Nekromanti Rälsning

[Feuflux]

Re: Fett med svar

Bara för att förtydliga: Jag menade inte det som ett straff. Jag menar bara att man lägger mer tankemöda på det man tror kommer att bli huvudspåret, så kommer man utanför det så är man mer eller mindre oförberedd.

Äh, jag fattade, jag lyckas bara inte förmedla det.

Knepet här är att ha händelser, personer, miljöer upplagda på ett sådant sätt att de passar in på flera ställen. Nu pratar jag naturligtvis inte om att låta stora händelser inträffa oavsett vad spelarna gör, utan jag pratar om alla de där små detaljerna som gör världen levande. Om man har tänkt ut en intressant handelsman i en stad och spelarna knatar iväg till en annan så kan man droppa in honom där i stället och ingen kommer att märka att man "fuskat".

Lite så jag menade i mitt exempelsvar till Krille. Grej A ska göras/inträffas på plats B. Men spelarna drar till plats C så man får göra grej A där istället. Spelarna har givetvis inte en susning att jag hade tänkt göra det på plats B i förstaläget.

 

[Feuflux]

Ack, så predikativt!

Rollspelande är personligt och individuellt. Visa grupper accepterar, kräver eller vill ha mer spelledarstyrning än andra. Man ska inte låta sig luras av envisa forumiter som ständigt hävdar sina egna personliga åsikter.

Har de lurat mig hela tiden? You bastards! Men vadå? Jag ville bara veta lite hur tankegångarna går.

Det som funkar för Krille och hans spelare kanske inte funkar för Bengt och hans tonåriga kamrater.

Trodde någon det?

Dessutom så har du inget utanförperspektiv på ditt eget spelledarskap.

Jodå, dammråttorna under soffan och jag har ett rejält snack efter varje session.

Visst kan spelandet alltid utvecklas och förbättras. Nya dimensioner kan utvecklas. Men det finns ingen industristandard som man måste ta hänsyn till om man inte vill ha en massa agressiva folkhopar med hötjugor(alltså T20:or gjorda av hö) efter sig.

Öhm, nähä?

(Det här var nog mitt töntigaste inlägg hittils... )

 

[Feuflux]

Re: Rollspelens idé

Jag kan inte säga emot dig.

MEN när jag säger rälsning så menar jag inte
"få en färdig berättelse framställd för mig"
eller
"inte bara ett givande av spelledaren och ett tagande av spelarna"

Sa jag inget om svart/vitt i mitt startinlägg?

 

[walium]

Ack, så narrativt!

"Trodde någon det?"

Inte du och de mer rutinerade forumiterna kanske. Men det är säkert rätt lätt för nybörjare att känna sig korkade och okunniga när Krille och andra tungviktare i kraft av sina många år av rollspelande presenterar olika "sanningar". Fuck the rules! Det gäller att plocka russinen ur forumkakan och välja de inlägg och tankar som man själv sympatiserar med vare sig de förs fram av någon med 3000 inlägg eller någon med 3. Det skadar inte att låta sig inspireras, men man ska inte låta sig styras för mycket av någon anonym person på nätet.

 

[Quan'talis]

Re: Ack, så narrativt!

Men här på forumet är vi inte anonyma. De flesta av oss är snarare pseudonyma...

JPS

 

[Basenanji]

F(rälsning)

Åhhh...detta favoritämne för Basenanji!

Jag är rädd att jag kommer sent in i debatten men hoppas på att tråden inte är helt död ändå!

Hörrni- om jag ska fatta mig kort- ni som gillar rälsning har rätt och ni som inte gör det har fel!



Det går ju inte att diskutera det här ämnet här... Alla är så oense kring avd som är vad att det blir helt kaotiskt.

Ofta tycker jag mig finna att allt är bra om två villkor är uppfyllda:

Man har juste tajming
Man har juste balans

Funkar det kan man spela hur, vad, när, etc som helst.

Men till rälsningens försvar;

Krille skrev om måsten på ett förklarande sätt. Det soppiga är bara att även om man kör orälsat- kommer dessa måsten infinna sig. Om du rollspelar en knarkande polis i New York inbegriper rollpersonens olika personliga drag massa måsten. Eller hur?! Det skulle ju inte vara trovärdigt om man då sa att:
"Näh, nu när vi måste fånga den där skurken slutar jag ta droger. För det är så trist att få avdrag på tärningarna..."
Man kommer inte ifrån de där måstena...

