Nekromanti Om det såg ut såhär skulle jag lira fantasy [länk]

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,857
Re: Om det såg ut såhär skulle jag lira fantasy [l

Purgatorius said:
Strid, magi, se snygg ut och känna till urgamla legender om allt möjligt. :gremsmile:
Hmm... det var inte helt dumma förslag. Men... är Gandalf snygg? Bara som exempel på att göra en trollkarl liksom, för det naturliga är ju att trollkarlar inte har slåss. Nu verkar ju i och för sig han kunna slåss. Så då går det ju bort. Det är kanske bara en bard som skulle lida (alternativt får de alla fyra förmågorna för att spelskaparen menar att musiker är bäst i världen)... Fast vips blir ju alla fighters snyggingar som är bra på folklore! Helknepigt. Ojoj. Måste fundera vidare.
 

Demo

Veteran
Joined
27 May 2008
Messages
18
Location
Norrköping
Re: Om det såg ut såhär skulle jag lira fantasy [l

"När jag var liten läste jag bara fantasy. Från dess att mina föräldrar läste Bilbo för mig när jag var en liten parvel så slukade jag fantasyböcker på löpande band. Försök gjordes att få mig intresserad av deckare eller andra genrer, men jag ville bara läsa fantasy. Sedan kom ett brutalt uppvaknande. Någonstans så insåg jag, ganska plötsligt, att det var skräplitteratur. "Det här är ju skit", sade jag till mig själv, och slängde ifrån mig böckerna i förakt. Jag började läsa annat, men kan aldrig i närheten av den lästakt jag hade när jag läste fantasy, och numera läser jag knappt skönlitteratur alls. Och ända sedan den dagen har jag tyckt att fantasy är det töntigaste som finns."

Låter mer som om att du tror att du har blivit vuxen och inte kan läsa fantasy för det gör ju bara barn/tonåringar som inte passar in i vardagen....
Måste även säga att jag skrattade mest åt videon.
Såg ingenting som tilltalade mig, tyvärr.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,530
Location
Göteborg
Re: Om det såg ut såhär skulle jag lira western[länk]

Fast den är ju ironiskt gjord. Jag är ute efter den naiva awesomekänslan som inte bryr sig om eller ens märker att det är plastigt och förutsägbart. Inte den ironiska awesomekänslan som medvetet gör det plastigt och förutsägbart.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Re: Om det såg ut såhär skulle jag lira western[länk]

Genesis said:
Fast den är ju ironiskt gjord. Jag är ute efter den naiva awesomekänslan som inte bryr sig om eller ens märker att det är plastigt och förutsägbart. Inte den ironiska awesomekänslan som medvetet gör det plastigt och förutsägbart.
Jahaja, då var ju den här tråden ett rejält stolpskott. Alla som läst den blir ju då fullständigt oförmögna att åstadkomma det du vill ha.
 

Ond bråd död

Swashbuckler
Joined
22 May 2000
Messages
3,014
Location
Härnösand
Re: Om det såg ut såhär skulle jag lira western[länk]

Ja, genesis fixa nån 14-åring till att skriva settingen. Eller varför inte göra en rollspel som bygger på Eragon. Han var väl 14 när han skrev delar av den?
 

CapnZapp

Myrmidon
Joined
3 Apr 2008
Messages
4,015
Genesis said:
Den är awesome. Jo, håll käften, den är visst awesome. Om fantasyrollspel såg ut sådär så skulle jag digga fantasy.
Vilken ironiker du är.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Ashäftig musikvideo, och jag tror att jag förstår precis vad du pratar om.

Vi är inte "en del av en värld", utan vi är Sagans Huvudpersoner!
Det jag ofta saknar i fantasyrollspel är möjligheten att få berätta riktiga sagor med dem. Vad jag vill uppleva är att få vara en av de utvalda, vars kamp emot ondskan skall komma att avgöra hela världens öde. I D&D så blir det inte en sådan känsla eftersom det räcker med en titt i regelboken för att inse att min rollperson inte är unik eller framstående på något vis, samt att de fiender jag kan mäta mig emot inte är de värsta eller farligaste på långa vägar.

Så länge man har den där känslan av att det finns många saker i världen som är större och viktigare än man själv såväl som det man får se i äventyret så känns det som att man bara är en liten, liten del av en större värld, vilket inte är särskilt sagolikt. Jag skulle vilja ha ett fantasyspel där det var mer fokus på rollpersonerna och deras antagonister.

Inte "jag börjar bli ganska bra på bågskytte, nu", utan "jag är den legendomsusade bågmästaren!"

Inte "vi dödade en svart drake i förra sessionen", utan "vi dödade den femhövdade draken Kazuhl - Ondskans Främsta Ledsagare!"

