Kunde inte låta bli att sitta och knåa lite själv med allas er inspiration.
De dödliga lever i skarven emellan de odödligas riken, vare sig de styrs av de yngre, äldre eller ursprungliga gudomarna, vare sig de räknas till underjordsrikena eller bergsrikena så omger dessa den lilla närmast tvådimensionella yta inom sfärerna som de dödliga bebor. In i denna skarv seglar ibland de svarta galärerna med månljus i seglen, oftast endast en till varje given plats. När de landar i havet antar de gestalt av vanliga men smäckra och snabba galärer som sticker ut i sin hantverksskicklighet, förmodad segelkapacitet och lite märkliga färg. Kanske har någon nyfiken kapten seglat i kapp och förlorat. Ingen har gått i strid med dem och överlevt att berätta. Kanske har ingen kommit intill så pass att de kunnat starta en strid. De svarta galärerna kommer för handelns skull och söker inte annan involvering med de dödliga.
De byter särskilt vackra ovanligt klara rubiner, berusande vin, alkemiska ingredienser, silver, guld, kumys av ett okänt mjölkdjur, samt jättespindelgift och -delar mot guld, slavar, köttdjur, kryddor, andra alkemiska ingredienser än de säljer, och X. Varje galär brukar ha en magiker och präst ombord. Eilana hålls alltid högt. De som kommit i närheten vid oönskat tillfälle eller av olämpliga anledningar har sett och hört dem åkalla Luvena och hennes följare för att sedan bli vilt överfallna, övermannade och fångade eller dödade till siste person. Man kan från dem, för furstliga summor, även beställa förtrollning av segel så dessa spänns av månstrålar (nästan inte alls när månen är i nedan och nästan lite för bra vid fullmåne). För detta krävs segel av högsta kvalitet, kanske är det endast Segelmakarna i Tyrus som kan göra tillräckligt bra segel.
De är håriga och har ovanligt vida munnar, klövdjursöron och klövar, och kär sig i lösa kaftaner med lösa turbaner på huvudet. Klädseln och, säger en del, deras harmonistmagi, döljer nästan helt öronen och klövarna och det kräver mycket skarpa ögon att visuellt bekräfta att det är en silen man har framför sig. Där de kommer ifrån verkar rubiner vara vanliga och stora, för många av dem har en eller flera rubiner fastsatta i halsband, ringar, armband eller i pannan på sin turban. Dessa särskilda rubiner sägs innehålla en essens närmare de fyra elementen, mestadels eld, än de smutsiga och orena blandningar de dödliga normalt sett kan lägga händerna på. Ingen utom möjligen Operba har dock tänkt tanken att försöka lägga vantarna på en sådan rubin på annat sätt än via omåttligt dyr handel. De gör sin musik på flöjter av de skildaste slag, bärbar vattenorgel, och trummor och sägs ha mycket duktiga harmonister bland sig, en anledning till att kulturutbytet med de dödliga oftast går lugnt till och att oegentligheter avstyrs.
Under fullmånens sken bygger de stora eldar under vilka de utför förunderliga danser och ritualer till förunderlig musik som lika ofta kan vara skränande som förförande. På de platser de har återkommit länge och ofta har de rest altare som står sig väldigt väl genom tidernas väder. Altarna har inte bilder eller några igenkännliga skriftspråk så som de dödligas brukar. I stället har de endast tecken, kanske är det symbolism, kanske är det ett främmande skriftspråk som i någon mån liknar de piktogram som använts av de dödliga tidigare i historien. Vid dessa utför de sina månritualer. De nätter som månen är borta från natthimmelen brukar silenerna undvika att gå ut, och håller sig till sina galärer om möjligt, även om de har hyrt rum i staden. Ofta håller de sig på sina skepp även vid andra tillfällen eller sätter upp egna läger med tält som liknar de krunska stammarnas runda tält.
De gånger de har tvingats slås föredrar de att ta striden från sina skepp från vilka de är omåttligt skickliga i att bryta ned sin motståndare med kanoner, skeppshakar, ovanligt smidiga hakebössor och kastspjut för att slutligen, om en fiende kommer så långt, ta närstriden med spjut och kortsvärd eller långknivar av enkeleggad typ. Tvingas de slås i andra sammanhang försöker de alltid skapa situationer där de kan använda sina bössor och kastspjut innan de måste slås med spjut och eggvapen.
Silenerna har en stor respekt för skickliga ceremonimästare som kan offra rätt och få kontakt med gudomarna och deras följare.
Även om de är ovanliga så förekommer silener som inte tillhör en förankrad galär. Ibland har dessa frivilligt lämnat en galär för att utforska de dödliga och deras lilla skarv i världsalltet. Ibland har de ofrivilligt lämnats bakom av olyckliga omständigheter och ibland har de ofrivilligt lämnats bakom av liknande anledningar som de dödligas besättningar lämnar medlemmar bakom sig. Dessa är oftast enstöringar på liknande sätt som karkioner men lärda och kanske magiker. Är de inte magiker är de ofta vardagslärda bösskyttar med en silenbössa de fått eller tagit med sig från skeppet de lämnat av den ena eller andra anledningen. Dessa kallar sig ett annat ord än vad skeppssilenerna kallar sig och av de som förstår vad de är kallas de satyrer.