Min personliga åsikt är att det är bra med rälsning för det hjälper spelarna att ha fokus på det som är viktigt. Om spelarna ska hålla på och själva komma med idéer och förslag på vad som ska hända är inte jag SL längre.
Min lön för mödan att vara SL är ju att få ta på mig rollen som regissör. Mina äventyr är som...filmer. Matiné? Javisst. Jag har inte tid för andra rollspel, två barn och jobb och...massa annat. När jag spelar ska det vara garanterad kvalitet på spelupplevelsen från början till slut.
Men interaktionen då? Den som Dnalor tycker är definitionen av själva rollspelandet?
Tja, litegrann kan spelarna få rota i äventyret. De kan få skapa lite variation. inomramarna för honnörsorden Tajming och Balans. Men de vill inte sitta och sticka iväg på sidospår, tack och lov! Vill de det, då får de leta efter en annan SL, som sagt.

Alltså, vad är den riktiga definitionen av interaktion?
Om man tänker sig att man spelar samma scen
("Ni går in på ett wärdshus och där får ni en karta av en trollkarl osv ") med 1000 olika grupper, tror ni inte att de flesta då kommer spela åtminstone lite olika? Även om själva ramen är densamma? För min del, men jag är väl lite tråkig då, så är de variationerna helt och hållet nog för att jag ska känna att min "film" (äventyret) är interaktivt.

Oj, oj- det här blev ett "rakt-på-sak-inlägg". Jag vill inte reta upp nån, och jag har säkert formulerat mig otydligt. Men det är såå intressant att få försvara rälsningen! För denna diskussion handlar nog, precis som Dnalor skrev tidigare, om vad rollspel egentligen är. För mig, kära vänner, är den en hobby!

Må väl, hoppas nu nån läser detta!

/Basenanji

 

[Krille]

Valsning

"Om du rollspelar en knarkande polis i New York inbegriper rollpersonens olika personliga drag massa måsten."

Fast det är spelarens självpåtagna måsten. Som man bäddar får man ligga.

Det finns måsten och måsten, liksom. Det är en viss skillnad på "måste" som i "måste ta en fix eftersom min rollbeskrivning säger sålunda" och "måste" som i "måste ta min fix klockan 11:13 i tredje toalettbåset från höger på herrmuggen på Waldorf Astoria för att komma vidare med äventyret". Den förra valde du själv när du gjorde din rollperson. Den senare slängde spelledaren i huvudet på dig när du började spela hans äventyr.

 

[The_Gorger]

GothCon & rälsning

Jag spelledde Indy-ävemtyret på GothCon.

1. När jag testspelade det med mina trångsynta vänner hemma blev de asförbannade på mig för att de inte lyckades döda indy och att han gjorde hjältedåd som gjorde att han överlevde.

2. När jag spelledde det på GC så hade de spelarna askul i sina försök att döda honom, fast de dog förståss snyggt, medan indy överlevde.

Bara en iaktagelse

En grej med rälsning är att man som spelare tappar inspirationen att försöka något. Om man blivit tillsagd att "det går inte" för många gånger orkar man knappt försöka

 

[walium]

Du har nog kul, men spelarna då?

"Min personliga åsikt är att det är bra med rälsning för det hjälper spelarna att ha fokus på det som är viktigt. "

Så spelledaren ska rälsa för att se till att spelarnas fokus hamnar på vad han anser vara viktigt?

"Om spelarna ska hålla på och själva komma med idéer och förslag på vad som ska hända är inte jag SL längre."

Märkligt. Spelarnas egna initiativ och idéer tycker jag är bland det bäst man kan få uppleva under ett spelmöte. Jag vill inte ha spelare som är slavar under min vilja och mitt tänkande. Varför skulle mina initiativ och idéer vara bättre eller sämre än deras?

"Min lön för mödan att vara SL är ju att få ta på mig rollen som regissör. "

Vad är spelarnas lön för mödan då? Eller är det bara ansträngande att vara spelledare?

"När jag spelar ska det vara garanterad kvalitet på spelupplevelsen från början till slut. "

Och det får ni bara om spelledaren styr hela äventyret?

"Men de vill inte sitta och sticka iväg på sidospår, tack och lov! Vill de det, då får de leta efter en annan SL, som sagt."

Dina spelare måste verkligen vara en passiv samling grönsaker. Fast de kanske de måste vara om de vill att du ska vara deras spelledare.