Jag skulle vilja ha den där känslan av att det som händer i äventyret är det viktigaste som någonsin har hänt och som överhuvudtaget kan hända i världen där allt utspelas. Det min rollperson kan göra skall vara sånt som ingen annan person skall kunna efterlikna, och ingen annan rollperson skall någonsin kunna bli likadan. Och när vi möter ett speciellt monster så skall det vara det enda monstret av sitt slag. Vi skall aldrig mer komma att möta samma monster.

Stora känslor
Batman är visserligen inte fantasy, men en sak som Frank Miller sagt om Batman tycker jag kännetecknar den här typen av fantasy riktigt väl: Han sade att det inte finns något litet med Batman. Han motiv, hans drivkrafter och hans passion är enorma. Kolossala. Episka. Även om han bara bekämpar brottsligheten i Gotham City så blir hans kamp den ikoniska kampen för rättvisan.

Det tycker jag att ditt filmklipp illustrerar väl. Man hittar det även i bättre filmer, såsom i Princess Bride. Handlingen kretsar kring den sanna kärleken, och Inigo Montoya blir en ikon för hämnden, inte bara en enskild, isolerad hämnd.

Många fantasyspel brer bara på med stora fyrverkeripjäser i form av enorma monster och imponerande superkrafter, men missar de stora känslorna som borde vara dessa berättelsers sanna drivkraft. Fantasyrollspel tappar ofta stinget när de blir historier om cyniska, småsinta äventyrare som traskar omkring bland episka kulisser. Jag skulle hellre se spel som lade sitt fokus på de romantiska, storslagna konflikterna och sedan använde ytan som ett verktyg för att klä konflikterna i passande symbolik. Jag har spelat många rollspel där jag varit motsvarigheter till Biggs och Wedge, men det är inte lika ofta jag har fått vara Han Solo eller Luke Skywalker.

Kitsch will make you happy
Det som gör mig glad när jag ser den där videon, är att det (förstås mycket medvetet) bara är en uppradning av gamla klyschor; en maskerad antagonist, fagra prinsessor, drakar, vålnader, m.m. När fantasyälskare når en viss ålder så brukar de börja tycka att sånt är töntigt, varpå de går över till skittråkig historisk fantasy som egentligen bara borde tilltala adjunkter, revisorer och begravningsentreprenörer. Varför de gör så har med rädsla att göra; rädsla för att bli en enkel måltavla. Fega människor föredrar något som är tråkigt framför något som kan angripas.

Men sedan, om de blir lite äldre och visare, så går de tillbaka till det som var äkta. Även om det innebär att de görs till enkla måltavlor för spe och hånskratt. Helt enkelt för att de har en integritet och en självkänsla som de tidigare led brist på.

Det krävs att man är väldigt mogen och självsäker för att man ska kunna stå för att man älskar den mentala bilden av en svart riddare i järnmask som rider på en skelettdrake och jagar efter en alvprinsessa som rider barbacka på en enhörning. Det krävs mod. Det krävs attityd. Och det krävs glöd.

Det finns för lite glöd bland dem som skriver fantasyrollspel, och för många välanpassade, soffsittande revisorer.
 

Blasphemy

Swashbuckler
Joined
4 Jul 2000
Messages
2,369
Location
Göteborg
Re: Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Det enda med en sådan kampanj är ju att den skulle bli rätt så kortvarig. Jag menar - efter det att du besegrat Balrogen, kastat ringen i elden, fått prinsessan så... tja - det finns inte så mycket mer att göra.

Visst - man kan göra som Sagan om Belgarion eller Return of the Jedi - någon stjäl den magiska mackapären igen - imperiet bygger en ny dödsstjärna, men har man redan dödat balrogen så är ju det gjort liksom.

Sagan är färdig - boken är slut -

Fast visst - för en minikampanj kan det kanske funka.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Det enda med en sådan kampanj är ju att den skulle bli rätt så kortvarig. Jag menar - efter det att du besegrat Balrogen, kastat ringen i elden, fått prinsessan så... tja - det finns inte så mycket mer att göra.
Men det tycker jag är något positivt. När det bara harvar på känns det mer som att man upplever någons vardagliga slit på jobbet. Även om en DoD-rollpersons jobb är mer sensationellt än en vanlig människas, så framstår det ändå som lika enformigt när man ser igenom kulisserna.

En av de saker som lockar mig som mest med sagorna är just att de tar slut. De behandlar ämnen såsom hämnd, att vinna sin älskades hjärta, och slutgiltiga konflikter. Saker som kan få sitt definitiva avgörande i handlingen. När myran dör i Älskling, Jag Krympte Barnen så blir jag tårögd för att det känns som ett avgörande avsked.

