Björn_UBBT
Hero
Känns lite oseriöst att de bara tar upp en politisk fråga 
Nekromanti Piratpartiet
- Thread starter Man Mountainman
- Start date
Re: Fildelning
Jag tycker det är väldigt viktigt att skilja lite på upphovsrätt och piratmentalitet (jag kan mycket väl ha väldigt tunt på fötterna här... argumentera gärna omkull mig
). Jag tror nämligen på att skaparen måste ha full kontroll över sin produkt. Men jag tror också på att människan kommer att vilja fildela och att det är skadligt att, eller i alla fall onödigt, att försöka stoppa den processen.
Vidare har jag svårt att tänka mig att fildelandet innebär slutet på storproduktioner. Just TV-serie-exemplet är intressant här, eftersom de flesta av oss inte betalar särskilt mycket till upphovsmakarna för att få se dem. Snarare är det reklam och annat stöd som finansierar storproduktioner inom TV.
Samma kan förstås även gälla filmer. Produktplacering, merchandise, extra kvalitet till köpare och biobesökare... det finns många sätt redan idag att göra pengar på en storproduktion. Och det måste vara flera på gång, va?
Jag tycker det är väldigt viktigt att skilja lite på upphovsrätt och piratmentalitet (jag kan mycket väl ha väldigt tunt på fötterna här... argumentera gärna omkull mig
). Jag tror nämligen på att skaparen måste ha full kontroll över sin produkt. Men jag tror också på att människan kommer att vilja fildela och att det är skadligt att, eller i alla fall onödigt, att försöka stoppa den processen. Vidare har jag svårt att tänka mig att fildelandet innebär slutet på storproduktioner. Just TV-serie-exemplet är intressant här, eftersom de flesta av oss inte betalar särskilt mycket till upphovsmakarna för att få se dem. Snarare är det reklam och annat stöd som finansierar storproduktioner inom TV.
Samma kan förstås även gälla filmer. Produktplacering, merchandise, extra kvalitet till köpare och biobesökare... det finns många sätt redan idag att göra pengar på en storproduktion. Och det måste vara flera på gång, va?
Re: Erfarenhet och anpassning
jag kommer aldrig att anpassa mig
Lycka till - du är inte den ende sjuttonåringen genom historien som har myntat ovanstående.
Dessutom - du anpassar dig redan. Och har så gjort hur många ggr som helst i ditt liv. Eftersom du lever efter vad någon annan har satt upp så sker det automatiskt.
Detta är ganska underligt egentligen, varför attackera en av de främsta mänskliga egenskaperna vi har, just förmågan att anpassa oss? Utan den hade vi som art varit döda för länge sedan. Som den gubbe jag är får jag väl säga att ungdomens naivitet har förbytts i "gubbig" visdom och en sund cynism light gällande vår värld och de regler vi alla lever efter. Vare sig vi vill det eller inte.
jag kommer aldrig att anpassa mig
Lycka till - du är inte den ende sjuttonåringen genom historien som har myntat ovanstående.
Dessutom - du anpassar dig redan. Och har så gjort hur många ggr som helst i ditt liv. Eftersom du lever efter vad någon annan har satt upp så sker det automatiskt.
Detta är ganska underligt egentligen, varför attackera en av de främsta mänskliga egenskaperna vi har, just förmågan att anpassa oss? Utan den hade vi som art varit döda för länge sedan. Som den gubbe jag är får jag väl säga att ungdomens naivitet har förbytts i "gubbig" visdom och en sund cynism light gällande vår värld och de regler vi alla lever efter. Vare sig vi vill det eller inte.
No offence
"Utan den hade vi som art varit döda för länge sedan. Som den gubbe jag är får jag väl säga att ungdomens naivitet har förbytts i "gubbig" visdom och en sund cynism light gällande vår värld och de regler vi alla lever efter. Vare sig vi vill det eller inte."
Jag är väl själv mer gubbig än vad min ålder antyder, men samtidigt tycker jag nog att det där är det "gubbigaste" och mossigaste utrycket av dem alla. "När jag var ung då var jag minsann också X (kommunist, hårdrockare, partyprisse, långhårig, rebellisk osv) men nu när jag är gammal och mogen så har jag insett att Y (moderaterna, dansband, folkparken, vin, strukna skjortor m.m) är sååå mycket bättre. Det kommer du också att göra." Helst ska man avsluta med ett något nedlåtande smackande samtidigt som man tänder sin pipa.
