Re: En liten liknelse
Jag lever inte med vanföreställningen att någon av er ska gå upp ur era välanvända skyttegravar, men det borde inte vara så svårt att mötas på mitten och erkänna åtminstone delar av varandras påståenden?
Vilken vanföreställning? Att det som i denna diskussion av många kallas för kommunistiska stater de facto inte varit det? Att den kapitalistiska demokratin fungerat bättre i praktiken än de försök att omvandla socialistisk teori till verklighet i östeuropa? Jo. Det är ganska enkelt att inse och erkänna det. Det är väl heller ingen som förnekat detta, problemet är att många lever i vanföreställningen att en ensam diktator som kallar sig kommunist också praktiserar kommunism vilket inte är fallet. Där har de som ingår i din 'vänsterfalang' redan hukat nackarna och erkänt detta, dock ingen från 'högerfalangen'.
Liksom, kommunismen har nästan alltid gått snett när den praktiserats på allvar. Det har blivit diktaturer som värst, fattigdom och svält som bäst. Det finns en uppenbar koppling mellan dessa faktum och kommunism som ideologi - det går inte att separera kommunististk teori helt från hur den praktiserats - på samma sätt som liberala tänkare måste acceptera att kapitalismen har skördat sina offer och kommer fortsätta att skörda sina offer..
Den har aldrig praktiserats på allvar, det sista mest kritiska steget i hela teorin har aldrig inträffat. Därmed har det aldrig uppstått ett kommunistiskt styrt samhälle. När skall någon här i denna diskussion faktiskt erkänna och gå med på detta grundläggande faktum undrar jag då i gengäld.
Att realsocialistiska länderna inte fungerade lika väl som de västerländska kapitalistiska demokratierna må vara sant, men det innebär inte att det inte finns positiva och goda exempel på länder som praktiserat en socialistisk teori framgångsrikt. Vilket ingen av de som är motståndare till just kommunism har erkänt. Varför skall enkom de som försvarar socialistisk teori och teoribildning här huka sina nackar, när de som är kritiska mot diktatorers övergrepp i socialismens namn genom historien inte skall göra det? De behöver inte huka för övergrepp som skett i demokratins namn, men vi som diskuterar här skall ta ansvar för vad som hänt i andra länder innan vi ens var födda?
Ett annat exempel: kristendomen har ett par liv på sitt samvete. Korstågen är uppenbara exempel, men kristna har gjort sig skyldiga till svärdsmission och andra påhitt tills alldeles nyligen. Det innebär ju inte att man kan förkasta kristendomen som religion utan vidare, och inte heller att kristendomen på intet sätt skall ta ansvar för vad som hänt. Kristendomens teori är väldigt fin och det står ingenstans i Bibeln att man ska ha ihjäl folk (väl?) men det separerar inte kristendomen helt från hur den bevisligen praktiserats.
Och detta innebär i sin tur att man inte kan kasta socialistisk teori överbord, på grund av att det inte gått att konvertera till praktisk gärning i den stora massans perception. Dock är det just det som görs här. Det tas ingen som helst hänsyn till de historiska skeenden, tillståndet i sin geografiska och politiska närhet och produktionsflödena i de länder som konverterade till socialism på endera sätt. När skall det komma ut här, så att de som argumenterar känslofyllt mot kommunism, att ett av de största skälen till att vi fick allmän rösträtt i detta land berodde på hotet ledande människor i sverige kände från oktoberrevolutionen? Detta har hederliga politiker som idag är verksamma och som har kunskap om sina respektive partiers historia erkänt i debatter jag deltagit i. Detta har de sagt vara ett av de absolut största skälen till varför bourgeoisin frivilligt gav upp en del av den makt de hade. När skall man här under diskussionen sätta in orsak - samband i sin argumentation och förstå att allt inte sker på en neutral arena. Detta diskuterades flitigt 1996 och 1997 i dagsmedia på insändarsidor samt debattsidor. Gör en sökning i närmaste bibiliotek på Lenin de åren och ni skola finna massor av bra texter i ämnet.
