DoD Plocka isär Konfluxsviten

[Rymdhamster]

Att upptäcka Trakorien är överordnat Shagul och Den femte konfluxen.

Shagul är ju om inte rent av överflödig så i vart fall totalt utbytbar.

Rabdorana kan verka helt på egen hand antingen för att de vill kontrollera konfuxen, eller för att de har nån annan religös motivation kopplat till det. Eller, såvitt jag minns det, hade de kunnat avlägnsas helt och ersättas av ett flertal olika politiska intressen som vill främja eller hindra konfluxen.

Rollpersonerna skulle lika gärna kunna ge sig ut för att stoppa Arn från att kontrollera konfluxen (han slog mig som en smula deprimerande), eller helt i egen sak för att de själva vill kontrollera konfluxen.

Konfluxen i sig är en utmärkt drivkraft, men även den känns som att den skulle kunna gå att ersätta med flera andra motivationer. Bara att stoppa Marjuras och Cruriernas framfart skulle kunna ha varit det faktiska slutmålet, och kampanjen hade i mångt och mycket kunnat fortlöpa precis som vanligt.

För mig är det här ett typexmepel på hur destinationen bara är en ursäkt för den faktiska resan.

 

[Leon]

Ja, det hade ju kunnat funka. Tänker du att jakten på ögonen då skulle vara "frivillig", eller snarare att rollpersonerna kan bli indragna i den av olika aktörer? Vad gör rollpersonerna om de inte jagar ögon?

Det är väl flera aktörer som har intresse av ögonen. Rollpersonerna jagar väl, åtminstone, de fyra ögonen och store stenfar. Ebharing, Jordblodskällan och regnbågspennan/multimandalan är andra möjliga motiv.

Lägg ut trådar och ledtrådar hos aktörer och i spelvärlden som leder rollpersonerna dit, istället för att sätta dramats akter i förväg.

 

[guldfink]

Det är väl flera aktörer som har intresse av ögonen. Rollpersonerna jagar väl, åtminstone, de fyra ögonen och store stenfar. Ebharing, Jordblodskällan och regnbågspennan/multimandalan är andra möjliga motiv.

Lägg ut trådar och ledtrådar hos aktörer och i spelvärlden som leder rollpersonerna dit, istället för att sätta dramats akter i förväg.

Just det! Föreslår du alltså följande disposition?
1. Början: Svavelvinter på Marjura.
2. Mitten: Jakt på ögonen, Store Stenfar, Ebharing, Jordblodskällan, Regnbågspennan, Multimandalan (utan inbördes ordning?)
3. Slut: Den femte konfluxen på Marjura.

Notera att jag egentligen inte är intresserad av tips på hur en kan spelleda Konfluxsviten, utan vill snarare dissekera den för nöjes skull.

 

[Leon]

Just det! Föreslår du alltså följande disposition?
1. Början: Svavelvinter på Marjura.
2. Mitten: Jakt på ögonen, Store Stenfar, Ebharing, Jordblodskällan, Regnbågspennan, Multimandalan (utan inbördes ordning?)
3. Slut: Den femte konfluxen på Marjura.

Notera att jag egentligen inte är intresserad av tips på hur en kan spelleda Konfluxsviten, utan vill snarare dissekera den för nöjes skull.

Precis. I en enda ikonisk box. Med massa kartor och en en trogen kopia av Dolken demens!

 

[Oscar Silferstjerna]

Shagul är ju om inte rent av överflödig så i vart fall totalt utbytbar.

Rabdorana kan verka helt på egen hand antingen för att de vill kontrollera konfuxen, eller för att de har nån annan religös motivation kopplat till det. Eller, såvitt jag minns det, hade de kunnat avlägnsas helt och ersättas av ett flertal olika politiska intressen som vill främja eller hindra konfluxen.

Rollpersonerna skulle lika gärna kunna ge sig ut för att stoppa Arn från att kontrollera konfluxen (han slog mig som en smula deprimerande), eller helt i egen sak för att de själva vill kontrollera konfluxen.

