Outside the Box - en bok om rollspel

Girighet said:
Jag håller helt med, på livet i allmänhet. Jag är dock inte säker på att det påverkar på samma sätt ifall du blir rollspelare eller inte.
Click to expand...

Det finns nog mycket att beforska här, tänker jag – ifall det ändå funnes tid och resurser… Jag tänker ju nånstans att läsande är något som bör ha haft viss inverkan på ifall man engagerat sig i rollspel eller inte? Absolut inte 1:1; jag har spelat med åtskilliga som avskyr läsning (och som heller knappast var några framstående elever). Men kanske? Jag vet inte.
 
Enstoeringen said:
Ett litet instick: borde inte SVEROK sitta på en massa data angående medlemmar/föreningar genom åren?
Click to expand...
Tveksamt att det finns data om medlemmarnas socioekonomiska bakgrund och förhållande till hobbyn. (Däremot om antal föreningar, deras antal medlemmar, frekvens på altivitet etc. Egentligen lite underligt att ingen vill rollspelshistorikerna försökt gräva där -- eller så finns väldigt lite sparat från den tiden.)
 
krank said:
jag har spelat med åtskilliga som avskyr läsning (och som heller knappast var några framstående elever)
Click to expand...
Detta är anekdotiskt men i mitt fall ledde rollspelandet till förbättrad läsning. Jag verkligen hatade att läsa och skriva, det var så trist och jag var dålig på det. Sedan fastnade jag i rollspelsfällan, började "omedvetet" träna läsning genom att läsa regelböcker och historiska böcker för att få inspiration och började skriva ner äventyr i block för att spela med kompisarna. I efterhand så inser jag hur enormt mycket det har hjälpt mig i livet.
Men det var en annan tid innan internet och Youtube när man var tvingad att läsa sig till information.
 
Enstoeringen said:
Ett litet instick: borde inte SVEROK sitta på en massa data angående medlemmar/föreningar genom åren?

Sett till att de fått statliga/region/kommunala bidrag så brukar väl ”utdelaren” vilja ha en massa statistik rörande till vem/vilka/vart kosingen gått?
Click to expand...
Blir dock bara för se som aktivt registrerade sig... många spelare/klubbar gjorde det inte
 
Minimoni said:
Jag har lite samma erfarenheter även om jag började med rollspel på 90-talet. 1996 bör det ha varit, men jag och de jag började spela med så var många av oss just killar från samhällets svagare ekonomiska grupper.
Click to expand...

Det är en erfarenhet jag delar. Jag är själv delvis medelklass (lärarbarn men har också en del av mina rötter i resandefolket, något jag länge dolde). De jag spelade mest med kom alla från olika utsatta miljöer - missbruk, kriminalitet och, åtminstone periodvis, hemlöshet. En av mina kompisar sov ibland i en container. Men vi spelade ändå regelbundet under några år i slutet av 80-talet. Därefter splittrades gruppen, mest av de orsaker som jag just nämnde. Men också för att jag, till skillnad från de andra, flyttade till en annan del av landet.

Och ja, som andra i tråden också skriver, att spela rollspel kunde definitivt vara stigmatiserande. Ett enkelt sätt att få en töntstämpel. Att bara skriva det nu känns i kroppen. När jag började gymnasiet slutade jag genast att spela eftersom jag såg vad de på skolan mer kända rollspelarna råkade ut för. En 20 år lång spelpaus (med vissa tillfälliga avbrott) följde sedan. Nu i vuxen ålder träffar jag dock ofta folk som har en positiv inställning till rollspel.

När jag har mer energi än vad jag har nu ska skriva något mer om Magnus bok. Men att det, som den andre Magnus skriver i Arbetet, mer allmänt har saknats ett spelarperspektiv (och ett klassperspektiv) håller jag med om. Man kan över huvud taget fundera över vilka milstolparna är i rollspelshistorien - och om de nödvändigtvis enbart behöver vara knutna till de företag som gett ut spelen. Rimligen inte. Man kan kan också fråga sig vad en positiv framgångshistoria innebär i det här fallet - vems eller vilkas framgångar?
 