"Utan den hade vi som art varit döda för länge sedan. Som den gubbe jag är får jag väl säga att ungdomens naivitet har förbytts i "gubbig" visdom och en sund cynism light gällande vår värld och de regler vi alla lever efter. Vare sig vi vill det eller inte."
Jag är väl själv mer gubbig än vad min ålder antyder, men samtidigt tycker jag nog att det där är det "gubbigaste" och mossigaste utrycket av dem alla. "När jag var ung då var jag minsann också X (kommunist, hårdrockare, partyprisse, långhårig, rebellisk osv) men nu när jag är gammal och mogen så har jag insett att Y (moderaterna, dansband, folkparken, vin, strukna skjortor m.m) är sååå mycket bättre. Det kommer du också att göra." Helst ska man avsluta med ett något nedlåtande smackande samtidigt som man tänder sin pipa.
Morgoth
Swashbuckler
Re: Erfarenhet och anpassning
Lycka till - du är inte den ende sjuttonåringen genom historien som har myntat ovanstående.
Jag tror du får ta det jag skriver med en gnutta salt, till att börja med.
Jag håller med dig om vad du skriver, men jag skulle vilja bygga på det och säga att vi egentligen inte behöver någon klyfta mellan "erfarna" och "passionerade" människor. Vi unga människor kör in i någon slags filosofisk vägg idag när vi upptäcker att världen är för stor för att förstå eller sammanfatta. Det är det här jag pratade om med "gubbighet": det finns en alienerande kraft som får unga människor att känna att politik och filosofi är något som är för stort och inflammerat för att ge sig på. Samtidigt finns det förstås fördummande krafter som vill få allting att verka enklare än det är. En människa kan med lite tur lägga sig där någon stans emellan, utan att sugas åt någon av polerna. Så "gubbe" var aldrig en förolämpning riktad mot äldre män (det finns liksom "gubbar" i alla åldrar), utan snarare mitt (ytterst fumliga) sätt att uttrycka mitt ogillande av diskussionsklimatet.
Jag kan väl inte längre sticka under stol med att det var Ulfgeirs inlägg som egentligen fick mig att reagera. Det var någon med hur han uttryckte att man skulle plocka många röster hos "kidsen" som fick det att knäppa till hos mig. Nu inser jag ju att det säkert inte var så illa menat som jag tyckte då när jag läste det, men jag hade nog ändå velat se lite mer arga ungdomar i den här tråden och på det här forumet i allmänhet som kunde ge honom svar på tal. De blir typ utbuade härifrån så fort de öppnar truten, och det tycker jag är väldigt synd.
Liksom, dagens ungdomar kastas in i den här "demokratin" men får veta att de är för dumma och naiva för att egentligen rösta rätt..? Det är skitkonstigt, tycker jag. Växer någon verkligen upp? Är vi inte alla liksom barn som tafatt räcker oss ut för att hjälpa varandra, men som stannar halvvägs, osäkra - på oss själva och på livet som sådant. Rädda för att gräva för djupt ner i någon annan, och hitta känslor och tankar som man inte kan hantera - de är för svåra, helt enkelt, och vi är inte människor nog att hantera dem. På något sätt har vi alla fastnat i växten, oförmögna att fungera tillsammans, för att vi är för rädda för att verkligen kommunicera med varandra. Man talar mycket om oförmåga att kommunicera, onda cirklar och inövade konflikter... det stämmer säkert till viss del, men en del av mig vill tro att vi är nog så kapabla att kommunicera med varandra, även om vi är alldeles för rädda för att sätta oss i den situationen. Rädda för att förstå varandra och bli förstådda.
Det är mina tankar om erfarenhet och anpassning.
Lycka till - du är inte den ende sjuttonåringen genom historien som har myntat ovanstående.
Jag tror du får ta det jag skriver med en gnutta salt, till att börja med.
Jag håller med dig om vad du skriver, men jag skulle vilja bygga på det och säga att vi egentligen inte behöver någon klyfta mellan "erfarna" och "passionerade" människor. Vi unga människor kör in i någon slags filosofisk vägg idag när vi upptäcker att världen är för stor för att förstå eller sammanfatta. Det är det här jag pratade om med "gubbighet": det finns en alienerande kraft som får unga människor att känna att politik och filosofi är något som är för stort och inflammerat för att ge sig på. Samtidigt finns det förstås fördummande krafter som vill få allting att verka enklare än det är. En människa kan med lite tur lägga sig där någon stans emellan, utan att sugas åt någon av polerna. Så "gubbe" var aldrig en förolämpning riktad mot äldre män (det finns liksom "gubbar" i alla åldrar), utan snarare mitt (ytterst fumliga) sätt att uttrycka mitt ogillande av diskussionsklimatet.