Konfluxen i sig är en utmärkt drivkraft, men även den känns som att den skulle kunna gå att ersätta med flera andra motivationer. Bara att stoppa Marjuras och Cruriernas framfart skulle kunna ha varit det faktiska slutmålet, och kampanjen hade i mångt och mycket kunnat fortlöpa precis som vanligt.

För mig är det här ett typexmepel på hur destinationen bara är en ursäkt för den faktiska resan.

Det är möjligt att kampanjen kan funka utan Shagul, men är det önskvärt? Det är ju en av de coolaste karaktärerna någonsin i svensk rollspelshistoria. Därför tycker jag snarare att både han och shaguliterna kan lyftas fram ännu mer. Vad händer om man låter dem vara helt centrala i kampanjens ramverk?

 

[Dimfrost]

Ja, men specifikt de som mött Shagul då Vox Ranzina nämner att Shaguls baneman är någon som sett hans ansikte (knappt någon utom RP och shagulitwr i slutet på Svavelvinter). Samtidigt så har ju hans kloner visat sig i världen så inkluderas dem som att ha sett Shagul så önskar jag Rhabdorana lycka till att eliminera alla.

Observera att jag talade om romanerna. Kan dock inte dubbelkolla i dem för tillfället.

 

[Dimfrost]

Just det! Föreslår du alltså följande disposition?
1. Början: Svavelvinter på Marjura.
2. Mitten: Jakt på ögonen, Store Stenfar, Ebharing, Jordblodskällan, Regnbågspennan, Multimandalan (utan inbördes ordning?)
3. Slut: Den femte konfluxen på Marjura.

Notera att jag egentligen inte är intresserad av tips på hur en kan spelleda Konfluxsviten, utan vill snarare dissekera den för nöjes skull.

Jag ser det som tre delar, men där den tredje tydligare omfattar just den gamla Den femte konfluxen-modulen, eller åtminstone nästan. Jag skulle placera brytpunkten där rollpersonerna avseglar från Trakorien mot Marjura och konfluxen. Det viktiga i mellanspelet är att överleva RhabdoRana, ta reda på var konfluxen kommer att äga rum (innefattar att rädda så många ögon som möjligt) och skaffa resurser inför avslutningen (Store stenfar och Regnbågspennan, Multimandalan, säkert andra saker också). Här är det jag skulle vilja ändra på saker, så att det blir viktigt att navigera det trakoriska politiska spelet, hantera Stegosi förljusning, erbjuda alternativa vägar ut ur världen utöver Woddam (Krindenland till exempel, eller Fontra Cilor) samt göra sådana expeditioner mer valfria, öppna för fler allianser inför fortsättningen, införa Shaguls mästare från romanerna, med mera.

Frågan om upplägg av moduler är också spännande men rätt annorlunda, och kanske inte ämnet för den här tråden? Jag kan tänka mig att mellanspelet gör sig bäst i en box med en tunn spelarbok motsvarande Briors resa i Trakorien (nästan oförändrad?), en beskrivning av öriket med omgivningar, samt en fet äventyrsbok, tillsammans med kartor och andra handouts. Konfluxen kunde vara en separat mindre äventyrsbok, och antagligen Svavelvinter också. Jag tror att det kan vara viktigt att göra serien spelbar fristående om man inte vill ha allt i samma produkt.

 

[Leon]

Jag ser det som tre delar, men där den tredje tydligare omfattar just den gamla Den femte konfluxen-modulen, eller åtminstone nästan. Jag skulle placera brytpunkten där rollpersonerna avseglar från Trakorien mot Marjura och konfluxen. Det viktiga i mellanspelet är att överleva RhabdoRana, ta reda på var konfluxen kommer att äga rum (innefattar att rädda så många ögon som möjligt) och skaffa resurser inför avslutningen (Store stenfar och Regnbågspennan, Multimandalan, säkert andra saker också). Här är det jag skulle vilja ändra på saker, så att det blir viktigt att navigera det trakoriska politiska spelet, hantera Stegosi förljusning, erbjuda alternativa vägar ut ur världen utöver Woddam (Krindenland till exempel, eller Fontra Cilor) samt göra sådana expeditioner mer valfria, öppna för fler allianser inför fortsättningen, införa Shaguls mästare från romanerna, med mera.