Satyrerna är ett kullarnas och lundarnas folk, levnadsglada enstöringar som för det mesta för en tillbakadragen tillvaro. Besökare tas emot på replängds avstånd även om de oftast hjälper den i nöd, kanske för att de själva förstår den nödställde väl, strandsatta som de själva är. Det ryktas även att deras festglädje har en mörkare sida – extatiska riter till glömda gudar, där såväl djur som människor slits i stycken i det backantiska ruset. Kanske har en del av de spårlöst försvunna djuren inte tagits av rovdjur. Kanske har inte alla spårlöst försvunna dödliga rånmördats och dumpats i en ravin av landsvägsrövare eller mindre nogaräknade upprorsfolk. Kanske blev de lockade och inbjudna av satyrer att delta i festligheterna — en gång. Satyrers klövar har en häpnadsväckande förmåga att greppa på de halaste och brantaste av ytor. Deras kultur fäster stor vikt vid musik och talmagi. De har fostrat många framstående harmonistmagiker.
Många av dem skapar egensinnig poesi på en meter främmande och svårförståelig för de dödliga men som samtidigt är den matemtiska musiken märkligt förföriskt lockande. Kanske ligger den närmare sfärernas musik än vanlig musik. Trots allt har de färdats närmare sfärerna än den våghalsigaste zeppelondiär. Somliga lärde önskar de kunde tillbringa en livstid med att höra satyrlyriker avlösa varandra reciterandes Den långa sången som skildrar tiden från när de första silenerna började tradera muntligt till här, nu där sången framförs. Så mycket fördolt för de kortlivade dödliga skulle förtäljas. Man skulle kunna dö kännandes ting ingen annan dödlig skulle lära.
De formar inga stora riken eller mäktiga byggnadsverk, utan föredrar livet i det lilla, och är nöjda med att lämna andra ifred så länge de själva får samma ynnest. Den enda kända samlingen av satyrer är en okänt stor grupp i Drakryggen och en annan grupp i oländiga trakter vid eller i Krun som inte funnit samma balans mellan fritt strövande och skatteuppbörd till Krun som de flesta av slätternas vargfolk gjort. De bryr sig inte mycket om konstruktion eller tillverkning av föremål annat än utsmyckning av kläder, smycken, instrument och sina särskilda bössor. Kultur de har med sig från sitt liv som silener.
Även de mer tillbakadragna kommer dock enskilt eller i små grupper för att handla kring ting eller råvaror de behöver eller vill ha men inte kan eller vill ta fram själva. Varje bössa är mycket speciell och varje räknas in enskilt. De sägs skapas av magikunniga alkemistsmeder. Ingen vet hur många bössor eller alkemistsmeder det finns men det finns minst en smed och flera bössor. Bössorna är inte endast fina hantverk i att de inte är vanligt smide utan i sin unikhet är de även utsmyckade utöver det vanliga. Piporna görs av en brons av lite annorlunda balans än de vanliga varianterna samt med inblandad orikalk. Det sägs även att bössorna har delar av bly infällt då de lärde insett att bly är ett bra medium för förbannelser och kanske även annan magi eller så har satyrerna större förmåga att ingjuta blyprojektilerna med förbannelser än de dödliga (som både ristar i fält formar vid tillverkning ler- och blyprojektiler för slungor med spydigheter och förbannelser). Varje sådan här bössa blir självklart ett mycket viktigt arvegods men enligt ett musikbaserat matematiskt mönster snarare än i rakt nedstigande led till den förstfödde. De är alla namngivna liknande *Marduks spjut* eller *Luvenas månstråle*.
Satyrer som frivilligt lämnat en silengalär ger sig oftare ut på vandring i världen av nyfikenhet eller vandringslusta. Några av dessa hamnar i Luftvarvet i Krilloan och Krilloans takläggarskrå leds av en satyr. Ingen har hittills kunnat med en ärlig min producera en berättelse om att det regnat in i byggnad som dessa lagt tak över med mindre än att Marduks vrede rasat i trakten. Det sägs också att det inte endast är Melkarts stöd som gett Tyrus en sådan storhet utan även att det i kulisserna bland melkartfolk, köpmän och lejonordensmedlemmar finns en satyr eller två som bidrar med sin förståelse för handel och manipulation av de dödliga. Kanske är det inte endast titanen amiral Xassar är ute efter utan även kontakten och kontrollen över dessa (om de finns och de skulle gå att ha kontroll över dem). De som lämnat ofrivilligt har en större tendens att hålla sig undan bland bergen. När satyrerna lämnat sin galär bakom sig verkar de tappa en del av sin silenitet och faller ned närmare de dödliga.
Av en del, de flesta ser bara skymtar av satyrer, kallas de som bor i Drakryggen för klippviskare.
## Väljer du att spela satyr så gör du följande
* Sätt 5 färdighetstärningar på *Musik*.
* Sätt 2 färdighetstärningar på *Smidighet*.
* Sätt 2 färdighetstärningar på *Uthållighet.*
* Sätt 3 färdighetstärningar på *Insikt*.
* Sätt två färdighetstärningar på *Stigvana* eller *Trolldom* (endast om du väljer Harmonism)
* Sätt startvärdet för *Gard*till 20.
* Sätt startvärdet för *Hälsa*till 15.
* Du får förmågan Bergsget.
* Du kan tala månspråk (silenspråket), jori och ett valfritt språk.
### Bergsget
#### Klövar
Dina starka ben orkar lyfta och bära din kropp länge. Dina klövar finner fäste även i små skrevor i branter. Du har även en väldigt dämpad höjdrädsla jämfört med de dödliga som verkar hårdare bundna till de spröda skikt de kallar sitt hem. Alla slag för klättra öppnas 5. Du kan också utföra en Klövspark som obeväpnad attack med Slagsmål. Denna gör 3T6 i skada, men räknas också som otymplig.