Jag kan väl inte längre sticka under stol med att det var Ulfgeirs inlägg som egentligen fick mig att reagera. Det var någon med hur han uttryckte att man skulle plocka många röster hos "kidsen" som fick det att knäppa till hos mig. Nu inser jag ju att det säkert inte var så illa menat som jag tyckte då när jag läste det, men jag hade nog ändå velat se lite mer arga ungdomar i den här tråden och på det här forumet i allmänhet som kunde ge honom svar på tal. De blir typ utbuade härifrån så fort de öppnar truten, och det tycker jag är väldigt synd.
Liksom, dagens ungdomar kastas in i den här "demokratin" men får veta att de är för dumma och naiva för att egentligen rösta rätt..? Det är skitkonstigt, tycker jag. Växer någon verkligen upp? Är vi inte alla liksom barn som tafatt räcker oss ut för att hjälpa varandra, men som stannar halvvägs, osäkra - på oss själva och på livet som sådant. Rädda för att gräva för djupt ner i någon annan, och hitta känslor och tankar som man inte kan hantera - de är för svåra, helt enkelt, och vi är inte människor nog att hantera dem. På något sätt har vi alla fastnat i växten, oförmögna att fungera tillsammans, för att vi är för rädda för att verkligen kommunicera med varandra. Man talar mycket om oförmåga att kommunicera, onda cirklar och inövade konflikter... det stämmer säkert till viss del, men en del av mig vill tro att vi är nog så kapabla att kommunicera med varandra, även om vi är alldeles för rädda för att sätta oss i den situationen. Rädda för att förstå varandra och bli förstådda.
Det är mina tankar om erfarenhet och anpassning.
OT
Gubbarna och gummorna däremot tuffar vidare trots onda ryggar och axlar.
Gordeg
Just långtidsjukskrivningarna är det inte gubbarna som står för - snarare ett stort antal 60-, 70- och 80-talister som inte lyckats växa upp och fortfarande tycker att det är en självklarhet att samhället ska försörja dem. Visst har vi alla rättigheter men vi har också skyldigheter.
Gubbarna och gummorna däremot tuffar vidare trots onda ryggar och axlar.
Gordeg
Jo, men i samma anda kan ju ett berg av 40-talister säga att de vägrar att ge "ungdomar" existensrätt eftersom de står för skadegörelse, drogmissbruk och olika extrema yttringar.
Inte alla gubbar har för den del slocknat heller, glöd av olika slag finns hos många. Men man kan ju se byråkrati och politisk korrekthet som medel att åstadkomma något istället som för hinder. Politisk korrekthet är ju en slags diplomati, byråkrati är ju också spelregler - antingen kan man ju bryta mot alla regler för att komma snabbare fram med risk att nå ingenstans eller så kan man vandra den breda vägen med risk att bli tokig. Det handlar ju bara om val av strategi och det är högst personligt.
Visst finns jätteproppen Orvar, visst finns tröghet som kan kännas förlamande för en otålig själ, men jag är säker på att trögheten ligger i storskaligheten i samhället och inte i vilken form av politik eller ålder som för närvarande har makten. Om alla lyssnar på alla och alla är tillräckligt många blir det jäkligt trögt.
Jag är glad att du och andra är engagerade, för långt från alla unga är det. När jag var 20 låg mitt fokus på lyckade fester och att hänga med kompisar. Min förgumning och förhoppningsvis ökade livsvisdom är väldigt välkommen!
/Magoo, vill bli klokare
Re: Fildelning
Så vad händer med tittarsiffror om de flesta laddar ned serien över nätet (oftast reklambefriad)? Här har jag inga som helst siffror att komma med, men det verkar som serier med opropotienligt stora fan-skaror går i graven för att de har för dåliga tittarsiffror?
Och var det inte en Bondfilm för några år sedan som var så äkelproduktplacerad så man lärde sig att vilja undvika det?
TV-serie exemplet är bra, det finasieras som bekant oftast av reklam och den i sin tur är baserat på tittarsiffror (på tv:en). Om tittarsiffrorna sjunker så försvinner tv-serien (och för mig sig gillar engelsk och amerikansk tv-industri är jag i händerna på andra folkgrupper t o m).