Om någon vore praktiskt lagd i vänsterfalangen så vore det ju att glömma ordet kommunist och ta ett alternativ. (ja, det finns redan drivor med alternativ och alla viktigare personer i svenska vänstern har till slut insett värder av att klippa alla band till kommunismen och göra avbön - PR-avdelningen lyckades väl få sin röst hörd till slut). Det verkar så förbannat kontraproduktivt att hänga kvar vid ett begrepp som andra sidan så enkelt kan koppla så mycket dumheter och lidande till när det till syvende och sist bara är ett ord. Kalla det "alladelarlikaismen". Visst, det är en principdiskussion att inte ge upp ett fint ord för sådana angrepp, men som sagt, flexibilitet skadar ju inte.
Och om någon vore praktiskt lagd i 'högerfalangen' så vore det ju att glömma bort att kommunism är det samma som en ensam diktator som gör vad den själv önskar. Att hänga kvar vid ett begrepp, socialism eller kommunism, med dess klassiskt historiska innebörd är en sak. Att sedan inse att det har bedrivits en kamp under flera årtionden att ersätta dessa begrepp med mindre positivt innehåll skall väl inte vara omöjligt att se. Eller erkänna från 'högerfalangen'. Vill ni ha boktips på vart företrädare för högern själva skriver det så kan ni få det. Men ni kanske inte tror på de som faktiskt utförde det praktiska arbetet kring denna högervridning heller?
Bröd och skådespel till folket samt söndra och härska har tydligen fungerat ypperligt för att skapa en åsikt kring socialism och kommunism som inte alls överrensstämmer med dess ursprungliga innebörd. Och innan ni börjar skrika Stalin så kan vi väl för en gångs skull glatt ignorera honom som en makthungrande paranoid diktator som inte företrädde en ideologi? Och om ni skall använda er av ordet Lenin så görs det bäst att sätta in den tiden i sitt historiska samband, vilket kan göras om man läser det Lenin skrev. Vilket redan tipsats om i denna tråd.
Och återigen. Det har funnits exempel i vår verklighet, här och nu, som faktiskt genomfört socialistisk politik i verkligheten till gagn för sin nation och sitt folk. Men tills dess att Stalin, Lenin, Pol Pot och andra namn förs upp så fort det här ämnet diskuteras ser jag ingen som helst mening med att rada upp och diskutera dessa exempel. Det är stor skillnad i marxistisk teori, leninistisk teori, stalinistisk teori och andra ledande personer genom historien inom dessa samhällen. Att klumpa ihop de till en enda går inte.
Och svart, grått eller vitt spelar ingen som helst roll sålänge man inte kan se
kausalitet. Då kan man kalla det vad som helst, utan att det innebär att det faktiskt är så.
Och att kasta ut kommmunism som term och politiskt mål i ett parti är för mig en självklarhet. Att prata om det klasslösa kommunistiska samhället inom ett parti är också för mig en självklart, då jag väger in de klassiska värderingarna i vad det innebär. För vidare information kan man med fördel läsa
Wikiepedias sida om kommunism. Jag kan inte föreställa mig behovet av en kommunistisk revolution här i västvärlden, då dess grundläggande förutsättningar inte existerar längre. Vår evolution har gjort detta behov obsolet. Det kan ske en samhällsomvandling med fredliga medel.
Sedan är det ett stort problem att de som argumenterar och försvarar teorin som separerad från praktiken i princip aldrig kommer komma överrens med de som kallar kommunism för en materiell rörelse. De senare tittar enbart på dess praktiska tillämpning vilket gör det omöjligt att mötas på mitten om man inte hittar exempel som faktiskt fungerat. Vilket det finns, men inte ens där kan man mötas. Och att erkänna att vår västerländska demokrati bygger på socialistiska grundprinciper borde alla här kunna göra utan minsta tandagnissel, men görs det? Det vore ju att erkänna socialismen.
Tänka sig att hela denna deltråd i diskussionen uppstod då vi reagerade på en grumlig demokratisyn där det påstods vara demokratins bästa att begränsa den. Att de som är emot denna inskränkning hamnar i 'vänsterfalangen' finner jag paradoxalt om man klumpar ihop oss med vad som förekommit inom Warzawapakten, då jag inte skulle beskriva dessa länder som demokratiska föredömen precis. Innebär det då att alla som inte tycker om det som hände inom Warzawapakten är antidemokrater?