Jag måste erkänna att jag blir arg när jag läser sådana här inlägg. Naturligtvis får man spela precis hur man vill. Men för mig är rollspel, och har alltid varit, en gruppaktivitet. Ett bra spelmöte kännetecknas av att alla inklusive spelarna engagerar sig och tar egna initiativ. Därför känns det som ett hån att betrakta det som en enmansshov men en och annan gästartist.

 

[Basenanji]

En, två, tre; en, två, tre...

(EngelskaGod (Svenska Krille!

Du måste ha så traumatiska upplevelser av dåliga SL...

Något för skräckrollspelstävlingen?

Om jag skriver ett deckaräventyr där jag hittar på att spelarna måste ha hittat en viss ledtråd innan söndagen den bla bla-
så ser jag det som att det håller kvar spänningen i spelet.

Ja, jag "slänger" detta i "huvudet" på spelarna.

Alternativet, som jag ser det och har upplevt det, är nämligen så många tusen gånger sämre. Spelarna kan inte ha samma suveräna överblick som SL. Här är ett i mitt ycke, beskrivande exempel på just detta. Eller?

Ge mig en karaktär, en skatt och några monster!!
Just det, och en trollkarl på ett Wärdshus!

Det är rollspel det!



Gonatt, alla!

 

[Basenanji]

I min grupp är faktiskt alla nöjda!

Walium, jag föreslår att du läser detta . Det förklarar kanske bättre vad jag inte tycker funkar i rollspelssammanhang.

Men det är bara min åsikt och du får gärna bemöta den.

"Så spelledaren ska rälsa för att se till att spelarnas fokus hamnar på vad han anser vara viktigt?"
Ja. För SL inkorporerar vad spelarna vill i handlingen och tar sedan ansvar för att spelarna får göra det de tycker om. Ibland kan man göra sånt spelarna kanske inte gillar i första hand, men som istället betalar sig i slutändan (långa resor brukar ingen gilla, speciellt inte om det inte händer så mycket. Men inget ger spelarna en så träffande känsla av att man verkligen färdas långt, som just detta).

"Märkligt. Spelarnas egna initiativ och idéer tycker jag är bland det bäst man kan få uppleva under ett spelmöte. Jag vill inte ha spelare som är slavar under min vilja och mitt tänkande. Varför skulle mina initiativ och idéer vara bättre eller sämre än deras?"
Jag har inga slavar. Jag menar att eftersom jag är SL kan jag bättre överblicka en helhet på ett sätt som spelarna inte förmår. Om dina spelare säger att de hittar den där dolda fällan- köper du det då? Eller vem bestämmer om det finns/ eller inte finns, en dold fälla?

Var går förresten gränsen för egna initiativ? Vad är egentligen "egna initiativ"? Ärdet att avbryta SL och säga: "Nej, det sitter inte alls någon bevakningskamera i taket!" Eller är det att man väljer mellan två vägar på väg mot ett bestämt mål? Detta är exempel på vad jag skrev om i mitt inlägg- vi vet inte vad vi pratar om för vi definierar allt så olika.

"Vad är spelarnas lön för mödan då? Eller är det bara ansträngande att vara spelledare?"

Jag anser att det är en trevlig lön för mödan att få läsa äventyret och fåreda på hur allt ligger till. Att sedan rollspela med sina vänner är roligt men mycket krävande. Jag ställer stora krav på min roll som SL ifråga om noggrannhet, tydlighet, inlevelseförmåga, minne och allmän överblick.
Under alla år jag har spelat rollspel har det varit brist på SL:s. Är det inte likadant på konvent nuförtiden, btw?

Det är lättare att vara spelare än SL, (tycker jag), man har ju inte samma ansvar.

Alltså är det mycket viktigt att SL inte bara blir en sorts dator som sitter och räknar ut vad som händer när spelarna gör olika saker. För då är det tyvärr stor risk för att SL har tråkigt och slutar vara SL.

Och detta är intressant- varför skulle man egentligen inte kunna köra utan en SL? Det måste ju vara perfekta omständigheter för att ge maximalt utrymme åt spelarnas initiativförmåga?

"Och det får ni bara om spelledaren styr hela äventyret?"
Du, jag skrev att spelarna kunde få göra vissa mindre ändringar. Jag skev INTE att SL skulle styra hela äventyret.
Du verkar hetsa upp dig.

"Dina spelare måste verkligen vara en passiv samling grönsaker. Fast de kanske de måste vara om de vill att du ska vara deras spelledare."
Jag rekommenderar dig att skriva av din ilska i ett PM istället.