Så vad händer med tittarsiffror om de flesta laddar ned serien över nätet (oftast reklambefriad)? Här har jag inga som helst siffror att komma med, men det verkar som serier med opropotienligt stora fan-skaror går i graven för att de har för dåliga tittarsiffror?
Och var det inte en Bondfilm för några år sedan som var så äkelproduktplacerad så man lärde sig att vilja undvika det?
Klyschiga gubbar
Det värsta, tycker jag, är när människor i min ålder beter sig gubbigt. När de säger saker som "kommunismen är en fin tanke men den kommer aldrig att fungera i verkligheten" och andra väl invanda klyschor
Är det "gubbigt" att slänga sig med klyschor? Näe, det tycker jag inte. Snarare är det väl ett typiskt drag hos yngre "engagerade" personer att häva ur sig en massa pseudopolitiska klyschor utan innehåll?
Så näe, jag köper inte att klyschor är ett tecken på "gubbighet". Snarare ett tecken på omogenhet, okunskap och inskränkthet.
Det värsta, tycker jag, är när människor i min ålder beter sig gubbigt. När de säger saker som "kommunismen är en fin tanke men den kommer aldrig att fungera i verkligheten" och andra väl invanda klyschor
Är det "gubbigt" att slänga sig med klyschor? Näe, det tycker jag inte. Snarare är det väl ett typiskt drag hos yngre "engagerade" personer att häva ur sig en massa pseudopolitiska klyschor utan innehåll?
Så näe, jag köper inte att klyschor är ett tecken på "gubbighet". Snarare ett tecken på omogenhet, okunskap och inskränkthet.
Re: No offence
Näe, nu misstolkade du Göteborgsgubben (tror jag). Det MB menade var väl snarare så här: när man är ung vill man gärna vara "renlärig", och tro stenhårt på enkla lösningar på samhällets problem. Med åldern brukar man dock bli mer nyanserad i sina åsikter. Det är där som den arga 17-åringen övergår i någon slags mer balanserad hållning till världen och inser att de enkla lösningarna inte alltid håller. Det kan man förstås kalla "anpassning". Jag skulle dock snarare kalla det "nyansering".
Sen behöver man väl inte var nedlåtande, för ungdomens engagemang är ju något bra som man bör ta lyra på. Däremot kanske man på ett försiktigt sätt kan uppmana unga nyliberaler, kommunister, patrioter eller vad de nu må vara att anta en mer pragmatisk ståndpunkt. Oftast räcker det med att slå upp en bok i nationalekonomi för att inse att världen är mer komplex än vad som ryms i debattartiklarnas enkla värld.
Näe, nu misstolkade du Göteborgsgubben (tror jag). Det MB menade var väl snarare så här: när man är ung vill man gärna vara "renlärig", och tro stenhårt på enkla lösningar på samhällets problem. Med åldern brukar man dock bli mer nyanserad i sina åsikter. Det är där som den arga 17-åringen övergår i någon slags mer balanserad hållning till världen och inser att de enkla lösningarna inte alltid håller. Det kan man förstås kalla "anpassning". Jag skulle dock snarare kalla det "nyansering".
Sen behöver man väl inte var nedlåtande, för ungdomens engagemang är ju något bra som man bör ta lyra på. Däremot kanske man på ett försiktigt sätt kan uppmana unga nyliberaler, kommunister, patrioter eller vad de nu må vara att anta en mer pragmatisk ståndpunkt. Oftast räcker det med att slå upp en bok i nationalekonomi för att inse att världen är mer komplex än vad som ryms i debattartiklarnas enkla värld.
Re: Dagens "Jaha?"
Som jag sa ovan: miljöfrågan kan väl anses vara lite bredare än fildelning?
Dessutom har mp en ganska konsekvent agenda i andra frågor. Det är ganska lätt att placera in mp på höger-vänster-skalan. Var hamnar piratpartiet?
Som jag sa ovan: miljöfrågan kan väl anses vara lite bredare än fildelning?
Dessutom har mp en ganska konsekvent agenda i andra frågor. Det är ganska lätt att placera in mp på höger-vänster-skalan. Var hamnar piratpartiet?
lokomotiv_UBBT
Hero
Re: Dagens "Jaha?"
Fildelning?
Piratpartiet står inte bara för fildelning, dom tar upp allt det här med rättssäkerhet också, och det anser då iaf jag vara en ganska stor och viktig sak. Skall vi få ett Big Brother samhälle eller inte?
