Outside the Box - en bok om rollspel

Robert Jonsson

Nothing is True. Everything is Permitted.
Joined
13 Mar 2000
Messages
5,394
Location
Örebro
Vid det här laget tycker jag mycket av @Oscar Silferstjerna och hans teser inte direkt rör boken i sig, utan borde kanske vara en egen tråd. Kanske kan moderatorerna bryta ut det?
 

Franz

Nin geed gali jirey geed loo ma galo
Joined
4 Dec 2010
Messages
6,906
Jag har hittat en sak jag inte gillar med boken. Den andas inte.

Så vad menar jag med det? Att den är svår att läsa under kortare stunder (som på rasterna på jobbet där man kan bli avbruten av en kris). Jag hade tänkt att läsa den på jobbet i helgen, men det visade sig vara omöjligt för det inte fanns naturliga ställen att göra pauser på.

Har dock hunnit 22 sidor in nu och redan fått ta del av en del saker som jag inte var bekant med, så hittills tumme upp för innehållet!
Detta kan jag hålla med om. Jag brukar ägna mig åt ca. 20 minuters läsning innan sovdags, började läsa boken men funderade över ett bra ställe att läsa till. Bläddrade flera sidor framåt och hittade inget ställe där det verkade självklart att ta paus.

För mig är det nödvändigtvis inte en dålig grej. Jag kan fortsätta läsa min skönlitterära bok innan jag ska sova och sen får jag hitta en längre sammanhållen tid att läsa denna bok på. Kanske på en ledig dag, eller en tågresa. Det innebär att det kommer ta längre tid att läsa ut boken, men det gör ingenting tycker jag 🙂
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,901
Location
Stockholm
Jag har hittat en sak jag inte gillar med boken. Den andas inte.

Så vad menar jag med det? Att den är svår att läsa under kortare stunder (som på rasterna på jobbet där man kan bli avbruten av en kris). Jag hade tänkt att läsa den på jobbet i helgen, men det visade sig vara omöjligt för det inte fanns naturliga ställen att göra pauser på.

Har dock hunnit 22 sidor in nu och redan fått ta del av en del saker som jag inte var bekant med, så hittills tumme upp för innehållet!
Några mellanrubiker hade man inte dött av.
 

EvilSpook

Tämligen dålig överlag.
Joined
15 Oct 2008
Messages
2,116
Location
Off grid
Fick boken i postlådan imorse.
Jag är positivt överraskad! Det är en lättläst bok, ett väl avvägt språk och med en tydlig röd tråd. Den är förvånansvärt innehållsrik utan att jag tycker att den blir för djuplodande/nördig. Jag känner inte heller att den skulle behövt t.ex. fler bilder eller mer beskrivningar av enskilda produkter.

Jag gillar också att det växlas mellan kapitlen och deras tematiska innehåll och Magnus egna reflektioner och erfarenheter i relation till det som beskrivs.
Väl värt pengarna skulle jag säga.
Det enda jag saknade var en mer korrekt översättning av ”Osthem”.

:t6b: :t6b-2:
//EvilSpook
 

Frederik J. Jensen

Thoughtful Dane
Joined
16 May 2014
Messages
279
Location
Stockholm
Den här artikeln började som en recension av Seters bok men blev något annat.
Thanks for sharing. I would love to learn more about the non commercial rpg culture in Sweden.

Magnus’ book has its focus on published works and only takes up play culture (conventions, lajv, playing at home) en passant. Which is perfectly fair given Magnus’ point of view. But obviously there is a lot more to explore. Even if anecdotal, a subjective account, a single data point.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,536
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Den här artikeln började som en recension av Seters bok men blev något annat.
Jag har lite samma erfarenheter även om jag började med rollspel på 90-talet. 1996 bör det ha varit, men jag och de jag började spela med så var många av oss just killar från samhällets svagare ekonomiska grupper.
 

cogitare

Swashbuckler
Joined
9 Mar 2005
Messages
2,225
Location
Lund
Den här artikeln började som en recension av Seters bok men blev något annat.
Min erfarenhet är annorlunda än din (var nog en av medelklassungarna) men det var en väldigt bra text! Och ett intressant fokus. När så många tog hobbyn till sig som skedde på 80-talet är det självklart så att man inte kan dra alla över samma kam.