Det är sådana känslor jag vill uppleva i fantasyrollspel. Inte bara "jaha, prinsessan ville inte ha mig, men det är lugnt. Det finns ju fler fiskar i sjön, som man brukar säga". Utan det ska vara avgörande, slutgiltiga konflikter. Det ska bara finnas en fisk i sjön, och när den har fiskats upp så skall berättelsen vara färdig. Därefter kan man spela en ny berättelse, om man vill, men det ska vara meningslöst att fortsätta på den gamla. Det är liksom inte intressant att få följa Inigo Montoya efter att han fått sin hämnd uppfylld (eller jo, det kan det vara, men plötsligt är det inte en saga längre).

Så visst; fokus borde läggas på enskilda, avslutande äventyr och man borde inte stödja kampanjer med fristående äventyr alls.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Re: Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Rising said:
Varför de gör så har med rädsla att göra; rädsla för att bli en enkel måltavla. Fega människor föredrar något som är tråkigt framför något som kan angripas.
Skitsnack. Du menar att man inte gör sig till en lätt måltavla om man är stålkåt på historisk korrekthet? Om man tänker saker i stil med "fuck yes, de har med referenser till minst fyra separata kättarläror"? Att angripa sådant är ju enormt legitimt, åtminstone så länge man försöker undvika att umgås enbart med folk som delar ens perversioner.
 

Blasphemy

Swashbuckler
Joined
4 Jul 2000
Messages
2,369
Location
Göteborg
Re: Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Mmm som sagt - tror att det kan vara kul att spela - typ en gång. Problemet med sagor är att de är förutsägbara - frågan är bara om man ska kunna misslyckas...

En idé vore ju om det finns ett "öde" för vardera spelare. Men spelarna vet inte vilket öde ens karaktär har. Ett öde kan exempelvis vara "Hämnd", "Kärlek", "Uppoffring" och så vidare - och en person som är en hämnare kanske blir överraskad då det visar sig att det inte alls var fienden han jagade efter som var skydlig till faderns död utan att fadern var en usling - och istället så blir det kärleken som blir hans öde.

Denna kamp för att finna sitt öde skulle kunna bli en rätt så intressant del av spelet.

Har kikat på Star Wars Sagas "Destiny" system och jag gillar idén skarpt - men självklart är den väldigt balanserad då det inte får bli för bra eller för dåligt - men det är något man skulle kunna ha till grund. För ens öde måste ju inte alltid vara lyckligt - likt Thurin i Hurins Barn så kan man ju kämpa och kämpa och även när striden är vunnen så har man förlorat allt - och trots att man bytt namn och varit på flykt kan man aldrig undfly sitt öde - detta är förvisso mer lämpad för tragiska kampanjer.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Du menar att man inte gör sig till en lätt måltavla om man är stålkåt på historisk korrekthet?
Äh. Jag ville bara skriva ett risingskt eld-och-svavel-inlägg. Historisk korrekthet är förstås toppen, det med. Men det är så tråkigt att skriva att allt är bra, på varsina sätt. Det är mer inspirerande att skriva "det här är bra!"-inlägg, oavsett från vilket håll det än kommer. Skriv en tråd om historisk fantasy så kanske jag kommer och skriver ett inlägg om varför just det är bäst, modigast och tuffast, det också.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Re: Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Faktum är att jag försöker lägga energi på att skriva spel i stället för inlägg. Nyskapande approach, jag vet, men det kan vara värt ett försök.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Problemet med sagor är att de är förutsägbara - frågan är bara om man ska kunna misslyckas...
Det finns lite olika angreppsvinklar på det här problemet.

Skall det bli en saga?
Tradspel kan sätta upp sagolika förutsättningar, men sedan låta det vara upp till spelarnas spelsinne och slumpen för att avgöra om det kommer att bli ett lyckligt sagolikt slut eller om det kommer att sluta med en snöplig förlust på vägen. Snösaga är upplagt på så vis, till exempel. Man kan säga att priset man spelar om är att få uppleva ett sagoslut, men om man misslyckas så blir det bara en fantasyavslutning.

Slutet gott, men allt gott?
Ett förslag jag läst om på någon narrativists blogg var att man visserligen kunde garantera att slutet skulle bli ett sagoslut, men att man ändå skulle kunna låta det vara osagt hur mycket protagonisterna skulle förlora på vägen.

Babe skulle alltså garanterat vinna till slut, men hur mycket skulle denna seger komma att kosta honom? Vad skulle han tvingas försaka och sätta på spel? Det här passar drama-spelare väldigt väl, men är inte lika passande i alla typer av berättelser.