Precis detta!

 

[guldfink]

Jag ser det som tre delar, men där den tredje tydligare omfattar just den gamla Den femte konfluxen-modulen, eller åtminstone nästan. Jag skulle placera brytpunkten där rollpersonerna avseglar från Trakorien mot Marjura och konfluxen. Det viktiga i mellanspelet är att överleva RhabdoRana, ta reda på var konfluxen kommer att äga rum (innefattar att rädda så många ögon som möjligt) och skaffa resurser inför avslutningen (Store stenfar och Regnbågspennan, Multimandalan, säkert andra saker också). Här är det jag skulle vilja ändra på saker, så att det blir viktigt att navigera det trakoriska politiska spelet, hantera Stegosi förljusning, erbjuda alternativa vägar ut ur världen utöver Woddam (Krindenland till exempel, eller Fontra Cilor) samt göra sådana expeditioner mer valfria, öppna för fler allianser inför fortsättningen, införa Shaguls mästare från romanerna, med mera.

Frågan om upplägg av moduler är också spännande men rätt annorlunda, och kanske inte ämnet för den här tråden? Jag kan tänka mig att mellanspelet gör sig bäst i en box med en tunn spelarbok motsvarande Briors resa i Trakorien (nästan oförändrad?), en beskrivning av öriket med omgivningar, samt en fet äventyrsbok, tillsammans med kartor och andra handouts. Konfluxen kunde vara en separat mindre äventyrsbok, och antagligen Svavelvinter också. Jag tror att det kan vara viktigt att göra serien spelbar fristående om man inte vill ha allt i samma produkt.

Jag tycker att det vore intressant om ögonens bidrag till att hitta konfluxen kunde konkretiseras i någon form av ledtrådar. Någon kan ha information om tidpunkten, någon om platsen, någon om den andra platsen… eller finns det redan med i originalet?

Trots att ögonen och de andra resurserna fyller olika funktion, tolkar jag det som att du inte tycker att de behöver finnas i någon speciell ordning. I originalet leds rollpersonerna (har jag för mig) till Store Stenfar, Regnbågspennan och Multimandalan av Melealina. Vilka andra aktörer kan ha kännedom om dem?

+1 på andra ingångar till Multiversum. Krindenland vore coolt att utveckla. Sedan kanske det finns någon liten öppning i det där trollkarlstornet.

Tänker du att Stegosi förljusning är något som bara händer vid en tidpunkt, eller en följd av andra händelser?

 

[Brior]

Ja, och till nöds kan Cruri väckas av andra gravplundrare. Även om det knappast lär bli ett problem att få rollpersonerna att göra det.

Den fundamentala tråden är Shaguls ambition - att han inväntar konfluxen är bara en del av hans målsättning, att uppnå fundamental kosmisk frihet. Vilket skulle kunna vara en lovvärd ambition om han inte var ett sådant arsel i metoderna.

.
Intressant tråd!

Om det hela blir av så kommer jag definitivt att försöka göra Shagul mer som i romanerna, där jag tycker att han blev mycket intressantare än i grundspelet, inte minst för att man kan sympatisera med honom som fritänkare trots att han i sin praktik är en hänsynslös sociopat (detta var faktiskt en uttalad målsättning när jag skrev sista romandelen). Dessutom gillade jag hans problem och svagheter när det gäller kvinnor och hans grundläggande mindervärdeskomplex gentemot sin mästare vilket han försöker (över)kompensera. Därmed skulle jag gärna ha med mästaren också, aka ”Glasmannen”.