Som en liten sidnot var det för mig att vara rollspelare på 80 och tidigt 90-tal förknippat med social stigma. Man sågs som en kuf och märklig, spreds det för mycket att man var rollspelare (särskilt på gymnasiet) kunde det vara en social dödsstöt som gjorde att man inte blev inbjuden till de rätta festerna och att folk knappt ville prata med en. Föräldrarna konsumerade bara det som kom i nyheterna och i alarmerande svarta rubriker i kvällstidningar. Minns en gång hur min pappa skjutsade mig hem från ett spelmöte i tidiga tonåren och lite nedlåtande frågade "Jaha, hur många har du dödat idag då". Det tog jättelång tid innan mina föräldrar ens lite fattade rollspel och det är först i vuxna år som de kan visa lite intresse för mitt livs största hobby. Så jag är sjukt glad för hur hobbyn utvecklats och blivit 'mainstream' (vad som än lett fram till det) så unga rollspelare inte behöver uppleva det utan kan vara stolta för sin hobby och diskutera den öppet utan att behöva se sig över axeln så den snygga tjejen i 9B inte hör vad man pratar om och börjar tycka man är än mer knäpp :D

Cog.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Min erfarenhet är annorlunda än din (var nog en av medelklassungarna) men det var en väldigt bra text! Och ett intressant fokus. När så många tog hobbyn till sig som skedde på 80-talet är det självklart så att man inte kan dra alla över samma kam.

Som en liten sidnot var det för mig att vara rollspelare på 80 och tidigt 90-tal förknippat med social stigma. Man sågs som en kuf och märklig, spreds det för mycket att man var rollspelare (särskilt på gymnasiet) kunde det vara en social dödsstöt som gjorde att man inte blev inbjuden till de rätta festerna och att folk knappt ville prata med en. Föräldrarna konsumerade bara det som kom i nyheterna och i alarmerande svarta rubriker i kvällstidningar. Minns en gång hur min pappa skjutsade mig hem från ett spelmöte i tidiga tonåren och lite nedlåtande frågade "Jaha, hur många har du dödat idag då". Det tog jättelång tid innan mina föräldrar ens lite fattade rollspel och det är först i vuxna år som de kan visa lite intresse för mitt livs största hobby. Så jag är sjukt glad för hur hobbyn utvecklats och blivit 'mainstream' (vad som än lett fram till det) så unga rollspelare inte behöver uppleva det utan kan vara stolta för sin hobby och diskutera den öppet utan att behöva se sig över axeln så den snygga tjejen i 9B inte hör vad man pratar om och börjar tycka man är än mer knäpp :D

Cog.
Jag upplevde också att det var lite pinsamt att man var rollspelare. Social dödsstöt vet jag inte riktigt om det var, men man skröt inte vitt och brett om att man spelade rollspel. Man ville absolut inte uppfattas som en nörd.

Å andra sidan krävs det inte mycket för att en tonåring ska betrakta något som pinsamt, så jag vet inte om rollspel egentligen hade någon särställning ur just det perspektivet.

Jag var nog runt 19-20 år gammal när jag bestämde mig för att jag inte längre brydde mig så mycket om folk tyckte jag var en nörd. Det var befriande. Tonåren suger verkligen.
 

cogitare

Swashbuckler
Joined
9 Mar 2005
Messages
2,225
Location
Lund
Jag upplevde också att det var lite pinsamt att man var rollspelare. Social dödsstöt vet jag inte riktigt om det var, men man skröt inte vitt och brett om att man spelade rollspel. Man ville absolut inte uppfattas som en nörd.

Å andra sidan krävs det inte mycket för att en tonåring ska betrakta något som pinsamt, så jag vet inte om rollspel egentligen hade någon särställning ur just det perspektivet.

Jag var nog runt 19-20 år gammal när jag bestämde mig för att jag inte längre brydde mig så mycket om folk tyckte jag var en nörd. Det var befriande. Tonåren suger verkligen.
Haha, lite av en social dödsstöt var det faktiskt. Iaf. om man ville vara den som blev inbjuden till fester och sånt. Vilket jag ville, både festande med kompisar (som vara både rollspelare och inte) och rollspel låg mig varmt om hjärtat. Så det var en lite bökig balansgång.

