbildar sig mot en arbetsmarknad som inte kommer att ta emot dem, men lösningen på det är inte att göra det dyrare att studera, utan att begränsa antalet platser.Björn den gode said:
Jag är av den liberala åsikten att man ska få välja fritt, och själv ta konsekvenserna. Men f-n inte komma och gnälla efteråt om man har en utbildning som man inte kan få jobb på. Eller en hög lön. Bara för att den var mer "kul". Det är t.ex. ytterst få som har talang att bli konstnär.
Kanske ska utbildningar förses med varningstexter?
Kanske ska utbildningar förses med varningstexter?