Det är rätt nytt för mig, så jag vet inte. Testade att köra med detta i Matiné 2-kampanjen jag nyligen avslutade. Jag ska testa att köra den en gång till med en annan grupp. Allt jag skrivit i tråden är sådant jag formulerar medan jag skriver. Jag insåg exempelvis medan jag skrev artikeln på Substack att man kan spela mysterier eller intriger beroende på vilken form av information som spelledaren avslöjar. Allt detta är egentligen bara en annan form av fisktank, presenterat på ett sätt som kräver fingertoppskänsla, men på ett sätt som skiter i hur spelledaren förbereder och ett sätt som anpassar sig efter spelarnas idéer. Jag skrev Matiné-reglerna på det sättet. Nu är det dags för äventyret att följa samma designfilosofi.
Jag har alltid tyckt att historiska miljöer har varit svåra utifrån perspektivet att man ska spela historiska personer som är med om händelser som inträffat i verkligheten, men om jag istället tänker mig att det är händelser som sker med personer runt rollpersonerna tror jag att jag skulle kunna ta till mig det lättare, trots att möjligt utfall kan vara att någon (rollperson) dödar Hitler.
Kanske är en sidodiskussion, men låter lite som den diskussion historiker har om [aktörer] och [skeenden], där den förra är iden om att en enskild aktör kan förändra historiens lopp och det senare är att allt följer ett större [skeende] där enskilda personer och händelser kan bytas ut.
Ja, eller om aktör och struktur. Strukturerna finns där men är svåra att göra något åt, särskilt i enskilda situationer. Jag tycker att det är relevant även när det gäller tidslinjer i rollspel.
Det är motsvarande fronts från AW? Jag gillar det som "bygga grundförutsättning" men sen behöver jag prepp ovanpå det mellan spelmöten (typ som beskrivs ovan med punktlista för varje agent mellan spelmöten) men jag tycker att det är ett jättebra verktyg för att ge färg och personlighet till agenten!
Fantasy World kallar det för timglas, men i övrigt är det precis samma koncept som fronts.
Ja, det här är väldigt smidigt sätt att hålla koll på en dynamisk värld. Det är inte särskilt ansträngande heller när man väl har sin lista med SLPs.
Det här är min absoluta favoritspelstil och jag har haft det som huvudsaklig scenarioskaparstil som jag spelat nästan uteslutande och även droppat i olika sammanhang under de senaste 10+ åren. Jag älskar den dynamik som byggs upp av en sådan setup, hur aktörer kan elimineras/uppfyllas, hur nya kan läggas till, att det genereras ringar och legacy etc.
Hur preppar du för det här? Jag tänker exempelvis om du på något sätt följer formeln @SpringandeKullen skriverDet här är min absoluta favoritspelstil och jag har haft det som huvudsaklig scenarioskaparstil som jag spelat nästan uteslutande och även droppat i olika sammanhang under de senaste 10+ åren. Jag älskar den dynamik som byggs upp av en sådan setup, hur aktörer kan elimineras/uppfyllas, hur nya kan läggas till, att det genereras ringar och legacy etc.
Det enda jag kan tillägga till ovanstående är att strukturen gör sig absolut bäst i en väl besrkiven värld.
Jag citerar nedan från @Rams länkar:
@Ram: Har du några skrivna äventyr som jag kan kika på? Det kan vara lika mycket anteckningar som färdiga saker.
Nej, det skulle jag inte säga. Eller... Det finns säkert en hel del överlapp.
Det är fullt möjligt att göra som du föreslår och utgå ifrån vad olika (ofta rivaliserande) SLP:er vill. Men samtidigt: i konceptuell mening är personerna inte nödvändigtvis allt, även om de kan vara det. Ibland sker saker utan att någon inblandad gör saker - åskan slår ner, vulkanen får ett utbrott, ett krig upphör eller inleds i fjärran land, den till synes eviga vintern blir till vår etc. Dessutom kan man tänka sig en genrebunden dramaturgi. Den sortens händelser som då blir relevanta har visserligen vanligtvis (men inte nödvändigtvis) med SLP:er att göra, men saker och ting sker på ett visst sätt och/eller i en viss ordning (mysteriet blir löst, skurken gör entré på saloonen, bankrånarna får oväntade problem, draken besegras etc.). Sådant passar inte i alla spel eller i alla spelgrupper, men i en del. Det finns alltså flera anledningar att vända och vrida på vad som behövs i en konceptuell verktygslåda. Designmålen är inte självklara.