Jag upplevde inte att de som spelade fotboll, hockey eller ens schack (där överlappet till rollspel var mycket större än tidigare nämnda) smög med sitt fritidsintresse på samma sätt. Men det var kanske unikt för mindre håla på smålandskusten :D

Det är absolut inget jag lider av men tyckte var jobbigt där och då.

Sorry för deltråd, släpper detta nu. Var mest en anekdot kring rollspelshistoria om än lite mer personligt fokuserad :)

Cog.
 
Last edited:

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,585
Hmm, är det bara jag som tycker det är både orättvist och otrevligt att kritisera "Outside the Box" på grund av att den inte har det perspektiv som recensenten tycker den ska ha?

@Dilandau är varmt välkommen att skriva en bok om den svenska rollspelsutvecklingen utifrån ett arbetarklassperspektiv.
 

Girighet

Warrior
Joined
22 Oct 2015
Messages
322
Allt är ju anekdotiskt då statistiken inte finns men in upplevelse var också att det var de akademiskt lagda barnen som spelade rollspel. Jag tycker inte det handlar om vad ens föräldrar gjorde hur man själv är som person. När jag växte upp så var det bara barn som gick/ senare skulle gå teoretiska program (plus esteter) som spelade rollspel, det fanns ingen från tex fordon som spelade.
Utan att egentligen veta så är min känsla att de flesta som här på forumet inte är de klassiska arbetarna (även om deras föräldrar var det) utan har en annan typ av inriktning.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Hmm, är det bara jag som tycker det är både orättvist och otrevligt att kritisera "Outside the Box" på grund av att den inte har det perspektiv som recensenten tycker den ska ha?
Jag hoppas att boken kan vara en startpunkt för att få fram andra perspektiv som jag inte tagit upp. :)
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,864
Location
Värnhem, Malmö
Hmm, är det bara jag som tycker det är både orättvist och otrevligt att kritisera "Outside the Box" på grund av att den inte har det perspektiv som recensenten tycker den ska ha?

@Dilandau är varmt välkommen att skriva en bok om den svenska rollspelsutvecklingen utifrån ett arbetarklassperspektiv.
Nej, det tycker jag inte alls. Artikeln tar ju inte bara upp Outside the Box, utan också andra skildringar av den svenska rollspelshistorien och poängterar att de genomgående verkar sakna ett element som var ganska påtagligt. Jag ser det inte som en kritik av den specifika boken, utan snarare av den berättelse som har etablerats, en där vissa grupper gång på gång utelämnas. Kritiken handlar inte om att Outside the Box tar fel perspektiv – den handlar om att det perspektivet aldrig tas upp.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Den här artikeln började som en recension av Seters bok men blev något annat.
Vi pratade om Klenells krönika när vi gjorde slutredigeringen. Till syvende och sist kom jag fram till att det perspektivet är så väsensskilt från min egen upplevelse att jag inte kunde få något grepp om det. Vi har väldigt olika syn på hobbyn och vad som hände, helt enkelt.

Vilket egentligen är rätt självklart. Till version 2.0 (om 15 år eller så) kanske jag har lyckats få mer förståelse för den delen av hobbyn. :)
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
Mitt perspektiv kan väl sammanfattas med 3 faser:

  • Barndomen. Alla spelade rollspel. Det var som fotboll, snowracers eller Nintendo.
  • Tonåren. Det var fortfarande rätt många som spelade rollspel. De flesta lyssnade dessutom på tuff musik och hade svarta kläder. Inget socialt stigma.
  • 20+. Ingen spelar rollspel längre. Rätt töntigt. En nischad nördhobby som man håller för sig själv.
Jag har väl till stor del varit kvar i den sista fasen men känner inte någon större skam direkt. Det är mest av gammal vana.
 

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,585
Jag hör till minoriteten(?) som aldrig känt att rollspel är pinsamt eller töntigt. Eftersom jag var ensam rollspelare i min klass, och övriga spelare i gruppen var utspridda på andra skolor och i andra klasser, så pratade vi inte om rollspel i skolan. Men det berodde som sagt på avståndet, inte för att vi var rädda för ett socialt stigma.
 
Top