Last edited:
Dilandau said:
Den här artikeln började som en recension av Seters bok men blev något annat.
arbetet.se

Dahl: Vi misfits raderas ur rollspelens historia

Magnus Dahl frågar sig vart arbetarklassen tagit vägen i berättelsen om Sveriges rollspelshistoria.
arbetet.se arbetet.se
Click to expand...

Jag är helt med på noterna: mitt första Traveller-spelgäng i Göteborgs Krigspelsförening 1978-82 rymde både arbetar- och medelklasskillar. De flesta av oss var misfits på ett eller annat sätt. Hursomhelst, det där var en udda förening eftersom dåtidens Gbg normalt var socialt stratifierat.
 
StradhLestat said:
på 80-talet var de ekonomiska skillnaderna i samhället minde. Så skillnaden på en akademikerfamilj och arbetarklassens familj var inte lika stor som idag.
Click to expand...
Känns lite som du drar alla akademiker över en kam här. Det är en hel del akademiska jobb som inte har så bra betalt o flertalet akademiskt utbildade överlever på gigjobb inom sin sektor eller fått ta upp något man Marxistiskt skulle se som arbetarklass jobb - jag t.ex. arbetar som spårvagnskonduktör trots kandidat i historia, 60 poäng arkivvetenskap, en ledarskaps examen och sju tusan många poäng i olika mindre kurser rörande det mesta.

StradhLestat said:
TILLÄGG: Ser man på kongredsser och spåelkonvent var det säkerligen mycket mer vinklat åt högre inkomster.... Det fanns inte ekonomi för mig (oss) att åka på ngt konvent....om det inte låg extremt lokalt (tittar på Fruncon här) ;)
Men dety handlar om rollspelare i de här disskusionerna, inte konventsbesökare
Click to expand...
Konvent var aldrig något jag åkte på. Föräldrarna pungade ut för att låta mig åka på Camelot-live under några år men riktiga konvent var något som inte var inom min uppfattning att jag kunde åka på, de jag kände till existerade för långt bort för att jag skulle tänka att man kunde gå på dem.

Mogger said:
min uppfattning är att rollspelare i allmänhet är bra mycket mer akademiskt lagda än genomsnittet. Då talar jag inte socioekonomisk bakgrund visserligen.
Click to expand...
Det är väll mer 60/70-talet till men det fanns ju en social ide om att även om du var arbetare så skulle du ta och studera och fortsätta utbilda dig. Inte för att göra en klassresa eller få en bättre position på jobbet utan lärande för lärandets skull. Så det kan ju finnas flera arbetarklassföräldrar som själva har studerat en hel del utan att se sig själva som akademiker.


cogitare said:
Jag kan inte minnas att man/jag ens brydde mig om vad mina kompisars föräldrar jobbade med.
Click to expand...
Samma här. Jag hade och har ingen idé vad föräldrarna till min grundskolespelgrupps medlemmar sysslade med.
 
Girighet said:
Detta är anekdotiskt men i mitt fall ledde rollspelandet till förbättrad läsning. Jag verkligen hatade att läsa och skriva, det var så trist och jag var dålig på det. Sedan fastnade jag i rollspelsfällan, började "omedvetet" träna läsning genom att läsa regelböcker och historiska böcker för att få inspiration och började skriva ner äventyr i block för att spela med kompisarna. I efterhand så inser jag hur enormt mycket det har hjälpt mig i livet.
Men det var en annan tid innan internet och Youtube när man var tvingad att läsa sig till information.
Click to expand...
Positiva utfall av rollspelandet, som din anekdot, tycker jag är långt mycket intressantare än att försöka anlägga ett klassperspektiv på en så heterogen grupp som rollspelare.

Jag kom lite från andra hållet - jag hittade rollspelen för att jag älskade att läsa och skriva. Men helt klart ökade min allmänbildning av att leta fakta och inspiration till rollspelsäventyr.
 
Rangertheman said:
Positiva utfall av rollspelandet, som din anekdot, tycker jag är långt mycket intressantare än att försöka anlägga ett klassperspektiv på en så heterogen grupp som rollspelare.

Jag kom lite från andra hållet - jag hittade rollspelen för att jag älskade att läsa och skriva. Men helt klart ökade min allmänbildning av att leta fakta och inspiration till rollspelsäventyr.
Click to expand...