Jag kan skriva en separat post med element som jag funderar på att lyfta in från romanerna, så får ni tycka till och komma med förslag!

 

[Brior]

Här är några element från romanerna som jag gärna skulle vilja lyfta in i en nyutgåva i spelet. (Jag kommer säkert att hitta fler). Utmaningen är att göra detta utan att svälla ut i volym eller koncept, men å andra sidan finns det sådant som kan kortas eller tas bort. Fördelen är att jag denna gång vet på förhand vad som kommer sedan. När jag skrev Svavelvinter första gången, visste jag inget om Trakorien.



*** SPOILERS nedan rörande romanerna och kanske kommande spel då ***


.
.
.
.
.
.
.


* Shagul som han är i romanerna enligt min tidigare post
* Isjättarnas övergivna by Gjutenheim som äventyrsplats på Marjura och deras lite tragiska backstory
* Den arkeologiska expeditionen
* Shaguls mästare, den odödlige Glasmannen som också har varit Astrumal diFolt (Ilibaurien), Volterra (Laabne), Omegon (Jorpagna), Golabag (Traxilme), Uroboren (Yndar).
* Skaparboken
* Folda utanför Fontra Cilor som äventyrsplats, där man befriar Glasmannen
* Inbördeskriget på Paratorna som backdrop
* Staden Tricilve med kartan vi jobbade ihop
* Konfluxen som nedräkning i kampanjen
* Kanske Blodvaraens invasion av Palamux som backdrop
* Ransardernas religiösa intresse av att befria Jagernathan och erövra Saphyna åt sin gudinna
* Kanske Grotebelia som kung Ottar tror är hans dotter
* Häxan Månvind mer som i romanerna
* Kanske melukhiern Enu Ammisadu
* Kanske Mogerland som kllon och Shaguls (?) barn med Didra
* Mereldernas religion med fyra aspekter av allt om det går att foga in utan trassel, och kanske Mereld som en äventyrsplats där en av prästerna blir Välserkotten (som ersätter kaskeloten Grono i spelet)
* Alkurian och Abzulvan som organisationer
* Harkamorernas med deras backstory från det gamla sanithsid
* Kanske Basenanji får bära kejsarinnans slott istället för Skuger

 

[Leon]

Spännande! Glasmannen är ju given som aktör. Överväger du även Ialsop da Kamesti och Nya Sfären?

 

[Rickard]

Shagul är ju om inte rent av överflödig så i vart fall totalt utbytbar.

Rabdorana kan verka helt på egen hand antingen för att de vill kontrollera konfuxen, eller för att de har nån annan religös motivation kopplat till det. Eller, såvitt jag minns det, hade de kunnat avlägnsas helt och ersättas av ett flertal olika politiska intressen som vill främja eller hindra konfluxen.

Rollpersonerna skulle lika gärna kunna ge sig ut för att stoppa Arn från att kontrollera konfluxen (han slog mig som en smula deprimerande), eller helt i egen sak för att de själva vill kontrollera konfluxen.

Det är väl aldrig bra att plocka bort en falang som är ute efter slutmålet? Det armar bara ut komplexiteten.

Det man bör fokusera på är slumålet - konfluxen - och vad som möjligvis kan hända där och ge massor av falanger som kan påverka ingången och utgången av sista delen av kampanjen.

---

Just detta är något som jag tycker helt saknas i Svavelvinter. Det är en räls för att möta en slutboss man inte kan göra något åt. Svavelvinter är en introduktion till någonting större, men här borde det finnas flera falanger som kommer att återkomma senare i andra former. Shaguliterna är den viktigaste delen, men jag hade gärna haft ett uns av andra fraktioner från andra delar av kampanjen. En galen sekt på Marjura som har sitt ursprung i RhabdoRana, exempelvis.