Miljöpartiet var och är ett ytterst okonsekvent parti, dom är nästintill omöjliga att ha att göra med, det är då den uppfattning jag fått som är anledningen till att dom inte är så himla populära i fackliga kretsar.
Fildelning?
Piratpartiet står inte bara för fildelning, dom tar upp allt det här med rättssäkerhet också, och det anser då iaf jag vara en ganska stor och viktig sak. Skall vi få ett Big Brother samhälle eller inte?
Miljöpartiet var och är ett ytterst okonsekvent parti, dom är nästintill omöjliga att ha att göra med, det är då den uppfattning jag fått som är anledningen till att dom inte är så himla populära i fackliga kretsar.
Poäng!
Ok, jag ska inte backa in i ett hörn här. Du har förstås rätt i att mp på många sätt lyckades som enfrågeparti. Jag vet faktiskt inte hur mycket av den nuvarande linjen som var känd när man först tog sig in i riksdagen. Däremot har de ju anpassat sig efterhand mot fler och bredare frågor.
Man skulle faktiskt också kunna kalla kristdemokraterna för något av ett enfrågeparti. De har gått igenom ganska många metamorfoser med åren (höger/vänster, för/emot EU etc), för att till slut landa i riksdagen och förankra "kristen etik" i politiken. Inget annat parti har på det sättet lyckas ta in religionen i de politiska rummen.
Big Brother-samhället är, tycker jag, en betydligt större grej än att slippa betala för musik. Det är synd att PP inte valt den huvudlinjen i så fall.
Ok, jag ska inte backa in i ett hörn här. Du har förstås rätt i att mp på många sätt lyckades som enfrågeparti. Jag vet faktiskt inte hur mycket av den nuvarande linjen som var känd när man först tog sig in i riksdagen. Däremot har de ju anpassat sig efterhand mot fler och bredare frågor.
Man skulle faktiskt också kunna kalla kristdemokraterna för något av ett enfrågeparti. De har gått igenom ganska många metamorfoser med åren (höger/vänster, för/emot EU etc), för att till slut landa i riksdagen och förankra "kristen etik" i politiken. Inget annat parti har på det sättet lyckas ta in religionen i de politiska rummen.
Big Brother-samhället är, tycker jag, en betydligt större grej än att slippa betala för musik. Det är synd att PP inte valt den huvudlinjen i så fall.
Nightowl
Champion
Klyschiga människor
Sedan stämmer det väl ganska bra att vi "gamlingar" (jag blev kallad för "gubbjävel" första gången när jag var sjutton, så jag började tidigt) blir en del av systemet, och då blir det svårare att ställa sig utanför. Jag är till exempel ett högerspöke, men jag är offentliganställd. Om jag inte anpassar mig kommer jag knappast att förlora jobbet, men jag får det mycket obehagligt i mitt vardagsliv. Att undvika detta är en förståelig reflex. När jag var ung och student eller gymnasieelev var det enklare att säga elaka saker om den offentliga sektorn.
Eller för att ta en annan sak: jag har inga barn. Alltså är det väldigt lätt för mig att ha bestämda åsikter om barnuppfostran, eftersom jag aldrig ställs inför de praktiska problem som man har som förälder. Det är väldigt lätt att vara snäll men bestämd i teorin. Det betyder inte att det är omöjligt att hålla fast vid mina principer som förälder, men det kräver sin man och det är nog bara mänskligt att många ändrar sig.
Jag tror inte det är omöjligt att inte "anpassa sig", men det är nog ganska svårt. Heders till den som klarar av det! (Däremot: Den som aldrig ändrar åsikt eftersom han bestämde sig för att han hade rätt redan i tonåren har jag inte mycket till övers för.)
Erik
Det är väl en allmänmänsklig egenhet. Åldern (eller snarare generationen) avgör vilka klyschor man slänger ur sig.
Sedan stämmer det väl ganska bra att vi "gamlingar" (jag blev kallad för "gubbjävel" första gången när jag var sjutton, så jag började tidigt) blir en del av systemet, och då blir det svårare att ställa sig utanför. Jag är till exempel ett högerspöke, men jag är offentliganställd. Om jag inte anpassar mig kommer jag knappast att förlora jobbet, men jag får det mycket obehagligt i mitt vardagsliv. Att undvika detta är en förståelig reflex. När jag var ung och student eller gymnasieelev var det enklare att säga elaka saker om den offentliga sektorn.