Jag intresserade mig först också för rollspelen åtminstone delvis därför att jag redan läste och skrev. Det var absolut en positiv upplevelse när jag började med Mutant och Drakar och Demoner, som det blev i mitt fall.

Men är det verkligen ointressant att anlägga ett klassperspektiv på en heterogen grupp? Själv tycker jag snarare att det blir intressant just därför! Vilka dominerade? Hur förhandlades rollerna fram i olika konstellationer kring spelandet? Kunde hobbyn funka som en väg till läsande och skrivande även för dem (oss) som inte var uppvuxna med privilegier? Vilka blev de långsiktiga konsekvenserna? Klassresor?
 
Last edited:
Rangertheman said:
Positiva utfall av rollspelandet, som din anekdot, tycker jag är långt mycket intressantare än att försöka anlägga ett klassperspektiv på en så heterogen grupp som rollspelare.
Click to expand...

Jag tycker i och för sig att det är intressant bland annat för att det är så heterogent. Att se hur klass skär genom rollspelshobbyn och vice versa, på en massa olika sätt tycker jag är mer intressant än om man kunnat säga att rollspel "tillhörde" en viss klass eller så. Att anlägga klassperspektiv gör ju inte nödvändigtvis att man får tydliga eller entydiga svar eller så =)
 
Mekanurg said:
Jag är helt med på noterna: mitt första Traveller-spelgäng i Göteborgs Krigspelsförening 1978-82 rymde både arbetar- och medelklasskillar. De flesta av oss var misfits på ett eller annat sätt. Hursomhelst, det där var en udda förening eftersom dåtidens Gbg normalt var socialt stratifierat.
Click to expand...

Jag har fortsatt begrunda det här spörsmålet och vill addera ytterligare en eurofemcentare: dåtidens Gbg-gamers var nästan uteslutande etniska svenska grabbar (jag minns blott en engelsman). Inga från de finska, polska eller jugoslaviska invandrargrupperna (som nog var de största på den tiden).
 
Last edited:
Oscar Silferstjerna said:
Men är det verkligen ointressant att anlägga ett klassperspektiv på en heterogen grupp? Själv tycker jag snarare att det blir intressant just därför! Vilka dominerade? Hur förhandlades rollerna fram i olika konstellationer kring spelandet? Kunde hobbyn funka som en väg till läsande och skrivande även för dem (oss) som inte var uppvuxna med privilegier? Vilka blev de långsiktiga konsekvenserna? Klassresor?
Click to expand...
Frågor kring vad hobbyn kunnat leda till, hur det fungerade i grupperna och de långsiktiga konsekvenserna är intressanta, och har i viss mån studerats. Men klassperspektivet ser jag som helt ointressant och betydelselöst. Vad tillför det perspektivet?
 
Rangertheman said:
Frågor kring vad hobbyn kunnat leda till, hur det fungerade i grupperna och de långsiktiga konsekvenserna är intressanta, och har i viss mån studerats. Men klassperspektivet ser jag som helt ointressant och betydelselöst. Vad tillför det perspektivet?
Click to expand...

Det är möjligt att vi talar förbi varandra nu, men de frågorna jag ställde ovan har alltså i mina ögon i allra högsta grad med klass att göra. Klasstillhörighet tror jag oftast är mest påtagligt för den som är i underläge. Att betrakta det som ointressant eller betydelselöst är, som jag ser det, den privilegierades utgångspunkt. Ungefär som när man talar med barn till en överläkare som påstår att klass inte spelar någon roll.
 
I centrala Stockholm på 90-talet, där min uppväxt var och det överlag var en medelklass med lite stick till över och arbetarklass här och där (någon i varje klass) var det en hobby som verkligen var något som 80% av rollspelarna höll på med, Scouterna.
Efter som scouterna är en av få fritidsintressen där man får träffa både ändre och yngre barn (som i kanske hela tre års skillnad!) och från betydligt större geografiskt område än skolan, lärde man sig vilka av killarna (för det var aldrig tjejer, jämfört med lajv som också var vanligt bland scouter) som hade olika rollspelsklubbar och kunde säga typ "Visst spelar du Mutant med Benke" till någon ett par år äldre och coolare än en själv.
Men scouterna var ju också en töntigt kodad hobby.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top