Bassejr
Hero
Går det att spela att en spelarkaraktär blir kiddnappad, eller på anant vis separerad från gruppen, utan att det antingen blir tråkigt för resten av gruppen, eller blir tråkigt för den kidnappade spelaren?
Jag hade inte varit glad om jag fick "Din spelarkaraktär är kidnappad! Men du kan spela en annan under tiden."Ond bråd död said:Spelaren kan ju spela någon annan roll så länge.
Jag håller inte med faktiskt. Eller ja, det beror ju på spelargruppen och sånt naturligtvis. Jag har spelat rollpersoner som blivit kidnappade och haft mycket roliga äventyr kring det.God45 said:Det är mycket, mycket svårt.
Om man railroadar en spelarkaraktär till att bli kidnappad suger det.
Det här är nog absolut väldigt vanligt, men även här tycker jag det är värt att påpeka att det beror väldigt mycket på spelargruppen och kampanjtypen.God45 said:Extremt få spelkaraktärer kommer dock att ge sig levande i någon situation. Så om ninjas dyker upp och hotar spelarkaraktären och försöker tvinga henne att följa med så kommer där vara en strid till döden. Eftersom, klart där är. Och tror du inte en magiker kommer bränna ner hotellet hon är i för att döda en grupp anfallare så känner du inte spelarkaraktärer.
Jag tror folk klarar av att separera out of character och in character kunskap bra nog att man inte måste separera spelarna bara för att man separerar karaktärerna.Att spela separerade grupper är lite krångligt om man inte har tillgång till en "På spåret-studio". Kan dock bli lite roligt, kommer ihåg att vi i tidernas begynnelse spelade Western där vi spelade delat - slutade med att en spelare dödligt sårade en annan då han misstog polaren för en fiende.
Den här är jag helt bakom. Kommer någon missa ett par sessioner pga tex semester är det här ett bra sätt att göra det på.men om ngn spelare har svårt att närvara vid ett antal speltillfällen varför inte?
Jag tror inte det här funkar. Jag har varit i en situation där spelledaren var "Oh, de har sömn medel i nålar!". Eldboll i golvet. Alla är döda, hotellet vi var i brinner ner. Men det är till och med extremt. När skott och magi börjar flyga kommer resten av gruppen märka det. Och att göra ett encounter där man planerat utgången är dåligt spelledarna. Lyckas spelaren rulla bra och springa därifrån eller döda anfallarna ska det funka.Spela hur han kidnappas - går väl alltid att knåpa ihop hur han sövs av vapen/magi men låt karaktären göra det kostsamt för kidnapparna
Varför ska man vänja folk av med det? Ha en bättre handling istället.Sedan finns givetvis problematiken som God45 tog upp. Men alla spelare är dock inte av "slåss till döden"-typen. Men om så är fallet kan man nog behöva vänja dem av med det först.
Det är den absolut värsta delen av Apocalypse World.RasmusL said:Det är lätt, smidigt och det finns tydliga riktlinjer i reglerna för det (hard move).
Ah, du kanske inte spelar ett spel som är så bra som Apocalypse World?
EDIT: Alltså, vad jag menar är: AW har detta som stapelvara och där fungerar det fantastiskt bra. Kanske kan du titta på hur Baker löst problemet och dra inspiration från det?
En stor sak som ska sägas, som jag misstänker hör hit, är skillnaden mellan ensemblespel och truppspel (osäker på termerna). I truppspel har vi den klassiska äventyrargruppen, som gör saker tillsammans, och som mest blir separerade av en gallerdörr i samma rum i dungeonen, eller olika sovrum på värdshuset. I ensemblespel har vi rollpersonerna kungen, hans luriga rådgivare, vaktkaptenen och kultledaren som viglar upp befolkningen utanför murarna. Vi spelar typiskt sett de scener där mer än en av dem är med. Det kan finnas mängder med yttre hot, så att rollerna under det mesta av kampanjen arbetar tillsammans; eller så kan hela fokus ligga på maktspelet dem emellan, och slutet oundvikligt innebära döden för minst en av dem.RasmusL said:Det är lätt, smidigt och det finns tydliga riktlinjer i reglerna för det (hard move).
Ah, du kanske inte spelar ett spel som är så bra som Apocalypse World?
EDIT: Alltså, vad jag menar är: AW har detta som stapelvara och där fungerar det fantastiskt bra. Kanske kan du titta på hur Baker löst problemet och dra inspiration från det?