/Basenanji

 

[Man Mountainman]

Re: Rollspelens idé

Tja, extremfallen är ofta de enklaste exemplena, men mina åsikter gäller även de fall som är lite mitt emellan. De är inte förenliga med vad jag anser är rollspelens idé.

 

[Krille]

Re: En, två, tre; en, två, tre...

"Du måste ha så traumatiska upplevelser av dåliga SL..."

Jupp. Det är dessa "traumatiska upplevelser" som har gjort att jag är så fanatiskt antipatiskt inställd mot friform och stårytelling.

"Om jag skriver ett deckaräventyr där jag hittar på att spelarna måste ha hittat en viss ledtråd innan söndagen den bla bla-"

...så skulle jag nog lämna spelmötet i frustration.

"Spelarna kan inte ha samma suveräna överblick som SL."

Vad ska de med överblick till? Att spelledaren i ditt exempel var ett nöt som inte slängde in andra fraktioner med egna drivkrafter förrän han insåg att hans rälsvana spelare inte skulle dra igång spelmötet med sina egna drivkrafter är lika illa som att en rälsande spelledare skulle vara ett nöt som låter vampyrer vara immuna mot spårljus då han vill ha ihjäl dem själv medelst atombomb. Men det har inte ett jota att göra med överblick. Spelaren spelar med sin utgångspunkt, vare sig han rälsar eller inte, men jag märker att min utgångspunkt ofta kommer ivägen för spelledarens "suveräna överblick" om spelledaren rälsar.

"Ge mig en karaktär, en skatt och några monster!! Just det, och en trollkarl på ett Wärdshus!"

Ge mig en roman.

 

[Krille]

Re: I min grupp är faktiskt alla nöjda!

"Vad är egentligen "egna initiativ"? Ärdet att avbryta SL och säga: "Nej, det sitter inte alls någon bevakningskamera i taket!" Eller är det att man väljer mellan två vägar på väg mot ett bestämt mål? Detta är exempel på vad jag skrev om i mitt inlägg- vi vet inte vad vi pratar om för vi definierar allt så olika."

Varken eller. "Egna initiativ" är att skapa en tredje väg när spelledaren bara hade planerat för två. Eller för den delen att definiera ett andra "bestämt mål".

Ett typexempel: målet är att stoppa en ritual vid midnatt som kommer att förstöra staden Bögenhafen om den utförs. Spelledaren tänkte sig en stormning av ritualiserande magiker, eller "våta jobb" (dvs lönnmord) riktat mot nyckelpersoner i magikergruppen innan ritualen påbörjas. Två vägar mot ett givet mål.

Vad gör spelarna? Jo, de upptäcker att staden har ett klocktorn, och att alla i staden går efter klocktornet när det gäller tid. Och eftersom ritualen ska utföras vid midnatt så måste det finnas någon taumaturgisk viktig orsak till det. Vad skulle hända om ritualen utfördes klockan ett på natten istället?

Så spelarna mutar klockmästaren i staden att knuffa bak klockan med fem minuter varje halvtimme, så att klockan egentligen är ett när klockan visar 12, vilket innebär att ritualen utförs vid fel tidpunkt. Inga spännande lönnmord, ingen spännande stormning - men jävel vad spelarna myste över sin smarta lösning på problemet.

---

Antag följande scenario: fem rollpersoner träffas på ett värdshus, och du är heltänd på att skicka in den mystiske mannen i kåpan som ska skicka iväg dem till en pyramid mitt ute i öknen. Plötsligt upptäcker du att spelarna har full fart i sitt rollspelande av presentationen, och att de har börjat att planera att ränna iväg norrut till en stad där en av rollpersonernas kusin bor, och starta upp ett värdshus där. De har plötsligt bestämt ett mål som över huvud taget inte stämmer överens med ditt. De är heltända, ångan är uppe i högsta varv och planerna flyger hejvilt!

Vad gör du?

Jag vet vad jag skulle ha gjort. Jag skulle ha slängt Spindelkonungens Pyramid över axeln, låtit spelarna slänga upp sitt värdshus, och hux flux börjat spela i staden i norr. Det finns ju mängder med möjligheter: två rivaliserande köpmannaätter skulle kunna hitta på mycket skoj på ett värdshus. Eller lite beskyddarverksamhet i den undre världen kan ge rollpersonerna en vendetta som de sent glömmer. Men aldrig att jag skulle tvinga mina spelare att pyramidkräla!