Det är typ samma tänk som i ditt förslag; systemet garanterar att det blir ett "riktigt" slut, men det råder ändå osäkerhet kring vilken sorts slut det blir. I förslaget ovan finns det visserligen bara möjligheten till ett lyckligt slut och flera olika (mer eller mindre) tragiska slut, medan du hade lite mer variation på de lyckliga sluten, men premissen är densamma.

Det är intressant och jag tror att man skulle kunna utforska detta designutrymme vidare.

Inte "vad?", men "hur?"
Det här är den lösning jag har pratat mest om på forumet.

De mest klyschiga berättelser jag känner till är sådana där underdogs ställer upp i något idrottsevenemang och mognar med tiden för att sedan vinna allt till slut. Jag kan lätt engagera mig i dem fastän jag vet precis hur de kommer att sluta. Varför? Jo, för att "hur" en berättelse berättas ofta är mycket intressantare än "vad" som berättas. Det som gör Rocky till en så bra film är inte främst för att den undviker en del klyschor (såsom att han ju faktiskt förlorar boxningsmatchen) utan för hur välberättat den följer mallen. Kärlekshistorien med Adrian följer exakt samma mall som tusen andra liknande berättelser, men är ändå den som jag tycker blivit bäst. Och porträttet av Rockys arbetarklassmisär känns verkligt och angeläget fastän den följer mallen till punkt och pricka.

Frågan om "hur" man skall berätta något brukar inte stå högt i kurs hos rollspelare, men är något jag tycker är oerhört viktigt. Vi vet alla från första början att Jack Nicholson kommer bli knäpp i The Shining, men scenen med skrivmaskinen och "all work and no play makes Jack a dull boy" är en av mina favoriscener i filmhistorien. Även om den berättar "vad" vi alla visste skulle komma, så gör den det på ett oerhört elegant "hur"-sätt.

Jag tar gärna och samberättar sagoberättelser på samma sätt. Typ; den visa trollgumman ger hjältinnan en silvertiara och säger "bär du denna så kan du höra andras tankar. Första gången du bär denna så kommer du att hitta din sanna kärlek. Den andra gången du bär den så kommer du att bli förvarnad om vilka som konspirerar emot er och hotar att förgöra er kärlek..."
"...och den tredje gången? Kommer det inte att bli en sådan?"
"Nej! Det får inte ske! Du måste lova mig att inte bära tiaran en tredje gång!"
"Vad skulle hända?"
"Du skulle få höra något som fick ditt hjärta att... Åh, nu tänker vi inte mer på det, mitt barn. Lova mig bara att inte under några omständigheter bära tiaran en tredje gång."

Typ. Jag menar, vi skulle alla veta att prinsessan kommer att ta på sig tiaran en tredje gång. Och förmodligen blir det något som får hennes hjärta att "...gå i kras", right? Säkert något om att hennes älskade haft en annan. Men det är lugnt. Även om vi kan historien i stora slängar så finns det ändå utrymme för olika sätt hur vi vill berätta den. Och trots att handlingen på sätt och vis blivit lätt att förutsäga så har det ändå på många sätt och vis blivit mer spännande. För nu måste vi ju veta hur berättelsen kommer att bli berättad.

---

Jag tror dock att det är lösning #2 som skulle bli det bästa rollspelet. Ditt förslag med olika öden är exempelvis mycket intressant och ger mig en massa inspiration. Good stuff.
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Re: Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Jag skulle t.o.m. påstå att det är ett slags trippelfel i det där påståendet, eller värre.

Jag utnämner hela den här tråden till "Bläää".

---

Men jag är helt för unika monster.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Re: Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Jag tror att man måste inse att sagor är en sak, rollspel nåt annat...

Så fort ett rollspel ska efterhärma en annnan genres berättarteknik och berättarstruktur blir det konstigt. Och de spel som löser det hamnar ofta i en annan problematik; att man spelar samma "äventyr" (berättelse) om och om igen. Med några undatag.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Får man tro Joseph Campbell så gör även de efterhärmade stårysarna det också. Berättar samma berättelse om och om igen, alltså. Enligt Campbell så är det just det återkommande som gör de framgångsrika stårysarna framgångsrika - något som om inte annat borde märkas på Eddings författarskap.
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,968
Location
Sandukar
Re: Jag håller helt med Genesis! (förstås)

Krille said:
Får man tro Joseph Campbell så gör även de efterhärmade stårysarna det också. Berättar samma berättelse om och om igen, alltså. Enligt Campbell så är det just det återkommande som gör de framgångsrika stårysarna framgångsrika - något som om inte annat borde märkas på Eddings författarskap.
Jepp - eftersom hela den mänskliga entiteten kretsar kring förväntningar .
 
Top