Brace yourselves, flumm ahead.
Tänkte faktiskt skriva ett inlägg i den där tråden, men det låste sig och en massa text försvann.. Jag får väl se om jag kan bidra med några av de tankarna nu istället.
Först hade jag tänkt svara på
hans inlägg med invändningar och egna tankar, men jag insåg att jag höll ungefär helt med ändå, och nu kommer han nog hinna skriva ett svar som säger samma saker som jag här..
Intressant det där med prestige, det var ett riktigt modeord här på forumet förr. Jag, och sedan Morgoth, höll på och slog vakt om det jämt, att man skulle hålla distans till sig själv i diskussioner ungefär, diskutera för utveckling och inte för att vinna.
Varför slår jag in på det här spåret? Kanske är det lite prestige det också, att bli noterad för den man är, få vara först, bli bekräftad.. Profilerad.
Eller så kanske vi bara såg det annorlunda när vi hade färre poster? (Även om jag hade hängt på forumet ett rätt långt tag även då) Kanske de flesta inbillar sig att människor inte ser dem, förrän de är riktig säkra? Eleas blev ju uppiggad av att få veta att folk kände till honom och tog honom på allvar. Att folk läste hans inlägg och brydde sig även om de inte svarade med "Håller med [NT]". Den försäkran, en bekräftan, gjorde en tydligen en del. Jag själv blev lite förvånad över att han kände igen min stil, ("Harmonisk") för jag vet inte att folk känner mig förrän de påpekar det på forumet. På till exempel IRC är det annorlunda, där umgås man snarare än diskuterar.
Halva vår identitet kommer av andra, hur de uppfattar oss. Att bekräfta någon är rätt grundläggande.
Intressant, det här påminner om rälsningsdiskussionen, jag kom att tänka på behovet av fokus - Det behövs frihet och fantasi för att diskutera, men samtidigt en fast punkt, iallafall om det är abstrakta saker man pratar om, så att man kan cirkla runt den istället för att glida runt - Ifall det inte finns en punkt att navigera resonemang runt, är de då värda något? Man kan till och med säga att allting utgår från fokus och sammanbindande. Hey, massa rollspelsinspiration..
Eller för att svara på din fråga på riktigt, istället för att flumma runt utan fokus:
Nej, jag tror inte att man bedöms som intressant efter hur många inlägg man har, men nästan. Man bedöms som profil. De som skriver välskrivet, intressant och speciellt bedöms som intressanta från första dagen. De som skriver länge har antingen varit sådana engagerade människor som stannat kvar, eller folk som har arbetat upp sin profil genom att skriva mycket.
Och där fick plötsligt flummet om utgångspunkt en mening: Vi vill ha utgångspunkter, fokus, något att jämföra med. Med tydliga och intressanta profiler blir det lättare. Eller för att se det på ett annat sätt: Vi vill ha människor till utgångspunkter, och antingen så är det profilerade nog att vi kan placera de omedelbart, eller så lär vi känna dem allteftersom de skriver många inlägg, och kan placera dem och jämföra med dem.
För precis som de flesta sagt (Om inte här så på annat håll) så känner man forumiter bättre ju fler inlägg de har, och det är lättare att ha förståelse för dem, ifall de skriver OT så vet man om de kommer fortsätta eller behöver tillsägelse, osv.
Du själv omnämndes en gång som en "ny favoritforumit" av någon, kommer inte ihåg vem. Tomas HV Mörkrid har också fått en "profil" på kort tid.
Jag känner själv igen de flesta "små" användare, utom dem som skriver väldigt sällan snarare än är nya, och de som skriver på forum jag inte hänger på. Jag kan ju inte vara säker, förstås - De användare jag inte känner igen känner jag ju inte till, typ..
Så, oroa dig inte för att inte bli tagen på allvar eller för att det är direkt kopplat till antal inlägg. Men visst finns det där. En del syns bättre än andra.
Det kan mycket väl vara sant att vår kamratkänsla får andra att känna sig osäkra på om de kan komma in. En del har säkert inga problem med det, medans andra kanske aldrig skulle kunna "komma in" på eget iniativ. Jag tror inte att "kamratkänsla" är enbart utfrysande dock, ifall man ser att det är en vänlig stämning (?) på forumet så känner man sig nog mindre nervös som ny användare.
Jag vet inte. Kanske jag slutade (?) med att lägga mig i för att forumet blev trevligare, kanske för att jag förändrades, kanske för att jag växte upp till en erfarnare användare utan samma perspektiv. Isåfall behövs det fortfarande.
Så länge så vet jag inte något annat sätt än att försöka vara välkommnande. Kanske jag kan utveckla det här senare i tråden, eller kanske "de små användarna" kan "tala ut" - Som walium påpekat så är det mest storpostare i tråden.
Eller så kanske inte "små användare" bryr sig så mycket om forumforumet, och det här är bara något vi stora användare oroar oss för.
Och kanske så skulle jag försökt svara på din fråga ordentligt.
Ja, det blev en massa flummanalys av det hela, snarare än ordentliga svar, men å andra sidan så kan analys ge extra perspektiv, och kanske insikt, i problemet.
Sedan fick jag ju göra snygga kopplingar hit och dit, och jag fick mer konkret inspiration till det existensialistiska scenariot Norrlandsäventyret II. Yeah.