Eller för att ta en annan sak: jag har inga barn. Alltså är det väldigt lätt för mig att ha bestämda åsikter om barnuppfostran, eftersom jag aldrig ställs inför de praktiska problem som man har som förälder. Det är väldigt lätt att vara snäll men bestämd i teorin. Det betyder inte att det är omöjligt att hålla fast vid mina principer som förälder, men det kräver sin man och det är nog bara mänskligt att många ändrar sig.
Jag tror inte det är omöjligt att inte "anpassa sig", men det är nog ganska svårt. Heders till den som klarar av det! (Däremot: Den som aldrig ändrar åsikt eftersom han bestämde sig för att han hade rätt redan i tonåren har jag inte mycket till övers för.)
Erik
Re: Dagens "Jaha?"
Nu tänker jag vara bråkig:
Dessa personer som jag känner jobbar verkligen häcken av sig för de frågor som de brinner för. Sen håller ju inte jag med dem i allt, men de är varken inkompetenta eller lata - snarare har jag ett väldigt bekvämt yrke jämfört med dem.
Det är naturligtvis fint och bra att vara engagerad. Men åstadkommer de någonting?
Nu tänker jag vara bråkig:
Dessa personer som jag känner jobbar verkligen häcken av sig för de frågor som de brinner för. Sen håller ju inte jag med dem i allt, men de är varken inkompetenta eller lata - snarare har jag ett väldigt bekvämt yrke jämfört med dem.
Det är naturligtvis fint och bra att vara engagerad. Men åstadkommer de någonting?
Re: Fildelning
Här har jag inga som helst siffror att komma med, men det verkar som serier med opropotienligt stora fan-skaror går i graven för att de har för dåliga tittarsiffror?
Du har säkert en poäng, men betänk också vad tevekanalerna brukar göra med serierna. Det är ju inte en eller två skitbra och populära teveserier som tv4 har dödat genom att lägga dem 00.00 en söndag, till exempel. Och då handlar det kanske om gamla serier som redan dött på grund av samma sak i "hemlandet", svenska serier som de köpt in och/eller betalat för själva (i förekommande fall oftast genomusla komediserier) brukar få tuffa på klockan åtta varje kväll i veckan oavsett hur många som glor. Utländska teveserier som inte är smash-hit-storsäljare och så vidare brukar vara ruskigt dåligt supportade. Oftast handlar det om en satsning på en marginaliserad grupp från bolaget sida. "Kommer tillräckligt många nördar att se denna serien för att vi ska tjäna på den reklammässigt?". Lyckas det inte så ser man till att intresset för säsong 2 blir så svalt att det aldrig höjs röster om att köpa in säsong 3, och allt man minns blir en bra säsong, en säsong där man alltid var trött och vrede över att det aldrig blev mer.
Det finns fler faktorer än piratverksamhet som gör att teveprogram tappar tittare... Huruvida detta funkar i seriernas hemland vet jag inte dock, men Fox som är en äcklig tevekanal/mediakoncern har ju lagt ner flertalet serier som varit populära för att de inte varit populära nog.
Det kanske kan vara en bra idé för piraterna att iallafall lämna teven på när serierna sänds i fortsättningen...
Här har jag inga som helst siffror att komma med, men det verkar som serier med opropotienligt stora fan-skaror går i graven för att de har för dåliga tittarsiffror?
Du har säkert en poäng, men betänk också vad tevekanalerna brukar göra med serierna. Det är ju inte en eller två skitbra och populära teveserier som tv4 har dödat genom att lägga dem 00.00 en söndag, till exempel. Och då handlar det kanske om gamla serier som redan dött på grund av samma sak i "hemlandet", svenska serier som de köpt in och/eller betalat för själva (i förekommande fall oftast genomusla komediserier) brukar få tuffa på klockan åtta varje kväll i veckan oavsett hur många som glor. Utländska teveserier som inte är smash-hit-storsäljare och så vidare brukar vara ruskigt dåligt supportade. Oftast handlar det om en satsning på en marginaliserad grupp från bolaget sida. "Kommer tillräckligt många nördar att se denna serien för att vi ska tjäna på den reklammässigt?". Lyckas det inte så ser man till att intresset för säsong 2 blir så svalt att det aldrig höjs röster om att köpa in säsong 3, och allt man minns blir en bra säsong, en säsong där man alltid var trött och vrede över att det aldrig blev mer.
Det finns fler faktorer än piratverksamhet som gör att teveprogram tappar tittare... Huruvida detta funkar i seriernas hemland vet jag inte dock, men Fox som är en äcklig tevekanal/mediakoncern har ju lagt ner flertalet serier som varit populära för att de inte varit populära nog.