När jag spelledde Svavelvinter gjorde jag den till en kokande kittel. Svavellägret, marjurerna, rebellerna, jättarna, kvurerna, cruri, shaguliterna, moggrarna, dvärgarna ... totalt finns det 12 fraktioner i Svavelvinter, men inget av detta nyttjas i grottröjsäventyren. För det är vad Svavelvinter är: fyra äventyr med grottröj. Här lyfte jag istället fram intrigerna mer tillsammans med miljöerna - som jag tycker är Svavelvinters styrka. Inte historien.

 

[Henke]

* Shaguls mästare, den odödlige Glasmannen som också har varit Astrumal diFolt (Ilibaurien), Volterra (Laabne), Omegon (Jorpagna), Golabag (Traxilme).
* Skaparboken

Nu var det många år sedan jag läste Vanderland, men visade det sig inte att Glasmannen och Skaparboken var en och samma entitet?

 

[Rymdhamster]

Det man bör fokusera på är slumålet - konfluxen - och vad som möjligvis kan hända där och ge massor av falanger som kan påverka ingången och utgången av sista delen av kampanjen.

Jag håller inte med alls. Jag tycker inte så var fallet i den ursprungliga konfuxkampanjen, och för mig låter detta som ett tråkigare allternativ.

Om något tycker jag det kunde vara ännu mindre fokus på slutmålet och det skulle bara göra saker bättre =)

Your mileage may vary.

 

[Brior]

Nu var det många år sedan jag läste Vanderland, men visade det sig inte att Glasmannen och Skaparboken var en och samma entitet?

.
Jo, och det vore ju kul om man fick in. Skaparboken (att betrakta som fantasyversionen av en AI?) tyckte att den kunde sköta skapelsen bättre än gudarna, tog kött i världen och blev Glasmannen. Problemet har varit att allt han gjort slutat i katastrof trots goda ambitioner (de grå eminenserna, opiandern etc) För att återställa boken behöver dess fyra sidor sammanföras, vilket borde kunna omsättas i speluppdrag. Glasmannen är mäktig, men vågar själv inte längre agera just för att han alltid ställer till det.

 

[Henke]

Det man bör fokusera på är slumålet - konfluxen - och vad som möjligvis kan hända där och ge massor av falanger som kan påverka ingången och utgången av sista delen av kampanjen.

Det här är också något som jag tycker är värt att diskutera. Det episka och storslagna slutet i Konfluxkampanjen där en individ behärskar Konfluxen och formar världen utifrån den utgick ju mer eller mindre i Vanderland (eller det var iaf så jag uppfattade det). Jag gillar verkligen att detta stora fokus i berättelsen i slutändan (trots alla konflikter fraktioner och personer emellan) inte gav några superkrafter som alla trodde (med det sagt så är ju Konfluxskeendet med Marjuras ankomst i Trakorien, och därmed Tricilves död fullständigt episk för mig).

 

[Brior]

Spännande! Glasmannen är ju given som aktör. Överväger du även Ialsop da Kamesti och Nya Sfären?

.
Gärna det om det låter sig göras utan för mycket komplexitet. Det är den stora utmaningen, det och att inte rälsa för mycket. Jag offrar hellre darlings i så fall, men man kan ju se om det skulle funka.

 

[Henke]

.
Jo, och det vore ju kul om man fick in. Skaparboken (att betrakta som fantasyversionen av en AI?) tyckte att den kunde sköta skapelsen bättre än gudarna, tog kött i världen och blev Glasmannen. Problemet har varit att allt han gjort slutat i katastrof trots goda ambitioner (de grå eminenserna, opiandern etc) För att återställa boken behöver dess fyra sidor sammanföras, vilket borde kunna omsättas i speluppdrag. Glasmannen är mäktig, men vågar själv inte längre agera just för att han alltid ställer till det.

Håller med om att det hade varit mycket intressant att få med detta. I vår kampanj hade jag med som ett deluppdrag att frita honom från Folda (som jag absolut också skulle vilja se i den nya kampanjen).

 

[Oscar Silferstjerna]

Fanns det inte ett träsk där någon av shaguliterna bodde? En sådan plats hade jag gärna velat veta mer om.