God45 said:Jag tror folk klarar av att separera out of character och in character kunskap bra nog att man inte måste separera spelarna bara för att man separerar karaktärerna.Att spela separerade grupper är lite krångligt om man inte har tillgång till en "På spåret-studio". Kan dock bli lite roligt, kommer ihåg att vi i tidernas begynnelse spelade Western där vi spelade delat - slutade med att en spelare dödligt sårade en annan då han misstog polaren för en fiende.
Nja skulle jag säga, i fallet med Western hade nog vi (var iofs 14 vid tillfället) valt att inte kasta den där kniven som olyckligtvis ledde till en för tidig död.
Men med en duktig grupp så ja kanske.
Grejen är att detta, oavsett om det är ensemblespel eller truppspel, kommer leda till:AW hjälper nog inte i truppspel – som exempel finns hard moves och fronts osv som hjälpmedel i Dungeon World också, men där är det truppspel och det låter fortfarande tråkigt att låta en rollperson bli kidnappad, så länge det innebär att hen tillbringar en längre tid a) separerad från de andra eller b) hjälplös. Om man inte kör med hård scensättning då: "dvärgen är borta när ni vaknar i lägret. Tre dagar senare når ni borgen. Dvärgen, du är i fängelehålan, och hör vakterna prata om att dina kumpaner siktats från muren. Vad gör ni?" Dvs man hoppar framåt i spelet tills den punkt då alla är i någorlunda "samma situation" igen.
Det finns gott om bra handling att fiska upp ur "att slåss är självmord så ni måste hitta en bättre lösning"-dammen. Och det finns mycket stämning och spänning som är svårt att få till om inte spelarna tror att strid är farligt.God45 said:Varför ska man vänja folk av med det? Ha en bättre handling istället.Sedan finns givetvis problematiken som God45 tog upp. Men alla spelare är dock inte av "slåss till döden"-typen. Men om så är fallet kan man nog behöva vänja dem av med det först.
Jag har inget emot "Slåss ni kommer ni dö" om det finns alternativ. Men om vi har ryggen mot en vägg och det är bli tillfångatagna eller slåss till döden? Då slåss man till döden! Har du aldrig sett en västern? Eller en gangster film? Man dör som Scarface eller så ger man sig som en mes.Übereil said:Det finns gott om bra handling att fiska upp ur "att slåss är självmord så ni måste hitta en bättre lösning"-dammen. Och det finns mycket stämning och spänning som är svårt att få till om inte spelarna tror att strid är farligt.God45 said:Varför ska man vänja folk av med det? Ha en bättre handling istället.Sedan finns givetvis problematiken som God45 tog upp. Men alla spelare är dock inte av "slåss till döden"-typen. Men om så är fallet kan man nog behöva vänja dem av med det först.
Inte så att det är omöjligt att spela utan den spänningen, men det lämpar sig för en annan sorts historier. Hurvida dessa historier är bättre är en sån där fråga om tycke och smak.
Übereil
Det beror på om man ser smärtsam skit som händer ens rollperson somGod45 said:Grejen är att detta, oavsett om det är ensemblespel eller truppspel, kommer leda till:AW hjälper nog inte i truppspel – som exempel finns hard moves och fronts osv som hjälpmedel i Dungeon World också, men där är det truppspel och det låter fortfarande tråkigt att låta en rollperson bli kidnappad, så länge det innebär att hen tillbringar en längre tid a) separerad från de andra eller b) hjälplös. Om man inte kör med hård scensättning då: "dvärgen är borta när ni vaknar i lägret. Tre dagar senare når ni borgen. Dvärgen, du är i fängelehålan, och hör vakterna prata om att dina kumpaner siktats från muren. Vad gör ni?" Dvs man hoppar framåt i spelet tills den punkt då alla är i någorlunda "samma situation" igen.
1. Jag frammanar monster till att vakta mig.
2. Vi sover i skift och har alltid två karaktärer vakna som stirrar psykotisk på alla andra ständigt. Är jag själv hyr jag vakter.
3. Jag riggar upp fällor överallt runt mig.
4. Om någon tittar konstigt på oss får de en eldboll. Sedan dubbeltappar vi dem när de är nere.
5. Min nästa karaktär är en thri-kreen/warforged/alv så att jag inte behöver sova.
6. Min nästa karaktär är en druid. Jag förvandlar mig till en elefant innan jag sover. Försök kidnappa mig nu!
Om man gör sådan här skit mot spelarna kommer de se till att det inte händer igen. Och det gör de helt rätt i!
Det beror på hur man ser på rollspel. I de grupper jag spelat mest med så skulle såna där tilltag mest få övriga spelare att titta snett på en för att man förstör Suspension of Disbelief med sitt metaspelande.God45 said:Om man gör sådan här skit mot spelarna kommer de se till att det inte händer igen. Och det gör de helt rätt i!