Det kanske kan vara en bra idé för piraterna att iallafall lämna teven på när serierna sänds i fortsättningen...
Re: Klyschiga människor
"Gubbe" är väl inte direkt ett åldersrelaterat begrepp. Snarare är det kanske, som Nightowl säger, en slags attityd som man antingen har eller har lagt av. Jag förknippar "gubbighet" med inskränkthet och dogmatism. Och dylikt är minst lika vanligt bland tonåringar.
Bibliotek är ju ett lysande exempel. Som ung och arg liberal pissar man på allt som är offentligt och vill privatisera the lot. Sen blir man äldre och inser att biblioteken faktiskt är något jättebra. Så, vad ska man göra? Antingen kan man behålla sin unga och arga övertygelse, och jobba för att biblioteken läggs ner på ren princip. Eller så inser man att "fan, man har blivit gammal", rättar till dubbelkepsen och accepterar att biblioteken faktiskt finns kvar och är en bra grej även om det inte passar in i ens enkla tonårsmall.
Här väljer jag den mossiga, pragmatiska linjen när som helst. Jag har ingen som helst respekt för den som "följer sin övertygelse" in absurdum. Kalla mig gubbig den som vill.
"Gubbe" är väl inte direkt ett åldersrelaterat begrepp. Snarare är det kanske, som Nightowl säger, en slags attityd som man antingen har eller har lagt av. Jag förknippar "gubbighet" med inskränkthet och dogmatism. Och dylikt är minst lika vanligt bland tonåringar.
Bibliotek är ju ett lysande exempel. Som ung och arg liberal pissar man på allt som är offentligt och vill privatisera the lot. Sen blir man äldre och inser att biblioteken faktiskt är något jättebra. Så, vad ska man göra? Antingen kan man behålla sin unga och arga övertygelse, och jobba för att biblioteken läggs ner på ren princip. Eller så inser man att "fan, man har blivit gammal", rättar till dubbelkepsen och accepterar att biblioteken faktiskt finns kvar och är en bra grej även om det inte passar in i ens enkla tonårsmall.
Här väljer jag den mossiga, pragmatiska linjen när som helst. Jag har ingen som helst respekt för den som "följer sin övertygelse" in absurdum. Kalla mig gubbig den som vill.
Nightowl
Champion
Byråkratpartiet
Som högerspöke har jag fått lära mig att vara byråkratisk i mitt jobb, eftersom byråkrati är dels en frågan om effektivitet (jo, faktiskt) dels en fråga om rättvisa.
Vi tar det sista först eftersom det är enklast: i mitt jobb som bibliotekarie, och ännu viktigare när man har att göra t.ex. med försäkringskassan eller skolväsendet, ska alla medborgare behandlas lika . En "byråkratisk" procedur gör att alla som söker hjälp får ungefär samma behandling, oavsett vem som kommer och ställer frågan, och oavsett vilken tjänsteman som råkar sitta där när man kommer. Banalt exempel: som bibliotekarie har jag regler att följa när någon är sen med att lämna tillbaka en bok. Jag kan inte strunta i reglerna för att en viss person är burdus och jag tycker det är obehagligt att ställa krav på honom, eller för att jag vill vara snäll mot en annan person. Det är orättvist mot andra. På samma sätt kan jag ju inte vara jävlig med någon bara för att jag ogillar honom. Tänk nu att det inte bara gäller en liten avgift, utan huruvida du faktiskt får igenom ett förslag du ställt till en myndighet eller, säg, kommunfullmäktige.
Vad gäller effektiviteten är det mer till byråkratens fromma än till allmänhetens (eller kundernas, privat näringsliv har också en hel massa byråkrati!), men saken är den att om man ska göra samma operation hundra gånger om dagen blir det snart sagt olidligt om parametrarna är olika varje gång. Om man t.ex. ska mata in uppgifter av olika slag i en dator är det en sjuhimla huvudvärk om alla uppgifterna är skrivna på olika sätt och det går mycket långsammare.
Innan jag hade ett sådant jobb tyckte jag att det var förjävligt att man bara kunde nå byråkrater på bestämda tider, men när jag själv blivit byråkrat och ska ha tag i vanliga medborgare tycker jag det är ett helvete att de inte har speciella tider då man kan vara säker att få tag i dem.
Och de tider då jag arbetar men inte är "offentligt nåbar" blir jag jätteirriterad om folk dräller in, för tro det eller ej, jag arbetar ändå, och att avbryta arbetet är besvärligt.
