Trygghet
"Man kan ge sig in i långa diskussioner om det här, men jag har en väldigt enkel ståndpunkt. Bråkiga demonstranter ska man bunta ihop och ge ett kok stryk. Sedan ska de låsas in. Att fredliga demonstranter fått sig ett kok stryk är tråkigt, men inte polisens fel. Skulden ligger på de "svarta" i demonstrationstågen*."
Well, jag fick, när jag läste trådstarten känslan av att det var just det som problemet var. Hur ska jag som otvivelaktig fredlig kunna gå säker, även om jag har en åsikt jag vill framföra på ett fredligt sätt i en alldeles laglig demonstration, från att råka illa ut för något jag inte gjort? Polisen (och i viss mån militären) finns för att skapa ett tryggt samhälle, men jag ser verkligen ingen trygghet i att jag har möjligheten att åka på storspö om jag skulle råka vara i närheten av eller gå i en fredlig demonstration. Det är det som är problemet, inte huruvida stenhivarna gör rätt eller ej*.
Ska verkligen polisen få ta till vilka metoder som helst mot vem som helst? Vad i det gör att jag ska känna mig trygg i samhället?
"Ja, skurk x åkte visserligen in, men jag fick en husrannsakan hos mig och två omgångar kok stryk. Åh, vad trygg jag känner mig."
Vi har ju exemplet i London. Polisen drar tre skott i hjärtat på en kille de inte har en jävla susning om ifall han ens fuskat med bokföringen. Han visar sig förstås vara oskyldig. Polisen dödade en oskyldig. Var i ligger tryggheten i att jag kan bli nedskjuten av polisen utan minsta anledning?
<font size="1">* Vilket jag inte tycker de gör, men det är (läs: borde vara) en annan diskussion.</font size>