 

[Troberg]

Re: I min grupp är faktiskt alla nöjda!

Vad gör spelarna? Jo, de upptäcker att staden har ett klocktorn, och att alla i staden går efter klocktornet när det gäller tid. Och eftersom ritualen ska utföras vid midnatt så måste det finnas någon taumaturgisk viktig orsak till det. Vad skulle hända om ritualen utfördes klockan ett på natten istället?

Så spelarna mutar klockmästaren i staden att knuffa bak klockan med fem minuter varje halvtimme, så att klockan egentligen är ett när klockan visar 12, vilket innebär att ritualen utförs vid fel tidpunkt. Inga spännande lönnmord, ingen spännande stormning - men jävel vad spelarna myste över sin smarta lösning på problemet.

Bah, andefattig lösning.

Vi gick runt och söp folk under bordet och spred rykten om en ny lönnkrog som hade första två vinflaskorna gratis som introduktionserbjudande. Försök hålla en ritual när det kryllar av fulla människor som springer och försöker ta sig in för att få gratis sprit. Efter ett tag fick stadsvakten nys om det hela och anlände till platsen. Ännu mer kaos, ännu mindre möjlighet att genomföra en ritual. Sedan blandade vi in en katt och några tempelriddare (?) i det hela och så var det klart.

If you can't beat them, confuse them!

 

[Krille]

Re: I min grupp är faktiskt alla nöjda!

"Vi gick runt och söp folk under bordet och spred rykten om en ny lönnkrog som hade första två vinflaskorna gratis som introduktionserbjudande. Försök hålla en ritual när det kryllar av fulla människor som springer och försöker ta sig in för att få gratis sprit. Efter ett tag fick stadsvakten nys om det hela och anlände till platsen. Ännu mer kaos, ännu mindre möjlighet att genomföra en ritual. Sedan blandade vi in en katt och några tempelriddare (?) i det hela och så var det klart."

Snygg lösning! Det enda som jag skulle kunna invända mot den är väl att det finns en risk att kultisterna får reda på det i förväg och byter plats men inte tid. Samt förstås att kaos är det minsta man som spelare vill ha i Warhammer Fantasy Roleplay.

 

[Troberg]

Re: I min grupp är faktiskt alla nöjda!

Det enda som jag skulle kunna invända mot den är väl att det finns en risk att kultisterna får reda på det i förväg och byter plats men inte tid.

Nej, vi var ganska sent ute och de hade redan samlat sig och sin utrustning (därav katten), så det var inte lätt för dem att flytta det. Hela planen grundades i att två (av fyra) karaktärer jönsade omkring med annat (satt i fängelse) och vi insåg att vi inte kunde storma (för få och lagen skulle antagligen inte uppskattat det) eller få ut dem i tid. Alternativplan behövdes, så i panik konstaterade vi att det bästa vi kunde göra var att få dit så mycket envist, oresonabelt och påträngande folk vi kunde.

Fast klockgrejan var också rätt elegant, även om den bara stoppade ritualen, inte satte dit de ansvariga.

 

[Feuflux]

Men då vet jag var du står. =) [ANT]

ANT betyder myra på engelska och eftersom myror inte orkar skriva så länge så blir det här ett kort inlägg, eller skulle ha blivit om jag inte skrev den här gojan...

Så du spelar aldrig köpäventyr eftersom de går ut på någonting och de därmed hindrar spelarnas frihet lite granna?

 

[Troberg]

Re: Men då vet jag var du står. =) [ANT]

Så du spelar aldrig köpäventyr eftersom de går ut på någonting och de därmed hindrar spelarnas frihet lite granna?

I princip, ja. De få gånger jag kör köpscenarios så är det mest som inspiration och då behandlar jag dem mycket friare än vad de är avsedda.

 

[Krille]

Varför inte köpäventyr?

"Så du spelar aldrig köpäventyr eftersom de går ut på någonting och de därmed hindrar spelarnas frihet lite granna?"

Nä, jag spelar aldrig köpäventyr, eftersom incitamenten i dem oftast har väldigt lite att göra med spelgruppens rollpersoner, och att de sällan eller aldrig har något egentligt skäl att ge sig in i köpäventyret, annat än möjligen "det står så i äventyret".

De äventyr jag gör själv går faktiskt ut på någonting, men detta "någonting" har då med rollpersonerna att göra.