Erik
Vad som oftast kallas politisk korrekthet är vad som förr i tiden kallades "hyfs".
Som högerspöke har jag fått lära mig att vara byråkratisk i mitt jobb, eftersom byråkrati är dels en frågan om effektivitet (jo, faktiskt) dels en fråga om rättvisa.
Vi tar det sista först eftersom det är enklast: i mitt jobb som bibliotekarie, och ännu viktigare när man har att göra t.ex. med försäkringskassan eller skolväsendet, ska alla medborgare behandlas lika . En "byråkratisk" procedur gör att alla som söker hjälp får ungefär samma behandling, oavsett vem som kommer och ställer frågan, och oavsett vilken tjänsteman som råkar sitta där när man kommer. Banalt exempel: som bibliotekarie har jag regler att följa när någon är sen med att lämna tillbaka en bok. Jag kan inte strunta i reglerna för att en viss person är burdus och jag tycker det är obehagligt att ställa krav på honom, eller för att jag vill vara snäll mot en annan person. Det är orättvist mot andra. På samma sätt kan jag ju inte vara jävlig med någon bara för att jag ogillar honom. Tänk nu att det inte bara gäller en liten avgift, utan huruvida du faktiskt får igenom ett förslag du ställt till en myndighet eller, säg, kommunfullmäktige.
Vad gäller effektiviteten är det mer till byråkratens fromma än till allmänhetens (eller kundernas, privat näringsliv har också en hel massa byråkrati!), men saken är den att om man ska göra samma operation hundra gånger om dagen blir det snart sagt olidligt om parametrarna är olika varje gång. Om man t.ex. ska mata in uppgifter av olika slag i en dator är det en sjuhimla huvudvärk om alla uppgifterna är skrivna på olika sätt och det går mycket långsammare.
Innan jag hade ett sådant jobb tyckte jag att det var förjävligt att man bara kunde nå byråkrater på bestämda tider, men när jag själv blivit byråkrat och ska ha tag i vanliga medborgare tycker jag det är ett helvete att de inte har speciella tider då man kan vara säker att få tag i dem.
Och de tider då jag arbetar men inte är "offentligt nåbar" blir jag jätteirriterad om folk dräller in, för tro det eller ej, jag arbetar ändå, och att avbryta arbetet är besvärligt. Erik
Nightowl
Champion
Re: Fildelning
Erik
De kan också ha fel tittarsiffror. Det är jättesvårt att få företag att betala för reklam under ett tecknat program om programmet inte vänder sig till åldersgruppen 6-11 år. Att det börjar finnas program som riktar sig till tonåringar eller vuxna har inte riktigt gått hem eller är inte ett riktigt lika säkert kort. Så om jag gör en tecknad TV-serie som visas på Nickelodeon spelar det ingen roll om en halv miljon glor på den, om de inte är 7-åringar man kan sälja Lego och frukostflingor till.
Erik
lokomotiv_UBBT
Hero
Re: Poäng!
Hmm jag tror att dom iofs har gjort det... ioch med att dom vill göra Thomas Bodström till Korvgubbe eftersom det är han som varit ansvarig för alla dessa förändringar mot BB samhället...
Sen att dom gör det på ett högst oproffisionellt sätt är ju lite synd... fast jag vet inte humor kan kanske funka? Bara tiden kan utvisa om det är så att namnunderskrifterna godkänns...
Själv kommer jag nog inte att rösta på PP som det känns nu, dom känns lite för omogna. Men min poäng med att diskutera här var inte att konvertera folk till PP. Vad jag ville visa på att är att han gör rätt i sak. Han står upp för sin åsikt och gör det enda rätta nu när han ser ett sådant allvar.
/Micke Kommunist.
Hmm jag tror att dom iofs har gjort det... ioch med att dom vill göra Thomas Bodström till Korvgubbe eftersom det är han som varit ansvarig för alla dessa förändringar mot BB samhället...
Sen att dom gör det på ett högst oproffisionellt sätt är ju lite synd... fast jag vet inte humor kan kanske funka? Bara tiden kan utvisa om det är så att namnunderskrifterna godkänns...
Själv kommer jag nog inte att rösta på PP som det känns nu, dom känns lite för omogna. Men min poäng med att diskutera här var inte att konvertera folk till PP. Vad jag ville visa på att är att han gör rätt i sak. Han står upp för sin åsikt och gör det enda rätta nu när han ser ett sådant allvar.
/Micke Kommunist.